Mellandagshälsning från GBI

Här i Tryphena har vi det bara bra :-) Snart är det dags för after-beach öl!

God Jul 2013

Det börjar kännas hemtamt det här, dagarna före jul fylls av att plocka fram prylar, planera mat och packa bilen för en roadtrip. I år ska vi alltså utforska NZs fjärde största ö, där bor ca 1000 pers året om. Påminner om att åka ut till Utö, fast till ytan är Great Barrier Island (GBI) mer än 10 ggr större och längre utanför kusten. Färjeresan tar över fyra timmar vid bra väder, som till Gotland. 

GBI är för övrigt mindre än en tiondel av Gotlands storlek, kanske är den snarare Aucklands miniversion av Gotland? Nä, city-brats och party saknas helt på GBI om jag förstått det hela rätt, ingen kommunal el eller vatten, 60% av ön är nationalpark, dessutom mycket kuperad, otillgänglig vildmark med få vägar. Snarare är det som att bli förflyttad 50 år bakåt i tiden. Till GBI åker man för att fiska, snorkla, vandra, eller softa på en öde strand, endast fläckvis mobiltäckning, passar oss perfekt. :-) En av våra första utforskningar kommer att vara till öns högsta punkt, Mt Hobson, imponerande 621m, att jämföra med platta Utös 41m eller Gotlands 82m. Toodiloo!

Nä, inte riktigt en Gotlandsfärja...

Något sånt här förväntar vi oss :-)

People's Triathlon och 50-årsfest

Några bilder från söndagens triathlontävling. Mats ville tyvärr inte ställa upp då han fick jobba halva lördagsnatten. Inte den bästa uppladdningen. Men jag klev upp vid 5 tiden, klämde i mig lite frukost och med alla prylar på ryggen vinglade jag ner på cykeln till Mission Bay där det var full aktion, en ljuvligt stilla morgon. Träffade lite kompisar och var allmänt nervös, den där tävlingsstämningen smittar av sig, även på oss som bara tävlar mot oss själva :-) Simningen var helskön i platt vatten utan vind, på cyklingen lydde jag coach Gayles råd och hittade snabbt någon som höll ett bra tempo och lät henne dra mig hela tiden, inte helt schysst men ganska skönt. Löpningen var lite plågsam eftersom det hunnit bli riktigt varmt då, men totalt sett är jag nöjd, en tävling genomförd på ungefär den tid jag siktat på. Nu gäller det bara att hålla igång en månad tills stora utmaningen!
Simning 1500m, 28.09
Cykel, 40km, 1.20.03
Löpning, 10km, 52.26
Total: 2t 40m 38s

Lugnet före start - en urvacker morgon i Mission Bay

 Jag (i mitten) hittade en bra cyklist som höll fart och vind

Löparbanan längs Tamaki Drive, det var en riktigt varm dag...

Ganska trött där faktiskt, inget glatt leende

En unik bild! Jag har båda fötter i luften!

Och i måååål!

 Julian och jag överlevde tävlingen och ska välförtjänt svalka oss i havet 

Efter tävlingen var vi bjudna på överraskningslunch för att fira James, en kompis som fyllde 50 år. Hans fru hade bjudit hans nära familj och vänner till en restaurang i Takapuna. Där fanns även en av hans gamla vänner som kommit ända från Sverige för att fira honom. Inte illa!

Fin tårta och fina familjen Clague.

Den här veckan ägnas åt att förbereda julresan till Great Barrier. Framförallt planera mat o dryck så vi slipper hålla på med sånt på ön. Det är nu vi inser att vi nog har en för liten bil!

Jo på besök, blommor, träning och tävling

Under den gångna veckan har jag fokuserat på att umgås med min "gamla" kompis Jo, amerikanskan som jag umgicks med i 2,5 år tills hon flyttade hem för 1,5 år sedan. Men hennes man reser fortfarande hit och jobbar då och då, så den här gången följde hon med. Det var verkligen jättekul att ses igen, kändes som ingen tid har passerat sen sist, vi gick mest omkring, pratade och njöt av våra gamla Auckland-häng, Sylvia Park, Newmarket, biotisdag i Mission Bay, vulkanvandring i Devonport, ett antal kaféer och lunchplejs, samt middagar hemma hos oss. Sommaren är här och det är ljuvligt! Får se hur länge det varar. OK, det regnade ett par dagar förra veckan, dessa tropiska störtregn då man knappt kan sticka ut foten utan att bli genomblöt... 

