Sankta Lucia

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva…
Åh, vad barnen sjöng fint när Svenska Föreningen firade Lucia igår. Jag blev riktigt imponerad av tåget med små lucior, tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar/gummor samt några andra mer obestämbara figurer. Supermysigt! Julmusiken skrålade, lukten av glögg och pepparkakor låg tung i lokalen, så vi lyckades tom bortse från att det knappast var lucia-stämning utomhus. Igår var nog vinterns varmaste dag, solen strålade över tät grönska och blommande träd. Men vilket kaffebord vi fick kalasa på efter luciasångerna! Knytisfika var påbjudet, och när ett 50-tal familjer bidrog med mumsigt fikabröd så blev det riktig julafton för oss kak- och godisgrisar!

Idag var Aucklands stora happening att en ny motorvägsbro öppnades exklusivt för fotgängare och cyklister. Detta jättebygge har hållit på i fyra år för att ersätta den tidigare bron byggd 1965. Nu har motorvägsviadukten breddats och förstärkts för att hålla för ”en-på-2500-år-jordbävning”! Hur kraftig är en sån? Tänk om det skakar loss redan imorgon, rasar hela nya bron då?? Interesting thought...
Nästa helg ska den här stora trafikartären helt stängas av för all trafik i 36 timmar, jämförbart med att stänga av Essingebron i Stockholm. Trafikkaos väntar alltså. I veckor har stora annonser uppmanat oss att lämna bilen hemma 4-5 sep. Men upprörda medborgare skriver ändå insändare om varför avstängningen sammanfaller med Fars Dag… suck…

Min gräsänkevecka når snart sitt slut, en vecka med både sol och ösregn. Men i lördags kväll skedde en revolution, jag var hemma hela kvällen utan att starta en enda värmare!! Det har inte skett på flera månader! Förvisso satt jag framför TV:n iklädd fleecekläder invirad i yllefilt, men ändå… hoppet väcktes om en dräglig inomhusmiljö snart igen!

På motorvägspromenad:

Bron som ska hålla för stora jordbävningar:

Gräsänka!

Tidigt i morse skjutsades maken till flygplatsen, han ska jobba i Melbourne och vara borta i sex(6) dagar!!! Typiskt nog en vecka när mina hemmafru-kompisar inte heller är i Auckland. Hur ska det gå? Kommer jag att städa eller träna ihjäl mig? Förmodligen ingetdera, på mitt schema framöver står volontäruppdrag och annat kul. Jag ska tota ihop ett par artiklar till Svenska Föreningens nyhetsblad, jobba med en marknadsaktivitet på Auckland Observatory samt fixa Svenska Föreningens Luciafest. Busy, busy. För en av artiklarna intervjuade jag idag en Kolmårds-kändis som nu bor och showar i Auckland, härligt att träffa en ”oedig öschöttatjej”!

Däremot är jag ”totally over” NZ vinter… Inte för regn o ruskväder UTOMHUS utan för vintern INOMHUS! Less på att flytta runt våra ”personliga” värmare i huset, less på blöta kondensfönster och less på att torka mögel från fönsterramarna! Vädret är däremot mer omväxlande… igår sken solen, vårkläderna åkte på och tvätten blev torr utomhus, idag är det gråaste grått, nordöstvinden sliter och regnet strilar. Men kitesurfarna är helnöjda! Perfekt vind, i hög fart flög de fram och tillbaka över vågorna och såg omåttligt lyckliga ut. På stranden såg jag förresten en sån där havssnigel idag! Den såg inte riktigt ut som på bilden, mer grönbrun, men otvivelaktigt en slemmig snigel. Huruvida den var giftig eller inte tog jag inte reda på. Inte heller ringde jag Auckland City Council (fy!) och anmälde fyndet för snigeln spolades ut med en våg och jag kände inte för att vada ut och leta rätt på den.

All Blacks vinner, och vi springer träningslopp

I morse satt 94 000 sydafrikanska fans på läktarna i Soweto och såg sina Springboks få pisk, i en match som ”våra” halvgudar i All Blacks vände och vann i slutminuten. Miljoner andra såg miraklet på TV, kl 03.00 började matchen här. Ja, det handlar alltså om nationalsporten rugby, och finalen i prestigefyllda Tri Nations, en turnering för NZ, SA och Australien. Springboks var regerande mästare, och ville naturligtvis triumfera på hemmaplan. Men icke! All Blacks är nu i högform, man piskade "storebror" Australien häromsistens i Bledisloe Cup. För övrigt laddar hela riket frenetiskt för värdskapet av den ultimata rugbytävlingen, Rugby World Cup 2011, som börjar om nästan exakt om ett år. All Blacks har inte vunnit RWC sedan 1987, och senast, 2007, fick de stryk redan i kvartsfinalen av Frankrike – well, det får ju bara inte ske på hemmaplan!!
(Själv hoppas jag vilket dag som helst nå gudomlig insikt och förstå rugbyregler samt skillnaden mellan rugbyvarianterna union och league…)

