Skidhelg på Ruapehu

Hällregnet följde oss söderut i fredags kväll vilket gjorde att det tog nära 5 timmar att nå lodgen i National Park Village. Ankomstwhisky och sen i säng. Lördag morgon bjöd på revor i molntäcket, blå himmel skymtades, hoppet om sol steg! Men Ruapehus topp var molntäckt, och väl uppe i Whakapapas skidområde var det grått. Med hyrskidorna i handen förstod vi att bara nedersta nybörjarområdet var öppet! Vilket skämt! Men ingen rår för snöbrist, så vi tog det i godan ro, kasade omkring i snöslasket bland alla andra entusiaster, vädret blev sämre, mulnade igen, snöade av och till, blött. Caféet var dock öppet, och där serverades öl!

På söndagen provade vi istället Turoa skidområde och där var det mycket bättre, två stolliftar tog upp oss högt på berget, och där fanns en (1) riktig pist iordninggjord. Kall fin snö, men absolut noll sikt och sporadiskt snöfall. 95 % av folket i backen var unga snowboardåkare, vi var nog bland de äldsta i backen, förutom ett fåtal hängivna föräldrar som entusiastiskt släpat ut sina små telningar i geggvädret. Men en kul helg hade vi, våra vänner introducerade oss till Ginger Wine, riktigt gott att blanda med öl, whisky eller varför inte både och?

Tillsammans erbjuder Ruapehus områden ett 50-tal pister, deras respektive dalstationer ligger på ca 1600möh med högsta åkhöjd ca 2300möh, fallhöjd ca 700m, helt ok. Men lite surrealistiskt är det att åka skidor på en aktiv vulkan, Ruapehu får utbrott vart 10-20 år, senaste större utbrottet var 1995. Varningsskyltar visar vilka områden som är säkra när lava och lervälling strömmar utför berget. Tro det?!? Alla pister och liftar ligger över trädgränsen, det finns ingen växtlighet alls på den höjd vi befinner oss, bara berg, stenar och grus - allt kolsvart, vilket lätt ger ett smutsigt intryck. Det behövs verkligen en hel del snö för att gömma alla dessa stenar, nu väntar vi på mer!

Video som visar vägen upp till Turoa, grön, frodig regnskog övergår i snö.

Ruapehu med molnhatt

Whakapapas Happy Valley

Intressanta varningskyltar

En glad samling i Turoas pist

Glad Midsommar, mitt i vintern!

Regnet öser ner idag i Auckland, inte en ljusning i det kompakta molntäcket. Någon däruppe kanske också sörjer att All Whites åkte ut från VM i natt? Men de åker hem som hjältar ändå, obesegrade i VM efter 0-0 mot Paraguay. Det nedskrivna bottenlaget lyckades bättre än både Frankrike och Italien, bjöd oss på en riktigt spännande tid samt lyfte fotbollens status här i landet. Good on ya!

Det är alltså en riktig ruggig nyzeeländsk midvinterdag. Men gräsmattorna är så frodiga och illgröna att det gör ont i ögonen! Gräsklipparföretag har verkligen jobb året runt! Och i vår trädgård blommar något som ser ut som rosa prästkragar som besatt, de älskar tydligen mycket vatten.

Idag packar jag pjäxor och vinterkläder för helgens skidresa, ikväll åker vi söderut till vulkanen Ruapehu tillsammans med ett par engelska kompisar som vi träffade på vår julvandring. Det finns två olika skidstationer på Ruapehu; Whakapapa som öppnar imorgon, och Turoa som öppnade förra helgen. Det ska bli riktigt skojigt att få komma ut på snö igen, trots att prognosen hävdar att vi får nederbörd och starka vindar, ganska omysigt väder när man ska vara på ett berg. Vi har ju köpt säsongskort, så vi ser fram emot fler skidhelger i vinter, någon av dem ska väl solen kunna skina? Precis som i Europa är vädret ostadigare tidigt på säsongen. Jag återkommer med rapport, vi har som bekant ingen brist på varma kläder och tar med ett par extra flaskor vin för säkerhets skull!