Pryder flugsvamparna på Mt Victoria i Devonport

Igår kväll bjöd vi hem Colin och Deb på middag, nya vänner som vi ska umgås med över juldagarna i Colins sommarhus (s.k. "bach" på kiwi-engelska) ute på Great Barrier Island. Ska nog bli kul, förhoppningsvis kommer vi bra överens och är vänner även efter denna vistelse... Mats och jag packar bilen full med cyklar, snorkelutrustning, vandringskängor, mat och dryck, och tar bilfärjan från stan ut dit, en resa på ca 4 timmar. Dock krävs en del planering, för även om det finns matbutiker och restauranger på ön, så är priserna höga och sortimentet begränsat. Kommunalt vatten eller el finns inte på ön, alla hushåll samlar regnvatten eller har egen brunn och genererar sin egen elektricitet, vilket t.ex. innebär ingen gatubelysning.

I trädgården har jag redan skördat första tomaterna, och med hela sex plantor i år lär det bli massor mer. Liksom tidigare år blommar nu allt, jakaranda, julträdet pohutukawa, bougainvilla, hortensia, jasmin, och dessa fantastiska vita liljor som jag såg i någons trädgård häromdagen:

Övriga tiden har jag t.ex. ägnat åt att göra svenska föreningens nyhetsbrev, planering av föreningens 25-års jubileum 2014, bjudit hem vänner på middagar och luncher, samt naturligtvis diverse träningspass. I Madills Farm, den stora parken nedanför oss, har gräset klippts kort och linjer för olika friidrottsgrenar målats upp, bl.a. en löparoval. Gayle tyckte det vore en kul idé att köra en morgonlöpträning där, vilket vi gjorde i tisdags morse. 8 x 400m, med 200m vila mellan intervallerna. Upptäckte att det var riktigt jobbigt att springa snabbt på gräs! Men kul. I torsdags kväll gjorde jag en ny Stroke & Stride, 1000m simning + 3km löpning på 36.35 minuter, liiite snabbare än förra året :-)

Imorgon, söndag, verkar bli en fullpackad dag, på morgonen kör jag en triathlontävling i Mission Bay, olympisk distans, förhoppningsvis tävlar Mats också, om han inte måste jobba hela natten idag... Sen ska vi fira en 50-åring på lunch, och på eftermiddagen hinner vi möjligen med en adventsfika också. :-)

Slutligen, årets sommarkatt på besök:

Dagar i Sydney, The Rocks o Cockatoo Island

Förra helgen åkte vi alltså till WWLs julfest, som hölls 30/11, i Sydney, för tredje året i rad, en MYCKET trevlig tradition, Sydney är verkligen en favoritstad, men uj, vad stor och busy den är jämfört med Auckland, efter ett par dagar blir man alldeles matt vad mycket folk det är överallt. Mats åkte dit redan på onsdagsmorgonen, men jag hade lovat att hjälpa en kompis att flytta så jag flög över "diket" torsdag eftermiddag istället. Jag flög med Emirates som tillåter 30kg(!) bagage i ekonomiklass. Underbart! Då finns det plats för shopping, så jag hade bestämt mig för att lindra IKEA abstinensen och besöka det nyaste IKEA i Sydney, som öppnade för två år sen i närheten av flygplatsen. Sagt och gjort, efter incheckning på hotellet tog jag lokaltåget till närmaste station (Sydenham) och promenerade därifrån 1,5km genom lite halvsunkiga områden till varuhuset i Tempe, vilket ser ungefär ut som alla andra IKEA varuhus.... surprise! 

