söndag, mars 28, 2010

Feijoa

- en ny fruktupplevelse för oss. Höst = skördesäsong, så Mats kollega som har ett feijoaträd i trädgården tog med sig en påse till jobbet häromdagen för allmän utdelning. Dessa var ganska små, som ett ägg ungefär. Enklast äter man dem som en kiwi, halvera och skopa upp det vita fruktköttet och frön med sked. Gröna skalet är segt som mangoskal. Frisk och fräsch smak, som en korsning mellan päron och … kanske ananas?


Medan maken idag arbetar sysselsätter jag mig bland annat med att göra mat och packa för vår påsksemester i Bay of Islands, vi måste åka före ottan imorgon för att hinna hämta båten kl 9... Hoppas det blir bra seglingsväder! Vi hörs!

lördag, mars 27, 2010

Sista veckan i mars

Den här veckan var den sista av sex veckors Boot Camp (19 feb). Två morgnar i veckan har jag släpat mig upp 05.30 och ut i beckmörkret för att hårdträna under überkvinnan Gayles ledning. Och det gav resultat, har lyckats förbättra mina testresultat före och efter, trots en släng av muskelsträckning i ryggen och nackspärr senaste veckan. Strax efter 7 är jag hemma igen, helt nöjd med mig själv ;-) BC har varit skönt jobbigt och inspirerande, får se hur kul fortsättningen blir när ”höstmörkret” börjar lägga sig… Mars månad här på södra halvklotet är att jämföra med September på norra, men fortfarande har vi dagstemperatur på drygt 20ºC så vi går i shorts och sandaler.

Under den gångna veckan har våra gäster åkt, kommit tillbaka och åkt igen, de har varit på turné norröver, och i morse styrde de kosan söderut. De planerar att komma tillbaka nästa helg, då får vi höra hur långt de kom och hur mycket kul de upplevt. I torsdags hade vi en jättetrevlig middag här hemma, åt, drack och diskuterade livets väsentligheter. Men fredag morgon kändes huvud och kropp mindre pigga, speciellt för maken som försov sig. När vi såg alla tomma flaskor i köket insåg vi varför… Till skillnad från maken, som trots baksmällan fick jobba som en iller igår, så åkte jag, Bertil & Britta ut till Waitakeres regnskog och vilda vackra lavastränder. Vi hann även med lite vin- och ölprovning i Kumeu.

Från och med måndag tar vi påskledigt och åker norrut en vecka, till Bay of Islands där vi bland annat har hyrt en segelbåt några dagar och ska utforska hav och land. Vi hoppas få se (kanske simma med?) delfiner, späckhuggare och massor av fisk. Vid Bay of Islands ligger också den historiska plats där NZs grundfördrag (Treaty of Waitangi) signerades av engelsmän och maorier,  så det blir även en resa bakåt i tiden.

Britta på vandring på svart lavastrand, Karekare Beach:

Intressant fritidshusbygge i Waitakere regnskog, plats för stor familj eller många gäster?

tisdag, mars 23, 2010

The Garden City, New Zealand

Så presenterar sig Christchurch, Sydöns huvudort, belägen på östkusten. Maorierna tros ha kommit till området för ca tusen år sedan, engelsmännen landade 1815, Christchurch grundades 1856 och är den äldsta staden på NZ. Idag bor ca 350 000 pers här, i väldigt vacker och varierande omgivning. Inom 1-2 timmars radie finns bland annat höga berg, bördiga slätter, fiskrika floder, vackra sandstränder, varma källor, vingårdar och havet utanför är bland de bästa i världen för valskådning.

I vårt ytterst begränsade turistande där förra veckan ingick ”punting” (glida fram i gondol) genom parkerna, åka runt i city med gamla spårvagnar och lyssna på förarnas högst personliga turistguidning, besöka stadens konstmuseum (en Zorn-tavla har hittat hit), samt klättra upp i katedralens högsta torn och beundra utsikten. Förutom att fika och äta god mat förstås! Mycket återstår alltså till nästa besök…

måndag, mars 22, 2010

Nya gäster i huset :-)

Natten mellan lördag o söndag hämtade vi Bertil & Britta på flygplatsen. De kommer närmast från Brisbane, dit de seglat från Österskär. Jättekul med nya nyfikna gäster. Vi rivstartade deras NZ vistelse med att direkt på natten knäcka ett flaska gott rödvin från Waiheke Island och tjattra fram till småtimmarna.

