Ett regnigt Gott Nytt År 2012!

Ja, suck. Videon visar vårt ösregn som nu är inne på sin tredje dygn, utan paus. Vi kommer inte fira nyår på stranden i år! Något nordligt stormsystem har parkerat över oss – igen, oroar mig för att det blir sommarens trend? Klart deprimerande. I dagens tidning rapporteras från diverse camping- och festplatser runtom på Nordön – bilderna visar alla semesterfirare vadar omkring i lera. Gummistövlar och svarta plastpåsar är bristvarorna att slåss om. Precis som det kan vara i Roskilde eller Hultsfred. Not nice.

Men kallt är det inte, just nu är utetemperaturen 21 grader. Kl 06.30 i morse, när klockradion gick igång, piskade regnet (fortfarande) vildsint på taket, då kändes den planerade morgonjoggen onödig. Att bli blöt och lerig verkade som en dålig start på årets sista dag? Dock får vi nu stå ut med pikar som svikare av coach nästa år! Regnet ska lätta under eftermiddagen, svårt att tro just nu! Men som vanligt i det här landet - det värsta är sällan utomhusförhållandena, snarare inomhusmiljön, som blir helt odrägligt fuktig, allting känns klibbigt. Bara att damma av luftavfuktarna igen, samt glädjas åt att vårt nya hus faktiskt har luftkonditionering!

Men fest blir det ändå! Kvällen ska firas tillsammans med Kohimarama’s svenskenklav, vi har gravat ett par kilo lax, och lagt bubbel på kylning. Skååål!

Jul i Napier

Hemma igen efter strålande juldagar på östkusten. Till vår glädje hade inga fler Myna fåglar jultomtat ner i vår skorsten, de hade väl fullt upp med att festa loss på våra första mogna tomater istället! Grrr…

I Napier sken solen varje dag, och vår vision fullföljdes helt klart. Vi cykelturistade i ett härligt PLATT landskap, under två dagar avverkades ca 12 mil i lugnt tempo med många stopp. Det enda som var en mindre besvikelse var att få vingårdar hade julöppet. Att i princip allt är stängt på juldagen var ingen överraskning, men på annandagen hittade vi bara ett par öppna vingårdar på vår cykelrunda – kanske lika bra det, förresten... De som hade öppet var i alla fall mycket glada över vårt besök, och inköp! Och förresten hittade vi ett favoritvin redan på restaurangen på julaftonskvällen; Two Pinnacles från Clearview, ska beställas.

Som tidigare nämnt är stadens välbevarade 30-tals arkitektur det stora dragplåstret. 140 av ursprungliga 164 byggnader står kvar än idag och har varsamt renoverats under åren. INGET byggs eller renoveras i citykärnan utan att Art Deco Trust godkänner färg och form. Ganska imponerande när man tänker på hur svenska städers citykärnor mejades ner och ”moderniserades” under 60 & 70-talen. Inte minst min egen hemstad Finspång har ett synnerligen själlöst centrum. Den två timmar långa guidade stadspromenaden var en störtkurs i tidens historia och art deco design, platta kolonner, ziggurats, zickzack, speed lines, sunbursts, fontäner, kromade detaljer och blyinfattat glas. Otroligt intressant!


En annan sak man ska uppleva i Napier är soluppgången över havet. Eftersom Napier ligger så långt österut, nära datumlinjen, är det ett av de första platserna i världen att se en ny dag gry. Vårt hotell låg precis vid havet så naturligtvis gav jag mig ut på den öde stranden vid 5-tiden på annandagsmorgonen, och njöt. Hotelläget var också perfekt för friska morgondopp i vågorna som start på dagen (med betoning på frisk)!
LÄNK TILL FLER BILDER

God Jul 2011!

Dan före dan – i år igen!! Imorgon bitti kommer bilen att vara fullpackad igen, men inte med packning för vandring utan för en tur till en av de för oss få vita fläckarna i NZ: Napier, NZs femte största stadsområde (tillsammans med Hastings) och en stor turistmagnet. Staden förstördes fullständigt i en jordbävning 1931, och återuppbyggdes under 30-talet i den Art Deco arkitektur som var trendigt då, det mesta bevarat än idag. Napier och Miami Beach sägs vara världens två bäst bevarade Art Deco städer. 4000 hektar av dagens Napier låg under vatten före jordbävningen, så stan fick lite mer plats att växa på! Många kryssningsfartyg har Napier på sin turlista.

