måndag, december 31, 2012

Gott Nytt År 2013!

Det är nyårsafton och vi rapporterar solig himmel i Auckland! Varmt och skönt, men hyfsat blåsigt. Hursomhelst en stor förbättring från förra årets ösregnande :-)

I mellandagarna har vi väl slappat, tränat en del, varit sociala med vänner, och Mats har visst hunnit lönearbeta - litegrann.  Absolut ingen shopping på mellandagsreor i alla fall!! Kultur har vi dock konsumerat, vi har (äntligen) besökt en mycket populär fotoutställning; "Who Shot Rock & Roll", som gästspelar på stadens helt nyombyggda konstmuseum. Spännande bilder och riktigt vacker byggnad.

Och som brukligt så här års växer tomatplantorna över alla bräddar, vi stagar och binder upp dem och väntar nu på leverans av första mogna tomaten - kanske nästa vecka??

En ny hårig kompis har hittat hem till oss ett par gånger senaste veckan. En stolt, vacker, väluppfostrad, men hungrig, helig birmakatt (tror jag) utan halsband, så vi vet inte var han kommer ifrån. Fast med katters självklara pondus har han hunnit utforska hela huset, inkl övre balkongen och terasstaket, och kommer springande direkt när han hör kylskåpet öppnas... Kanske är husse och matte bortresta?
Vem kan motstå dessa blå ögon...?!?

Ikväll är det fest, i år igen, med Kohimarama’s svenskenklav - skåååål!!

torsdag, december 27, 2012

Sardinmobil

En morgon i Gisborne gick vi till stadens Farmer's Market. En mycket populär sådan uppenbarligen, vi hittade parkering flera kvarter bort.
På marknaden var det som vanligt full kommers på alla lokalodlade frukter och grönsaker, viner, inläggningar, sylter, ost, nötter, bröd etc etc. Man kunde även bli fotad med tomten eller ansiktsmålad som en tiger. Vi shoppade ett tråg härliga jordgubbar och macadamianötter. På området fanns också en hel lagerlokal med andra stånd där det såldes diverse hantverk och andra braoha pryttlar. En himla skön kvinna tillverkade och sålde en massa skojiga saker av skräp och återanvända prylar, gamla bestick t.ex.
Jag föll för hennes sköna sardinmobil. Den är så söt! Nu hänger den och skramlar i vinden ovanför mina tomatplantor och håller effektivt fåglarna borta (hoppas jag :-)

onsdag, december 26, 2012

Sol och regn i Gisborne

Tre dagar och fyra nätter i Gisborne, det räcker till en komprimerad utforskning av NZs Eastland. Trots att vi bott i landet flera år tenderar vi dels att "glömma" att slingriga landsvägar tar lång tid, dels hur bedövande vackert det är överallt att man faktiskt inte alls har någon lust att sitta i en bil överhuvudtaget... Bara den 15 mil slingriga vägen från Opotiki till Gisborne, kallas även The Waioeka Journey, tog oss ett par timmar inkl flera stopp - och då tog vi inte ens ett dopp i floden! Till stora delar klamrar sig vägen längs branta raviner som formats av floder under årtusenden. En ravin täckt av NZ "bush", tät regnskog i hundratals gröna nyanser.
Nedan en video som visar ett stort jordskred som stängde just den vägen tidigare i år. Röjningsarbeten pågick fortfarande.

