onsdag, februari 23, 2011

Christchurch quake map - igen!

Antal skalv i Christchurch sen 4 sep: 4950 (and counting.....)
Har ju visat denna i bloggen i september, men igen: Intressant länk om man vill se hur mycket och ofta det skakar!

Ny jordbävning i Christchurch

Chockad med tårar i ögonen tittar jag på de hemska nyhetsbilderna från stackars, stackars Christchurch, eländet tar aldrig slut. Sedan lunchtid idag ligger denna underbara lilla stad nu i ruiner. Räckte det inte med ”den stora” i september? 6,3 var värre än 7,1 tydligen. Många döda (65 hittills konfirmerade), kollapsade byggnader, inklusive stadens vackra katedral som jag klättrade upp i förra året, och utslagen försörjning av gas, vatten, telefon, vägar etc. Hamnen i Lyttelton, helt demolerad. Det dröjer innan Mats fartyg kan segla dit igen.

Febril räddningsaktivitet råder över hela NZ, t.ex. Aucklands sjukhus har avbokat alla schemalagda operationer och tar emot skadade, Air NZ ska flyga en jumbojet från CHC till Auckland med folk som vill fly, landets stora banker har redan donerat flera miljoner till uppbyggnadsfond, Australien - söndertrasat av regn och orkaner - har redan skickat räddningsarbetare, alla vill hjälpa olycksgrannarna...

Och jag som hade laddat att få blogga om morgonens stora händelse här i Sydney, där jag befinner mig. I blek arla morgonstund gled båda de vackra kungliga kryssningsfartygen Queen Elisabeth och Queen Mary 2 in i Sydney Harbour och ”dansade vals” med varandra. Eller i alla fall cirklade runt varandra och tutade! Den nyheten vevades verkligen heeeeela morgonen, och det såg faktiskt lite coolt ut. Ikväll flockas folk ner till Circular Quay och Wooloomooloo för att beskåda skönheterna. Men det känns ju helt oväsentligt nu...

Hur det går med konsultandet? Äsch, det är bara flygplan, (lyx)hotell och jobb, jobb, jobb, inget av stort intresse, nu ska jag sova.

fredag, februari 18, 2011

En fredagkväll vid gate 11B

Kolla! Flygplan överallt! Måste betyda att jag är på en flygplats igen...? Massor av Qantas plan av olika storlekar, men här rullar ett litet Air NZ plan fram, betyder det att jag kommer hem inatt? Det vore en välsignelse! Mörka moln lurar i väst, bort, bort!

Konsulteriet den gångna veckan har varit vin och vatten, jag överlever genom att fokusera på de positiva signaler som ändå existerar. UK-chefen har t.ex. både ringt och mailat mig information den här veckan, det tar jag som en seger! Hotell har orsakat mer frustration denna vecka, i Sydney blev jag så upprörd över "inkonsekvent servicenivå" att jag tog fram bästa Sverker-ilskan och mailade en skriftlig klagan (eller idiotförklaring, fri tolkning). Dagen efter mailar och ringer hotellchefen, tackar för att jag framfört mina synpunkter och beklagar storligen min fawlty tower upplevelse. ”I hope you can consider coming back and stay with us again, I will surely watch out for you..” Jag lyckades kväva den uppenbara kommentaren ”If you pay people peanuts, you get monkeys!”. Sparar till nästa gång, om det blir någon?

Hotellet i Melbourne var lyckligtvis något helt annat, äldsta, mest anrika hotellet i Australien: Windsor, byggt 1883 (typ). Förstört av okänsliga renoveringar under 50-70talen, men numer otroligt genuint återfört till all sin forna vackra glans, finansierat av rika indier (tror jag). OK, ingen pool, små rum, knakiga golv och skakiga hissar, men jag rekommenderar! Härlig, gammaldags service av främst yngre och äldre herrar i hög hatt säger ”Thank you madam, You're welcome, madam” och håller paraply över taxin vid ösregn, allt i en skön, friendly aussie-stil. Dessutom var gymmet placerat i tornrummet, så jag morgonjoggade med utsikt över parlamentshus, kyrkor och soluppgång. Livet har sina ljusa stunder.

Men nu lääääängtar jag hem!! Vill borda nu!

tisdag, februari 15, 2011

En förvirrad konsultmyra i OZ

Återigen ombord Air New Zealands morgonflyg till Sydney, känns som en vana nu. Tur att jag är morgonpigg, fast i morse glömde jag mobilen hemma och fick vända taxin... Den gångna veckan minns jag i ett töcken, att börja nytt jobb i ny miljö är totalförvirrande i bästa fall, men som konsult får man knappast en introduktionskurs, bara att kasta sig rakt ut i en strid ström av nya intryck och tillkortakommanden. Min kamp att förstå projektets irrgångar och telekomjargong kändes mer hopplös än att hoppa på ett X2000 tåg i farten. ”Chefen” i England visade sig vara... oinvolverad, för att uttrycka sig diplomatiskt, och behövde uppsträckning i hur behandla nytillkomna arbetare... Nåväl, återstår fyra veckor att kasta sig på (eller framför?) tåget, kanske hinner jag ända fram?