Vad kan jag mer säga? Jo, statistiskt sett har Napier flest soltimmar på NZ, och ett relativt varmt och torrt klimat (nåja, enligt NZs mått mätt), i vilket fall som helst vore det skönt med riktig sommarvärme i jul, hittills har det varit lite ont om det i Auckland. Och det bästa av allt - Hawke’s Bay regionen är en av NZs stora vinområden, 70 vingårdar odlar framförallt röda druvor; Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah, och producerar röda viner i världsklass, tydligen i ”europeisk” stil. Mums!

Vi packar även med oss cyklarna och visionen är att rulla omkring längs den vackra kusten och vingårdarna i några dagar. Förra julen besökte vi ju vitvinernas förlovade rike, Marlborough, men i år blir det alltså fokus på röda viner ;-)

Den gångna veckan har passerat utan julhysteri, dock har jag pliktskyldigast hängt upp en ljusslinga på terrassen, och tagit fram några tomtar… that’s it! Jag är dock rätt förtjust i All Blacks tomten! Och på tal om All Blacks - ännu ett bevis på hur mycket detta land älskar sina rugby-gudar: förra veckan lanserade Air New Zealand sin nya Boeing 777, helt svartmålad med silver, otroligt läcker! Länk till video Den vill jag flyga med nästa gång!!!

I tisdags åkte Jo och jag på en liten utflykt, nordvästerut till Kaipara, och hamnade i en skulpturpark – verkar finnas många såna i det här landet, och hittade några fler skojiga skulpturer att fylla någon av våra framtida trädgårdar med…

 Och det fanns också en herrans massa hortensior i parken:

Skorstensentré och Sydneyhelg

Vårt nya hus har konstiga ljud för sig. Ofta när jag är hemma tycker jag det låter, knak, skrap, duns nu och då. Nu tror jag ju inte att det spökar, det mesta har förhoppningsvis naturliga orsaker, väder, vind, gnirkigt trä etc. Men idag studsade jag till vid köksbordet: RASSELRASSEL, SKRAAAAAAAP, DUNS! Ljudet kom någonstans från mitt i huset. Alla fönster och dörrar stängda, men DÄR i öppna spisen – naturligtvis, med en entré likt Jultomten satt en förskräckt Myna fågel bland träklamparna bakom gnistgallret! Vilka odågor!! När det inte funkade med köksfläkten provar de med skorstenen istället... Tur att den inte ramlade ner i fredags morse, då hade den fått sitta där bakom galler i tre dagar!!

I fredags morse flydde vi alltså ruggiga Auckland och drog till soliga Sydney - nåja, just sol var det si och så med, dock betydligt varmare och inget regn. Mats generösa arbetsgivare bjöd på stor julfest fredag kväll, jättegod mat och härlig lokal på Circular Quay, med utsikt över operahuset. Vi hade dessutom servitörer som sjöng opera för oss också. Riktigt kul och trevligt! Vårt hotell låg mitt i shoppingcity så vi flanerade omkring och upplevde julgalenskaperna - en vecka före dopparedagen! På lördagen lunchade vi med Ellen och Steve, kompisar som flyttade hem från Auckland förra året, och sen middag hemma hos gamla Ericssonkompisen Michelle & familj. Inget Sydneybesök är komplett utan att uppleva beachliv, så på söndagen åkte vi ut till underbara Bondi beach och promenerade längs havet. Och trots att jag bott flera år i den här urstarka solen, tänker ju ständigt på solskyddsfaktor, lyckades jag missa att smörja in halsen igår, vilket jag lider av idag... aj!