Vårt motell i Gisborne låg ca100m från långa fina sandstranden i Poverty Bay (aka Waikanae Beach), vilket var en riktigt skyddad bukt, speciellt med de nord och nordöstliga vindar som rådde. Platt vatten och liten dyning, perfekt att dra på oss våtdräkterna och sträcka ut i jättesköna morgonsimningar.
Promenad på Waikanae Beach:
Solen strålade från klarblå himmel den dagen vi åkte söderut till Mahia Peninsula. Halvön var en gång en ö, men sand har sedan dess fyllt ut sundet och bildat den speciella fiskkroksformade halvön. Västsidans Mahia Beach var också väl skyddad bukt med ett sömnigt sommarstugeområde vid ena änden. Överallt långa stränder med nästan inga människor. Ute i bukten såg vi en riktigt stor flock delfiner glida fram, tänk om man ändå varit ute på båt... På Mahias östkust var havet lite vildare, kusten mer varierad.
Beundrar utsikt över Mahia Peninsula:
Norrut till Tolaga Bay och Tokomaru Bay, utforskade vi mestadels i ett envist duggregn. Hela den här kusten uppvisar vidsträckta, folktomma sandstränder att njuta av, "freedom camping" är tillåten, men i gråväder ser det ju inte riktigt lika inbjudande ut. NZ filmerna Whale Rider och Boy har spelats in i detta område. Det känns som tiden står still härute. Av dem som bor här är många maorier, den maoriska kulturen är stark.

Tolaga Bay stoltserar med NZs längsta pir, 660m, som under åren 1929-67 möjliggjorde last och loss av fartyg oavsett tidvatten. Förr en livlig ort där majs, boskap, mejeriprodukter och ull skeppades ut innan vägar och landtransporter tog över. Tack vare enormt engagemang och donationer av lokalbefolkningen har den mäktiga piren kunnat restaureras under ett antal år och kan leva vidare som turistattraktion.
Tokomaru Bay har också passerat sin storhetstid, ett antal halvförfallna, men stora och påkostade, byggnader och fd hamn vittnade om detta. Samhället lever vidare, men piren här kommer tveklöst att sväljas av havet så småningom.

Att jag älskar blommande jakarandaträd har jag skrivit flera gånger, och Gisborne (liksom Sydney) erbjuder tydligen perfekt klimat för dem. De fanns verkligen överallt, nu i full blom, otroligt vackra! Tillsammans med alla rödblommande pohutukawaträd blir det en enastående färgprakt i våra juletider. Den enda vingården vi hann besöka i regionen var Millton, ekologiska viner. Killen, en utflyttad amerikan, som jobbade i vinprovningen hade nog lite tråkigt, vi var enda kunderna där så i nästan en timme provade vi viner och snackade om allt möjligt. Ja, vi köpte några av favoriterna också.
Det roligaste är dock gratis! Ute i skogen några mil från Gisborne hittade vi Rere Rockslide, en 60m lång platt klippa i en flod att åka kana på. Som gjort för timmar av nöje, blir bara bättre ju mer det regnar!
Mats åker:

Men åter här i Auckland gör cyklon-Evan de flesta besvikna. Tunga grå skyar, geggfuktig värme, regnskurar och kastvindar. Fukten märks överallt, i säng och soffa, handdukar torkar inte, golven klibbar, blä. Perfekt väder att inte gå ut i...

måndag, december 24, 2012

God Jul 2012!

Nu på julaftonskvällen sitter vi på motellet i Gisborne och ska snart iväg och äta julaftonsmiddag (det blir italienskt i år), men så här såg vi ut den morgonen vi lämnade Auckland. Tack för alla presenter som ligger på bordet, men vi ger oss till tåls tills vi kommer hem igen. På annandagen blir det nog paketöppning för paret Lewis, om inte Mats jobbar hela natten förstås...

Vi har verkligen myst några dagar här i Gisborne, i både sol och regn är det ännu en vacker och kul del av NZ att utforska. Mängder av oändliga stränder med få människor, och faktiskt ganska ok temperatur i havet redan. Utförligare rapport kommer!

onsdag, december 19, 2012

Destination Gisborne

Julfärden i år går till Gisborne, "The Chardonnay capital of NZ". I likhet med Napier (20 mil längre söderut) där vi firade förra julen, och drack underbara rödviner, är detta också ett välkänt vinområde, men uppenbarligen ska vi dricka Chardonnayviner i år.

Knappt 50 mil har vi att köra dit, mycket på typiskt slingriga NZ-vägar. Vi räknar med att ta hela dagen på oss och stanna på många ställen, speciellt den där sista sträckan som "korsar hornet", kust till kust, ska vara riktigt intressant. "Hornet" är förresten East Cape, NZs östligaste udde som vi besökte påsken 2011.