Igår, söndag, drog vi ut för att se finalseglingen i LVT – vad annars?!? (Lovar - sista tjatet om seglingstävlingarna). Vi packade en picknick och drog upp på North Head vid hamninloppet där det är jättebra utsikt över tävlingsbanorna. Problemet var bara att det var väldigt svaga vindar så de hade flyttat tävlingsbanan så långt ut som de bara kunde i Hauraki Gulf. Men vi var utrustade med bra kikare, och såg Team New Zealand klå italienarna och segla hem äran och förstapriset, som sagt, svårslagna på hemmaplan! Åter inne i stan, i Viaduct Harbour, var det full folkfest och prisutdelning. Teamet höll tacktal, fick knäcka ett par jeroboamflaskor Moët et Chandon och spruta ner varandra och publiken.

Sen promenerade vi omkring och tittade på alla enorma segelfartyg och andra vackra båtar som ligger i stan. Kvällens middag: Abbas SILL (gåva från Aniara), kokt potatis och Linjeakvavit! Naturligtvis sjöng vi snapsvisor därtill! Mums med sill, kan man verkligen längta efter! Till varmrätt grillade vi lax o grönsaker, inte helt fel det heller. Avrundat med kaffe&Calvados.

Hård mediebevakning av LVT, direkt i TV, radio och web:

Segrarna mottar folkets jubel på väg in i hamnen:
Skipper Dean Barker håller hov:Bertil & Britta i vimlet


Nästa gång kommer vi till Sandhamn i vår nya båt... Welcome aboard!

lördag, mars 20, 2010

Mer om Louis Vuitton Trophy

I väntan på våra gäster som vi hämtar på flygplatsen i natt ska jag dela med mig av mer av spänningen i Louis Vuitton matchracing här i Auckland. Av de åtta lagen gick till slut svenska teamet Artemis till semifinal mot italienska Mascalzone Audi, semifinalerna seglades i bäst av tre race, svenskbåten kämpade väl men tyvärr fick vi stryk av italienarna… Och idag seglades matchen om 3:e pris, som Artemis också förlorade.

Team NZ mötte det andra italienska laget i sin semifinal, Azzurra, deras tredje och avgörande race blev otroligt spännande. I början av tredje och sista racet fick TNZ ett straff som innebar att de är tvungna att segla runt i en cirkel innan målgång (som ett extravarv i skidskytte). På sista benet innan mållinjen ledde TNZ med 135 meter, alltför kort för att hinna göra straffcirkeln och gå i mål före Azzurra – trodde alla. Men dj-r, i något som liknade en handbromsvändning flängde kiwisarna runt sin båt, som ”bara” är 25 meter lång och väger 24 ton, och lyckades korsa mållinjen 1 SEKUND före italienarna! Go NZ!!

Imorgon, söndag, seglas finalen, förhoppningsvis hinner vi åka ut och heja. Sen drar LVT-cirkusen vidare till Sardinien, nästa omgång seglas i maj/juni: http://www.louisvuittontrophy.com/

Här har vi börjat ana höstluft, slutet på vår långa sköna sommar närmar sig alltså... Kvällar och nätter är lite kyligare, och vi kände att havet var ett par grader lägre när vi simmade idag. Men på dagarna letar sig kvicksilvret fortfarande över 20º-strecket ännu ett tag till.

Att få gäster är en bra anledning att ta tag i projekt i hemmet, vi har nu t.ex. äntligen lyckats rensa ”skrotrummet” och inrett ytterligare ett litet gästrum med en (förhoppningsvis) bekväm säng :-) Välkomna till Auckland - Bertil & Britta!

fredag, mars 19, 2010

På kryss med M/S Aniara

Who am I? Född 2008, 232m lång, 32m bred, och klär i grönt och vitt. Ser ut som en förvuxen sardinburk, och inuti kan 7600 bilar få plats?

Jo, hon heter Aniara, en LCTC (Large Car Truck Carrier), namngiven i god Wallenius tradition efter en opera. Hon krossar nog alla illusioner man kan ha om skitiga lastfartyg, 20-manna besättningen håller henne i alldeles förträffligt skick, de har förutom fina hytter och generösa relaxutrymmen även träningslokal, bastu och massor av svensk äkta konst överallt, t.o.m i tvättstugan hängde en fin litografi. Och inte glömma kockan som lagar goooood mat!