Vad har vi annars pysslat med senaste dagarna? Förutom att titta på regnskurarna? Well, vanligt vardagspyssel antar jag, maken är i alla fall på bättringsvägen, men pausade från coach Gayles morgonpass. Hon körde istället hårt med oss andra; intervaller, backträning och tidtagning… pust. Träningsvärken har i alla fall lagt sig. Jag har också tagit farväl av en av en ex-pat väninna som återvänder till USA nästa vecka, vi åt trevlig lunch uppe i Sky Tower.

Idag gick det första av tre träningslopp inför halvmaran, 12km ute i Devonport. Konvalescent-Mats nöjde sig med 6km, men själv studsade (nåja) jag runt på 1.05 och var ganska nöjd med det. ”Susanna, just do the distance!” enligt Gayles order. Nästa träningslopp är 14km om tre veckor. Det roliga med loppen är dels att leta sig ut i Aucklands tassemarker, och dels uppleva vilket engagemang det är för sportaktiviteter. Alltså, det fullkomligt vimlar ju av tävlingar i staden för både barn o vuxna; löpning, cykel, simning, duathlon, triathlon… året runt, you name it! Idag var vi bara ett par hundra deltagare, men fick ändå stöd av ett koppel entusiastiska funktionärer, ett proffsigt tävlingsområde och en välskyltad trevlig bana. Dessutom höll regnet undan tills jag gick i mål – tack! Efteråt belönade vi oss med en mysig brunch tillsammans med glada vänner. Dessutom sken solen så vi kunde sitta utomhus. :-)

Giftiga havssniglar och vinterregn

Öronen lystrade i morse när radion rapporterade från Kohimarama Beach… Häpp, vad händer nu här? Jo, Toxic Sea Slugs har hittats på stränderna i år igen. Dessa gråslemmiga havssniglar orsakade några hundars död förra vintern (säkert bara små fjantiga hundar, va?). Radioreportern uppmanade hundägare att ha noggrann uppsikt över sina telningar så de inte glufsar i sig sniglar på stranden. Giftet TTX (samma som i blåsfiskar) kan tydligen döda människor också… om man äter någon tesked havssnigel. Hardly likely! Jag gick en promenad på stranden idag utan att få se en endaste snigel, möjligen eftersom strandpistmaskinen just passerat och rakat ihop all tång och skräp som blåst in under senaste veckans skitväder.

Så har ännu en löjligt regnig dag passerat, jag har slutat räkna störtskurarna. Att hänga ut tvätt var otänkbart. Men mellan skurarna kommer värmande solen ut, med hopp om att grillvädret snart närmar sig :-)

(Tur att jag har blommiga stövlar att glädjas åt!)

Och de fantastiskt vackra magnoliorna blommar fortfarande hysteriskt!

Whisky och tekniska prylar

Maken är ynklig men lyckades överleva helgen med rikliga intag av paracetamol och nässpray. Helgvädret var urtrist, gråa skyar, ösregn och vinden ven runt husknuten. Den planerade morgonjoggen i lördags fick stryka på foten… innerst inne är jag faktiskt en vackert-väder motionär! Det fick bli en tur till badhuset istället, bastu och varm spapool var underbart efter ett antal längder i poolen.

Lördagskvällen ägnades åt en värmande vinteraktivitet: whiskyprovning. En favorit i repris, den här gången smakade vi oss igenom ett antal single malt från olika skotska områden, Lowland, Highland, Speyside, Islay… Vägledda av en entusiastisk kiwi-holländare smakade vi whisky från Bladnoch, Glengoyne, Macallan, Ardmore, Isle of Jura, och Laphroaig. Jag var tvungen att fråga om han kände till svenska stoltheten Mackmyra, det gjorde han, och beklagade att han inte fått tag på någon ännu. Efteråt besökte vi hans whisky-butik, fullproppad med whisky från hela världen, där kunde man få smaka ännu fler sorter!