Gisbornes kust är också känd för att det var det första James Cook såg av landet NZ, han landsteg där med Endeavour, 8 oktober, 1769. Tyvärr var inte världens första kontakt mellan européer och maorier speciellt positiv, några sköts tom ihjäl, och Cook fick lätta ankar utan att kunna fylla på förråden. Bukten vid Gisborne namngav han således Poverty Bay, vilket den heter än idag. 

Med på Endeavours resa var också Linnés lärjunge Daniel Solander, som med Joseph Banks samlade in all världens flora och fauna för kategorisering. Efter Gisborne seglade Cook vidare runt både Nord- och Sydön under ett antal månader, och den karta han då gjorde över NZs kust är tydligen mycket exakt även med dagens ögon. Söder om Sydön finns två vindpinade pytteöar som Cook namngav Solander Island och Little Solander Island. Där bor garanterat ingen människa, dock trivs albatrosser och petreller!

Vi håller tummarna för att vi slipper få alltför mycket av ex-cyklonen Evans vrede, efter att han dränkt och blåst sönder Samoa och Fiji, har Evan tappat kraft men är som väntat på väg mot NZ till helgen. Frågan är bara exakt var, och hur nära "han" kommer Gisborne...??
Som visas i den här grafiken har Evan hittills snurrat lite hit och dit i Söderhavet:
 

måndag, december 17, 2012

Hobbitpremiär, Evancyklon, Konsert och Luciafirande igen

Ännu en fullspäckad decembervecka lagd till handlingarna. En unik vecka med det magiska datumet 12-12-12. Den dagen var det premiär för 'The Hobbit, An Unexpected Journey', här i NZ. Naturligtvis var vi där! Jag valde en version med så många tekniska finesser som möjligt, 3D och IMAX, varför inte? Och som Tolkien-fan älskade jag naturligtvis filmen, medan Mats förblir skeptisk. Han föredrog James Bond som vi såg häromveckan.
Jag är redo för hobbits!
Så här stämplas nu brev här i Middle Earth :-)

Sommarvärme härskade i Auckland den gångna veckan. Shorts och sandaler. Men kommande vecka kommer vädret att styras av jättecyklonen Evan som just nu lamslår söderhavsöarna, Samoa har fått otroligt mycket stryk, och Fiji har barrikaderat sig, turister evakueras. Hit ner kommer inte cykloner, havet är för kallt för att hålla igång dem, men vi får oftast en släng av storcykloners svansar, m.a.o. väntar fuktig värme, mulet, mycket blåsigt och häftiga regnskurar närmaste tiden. Förhoppningsvis skiner dock solen åter i juldagarna.

Även den sociala kalendern var ganska välfylld med engagemang hela helgen, och mer därtill. Förra måndagen landade Mats chef från Australien och en svensk från WWLs Tokyokontor i Auckland, så vi bjöd hem dem på en rejäl kiwi-BBQ. Riktigt trevligt.
Fredag kväll bjöd vi hem Gayle & träningsgänget på juldrinkar och småplock, ett 20-tal pers dök upp, och vissa stannade senare än andra... ZZzzzzzzzz

Vi höll också igång våra fysiska aktiviteter under veckan med flera havssimpass - Mats har kommit igång nu, men även boot camps, cykling och löpturer. Det gäller att förtjäna sin julledighet! Just den magiska dagen 12-12-12 upplevde vi ett sagolikt morgonsim här på Kohi Beach! Havet var kav lugnt och blankt som en spegel, i väster stod en regnbåge och i öster masade sig solen upp ur havet. Och där låg vi och sträckte ut oss i det skimrande havet. Vissa dagar förtjänar mer tacksamhet för livet än andra.

Lördag var en strålande sommardag, då gick vi på utomhuskonsert på Villa Maria Winery. Oj, vilken kanonkväll! Tillsammans med nyinflyttade vännerna Sergej och Marie dukade vi upp picknick i solen på en vidsträckt grässluttning mellan vinrankorna, goda Villa Maria viner flödade medan vi diggade till en suverän konsert med gamla goda idolerna The Church, Devo och Simple Minds. Jim Kerr rules!
 