Jag har i alla fall anlitat en trevlig (och snygg) lokal revisor (i St Heliers) att ta hand om räkenskaper och deklaration. NZs motsvarighet till svensk enskild firma kräver ingen registrering eller speciell administration, bara att sätta igång, spara kvitton, fakturera och intressant nog ska jag inte betala skatt förrän om drygt ett år!

Förra helgen i Sydney blev en varm historia, sköna bad, middag och promenad med familjen Bjerke i mysiga Manly, följt av en lat söndag i city med nyfunna vänner. Värmen omöjliggjorde större utsvävningar¸ skönast var att hålla sig still i skugga eller luftkonditionerat utrymme med kall dryck. På söndag em slog dock vädret om, temperaturen sjönk 15 grader på någon timme och vinden slet mellan skyskraporna. Då ville man fortfarande hålla sig inomhus, fast av motsatt anledning... Hursomhelst en trevlig helg som uppladdning till en intensiv arbetsvecka.
"The coathanger" + kryssningsfartyg vid Circular Quay:

Manly beach:

Förra måndagen tog jag morgonflyg från heta Sydney till svala Melbourne, där ytterligare en hop av projektets ”stakeholders” väntade, med sina olika agendor och intressen i projektet. Motstridiga?! Jomenvisst, undrar hur jag någonsin ska bringa ordning i detta? Som tur var fick jag fly hem till Auckland i fredags kväll, och möttes av Mats-älsklingen vid 01.30. Zzzzz...

En sommarvarm helg i Auckland omfattade bad i havet, morgonträning med coach Gayle och mys med vänner. Dessutom tvätt, städ och vård av våra citronträd och tomatmonster, liksom katten har nog tomatplantorna nio liv.De ser helt anskrämliga ut, borta är den frodiga grönskan, istället verkar de fokusera på att producera ansenliga mängder jättegoda tomater på raggiga grenar, under tiden kommer nya skott och blommor. Dock har körsbärstomaterna blivit mer ärtstora, ytterligare mer gödning ordineras? I avsaknad av nattfrost undrar jag vad som kommer ta död på dem till slut?

Oj, nu dags för landning, dags att ta sig an dagens dont. Tyvärr utan Gammeldansk...

lördag, februari 05, 2011

Tomt hus i Auckland. Nytt liv i Australien...

Oj vad jag har varit osynlig från bloggandet ett tag, ber om ursäkt! Men trots gästernas avsked kan jag inte lova bättring framöver, tyvärr! Men nu kommer en liten rapport.

Mor och Fias sista dagar fylldes av diverse aktiviteter, morgonsim, diverse shopping, och även en ny delfintur i vår skärgård i vackra Hauraki Gulf. I söndags fick vi verkligen utdelning, massor av delfiner, både stora och små showade för oss, och 2 Brydes valar, en ko och kalv. Helt fantastiskt! Och alla simmar helt nära Aucklands cityliv och badstränder.

De åkte hem helt enligt plan i tisdags, tårarna trillade... Usch, avsked är jobbiga! Men jag fick varken tid att sörja eller städa. För ett par veckor sedan fick jag erbjudande att ta mig an ett konsultuppdrag inom telekomsfären – i Australien! Svårt att säga nej naturligtvis, men det har varit mängder med praktiska förberedelser, mest ångest var att investera i en ny laptop som duger att släpa runt i världen! Att ödsla tid på att shoppa runt och jämföra erbjudanden var det inte tal om! Det blev ett safe choice, jag hoppas bara att min sprillans nya tråk-svarta Toshiba klarar utmaningen!

Ultratidigt i torsdags morse förvandlades min stillsamma hemmafrutillvaro till ett resande biznizliv på hotell, anonyma kontor och flygplatser. Planen är att jag ska hoppa runt mellan Auckland, Sydney och Melbourne i ett antal veckor, entusiasmera kunder och leverera ett affärsutvecklingsprojekt... Enligt projektplanen stängs uppdraget i mitten av mars, f-n tro’t, men jag ska åtminstone göra mitt bästa att det blir så. Nu, efter mina första två dagar i Sydney har jag total information overload, blandar ihop allas namn och även mina två olika uppdragsgivare. Hoppas de står ut med mig i initialskedet! Men australiensare är trevliga och coola, jag håller tummarna! Nu är det lördag morgon och jag ska ta båten ut till Manly och träffa vänner.

Senaste tidens tropiska cykloner och översvämningar har inte drabbat Sydney mer än att vädret är hett och luften superfuktig, idag ska kvicksilvret upp mot 40 grader, fukt och svett gör alla kläder till våtvarma omslag, mindre mysigt. Dock ingenting mot de helt overkliga bilderna från Yasis förödelse uppe i Queensland!