Så vad göra en gråmulen söndag med en vegetativ äkta hälft? Jo, man drar iväg honom till MOTAT, Museum of transport and technology. Faktiskt mycket roligare än det låter, även för icke teknikfreaks. Redan i kassan möts vi av eldsjälen David som blir fullständigt överlycklig över att få ösa ur sin enorma kunskapsbrunn till oss svenska förstagångsbesökare – vissa människor är bara på rätt plats! MOTAT förfogar över två enorma områden som förbinds med spårvagn. Vi hann nog inte ens se hälften! Här finns en otrolig samling av åkdon och makalösa manicker, allt från flygplan och militärfordon till telefoner, ångmaskiner och tryckpressar. Och det mesta har renoverats till stor del av volontärer och frivilliga krafter. NZs engagemang i världens krig är också något som ofta ges stor plats på museum, man lägger stor vikt på att inte glömma krigsinsatser eller dem som offrade sina liv, speciellt från världskrigen. Det kan vara lite abstrakt för oss från ett land som inte deltagit (aktivt) i krig på 300 år. Men långt här nere, fjärran från alla krigszoner, levde de ändå med krigen väldigt nära inpå sig.

 Några lekte militär (WW1?):

Andra sladdade runt i leran med stridsvagn:

Vi åkte gamla tåg och mitt i alltihop kom tyska soldater och brittiska(?) motståndsmän.

Massor av små och stora flygplan, civila och militära:

Lastbil för fångtransporter:

Och varför är jag inte förvånad..? NZ hade världens första kylda öltankbil!

Alzheimer, ny löpträning och storm på berget

Jaha, fredag igen… fredagen den 13:e till råga på allt! Men jag hoppas att veckans lågvattenmärke redan ligger bakom mig, nämligen beskedet att mamma har Alzheimer. Det gjorde mig rätt ledsen… Ibland känns det verkligen mindre kul att befinna sig drygt 1700 mil från varandra, och att teleportering inte har kommersialiserats ännu! Men å andra sidan är det skönt att få besked, vilketsomhelst - bättre än inget alls, och jag gläds än mer åt att ha tillbringat en underbar sommarvecka med min kära familj i år.

Veckan har dock innehållit en del höjdpunkter också. Både maken och jag har börjat på en ny omgång av Running Clinic, morgonotta-träning med Gayle. Hon har satt ihop ett 12 veckorsprogram som ska få oss ordentligt tränade för Aucklands halvmara som går 31 oktober. Och i syfte att riktigt chocka våra vin- o ölimpregnerade semesterkroppar drog Gayle igång intervallträning i backe i tisdags morse, följt av 10 ggr 500m sprintar igår morse. Träningsvärk? Ja tack! Mats har tyvärr fått en förkylningssläng, så han får ta det lite lugnare, men sen springer nog de där långa benen ifrån mig…

Efter ett par soliga varma vårdagar den här veckan väntar nu en riktigt vild väderhelg, regn och storm som redan har börjat. Dagens huvudnyhet var att 1200 skidåkare, inkl 300 skolbarn, fick tillbringa natten uppe på berget Mt Hutt (på Sydön, nära Christchurch). Stormen slog till snabbt med full kraft mitt på dagen igår, vindbyar upp till 206km/h, skidområdet och vägen dit upp fick stänga direkt. Ingen kunde alltså komma ner från berget, så alla 1200 fick klämma in sig i caféet! Snacka om kaos!? Men caféet hade i alla fall rejält med mat… fast det var nog ett äventyr att ta sig till toaletterna i ett annat hus! Undrar hur många som kunde sova där inatt? Vi som hade tänkt dra till Ruapehu och åka skidor i helgen – men jag tror vi blir kvar hemma!

Turistande i Melbourne, del 2

Melbourne, delstaten Victorias huvudstad, är Australiens andra stad med ca 4 miljoner invånare. Melbourne är dessutom världens största italienska stad utanför Italien, och världens största grekiska stad utanför Grekland. Behöver vi nämna att man får fantastiskt gott kaffe i Melbourne?

Melbourne sägs också vara den mest sporttokiga staden i Australien, eller varför inte i hela världen? "World's Ultimate Sports City" är den slogan man vill använda. Melbourne hade OS 1956 och staden domineras av sina många jättesportarenor för t.ex. Aussie Rules fotboll (Ethiad Stadium tar 74.000 åskådare), cricket, Rugby League, Rugby Union, hästkapplöpning (Melbourne Cup), tennis (Australian Open), simning samt Formel 1 (Australian Grand Prix). Hästkapplöpning är så stort att det har en helgdag i Victoria, den första tisdagen i november är Melbourne Cup Day, då stannar nationen för att titta och spela på detta prestigefyllda galopplopp som samlar hästar från hela världen. Naturligtvis kandiderar Melbourne både för att få vara värd för kommande fotbolls-VM och/eller sommar-OS!