Sydneys anrika shoppingpalats Queen Victoria Building:

Bondi Beach:

På strandpromenad:

Blommor för en regnig dag

Hujedamig vilket försommarväääder vi har i Nya Zeeland nu! Sedan vår obscent blåsiga cykeltur i söndags har vädret bara blivit sämre, idag är det helt vidrigt! Hård vind och ösregn, man skulle tro det är vinter! Fast kallt är det inte, det är t-shirt under regnjackan som gäller. Det är väl någon ilsken gadd av ett tropiskt lågtryck som parkerat över oss. Värst öser det ner runt Nelson på sydön; med översvämningar, sandsäckar och evakueringar. Vi var ju i det området och vandrade förra julen, då fick vi vada ut från nationalparken under hysteriskt ösregn.

Till veckans skojigaste nyhet utser jag sälungen "Happy" som tydligen tröttnade på sitt trista beachliv. Han hasade istället upp till ett villaområde i Tauranga på östkusten, och skuttade in ett hus genom kattluckan. En högst förvånad familj fann lilla Happy i köket där han gosat ner sig i soffan. Helt orädd för hushållets hundar och katter. Hur söt som helst!

Nåväl, jag muntrar även upp mig med den otroliga blomsterprakten i våra kvarter så här års, se bilder nedan. Vi har också köpt ett skrivbord till nya hemmakontoret, snart är det ordning i huset.

Imorgon bitti flyr vi till Sydney över helgen, Mats jobb håller årlig julfest fredag kväll, sen ska vi hälsa på några vänner och förhoppningsvis få liiiiite bättre väder?!

Fantastiska pohutukawa träden som alltid blommar till jul:

 

Hortensia:

Bougainvilla:

Jasmin - doftar otroligt gott:

Vet inte vad dessa heter...

Och nya hemmakontoret:

Cykeltur över Auckland Harbour Bridge, och längre

GLAD LUCIA! Nej, här har vi inte lussefikat, i det Lewiska hushållet finns ingen julstämning, jag har morgontränat och Mats åkte tidigt till hamnen för båtjobb. Vädret inbjuder inte till julmys heller, Auckland har varit täckt av en grå filt senaste dagarna, regn och hårda nordvindar.

Söndag morgon, kl 04.00 började klockradion prata! Nyheter och en lång land och sjöväderrapport. Kändes väl sådär, just där och då i varma sköna sängen. Becksvart ute och vinden ylade kring husknutarna, enligt vädermadamen skulle dagen bjuda på vindstyrka 25 knop med byar till 35. (Om det säger någon något?) Enligt arrangörerna skulle ingen få cykla över bron om vindstyrkan var över 40… så det var ju tur… att det bara blev 35 alltså?

Auckland Harbour bridge är den största trafiklänken mellan norra och södra Auckland, fyra filer i varje riktning. Tusentals människor pendlar över i bil eller buss, när t.ex. en olycka händer på bron blir det totalt kaos i stan, speciellt en fredag eftermiddag. Bron har ingen plats för varken tåg, cyklister eller gångare, så det är en stor grej att få tillstånd att stänga av delar av bron och låta folk att ta sig över utan bil. Hittills har det bara skett en gång om året - för Aucklands hel och halvmaraton (vi har ju sprungit över den två gånger). I år var alltså premiär för ett cykellopp!

Starten för TelstraClear Challenge skulle gå 06.00, då stod vi redo, på Shelly Beach Road, tillsammans med ett par tusen andra lycraklädda cyklister, de flesta med fina racercyklar, många, många tusen dollars värde på den där gatan. Minuterna gick, man förstod att det var någon försening, men hörde inte ett dyft av speakern. Vi hade heller inte riktigt klätt oss för att stå stilla på en blåsig gata, efter en timme började kylan söka sig in i märgen… brrr. Kl 07.27 fick vi äntligen rulla iväg. Spektaklet att få cykla över bron skedde under de första 2km, sen var det bara 108 kvar…

Många, långa vindpinade kilometer avverkades, backe upp och backe ner, genom vacker nyzeeländsk landsbygd, bland får, kor, hästar, genom små byar och över åsar med milsvida gröna vyer. Det är verkligen inget platt landskap här, enligt GPS avverkades 1400 höjdmeter. F-n trot? Dessutom 3,5km på grusväg! OK, ibland trodde jag att vinden skulle kasta mig ner i diket, men till stor glädje slapp vi både punkteringar, regn och sol under dagen. Solen tittade fram några minuter varpå det genast blev smällvarmt. Vi cyklade det hela i någorlunda prattempo och rullade i mål efter drygt fem timmar, ganska ömma och stela, men nöjda - då hade de bästa gått i mål ett par timmar tidigare… Förresten var sträckan 112 km, de där sista 2km extra är irriterande långa, man ser på cykeldatorn att man borde vara i mål men vägen bara fortsätter…