Veckan och söndagen avslutades med kombinerad housewarming och Luciafirande hemma hos vännerna Ivo och Ingwor. I sin trädgård har de byggt (en rejäl) friggebod, i samma stil som stora huset. Uppåt 30 pers var inbjudna till firandet, och kvällen avslutades med traditionellt luciatåg och sånger av oss få som kunde sjunga svenska luciasånger. Till alla andras glädje förhoppningsvis!

Pust, inte lätt att försöka rekapitulera en hel vecka på det här sättet. Visst är det kul när det är full fart, men nu står julens lugn runt hörnet, skönt det också. Alternativt tror man på Mayakalendern och att jorden går under på fredag - vem vet? Enligt rådande aktionsplan sitter dock vi i bilen på fredag på väg till östkustorten Gisborne - en vit fläck på vår karta som måste utforskas. Mer om det sen.

måndag, december 10, 2012

Snabbvisit i Sydney

Solen gassar, blå himmel, lugna vindar - idag är det sommar i Auckland!! I alla fall några dagar, vem vet vad som händer nästa vecka? ;-)

Nu har vi varit på snabbesök i Sydney, Avresa första morgonflyget i fredags, och hemresa sista kvällsflyget i lördags. Ett sommarvarmt och skönt Sydney, vår tredje hemstad. Den korta tiden till trots tyckte vi att vi hann med jättemycket. Efter landning och fika åkte Mats till jobbet medan jag träffade kompisen Ellen som bodde i Auckland förut. Vi gick och myste i city bland i alla hysteriskt julskyltade butiker och gallerior, pratade, lunchade, fikade etc.

Kl 17 var det samling med Mats kollegor, med respektive, på en bar i Darling Harbour. Innan dess hann Mats o jag ta ett dopp i poolen på hotellets tak och beundra utsikten över denna coola stad. Själva festen hölls på ett helt restaurerat segelfartyg från 1874, James Craig, som ligger i vid sjöfartsmuseet i Darling Harbour. James Craig är fullt seglingsdugligt, men under vår fest låg hon tryggt vid kaj. Vi bjöds på god buffé under däck, sen var det levande musik och fullt ös på dansen på däck under stjärnhimlen till midnatt.

Kvällen till ära hade jag på mig mammas fina klänning ett av hennes sista inköp förra hösten, samt en av hennes sjalar, det kändes som hon också fick njuta av den ljumma Sydneynatten. Det hade hon tyckt om...

Inte nog med att vi hade en riktigt trevlig kväll, det lottades också ut ett antal vinster till de anställda, och Mats fick högsta vinsten! Till allas avundsjuka. Presentkort till en lyxresortkedja - i Australien. Mats är ju den ende i gruppen som inte bor i Australien, det blir onekligen lite pyssligt för oss att utnyttja det där presentkortet så småningom...

På söndagen begav vi oss till våra gamla hemtrakter i Mosman. Simmade lite på f.d. hemmastranden Balmoral Beach, åt lunch och bara njöt av värmen och atmosfären. Innan det var dags att bege sig till flygplatsen och hemfärd, hann vi också träffa en gammal kompis från Ericsson.
 

torsdag, december 06, 2012

Fler bilder från hamnsim

Minuterna före start, ser ni mig? Jag hade rosa badmössa och svart våtdräkt... ;-)
 
 

Sommar i Auckland?!

Ni ska inte tro att det bara är Sverige som har tufft väder så här års. Försommar-Auckland har idag drabbats av (ännu) en väderbomb. På radarbilden nedan ses hur den slår till, främst i väst. Hittills rapporteras tre personer ha dödats av det vilda vädret. Tornado, hårda vindar, skyfall, nedfallna träd, avstängda vägar, översvämningar, inställda flyg och färjor.

Själv hann jag och några väninnor precis gå en trevlig förmiddagspromenad i Cornwall Park idag, inte förrän vi var väl inne på lunchrestaurangen började regnet vräka ner utanför. Ibland har man tur.