Men vi såg tyvärr ingen live-sport (den här gången), vi hade fullt upp med att vandra omkring i den här mysiga staden, njuta av atmosfären, besöka museum och skyskrapa, shoppa, och inte minst äta och dricka gott! I lördags lämnade vi storstaden och åkte tåg en timme söderut för att besöka vänner som har bildat familj och slagit ner sina bopålar i vackra Mount Eliza på Mornington Peninsula. Till deras fantastiskt vackra hus, stora trädgård med pool, 10 minuters promenad till havet samt vingårdar i grannskapet återvänder vi gärna - i sommar!

Mats vilar vid Yarra River, gula Flinders Station, ses i bakgrunden:

Yarra River med en av stadens många roddare:

På väg upp i Eureka Skydeck, 300m högt:

(Highest in the Southern Hemisphere ;-)

Utsikt från Eurekas 88:e våning, med några av Melbournes många sportanläggningar,

Australian Opens tennisbanor närmast floden:

Mer utsikt från Eureka Skydeck, över Port Phillip Bay. 

St Kildas pir och marina skymtas:

Promenad på piren i St Kilda, Melbournes badort vid havet:

Turistande i Melbourne, del 1

NZ123 landade på Melbournes flygplats i onsdags morse med yours truly ombord. Brrr... lite kyligare här nere i södern, men vi har tagit med oss varma jackor och ylleunderkläder! Liksom Auckland erbjuder Melbourne gärna alla 4 säsonger på en och samma dag, sol och regn om vartannat, dock mer regn än sol just nu... Mats arbetar, två dagars regionsmöte, och igår kväll fick jag följa med hela gänget på jättetrevlig och god kinesisk/malaysisk middag, typ 7 rätter. Lilla jag och 10 män av varierande nationaliteter i shippingbranschen, det var intressant, I say no more. ;-) Gängets enda kvinnliga medarbetare hade tyvärr bara kunnat vara med under dagen.

Annars har vi promenerat och joggat längs Yarra River som sakta flyter genom staden, utforskat Botaniska Trädgården, åkt spårvagn och imponerats av alla vackra byggnader. Melbournes ursprungliga rikedom kommer från 1800talets guldrusch, vilket möjliggjorde investeringar i en “riktig stadsplanering”, raka breda gator och effektiv spårbunden lokaltrafik. Melbourne är en riktigt mysig stad, mycket kultur, full av små gränder där man hittar kuliga butiker samt härliga restauranger och barer. Här ska vi bara flyta omkring och ha en mysig storstadshelg. Hemfärd på måndag morgon. Toodiloo!

Dagens dimma

Nordliga varma vindar tar med sig fuktig luft – och dimma! Det blir lite varmare runt frukostbordet och lite magiskt att titta ut på morgonen.
Dagens dimmiga utsikt jämfört med vanlig utsikt:

Ezidri Snackmaker

Ny leksak har inköpts. Den kommer troligen att revolutionera vårt hushåll!
(alt. bli en störig 50x50x50 låda som samlar damm i hyllan ;-)

I helgen besökte vi (och många tusen andra människor) The Food Show, en stor gourmet mässa där man kunde smaka allt från Limoncello till macadamianötolja eller färska scallops, samt köpa ett oändligt antal fiffiga hushållsprylar man inte förstår hur man klarat sig utan! Eller lite andra jippon – man kunde bl.a. få en kokbok gratis mot att man ställde sig på scen och sjöng ett recept ur den. Just sjungandet skippade vi, det står nog med kokböcker i hyllan ändå! Däremot smakade vi massor av goda saker och köpte prylar av entusiastiska försäljare.

Bland annat denna nya leksak, en mat-tork! Fantastiskt oumbärlig för det medvetna hushållet ;-) Nu ska här torkas säsongens kryddor, frukt och grönsaker så det står härliga till! Vi ska heller inte köpa dyr frystorkad mat, utan kan torka egna välsmakande köttfärssåser och thaigrytor för vandringssemestrarna. Tjoho! Synd att det inte finns trattkantareller att plocka här, för det vore verkligen perfekt att få torka. Första provturen blir buntar av mynta och koriander, ska bli intressant...

PS. En bonus är att mat-torken blåser ut varm luft, så den blir också en extra värmekälla till vårt kalla hus!