I måndags flög vi ner till Christchurch, på Sydön, och Christchurch rekommenderas verkligen, en riktigt mysig stad, mycket engelskinspirerad arkitektur, många vackra parker, blomsterbäddar och gågator i city. Hit får vi återkomma – en annan gång! Jag mönstrade på Aniara tisdag eftermiddag, då hade Mats jobbat som en iller sen i ottan med att dirigera en knölig last och lossning. Till slut, kl 20, kom lotsen ombord, vi kunde kasta loss och Aniara baxades ut ur hamnen (Lyttelton) som är byggd i en sjunken vulkan, med höga skyddande kraterväggar i alla riktningar och en liten öppning ut till Stilla Havet i öster.  
(Lyttelton harbour)











Väl ute på havet kom väderomslaget, stark sydvästlig medvind, medvågor och regn hela onsdagen. Aniara rullade fram i närmare 20 knop, och i vissa dyningar lutade hon mer än 15º, låter lite, men det var tillräckligt för att sätta all icke-säkrad inredning i rörelse. Stolar och fåtöljer rutschade, kaffekoppar dängde ner i durken, kontorsarbete var inte att tänka på, men skrivbordet blev i alla fall snabbt städat… dock undrar vi om kopieringsmaskinen klarade fallet? Själv satt jag mest helt försjunken i Stieg Larsson, med avbrott för mat, kort däckspromenad och en skön bastu på kvällen!
(Hej vad det lutar!)
Men väder ändrar sig som bekant, torsdag morgon gick solen upp i en molnfri himmel och vi gled sakta genom ett vindstilla Hauraki Bay till Aucklands hamn. Otroligt vackert! Stort tack till Aniaras besättning och WWL som gjorde ”kryssningen” möjlig! I like!




(Hytt och atrium ombord:)

söndag, mars 14, 2010

Louis Vuitton Trophy och Fun Run

Oj, vad tiden går, redan söndag kväll igen! En späckad vecka har passerat, med bland annat en europeisk filmfestival, vi var och såg det svenska bidraget; Måns Herngrens ”Allt Flyter”. Riktigt roligt att se svensk film, dessutom inspelad i kända Solnamiljöer. Filmen verkade ha lyckats samla merparten av Aucklandssvenskarna, mest svenskar i biopubliken som kunde skratta på de rätta ställena.

I veckan har det även varit många båtar och mycket snack om segling i stan, dels en stor båtmässa i Viaduct Harbour, och dels matchracing i världsklass i Hauraki Gulf, Louis Vuitton Trophy med åtta lag, varav ett svenskt, Artemis. Båtmässan var riktigt trevlig. massor att titta på både inne i vanliga mässhallar, men även utomhus längs bryggorna där nya och begagnade båtar låg tätt. I lördags åkte vi ut på en åskådarbåt och fick se härlig matchracing mellan Team NZ och All4One – tyskt lag. Team NZ är svårslagna på hemmaplan, ingen förlust hittills. Svenska laget Artemis, seglade rätt bra, tills i lördags då de tappade spinnakern i spat och knäckte spinnakerbommen runt masten… Tvärstopp!

Idag, söndag, har vi sprungit det där loppet jag skrev om i måndags; Round the Bays. Enligt arrangörerna var vi runt 70 000 deltagare, mycket möjligt, otroligt tjockt med folk! Efter startskottet tog det 10 minuter för oss att nå startlinjen, och efter ett tag fick vi plats att jogglunka i zickzack mellan sengångare, rullstolar, barnvagnar och annat löst pack. Men det var kul, strandvägen Tamaki Drive var helt avstängd för trafik, och efter loppet hade vi BBQ i Madill’s Farm, parken precis nedanför där vi bor.