Läs mer i NZ Herald
Hoppas det lugnar sig till imorgon bitti, då ska vi flyga till Sydney för WWLs årliga julfest. Blir dock bara en snabb visit i år, endast en natt, sen kommer vi hem igen.

onsdag, december 05, 2012

Simanalys och Lisa bragdmedaljör!

Blev verkligen jätteglad i morse när jag läste att Lisa fick sin bragdmedalj! Vilken tur, nu slipper jag frånsäga mitt svenska medborgarskap. OK, jag tycker också synd om seglarkillarna som också gjorde en hyfsad bragd, Sveriges enda OS-guld... men Lisa är ju bara bäst när det gäller!!
 
Nu vill Mats verkligen lära sig simma på riktigt. Så han slipper få stryk av sin hustru. Sjökaptensingenjör-Mats går helst grundligt och vetenskapligt tillväga. Finns det tekniska hjälpmedel blir processen naturligtvis roligare :-) Inom simning kan teknik t.ex. betyda videoanalys, vilket vi gjorde i måndags. Ally Boggs är en rätt känd profil inom Aucklands sim- och triathlonvärld. Hon simmade naturligtvis också havssimmet i söndags, men var magsjuk, och kom "bara" tvåa i vår åldersgrupp, dock simmade hon 18 minuter fortare än jag, så hon borde ju kunna lära oss ett och annat? Hon är förresten även kompis med vår löpcoach Gayle, men Allys simcoachning rekommenderades faktiskt till oss av en helt annan person.
 
I måndags, som naturligtvis var en härligt solig dag, åkte vi hem till Ally i strandstaden Whangaparoa norr om Auckland, i ett hus som låg max 100m från stranden, där är man nog tvungen att morgonbada varje dag... Mats hade bokat oss för varsin timmes personlig duvning i Allys "Endless Pool", en badbalja med reglerbart strömmande vatten, där man simmar och simmar utan att komma någon vart. Jag ska erkänna att jag blev trött ganska fort, skyller på den där långa tvättmaskinssimning dagen innan, kanske inte den mest optimala uppladdningen, men bara att bita ihop?!? Under våra respektive timmar i poolen for Ally omkring, videofilmade oss ovan och under vattnet, kommenterade, föreslog övningar, justerade och tipsade om förbättringar. Sen fick vi med oss varsin dvd-skiva hem att titta på och begrunda - kvällarna framöver är räddade!! 

Idag var jag tillbaka i gamla vanliga simbassängen och försökte applicera alla nyfunna lärdomar, inte det enklaste, men träning ska väl ge färdighet någon gång??
Ally förklarar - jag lyssnar
 Teknikträning på sidan
Ally tycker Mats lägger alldeles för mycket kraft på sin benspark
 Videofilmning av Mats nya avslappnade stil
 Och vill man till äventyrs se hela 15minuter av mig i poolen, klicka här

söndag, december 02, 2012

Hamnsim, mer sport, mer mosaik och mer Hobbit

Tjoho! Jag klarade det! Tillsammans med 1418 andra simmade jag 2,9km tvärs över Aucklands hamn idag! Det var lite tufft men ändå coolt att simma där bredvid Auckland Harbour Bridge med Sky Tower som siktmärke. Ingela och jag hade naturligtvis önskat att få simma en stilla solig sommardag, men tji fick vi! Solen sken minsann igår när jag hämtade ut den klatschigt rosa simhuvan, men fick då veta att det bara var 50-50 chans att loppet skulle kunna genomföras överhuvudtaget, prognosen visade för hårda västvindar. Kl 05.30 i morse kom beslutet från tävlingsledningen. Vi kör!
Mysigt väder vid simstarten, not:
Noll sol och hård vind vaknade vi till i morse, stora vågor, rakt från sidan. Förhållanden på gränsen till avblåsning. Som att simma i en tvättmaskin, vågorna slängde oss upp och ner och ibland kraschade de ner i huvudet. Mitt ute i hamnen tillkom tidvattenströmmar. Inte för att jag märkte dem, hade fullt sjå att navigera vågor med läckande simglasögon (typiskt, de har fungerat perfekt hittills...). Efter 1tim 12min simmade jag i mål i Viaduct Harbour på andra sidan, lite längre tid än beräknat, men ganska lycklig. Snabbaste elit-kvinna simmade på knappt 40min - hur går det till?
Jag, Ingela och Sergej, glatt nervösa före simstart
Efteråt är jag ännu gladare, men det syns inte - ännu... :-)

