Mats på utbildning i Phoenix, Arizona

Igår tog min gräsänketillvaro slut med makens hemkomst. Och han hade shoppat loss ”over there”, en massa nya skojiga prylar, iPhone, iPad2, eltandborstar(!), mm, samt tagit en massa foton. Det blev ingen tid att pyssla med bloggande då inte. Nytt försök idag.

Där borta i Phoenix fick Mats dels studera hårt (nåja) med ett 25-tal kollegor från hela världen, äta amerikanska megaportioner, njuta av varma kvällar, och på sin lediga dag åkte han iväg på en fantastisk turné i Grand Canyon. (Vill också!) Från Phoenix flög de upp till Grand Canyon i ett litet plan, hoppade sen in i en helikopter som flög dem ner och runt i ravinen, släppte av dem nere vid Colorado floden där de åkte på en båttur. Vi vet ju ”alla” hur det ser ut i Grand Canyon, ändå blir jag helt hänförd av bilderna… What an amazing place! Men vilket löjligt väder! Blå himmel heeeeela tiden, sånt har vi aldrig i NZ...

Skolans Campus:

Hårt arbete med teambuildning i 35-graders värme:

På väg till Grand Canyon:

Oj, oj, oj....

Nere vid Coloradofloden:

Panoramabilder räcker inte till:

Sky walk:

Jothelma & Sulouise - Gräsänkornas roadtrip

Brad Pitt, våldtäktsförsök, bensinmacksrån, polisjakt…?
Nä, sorry, vår roadtrip var inte riktigt såååå spännande! Men jag säger bara - 14 väskor!! F-j-o-r-t-o-n väskor! Det var rätt spännande. Ska det vara nödvändigt för tre dagars/två nätters roadtrip? I högt civiliserade trakter? Jomenvisstseru, när Jothelma tar med allt från yogamatta och fläkt till vandringskängor och halva skafferiet! Lita på att ingenting saknades oss! Brontostora bilen var fullpackad, utan varken surfbrädor eller fiskedon…

Men kul hade vi, resan slingrade sig norrut med nätter i Waipu Cove och Whangarei, däremellan utforskade vi en massa udda platser, picknickade med bländande vackra vyer och åt och drack gott. Det mest udda var nog oljeraffinaderiet som hade ett riktigt trevligt besökscenter samt billigt fik. På köpet lärde vi oss om hydrocrackers, bitumen och flare stacks... Man vet aldrig när det kan komma till pass!

Solen sken nästan hela tiden, allt var härligt turistfritt, och NZ bara så där fantastiskt mysigt och vackert som det är! :-)

Beachwalking Mangawhai Heads

 Beachwalking Waipu Cove:

 Grottpromenad Waipu Caves:

 Besök på NZs enda oljeraffinaderi vid Marsden Point

 Hiking Busby Head till Smugglers Bay...

 ...där vi mötte nyfikna ungtjurar på stigen

-------------------------------------------

Louise: Now if you think he knows anything, hang up the phone, because the line will be tapped.
Thelma: [Dials the number]
Darryl: [Exchanges looks with police, then answers phone] Hello?
Thelma: Hey Darryl, it's me.
Darryl: [with forced cheer] Hey there, Thelma!
Thelma: [Hangs up] He knows.

Ny gräsänkevecka har påbörjats - på domedagen?

Idag ska världen gå under! Det budskapet har någon tom betalat mucho pengar för att exponera på en stor reklamskylt vid en shoppingmall här i Auckland!! Allt enligt en bindgalen amerikansk frikyrkopastor, när ska det naturliga urvalet ta hand om alla dessa charlataner och ärkepuckon? Jag kan i alla fall rapportera att NZ inte börjat skaka eller försvinna ner i havet – ännu. Solen skiner, lätt sydvästbris, 21°C - tvätten torkar utomhus. Men det kommer säkert en skur framåt kvällen.