Och nu packar vi för att åka på "kryssning", imorgon flyger vi ner till Christchurch för att mönstra på lastfartyget Aniara, som ska ta oss tillbaka till Auckland igen, mer om det nästa gång!

onsdag, mars 10, 2010

Cikadornas sång

Det surrar och klickar oupphörligen utomhus, från buskar, trädstammar, grenar, överallt. Man kommer inte undan, det håller på hela, hela tiden. Att stänga våra englasfönster hjälper föga. Öronen börjar vänja sig, men ibland går det på nerverna… Har nu lärt mig att cikadornas sång är ett typiskt sommarljud, känns mycket bättre. Ibland irrar de in i huset, inga flygkonstnärer direkt, surrar, bonkar in i möbler och väggar tills man lyckas jaga ut den igen… Otroligt att en 4-5cm stor insekt kan bullra så mycket!

Fascinerande djur faktiskt, honan lägger sina ägg i trädens bark, små larver ramlar sen ner på marken där de borrar ner sig i jorden och suger sav från trädets rötter. Där kan larven ligga i upp till 17 år!! Snacka om törnrosasömn! Och plötsligt, en härligt varm fuktig sommardag, kryper feta larven upp ur jorden, lägger sig i solen där den spricker och ut kryper en stor cikada, komplett med genomskinliga vingar. Och nu återstår bara för den att hitta en partner och fullborda kretsloppet. Det är (föga förvånade) bara hanar som för allt oväsen i syfte att locka till sig en hona. Jag inbillar mig att det hela onekligen måste funka rätt bra eftersom det verkar finnas cikador ÖVERALLT!

Cikada på vår husvägg:

måndag, mars 08, 2010

Grattis Jörgen och Susanne!

Årets Vasaloppssegrare, och tusentals andra, har nu slitit ont i spåren inatt medan vi sov… Ja, de har ju förstås hållit igång hela förra veckan i Dalarna, Vasaloppsveckan är verkligen ett fantastiskt arrangemang. Tittar på SvT Plays sammandrag, får stygn av hemlängtan! Så fina spår. Och vilken toppenvinter för Vasaloppsträning. Så här dags förra året bestämde Mats och jag att köra Vasan 2010, men ack, vad långt bort livet kan ta en istället? Till andra sidan jordklotet! Hursomhelst, vi kan nu fortfarande se fram emot Vasaloppet, det lär ju köras några år till!?!

Helgvädret i Auckland har varit mestadels sol, drygt 20ºC, ganska blåsigt, någon enstaka regnskur. Vi har hållit oss hemmavid, joggade i lördags morse, och en ny 7-mila cykling med Hot Cycles-gruppen i söndags, men drygt halvvägs fick Mats punktering, så gruppen försvann. Fördelen med gruppcyklingen är att vi lär oss cykelvägar runt Auckland, men gruppen är för stor för att det ska vara riktigt kul. På eftermiddagarna har vi simmat och gjort ärenden.

Nästa söndag ska vi springa Ports of Auckland Round the Bays tillsammans med 40.000 andra själar. Loppet är 8,5km längs vattnet, från city och ut till St Heliers. Målgången är bara några hundra meter hemifrån. Efteråt har Mats företag ett BBQ tält i parken nedanför oss. Känns lagom bekvämt. Som deltagare får man informationsmail med uppmuntrande träningstips varje vecka. Förra veckans mail innehöll dock ett stycke som fick mig höja på ögonbrynen:
”Ordered your drinks from Liquorland yet? After a long, hard, hot run in the 2010 Ports of Auckland Round the Bays, you'll need refreshing”
Liquorland (inte svårt lista ut vad de säljer) är alltså officiell ”exclusive onsite drinks supplier”, man lägger en beställning, kall öl, vin, is, läsk (möjligen) och får det levererat till sitt BBQ tält efteråt!! Bekvämt, javisst, men det här med att hålla isär sport och alkohol har inte riktigt nått Nya Zeeland… inte heller håller man isär bilkörning och alkohol, men det får bli en annan blogghistoria. Ha en skön vecka!


Lugn söndagsmiddag, kokospanerad grillad tarakihi (fisk) med grillade grönsaker:

fredag, mars 05, 2010

QM2 kommer till Auckland

Nu en unik blogghändelse: för en gångs skull handlar dagens inlägg om MAKENS arbetsdag! Som vi har undrat - vad gör en Port Operations Manager gör hela dagarna…?!?

Igår, vid 7-tiden på morgonen, gled hon majestätiskt in i hamnen, Queen Mary 2, inte längre världens största, men säkerligen ett av världens vackraste kryssningsfartyg. Klassisk atlantångardesign. Impressive!