Målet ute i Kumeu är 25km från Auckland, så innan vi fick ställa oss i duschen tog det ytterligare ett par timmar av transportlogistik att återbörda deltagare och cyklar till stan igen. Kanske inte behöver sägas att vi inte gjorde många knop resten av söndagen, vi lagade en riklig middag, drack lite vin och somnade i TV-soffan! Tror jag ska låta cykeln stå i fred några dagar nu.

Mot alla förbudsskyltar!

Första kilometern - njuter av utsikten:

Grusväg!!!

I mål!!

En lastbil med cyklar, många tusen dollars värde där 

Hemmadag bland mjöl, flyttkartonger och tomater

I skafferiet står en påse Self-Rising Flour. Självjäsande mjöl? Ett engelskt påfund? Säljs det ens i Sverige? Det har då aldrig någonsin stått på mina inköpslistor. Vi fick det, tillsammans med en massa kryddor, såser, risrätter och andra intressanta matvaror man aldrig köper själv, från en familj som lämnade landet. Tänkte slänga mjölet, men googlesökningen avslöjar massor av recept med självjäsande mjöl. Mycket man inte vet. Så jag försöker väl baka med det. Trodde för övrigt att jag var rätt duktig i köket, men på sistone har jag misslyckats med både knäck och muffins. Första omgången knäck smakade bränt (gasspis – morr), andra omgången knäck blev följaktligen för lös och dessutom använde jag fel formar så de är fastklistrade i pappret. Synd att de gjordes som vinst i ett lotteri… tycker synd om den som fick vinsten! Pepparkaksmuffinssmeten steg, flödade ut och dränkte alla formar (skyller på ny ugn), men muffinsarna smakar i alla fall gott - när man väl lyckats hitta och få bort det inbakade pappret alltså. Inte snyggt att bjuda på.

I huset står alla tavlor i ett hörn och väntar på väggyta, samt inspiration, och en del flyttkartonger står ännu ouppackade, jakten på ett skrivbord och några bokhyllor pågår. Har just hittat ett äkta, helt nytt IKEA Jonas-skrivbord på Trademe (som Blocket) för ”endast” dubbla priset mot hemma. Jag letar nog vidare.

Vår nästa fysiska utmaning är nu på söndag, ett nätt cykellopp på 110km. Vet inte vad jag tänkte när jag anmälde oss, starten går kl 06.00, banan är snirklig och kuperad som en spettekaka. Vi är sådär motiverade, har inte direkt tränat ihjäl oss. Det kommer att göra ont, om jag ens orkar fullfölja? Det finns en smitväg till målet efter ca 80km. Mycket lockande. Fast med alla såna där utmaningar man ger sig in i – man känner sig väldigt duktig efteråt!!

Och vad annat kan vi säga än att - Tiden flyger! Julen står utanför dörren, men till skillnad från de flesta som har fullpackade jullovsscheman, oändligt med matbestyr, och massor av släktträffar har vi noll och intet. Faktiskt inga planer ännu, kanske blir det spontanutflykt till någon av de platser vi ännu inte utforskat här på Nordön – det finns ju ett antal kvar.

Några bilder. Tomaterna trivs och blir monster i år igen! Har växt oss över huvudet - jämför dem med senaste bloggbilder:

Nästan hela däcket får plats på ett foto:

Och lite fler bilder inifrån huset, kök:

Vardagsrum - kolla mattan Gundel!! 

Vårt sovrum, med egen balkong 

Fler foton från Tonga

Jaha, vi har visst varit lite busy sen vi kom hem från semestern förra helgen, men nu har jag äntligen sorterat fram lite fler bilder från Tonga. Finns på länken:
FOTOALBUM TONGA