Svensk deklaration, flygbiljetter till Sverige, mammas fotoalbum, svenska föreningens tidning, årsplanering för styrelsen… Min todo-lista verkar leva sitt eget liv!? Möjligen försäkrar den att jag inte går sysslolös under min solovecka. Igår skickades maken iväg till Phoenix, USA, där han nästa vecka ska förkovra sig i ledarskapets ädla konst tillsammans med ett antal utvalda kollegor från resten av WWL-världen. Grattis Mats! Hoppas det blir kul där borta – i 35-graders ökenhetta… Se upp för skallerormar och skorpioner! Själv blev jag getingstungen igår, av en jättegeting som gömt sig i disktrasan! Det gjorde verkligen löjligt ont, som ett knivshugg i handen – hur nu det känns? Inte ostraffat, getingskrället fick åka avloppsrör till evigheten.

Kompisen Jo är OCKSÅ gräsänka den här veckan, så lägligt! :-) Istället för hemmafruplikter drar vi iväg på några dagars kiwi-roadtrip. Vem vet vad vi ska få se och uppleva i vårt vackra land....?!

I morse såg jag att vår aloe börjat blomma, så fin:

Senhöstgrönsaker

Vi skördar fortfarande färska tomater från trädgården! Vi bevarade två skrangliga tomatplantor som nu är skuggor av sommarens fornstora grönska. Men ännu i maj (=norrklotets november) trotsar de höstregn och storm och producerar en handfull goda röda tomater varje vecka. Här är dagens status:

Våra citroner mognar långsamt, stackars träden får nog för lite sol bakom huset så här års, vi borde lyfta upp dem till en soligare plats... Men jämfört med förra året ser de fantastiska ut, tacksamma för både vatten och näring senaste året. Bara bra om inte alla mognar på en gång!!

Till kvällens middag idag ska vi prova Urenika, maorisk potatis. Formen är möjligen lite suspekt(!?), men den lila färgen är underbar. Nyttiga också, enligt uppgift massor av antioxidanter. Urenika kommer att serveras med andra grönsaker till smörstekt Tarakihi, vita fiskfiléer.

Halvmarahelg i Marlborough med vin o vänner

Ännu en vecka har passerat i ett rasande tempo. Den innehöll bl.a. ett trevligt årsmöte i svenska föreningen, till stor glädje fick vi ihop en ny styrelse för nästa år, på målsnöret… men det kommer att bli jättebra!

I torsdags morse bordade vi lilla propellerplanet till Blenheim. Tur att maken alltid har öronproppar i fickorna. De krävs i mini-plan med decibelnivå jetmotor! Landade i strålande solsken bland Marlboroughs vidsträcka vingårdar, en underbar vacker senhöstdag, fortfarande lyste en hel del glödande brandgulröda höstfärger. Vi checkade in hemma hos Paulette och John som driver Stonehaven Homestay. Urmysiga människor, de fick oss verkligen att känna oss som hemma, vårt lyxiga rum hade storslagen utsikt över berg och vinrankor.

Vi intog mumsig lunch på vingården Wairau River, följt av kustpromenad längs Cloudy Bay tills solen började dala. Åter ”hemma” besökte vi Johns välfyllda vinkällare och valde vin till kvällens middag, inga dussinviner där inte... Vi träffade också deras andra gäster, ett äldre australiskt par, och Paulette lagade en underbar trerättersmiddag med pilgrimsmusslor, hjortfilé och chokladnötkaka till oss allihopa! En riktigt trevlig kväll.

Fredag tog vackra vädret paus. Skyfall och stormvindar mest hela dagen. Paulette hade naturligtvis bullat upp en megafrukost där ingenting saknades, allt från nyplockad grapefrukt från deras trädgård till jätteägg ”any way you want” och nybakta blåbärsmuffins, mmm…. Stoppmätta rullade vi ut därifrån frampå förmiddagen, och fördrev fredagen med att utforska Blenheim och besöka imponerande Yealands Estate, vingården vars ambition är att bli världens mest energi och klimatsmarta. Förvisso inte ekologisk (ännu), men ambition bör belönas. Köpte en låda gott&blandat vin som stöd :-)

På eftermiddagen mötte vi coach Gayle och resten av springgänget i ett hus vi hyrt i Picton med vacker utsikt över hamninloppet. Regnet fortsatte ösa ner medan vi lagade stor pastamiddag och gick tidigt i säng! Men lördag morgon såg det mer hoppfullt ut. Tävlingsmorgonritualer är intressanta att observera! Rejäl-portion-gröt-Mats förundrades över Ironwoman-Gayle som tävlingsladdade med kaffe och ett par skivor vitt rostat bröd…