Vad mer har hänt sen jag senast bloggade? Öh, massor... Förutom en massa tid i havet och annan fysisk träning och småtävlingar så är det försommar här. Vilket, liksom i Sverige, betyder att sociala kalendern får många fler bokningar, varma dagar och ljusa kvällar. Det har varit middagar, luncher och diverse fika i solen. En ny svensk familj har dessutom flyttat till St Heliers, jättetrevliga!

På tal om tävlingar gjorde Mats och jag en kort duathlon här i Mission Bay i onsdags kväll, 750m sim + 4km spring. Och jag slog min man med drygt 2min - han är fortfarande lite sur... för kort löpning hävdade han, men jag får leva på detta minne, för nu ska han också börja simträna, då har jag ingen chans längre!

Dessutom måste jag nämna förra söndagsmorgonen då Jenny tog med mig på en underbar paddling fram och tillbaka till ö-vulkanen Rangitoto med en löptur upp till toppen och ner. Vi paddlade iväg kl7 och åter på Kohi vid 9.30. Helt fantastiskt!
 

Det har också varit full fart på mina volontäraktiviteter senaste veckorna, den där väggmosaiken jag hållt på med är nu äntligen färdig och uppsatt på väggen, riktigt tjusigt blev det.
Tittar man noga hittar man beviset på att jag har bidragit:

Övriga volontäraktiviteter har inkluderat några timmar att hjälpa mina "gamla" vänner på observatoriet, där jag dessutom blev bjuden på god lunch. Svenska föreningens nyhetsbrev totades ihop förra veckan (rekordtjockt nummer), samtidigt som jag organiserade nyzeeländsk-skandinaviska företagsföreningens stora julfest. Förutom att handla allt till festen gjorde jag bl.a. en mängd glögg samt höll en presentation om Sverige i vinter- och juletid. Otroligt hur busy man kan bli utan att lönearbeta. Roligt nästan jämt! :)

Förra veckan hölls den stora galapremiären på The Hobbit i Wellington. För att fira detta ger tullen nu en specialstämpel i passet. Vilken tur att vi ska åka till Sydney på fredag - då ska jag be att få en sån!!

måndag, november 19, 2012

Mordmysteriefest och mer simning

Mordmysteriefesten ett par månader sen gav mersmak. I lördags höll vi en egen dito för 10 inbjudna kompisar, de flesta svenskar. Den här gången fick vi dock spela husa och butler, inga aktiva roller utan servade istället våra gäster samt styrde upp ledtrådar och diskussioner. Succé!
Snillen spekulerar - full fart på mordlösandet i vårt kök: 

Annars är det mycket havssimning i mitt liv nuförtiden. Tillsammans med Ingela (hon i kimono på bilden ovan) ska jag kasta mig ut i den 2,9km långa simningen från norra till södra Auckland, tvärs över hamnen, om mindre än två veckor. Det blir mitt första längre havssimsevent, så det kräver väl lite fokus. 2,9km förresten, jo tjena, möjligen för den som lyckas simma lika rakt som på skissen nedan. Min bedömning är att det nog är omöjligt att simma rakt pga starka tidvattenströmmar där i mitten. Den faktiska sträckan kan nog bli längre... suck....
Förberedelser pågår alltså, i onsdags kväll när Mats jobbade ställde jag upp i en s.k. Stroke&Stride, ett lokalt sim och spring event. Jag simmade 500m och sprang 5km, kul, men riktigt jobbigt... I torsdags var det ånyo torsdagssimning här i Kohi, den här veckan simmade jag 1500m, och Mats simmade en korrekt 500m sträcka (till skillnad från förra veckan).
Och i lördags morse deltog Ingela och jag i en s.k. swim clinic, under en timmes gruppsimning duvades vi i konsten att simma i tidvattenströmmar, ta ut riktning effektivt etc. Lärorikt, men fy f-n vad kallt!! En timme i 16gradigt vatten, naturligtvis var både Ingela och jag helt blåfrusna, trots våtdräkt. Typiskt nog ingen värmande sol, lördag morgon var totalt gråmulen och blåsig. BURR! Bara att bita ihop... Som kompensation gjorde jag ett hot yoga pass i söndags och kroppen fick svettas ordentligt istället ;-)
Såna här "små" bojar simmar vi runt i loppen:
Jag tar mig upp efter 1500m: 
Mats joggar ur havet efter 500m: 