Med sina 345m är QM2 för lång för Aucklands kryssningskaj, så hon måste ligga vid den största kajen i hamnen, Jellicoe Wharf, som också är den kaj där makens brontobåtar får ligga. Således blev han inbjuden på en exklusiv rundvandring och 3-rätters lunch ombord igår… Kostym och slips på!

– Mats, vad imponerade mest på dig ombord på QM2?
– Tja, vi fick tyvärr inte se maskinrummen eller kommandobryggan, så det måste ha varit biblioteket. Med 8000 böcker är det världens största fartygsbibliotek.
– Hur var maten?
– Jag tog fisk, den var jättefin! Gott vin också.
– En helt vanlig dag på ditt jobb, va..?
– hmmm…
Lunchmenyn:

Med sin ankomst i Auckland har hon kommit halvvägs på sin tur runt jordklotet. Om man vill hänga med hela vägen runt tar det 101 dagar, massor av tid att njuta av biblioteket! Bara att boka! http://www.cunard.com/


Här en video på ankomsten!
http://www.nzherald.co.nz/travel/news/video.cfm?c_id=7&gal_objectid=10558330&gallery_id=104603


Igår kväll gick vi en promenad längs stranden för att se henne segla ut, en helt ounik idé visade det sig! Fullt av folk och bilar hade samlats för detta. När alla skulle hem blev det trafikkaos på Tamaki Drive…
Hejdå för den här gången, välkommen åter om ett år!

Fören:


Aktern:


Champagnebaren:


Samt det obligatoriska spelet ombord på kryssningsfartyg:

onsdag, mars 03, 2010

Att trimma en palm

Palmtrimmare – ännu ett okänt yrke! Vi har en välväxt palm i trädgården, 10-12 meter hög, som hade ett grått yvigt skägg av döda blad under gröna kronan. Döda blad faller tydligen inte av utan måste sågas bort. Grannarna kommenterade att vi borde säga till hyresvärden att åtgärda för det samlas kackerlackor i de döda palmbladen… Irk!!

Sagt och gjort, några veckor senare dök en palmtrimmare upp vid dörren, utrustad med klätterutrustning, motorsåg och flismaskin. Palmtrimning verkar kanske inte behöva full arboristutbildning, men nog är det en viss konst att klättra omkring och såga av döda blad så att stammen ser prydlig och ”flätad” ut efteråt. Om 1,5-2 år är det tydligen dags igen.


En palmtrimmares väg till jobbet:

Döda blad faller till marken:

Nu börjar det likna något:

Döda blad tuggas till flis:

Nyfriserad palm!

måndag, mars 01, 2010

Tsunamivarning

Igen ser vi hemska jordbävningsbilder, nu från Chile, usch.
Igår morse (söndag) utfärdades tsunamivarning för östkusten här och i Australien. En tsunami beräknades nå oss kl 10.52. (Ganska exakt, va?? Chile är ju i alla fall 960 mil bort!?!) Stränder stängdes och via media uppmanades allmänheten att hålla sig borta från stränderna. Ett par kompisar som tältade vid en strand längre norrut blev evakuerade därifrån. Nu erkännes att vi inte alls lydde varningarna utan gick och morgonsimmade igår som vanligt, dock ett par timmar innan X-hour. ”Vår” strand, Kohimarama, ligger förvisso på östkusten, men långt inne i Hauraki Gulf med flera öar samt Coromandel halvön utanför som skydd.

Dumt eller inte, nu hände ju (nästan) ingenting, några exponerade stränder (t.ex. vid Christchurch) märkte hur havet drog sig ut och sedan tillbaka någon meter högre och snabbare än vanlig ebb o flod. I vissa hamnar kördes båtar ut och ankrade på redden istället för att inte ligga vid kaj. Detta drabbade även ett av Mats fartyg som låg för loss och lastning i Brisbane (Australien) men fick inte fälla ner rampen vid kaj pga skaderisken. Därmed blev den (ännu mer) försenad i tidsschemat.

Idag på morgonen har tsunamivarningen återkallats, kusten är klar – tills nästa gång?! Mindre jordskalv och vulkanisk aktivitet är ju i princip vardagsmat i den här delen av världen.