Starten från St Clairs vingård gick kl 9 och då tittade sooolen fram, lycka!! Den 21,1km långa banan var i princip helt platt, och gick mestadels off-road på ojämnt underlag, stigar och mellan vinrankor. Väldigt annorlunda och vackert, men jobbigt som f-n! (tyckte jag) Visst var det lerigt och blött, fast med tanke på hur regnet vräkte ner fram till bara timmar innan start så var det förvånansvärt bra underlag. Gayle småjoggade runt på 1t45m, Mats sprang jättestarkt på 1t49m och jag slutade på 2 timmar och EN sekund! Besviken att inte klara under 2tim, bara två töntiga sek ifrån - pga ett högst irriterande, men nödvändigt toastopp!! Som trofé fick all deltagare varsin flaska bubbel. (Resultatlista)

Mats fick tyvärr hasta tillbaka till Auckland efter loppet för att hinna hem till båtjobb på söndagen, själv stannade jag kvar med gänget i Picton. Tävlingsarrangörerna hade verkligen tur, solen höll i sig hela lördagen, men på kvällen kom ytterligare storm och ösregn som pågick hela natten. Sen fick vi faktiskt en härlig söndag som vi bland annat fördrev med ännu en vingårdslunch och flera vinprovningar innan det var dags att flyga hem (i ett lite större plan) till Auckland på kvällen. Den här veckan blir det vård av min degenerade ömmande häl (AJ!!)och alkoholavgiftning...
LÄNK TILL FLER BILDER!

En lokal Europaresa och halvmarauppladdning

Vissa dagar är mer internationella än andra. I lördags gjorde vi en slags Europaresa. Vi åkte till danska huset för att besöka en schweizisk marknad. Det måste finnas många schweizare här, marknaden var fullproppad med folk. Inga gökur syntes till, däremot en massa andra godsaker, choklad och OST! Vi inhandlade Gruyèreost och ’vogelnest’ kakor – är de typiskt schweiziska? Dessutom en fin ceriserosa Zyliss glasskopa, med tumgrepp, Swiss quality...

Sen fortsatte dagens Europaresa till vilda västkusten för att träffa engelska vandringsvännerna Matt&Mary. Aucklands minst sagt varierande höstväder bestämde att hålla sig i skinnet, lugna vindar och värmande sol! Vi gick en härlig långpromenad längs kusten ovanför Bethells Beach, fantastiska vyer. Vilket var sista delen av Hillary Trail, en 70km lång vandringsled genom Waitakeres regnskogar. Leden öppnades förra året till minne av nationalklenoden Sir Edmund (han som först klättrade upp på Mt Everest, vet ni…). Efteråt hägrade sen lunch/tidig middag på mikrobryggeriet Hallertau (tyskt!), mums!

Gayles springgrupp drog igång igen i fredags efter påskuppehåll. Snabba 500m sprintar, bara 8st, hon måste känt sig trött! Men sprintarna måste ändå känts i våra ben på sedvanliga söndagsmorgonjoggen, 14km var riktigt segt, lovar inte gott för nästa helgs halvmara på Sydön… vi får helt enkelt vila oss i form! Annars bjöd söndagen på rena sommarvärmen, lunch i trädgården!

Dansk frihetsmiddag och hjulångardito

Oj, oj, vilket festande senaste veckan… Inte nog med att förortsfruarna släpptes i frihet på stan förra fredagen, i onsdags var maken och jag inviterade till danska konsuln i år igen för att fira Danmarks frihetsdag. Vi lärde oss minsann av förra året. Vi anlände utsvultna, med sångblad för att imponera med exotiska svenska snapsvisor, typ Helan Går och Halvan…

Tyvärr fann vi ingen annan lösning än att köra bil dit och hem, eftersom de bor i obygden, men eftersom det är lagligt att köra bil med <0.8‰ här blir ju inte det ett problem?! (Nu raljerar jag!) En journalist visade att han efter 8 öl fortfarande var under gränsen… sen att han inte kunde prata eller gå rakt diskvalificerade tydligen inte från att vara laglig bilförare! Kombinera det med att kiwibarn får ta körkort vid 15 års ålder – och ja, NZ ligger högt i trafikdöda/capita bland västländerna – surprise?!? Idag kom lagförslaget att höja körkortsåldern till 16 år samt införa nollgräns för alkohol under 20 år. Kors i taket, vilket nytänk!