Önskar alla en riktigt glad och solig midsommarhelg, och hitta inte på några dumheter likt dessa två ”mogna” australiska män:

Årets kortaste dag – Matariki och ny triumf för All Whites!

Ja, nu vänder det - mot ljusare tider! Och All Whites spelade oavgjort mot regerande världsmästarna Italien i natt, landet har glädjefnatt, good on them!! De totalt nedskrivna kiwisarna förtjänar sin tid i rampljuset :-)

Vi ser verkligen fram emot mer dagsljus, i morse gick solen upp 7.33 och den går ner 17.12. Här firas nu Matariki, det maoriska nyåret som börjar när stjärnkonstellationen Matariki (Plejaderna) syns ovanför horisonten just före soluppgången, detta har naturligtvis att göra med midvintersolståndet. Matariki, ett nytt års början, firas under några dagar med olika kultur och sportevenemang, tydligen mer och mer under senare år. Det finns krafter som vill byta ut helgdagen för Queen’s Birthday (som vi nyss firat) mot Matariki. Generellt är Matariki en tid att samla familjen och skänka tacksamhet till början av något nytt, t.ex. lära sig något nytt, vårda sin mark, laga mat tillsammans, etc. Traditionellt tolkades hur ljusstarkt Matariki syntes, vilket bestämde när man skulle så för att få en riklig skörd. Mer kuriosa om stjärnhopen Plejaderna, på japanska heter den Subaru, det är också den stjärnbilden som syns i bilens logga!

Vi har haft en hemmahelg, inklusive en söndag fylld av sann svensk rojalistisk glädje! Tack SVT Play! Inte ett öga var torrt. Vilket fantastiskt bröllop, vilka härliga människor Victoria och Daniel är, och vilken hemlängtan vi fick till underbart vackra sommar-Stockholm fyllt av fest och glada människor! Man undrar bara när sköna Skeppsbron kan få upprättelse och slippa trista biltrafiken för gott?

Mitt i bröllopsyran lessnade vi totalt på husets exceptionellt värdelösa vattenplaskmaskin och har nu inköpt en ”vanlig” frontmatad, med grundläggande funktioner som att kunna ange vattentemperatur, centrifugeringshastighet samt vettiga programfunktioner. Ser fram emot rena kläder igen, samt slippa få t.o.m. fleecetröjor skrynkliga som crêpepapper!!

Hejdå Simpson - Välkommen Samsung!!

Ännu en dag på Mats jobb – besök på Fieldays!

MATS berättar: I torsdags fick jag och kollegan Richard komma ut och lufta oss lite utanför kontorets väggar. Vi besökte något typiskt nyzeeländskt; ”Fieldays”. Och vad är då det? Jo, en mässa för jordbruksmaskiner! Eller åtminstone var det så det hela började 1968, då kom 15000 besökare under 4 dagar. 2008 vallfärdade drygt 117000 besökare dit, fortfarande under fyra dagars mässa. (Som en liten jämförelse kan nämnas att båtmässan i Stockholm besöks av ca 90000 under 10 dagar…)

Vad kan man då få se på Fieldays? Tja, naturligtvis alla sorters traktorer, stora, små, röda, blå, och tom en grön Ferrari!!

Många djur i olika storlekar; allt från höns, söta fem veckors kalvar, till aningen större exemplar.. Här är t.ex. en liten nätt kille, matchvikt ca 1100 kg… Han ser ju lite sömnig ut, men kanske är det en Ferdinand som ligger där så rofyllt?

Och sen en massa olika aktiviteter, bilden visar tävlingen i att resa ett staket på tid, som efter att det är färdigställt inte bara kontrolleras om det är rakt, (f-n tar den som drar staketet snett..) det skall även tåla att stora djur (se ovan) lutar sig mot det.

Field Days har alltså en massa utställare av både det ena och det andra, det mesta ligger i närheten av det man kan förknippa med lantbrukare, t.ex. varma sockor och andra varma klädesplagg, samt diverse terrängfordon. Vad som förvånade mig lite var att det var inte mindre än 4 utställare av bubbelbadkar, s.k. Spa Pools! Vad betyder det?
1) Jordbrukare tillbringar mycket tid utomhus, då kan det vara skönt att ta sig ett varmt bubbelbad innan man stupar i säng efter dagens arbete med djur och stängselsättning??
2) Jordbrukare tjänar ordentligt med pengar som måste läggas någonstans inom verksamheten?