tisdag, november 13, 2012

Kohisim och Olafbesök

Förra torsdagen var det premiär för sommarsim vid hemmastranden Kohimarama. Varje torsdagkväll hela sommaren kommer glada människor samlas för att simma tillsammas. Närmare bestämt drygt 300 pers. Under de år vi bott här har vi aldrig deltagit, hög tid alltså. Om inte annat för att fira att sommaren börjat... dock lyste sommarvärmen med sin frånvaro. Vattnet höll i bästa fall 16C, och det blåste byig nordlig vind. Desto mer spännande. Motvågor att simma ut och medvågor tillbaka. Evenemanget erbjuder alltid fyra sträckor att välja på, 500, 1000, 1500 eller 2000m. Mats valde 500 och jag 1000m. Inga större problem, så länge man simmar håller man sig varm. Men efteråt var det kaaaallt! Tyvärr hade vinden fått rundningsbojen för 500m att lossna och driva närmare stranden, så i verkligheten simmade Mats bara ca 380m - tyckte väl att hans sluttid var för snabb för sträckan...
Jag hänger lite med huvudet för jag fick skavsår i nacken av våtdräkten. Klantigt.
I lördags åkte vi på utflykt några mil söderut, till Waiuku för att hälsa på en av svenska föreningens hedersmedlemmar, 84-årige Olaf. En skön gammal herre, bördig från svenskbygderna i Finland, men bott utomlands i bortåt 60 år. Under andra världskriget tjänstgjorde han i finska underrättelsetjänsten som spion, utbildade sig sedan till jurist och har arbetat inom en mängd olika branscher. Sina sista yrkesår, före pensionen, arbetade han för nyzeeländska regeringen med att bl.a. översätta och tolka skandinavisk lagstiftning, speciellt gällande ungdomsbrott. Hursomhelst är Olaf en mycket intressant karaktär, men med ett tragiskt privatliv. Sedan många år lever han nu ensam utan kontakt med någon av sina barn eller ex-fru som lever i Australien. Den enda familjemedlemmen han har kontakt med är sin syster i Finland. Olaf är nu mest sysselsatt med att skriva sina memoarer, jag har bl.a. stöttat honom med glada tillrop samt att läsa och försöka kommentera hans alster. Inte så enkelt. Utmaningen är att han ska hinna skriva färdigt, själv bekosta publiceringen och se sina ord i tryck innan han dör... Vi håller tummarna.

Efter att i princip inte ha hört eller pratat svenska på bortåt 60 år var Olaf överlycklig att återigen få tala sin sjungande finlandssvenska med oss. Inte så lätt att hitta alla svenska ord, men vem skulle det? Tyvärr blev vår eftermiddag lite rumphuggen då vi inte hann prata så mycket som jag önskade. Efter att vi träffats var planen att köra vidare och äta lunch på en trevlig restaurang med utsikt över strand och hav. Olaf brände dock iväg åt fel håll, fick till slut vända, köra tillbaka, och då gav kopplingen på hans bil upp. Uppgiften blev istället att hitta en bärgningsfirma att ringa, och trevlig lunch blev istället flottiga fish & chips i hans bil i väntan på bärgning. Naturligtvis blev stackars Olaf riktigt trött efter all stress, så vi lämnade av honom vid sitt hem och lovade komma tillbaka och umgås en annan dag i sommar!
My buddy Olaf