Igår kväll tuffade vi ut med hjulångaren Waipa Delta med vännerna Jo&Brian och intog en god och trevlig täljstensmiddag – inköpt för halva priset på en ”grupprabattssajt”, fenomenet som blivit hysteriskt populärt även här nere. Vi tuffade runt Waitemata Harbour ett par timmar i maklig takt, som tur var fick vi en vacker, lugn kväll efter senaste veckans stormar och tornado.

Leve Danmarks frihet, nu tar vi helg och skålar för svensk alkohollagstiftning och Systembolaget!

Har jag nämnt att det blåser mycket på NZ...?

Kanske någon enstaka gång, va? Som grädde på senaste veckans galna väder-mos drog en tornado in genom Aucklands norra förorter igår eftermiddag... rakt genom ett shoppingcenter, dödade en man (rev ner honom från en byggnadsställning), slet upp några träd, virvlade omkring ett gäng hustak, omplacerade bilar, trampoliner och annat bråte! Just Albany, där den slog till först, har jag aldrig besökt tidigare, förrän faktiskt i förrgår! Vi letade oss dit för att köpa tyska fleischwurst hos Blackforest Gourmet Butchery. De smakar precis som falukorv, mums! Hoppas den butiken står kvar...
Kolla bilder, video och story här

Jajamen, det finns minsann gott om inspiration för intressantare småprat om vädret här. Pretty exciting. Men här i våra östra förorter rådde vardagslunk igår, i det envisa regnandet gick hemmafruligan på billig tisdagsbio, som vanligt ;-) Maken kom hem från varma sköna Brisbane till vårt regn och skitväder i måndags kväll.

Men efter regn kommer... jaaa! Idag skiner solen! Vi har varit ute på skön morgonjogg längs kavlugnt hav. Tvätten får torka utomhus och ikväll ska vi fira Danmarks frihetsdag på danska konsulatet. I år har vi övat lite mer på snapsvisorna…

Stormvindar tjuter

Söndag kväll - stormen sliter i huset, englasfönstren skallrar, det känns nästan som jag borde surra fast möblerna även inomhus! Detta har hållit på snart ett dygn, först utan regn, men nu öser regnet ner också. Inte särskilt mysigt. Nordöstliga vindar innebär förvisso ingen kyla, men på våra nordliggande stränder dänger vågorna upp på vägen över vågbrytare och mur vid högvatten. Tämligen dramatiskt. På morgonens långjogg med Gayle blåste vi antingen fram som fjädrar eller så fick vi kriga för varje steg. Lä är trevligare.

Jag trotsade dock stormen idag och åkte på utflykt till Matakana som ligger 70km norrut. Jag lockade med mig Jo för att hälsa på en kiwi-svensk familj på deras ”lifestyle block”. Vilket på NZ betyder att man ute bor på landet och har lite mark, Den här familjen hade också katt (dock bara 1!), 2 hundar, 4 getter, 8 får och 4 höns. Tanken är att jag ska vara husvakt åt dem när de åker hem till Sverige några veckor i vinter. Blir nog kul att få rå om djuren, långa joggingturer på stranden och läsa böcker vid brasan. Matakana är också ett litet vindistrikt, så det finns flera vingårdar i närheten att botanisera :-)

Ett lifestyle property:

Jar Jar och Yoda:

I fredags drog Malin med mig till ett klätterväggscenter. NZ har haft påsklov ett par veckor, och hennes grabbar behövde väl röra på sig, och vi med! Om inget annat för att göra oss riktigt förtjänta av allt vin vi inmundigade på tjejmiddagen senare samma kväll! Riktigt trevligt var det! Men Malin och jag är faktiskt hejare på att klättra också, trots opassande skor, och med all sannolikhet var vi äldst av dem som klängde i klätterrepen, men skoj var det, och jobbigt! 12-13 meter är rätt högt faktiskt… Men nästa gång ger vi oss på överhängen också!?
         The only way is up!:                                        Liten pojke på stor vägg:

Men nu ska jag säkra möblerna, plocka fram öronproppar och gosa ner i min eluppvärmda säng med en god bok… Imorgon kväll är gräsänkedagarna slut, för den här gången!