Vad gjorde då jag och min kollega där? Vi är ju inte spekulanter på jordbruksmaskiner direkt, även om min kollega har en gräsmatta lika välansad som en golfgreen. Jo, eftersom vi skeppar många av dessa stora maskiner, så minglade vi med befintliga kunder, samt tog fram Stomatol leendena när vi smörade för potentiella kunder.

Till slut, den som kan berätta för oss vad nedanstående fantastiska produkt har för speciella finesser får en gratis öl när ni kommer till Auckland:

Det var verkligen en upplevelse att besöka en mässa som denna, jag lovar.

GOOOOOOOOOOAL!

Winston Reid. Vilken hjälte! Slovakerna trodde de hade sina tre säkra poäng, hoppet var (nästan) ute, men i förlängningen gjorde han det. Nya Zeelands första VM-mål någonsin, och första poängen i VM-sammanhang. Well, ni vet hur det är, snart är vi världsmästare också ;-) Total lycka!

Nästa match mot Italien, på måndag natt vår tid...

28 års väntan snart över

Om någon timme är det dax för avspark. All Whites möter Slovakien i fotbollsVM!
Plats: Rustenburg, Sydafrika. Kiwisar på plats dricker öl och tränar på vuvuzelan.
Vi här hemma dricker kaffe och äter socker för att hålla oss vakna!
Här hyllades laget idag av rugbyhjältarna i All Blacks som tog på sig vita tröjor.
Se video om uppladdningen.

A red-blooded dude - Veckans politikersnackis

Jaha, dags igen… politiker som inte förstått hur man använder jobbets kreditkort – en global företeelse uppenbarligen.

Premiärminister John Key införde glasnost gällande ministrars kreditkortsanvändning när en i hans regering offentligen schavotterades i februari för diverse privata debiteringar. Hans huvud ska rulla, tjöt oppositionsledaren Goff (Labour)! Key var inte nödbedd, han kastade ut sin minister, och beordrade dessutom total skelettröjning i garderoberna – genomlysning av samtliga sina ministrars kortanvändning! Key var också ”vänlig nog” att utvidga sin glasnost till samtliga ministrar som satt i den tidigare Labour-regeringen. Man undrar om det var det Goff ville…??

I torsdags offentliggjordes analysen, medierna laddade till 200%, STOR politikernervositet. Hellre förekomma än förekommas, ansåg Shane Jones, tidigare Labour-minister (nu omdöpt till Shame). I morgonradio (före releasen) erkände han storsint att han tyvärr debiterat hotellfilmer på kreditkortet. ”Were they adult movies?” Nä, oj, Shame mindes tyvärr INTE vad det var för filmer, det var ju så länge sen, 2007 och 2008…. Que? Hur många minuter tar det för en journalist att gräva fram det? Torsdag kväll en annan story; Shame hade debiterat porrfilmer på sina hotellnotor vid 50 (femtio!!) tillfällen, två filmer per natt, vid ett tillfälle tre, och även annat! Han mindes inte det?!? Tjena, hajfena! På kvällsnyheterna ser vi Shames totala pudel – ”…don’t even want to think what my mother will say..”

Schavotteringen fortsätter, tusentals notor att gräva bland... En annan ex-minister har debiterat massage i Kina och Thailand under 2005, men hävdar nu ”I’ve never had a massage in my life”. Nähä?!? Då börjar vi väl verkligen undra - vad var det egentligen han köpte?? Förre utbildningsministern ville tydligen glänsa och debiterade tusentals dollar för blommor, designerkläder och spabesök. Ytterligare en, ironiskt nog en otroligt fet man, använde sitt kort för att frossa för tusentals dollar på fina restauranger. Blablabla... Grattis Goff! Idag angav han att tre av hans ex-ministrars huvuden ska rulla.

The harder they come…

Wet and Windy Welly, del 2

Sträckan Auckland – Wellington är 65mil på State Highway 1, tar ca 8 timmar om man vill köra non-stop. Vägar med singelnummer ska vara landets största och bästa, typ Europavägar vill man tro…? Nänä, vägarna på NZ är nog värda ett kapitel för sig. Det är t.ex. helt normalt att vägen går över små enfiliga broar, eller varför inte enfilig tunnel?! Här en på riksväg 3:

Trafikdöden ligger högt över andra västländer, ett ämne för ständig politisk debatt. Vilket inte bara beror på risiga vägar, viss betydelse har nog att körkortsåldern bara är 15 år, samt att det anses helt OK att dricka tre starköl och köra bil. (Svensk alkoholpolitik har sina ljusa stunder…)

Men nu, åter till Wellington, vi besökte stadsdelen Miramar som numer kallas Wellywood efter att ha blivit ett slags centrum för nyzeeländsk filmindustri. En industri som växt otroligt snabbt, speciellt efter senaste decenniets världsframgångar. Mitt bland sömniga förortsvillor ligger flerfaldigt Oscarsbelönade bolag; Weta Workshops, Weta Digital m.fl.. Där jobbar ett antal synnerligen kreativa yrkesmänniskor som driver utvecklingen av specialeffekter, kostymer och rekvisita, för Sagan om Ringen trilogin förstås, men också t.ex. King Kong, Narnia filmerna och Avatar (fantastisk film, se den!). I Wetas lilla showroom såg vi bl.a. att det kommer en ny Tintin film 2011, i 3D, måste ses! Att Nya Zeeland är ett litet kompakt land som erbjuder många vitt skilda dramatiska miljöer gör att många filmbolag också väljer att spela in film här, amerikanska, indiska, japanska etc. (Mt Taranaki var t.ex. Mt Fuji i The Last Samurai.)

Och eftersom Wellington bjöd på konstant regn så blev naturligtvis god mat och dryck ett stort fokus, våra middagar intogs på två utmärkta restauranger, trevligt trendiga Matterhorn och mysiga franska kvarterskrogen Le Métropolitain, båda inom 100m från vår hotellentré...!

Här bredvid står Mats vid 'Bucket Fountain' - ännu en passande utsmyckning i regnig stad :-)

Till slut - imorgon börjar fotbollsVM, All Whites första match är 15 juni, mot Slovakien!

Wet and Windy Welly, del 1

Wellington, landets tredje största stad efter Auckland och Christchurch, är huvudstad sedan 1865, och hem till strax under 400.000 nyzeeländare. Welly är tydligen världens mest avlägsna huvudstad, enligt definitionen att den är längst ifrån någon annan huvudstad i hela världen, vilket rimligtvis måste gälla för hela landet…!? Staden ligger mycket vackert runt en stor naturlig hamn omgiven av dramatiska berg. Den har många mysiga shoppinggator, trevliga restauranger, vackra byggnader och gott om intressant offentlig utsmyckning – vilket nog ligger i linje med att utbildningsnivån och medelinkomsten här är landets högsta. Stadens läge, vid smala sundet Cook Strait, latitud 41°S (roaring forties), samt höga berg bidrar till att det oftast blåser och/eller regnar här – det kan vi vidimera! Perfekt inslag i gatubilden:

Mats erbjuder sitt regnskydd till nyfunnen kompis:

Vi körde in i Welly lördag eftermiddag, faktiskt i lugnt väder som tillät promenad längs kajerna, en drink och beundra utsikten. Men sen var det slut på lugnet, söndag morgon öste regnet ner hinkvis, undantaget några pauser då det regnade mer normalt. Vi besökte det utmärkta Museum of New Zealand, allmänt kallat Te Papa (”Our place”), som öppnade 1998. Vår idé var inte unik: Regn + Helgdag + Fri entré = FULLT! Men som alla nationella museum är det stort, jättestort, så det gick att fly människomassorna därinne. Vi gick bland annat en tur med guiden Franciska som visade oss höjdpunkterna. Det var enkelt att tillbringa flera timmar i detta nya, fräscha, museum med sina fantastiska samlingar, mycket interaktiva upplevelser, etc.

Men det mest unika tillkom 2007, då den största kända kolossbläckfisken följde med upp från de Antarktiska havsdjupen. Hon (Ja, det är en hon!) vägrade släppa taget om sin fisk som redan svalt fiskebåtens krok. Hon vägde då ett halvt ton och var ca 10m lång – inget man vill möta på simturen! Bara ögongloberna var stora som fotbollar. Men nu ligger stackarn död i en plastlåda med glykolsaltvatten, en skugga av sitt forna jag, trots allt imponerande!

Och ja, i fredags besökte vi också New Plymouth, hamnstaden på västkusten, och fick se vackra vyer av en helt molnfri (unikt!) Mt Taranaki i skymning!

Inför Queen’s Birthday weekend

Första måndagen i juni firar NZ drottningen. Vilken drottning som helst verkar det som? I Australien firas drottningen den andra måndagen i juni. I Canada firas drottning Victorias födelsedag 24:e maj med en ledig måndag närmast det datumet. Hursomhelst, imperiets nu levande Drottning Elisabeth II föddes 21:a april, men i hennes hemland firas ändå Queen’s Birthday första, andra eller tredje lördagen i juni….!! Mystiskt.

Men vi, liksom de flesta andra, bekymrar oss inte om det, istället tackar vi och packar för att njuta av en mysig långhelg. Idag skiner solen från en blå himmel här i Auckland. Kosan ska gå till vår huvudstad Wellington, förhoppningsvis via New Plymouth för att beskåda Nordöns nästhögsta punkt – den bildsköna koniska vulkanen Mt Taranaki (alt Mt Egmont) 2518 möh. (Vi hoppas på en molnfri dag... :-)

Gotta get packing! På återhörande!

Vinterrugg

Jo, det är nog så. Juni = December. Vintern är här. Fast i nyzeeländsk version. Inga bilrutor att skrapa och inte en snöflinga i sikte. De flesta träd är gröna. Gräsmattorna är ILLgröna. Vissa växter blommar ohejdat, hibiskusarna till exempel, är i högform. Citroner och apelsiner hänger i var och varannan trädgård. Och häromdagen såg jag tom en blomma i magnoliaträdet. Men det blåser och regnar, ofta och industriellt! Inte konstigt att öarna är gröna! Fast om tre veckor vänder det, då går vi mot ljusare tider igen! :-) Vi ska fira midvinter(-sommar) vid Ruapehu, backarna ska öppna då och förhoppningsvis kommer mer snö tills dess.

Coach Gayle ställde tom in en Bootcamp förra veckan pga regn och storm. Första gången någonsin påstår hon. Jag och tre andra fick inte meddelandet utan stod nere vid stranden kl 0600 och väntade… förgäves. Vädret var inte alls så illa, lite får man väl tåla? Nu tråkar vi Gayle istället, hennes trovärdighet som tuff järnkvinna har spolats bort! Hon hävdar att hon ALDRIG kommer att ställa in igen! Det kanske stämmer, idag var vår sista bootcamp före sommaren! Jag är glad, lyckades sänka min tid på 500m med 2 sek. Kommer att sakna Gayles riviga fyspass!

Vinter betyder mer inomhusaktiviteter. Vi har köpt på oss fler värmare, totalt fyra stycken nu; en gasol, två elelement och en värmefläkt. Räcker det? F-n tro't. En värmare i badrummet, iskallt badrum är vidrigt! Två värmare i köket, när vi stänger alla dörrar får vi upp en dräglig temperatur. Vill inte hacka tänder till frukost! När vi ser på TV rullar vi med oss köksvärmarna dit. I TV-soffan finns även yllefiltar. Den fjärde värmaren står i tvättstugan. Eftersom vi inte har torktumlare (våga vägra) så behövdes visst ett element där. Fuktiga kläder kändes lite okul att lägga in i garderoben... Dessutom har Mats också fått en varmvattenflaska, med hemsytt fleeceöverdrag och monogram – lite fint, va? ;-)

Till sist, grattis Robin Söderling! Go!