Men jag åt gravlax och kanelbulle och gick HEEEELA slingan runt, provsatt fåtöljer och ryckte i hyllor och mjukisdjur. Jag köpte en del smått och gott, inte för att vi behöver så mycket, men kul att ha som presenter till folk. Eftersom jag var tvungen att bära mina inköp till tåget efteråt var det svårt att impulsköpa några fåtöljer eller madrasser - vilket annars lätt hade kunnat hända! Jag tror inte att folk förstår hur mycket man som svensk kan sakna IKEA, och HM med för den delen, när de inte finns i samma land. På tal om HM så finns de inte i Australien heller, men ska tydligen öppna sin första butik i Melbourne nästa år. I en gammal postlokal, låter som det kan bli nästa shoppingresemål :-)

Mats hade internkonferens med sina kollegor ons-fre, så fredagen var min egna turistdag. På förmiddagen gick jag en guidad promenad i den äldsta delen i Sydney; The Rocks, som har en unik kolonial historia. Då ett skitigt slumområde, idag en charmig gammal stadsdel, som en liten, gyttrigare variant av Gamla Stan, fast med brantare backar och små hus. Jag har varit här många gånger, men aldrig turistat "på riktigt", så det var verkligen intressant att få veta lite mer om platsens betydelse. Hit till The Rocks kom "The First Fleet" från England år 1788, totalt 11 skepp med över 1000 fångar, soldater, sjömän, djur och förnödenheter, det tog dem 250 dagar att segla hit. (Tvåhundrafemtio dagar!!! Och folk gnäller om 25-30 timmars flygresa till NZ... ) 

The First Fleet seglade in i Botany Bay (där flygplatsen nu ligger), söder om Sydney Harbour, men hamnade i The Rocks då de vandrade omkring i jakt på lämpligaste platsen för bygget av Australiens första fångkoloni samt europeiska bosättning. Imperiets nyaste koloni skulle befolkas, gudbevars, under denna tid krävde Amerika sin självständighet och stoppade Englands "fångleveranser". Det som idag är Sydneys vackra city, området kring Operahuset, Circular Quay och The Rocks var alltså platsen där Australiens kolonialisering började. I princip dumpades väl alla av med sin last, fartygen seglade tillbaka till England, och människorna och djuren fick rå sig själva bäst de kunde. På en plats där varken klimat eller biologi har många likheter med moderlandet England... medhavda kor rymde tydligen ganska omgående och hittades inte förrän år senare! Överlevnad hängde på förmågan att anpassa sig och se möjligheter?! 

Kapten Lewis och Kapten Bligh i The Rocks.

Finn fem fel?

Till lunch träffade jag min gamla Auckland-kompis Ellen, som bor i Manly. Ett helt år sen vi hördes sist, så vi hade mycket att ta igen! På fredagkvällen var det alltså dags för WWLs julfest som i år hölls i Sydneys exklusivaste hotell, Park Hyatt, vid just The Rocks, billigaste rummet AU$800 (ca SEK 4800) per natt - nej, vi bodde inte där! Men vi åt toppengod middag och dansade inom- och utomhus med första klass utsikt över Operahuset. Hur trevligt som helst faktiskt... ;-) Och i personallotteriet vann Mats högsta vinsten i år igen! Återigen en australisk hotellvoucher, men den här gången lät vi dem dra någon annan istället.

Park Hyatt hotell vid foten av Harbour Bridge. 

Fördrink med utsikt över kryssningsbåt och operahus.  

Danspaus senare på kvällen.   

Sent i säng betyder en riktigt seg lördagsmorgon. Lyckades få kontakt med min förra kollega Michelle, som sen vi sågs förra året har lämnat Ericsson, återigen mycket att ta igen! Vi morgonfikade vid Walsh Bays Pier 4, på västsidan om The Rocks, ett uppfräschat och renoverat hamnområde som påminner om Viaduct Harbour i Auckland.

Till sist hade vi en eftermiddag att "fördriva" innan flyget hem igen, på Michelles rekommendation åkte vi till Cockatoo Island. Vilket häftigt ställe! En kort färjeresa från Circular Quay tog oss till en liten ö som kolonialisterna år 1839 utsåg till platsen för ännu ett fängelse i fångkolonin, över åren skiftade sedan verksamheten på ön till ungdomsskolor och fartygsvarv för både reparationer och nybyggen. Som mest arbetade 3000 personer på ön - alla båtpendlade dit varje dag! 

1992 upphörde all verksamhet på ön, allt fick förfalla i 10 år innan Sydney Harbour Trust tog tag i upprensning och planering av alternativ verksamhet. 2007 öppnades Cockatoo Island för allmänheten, nu är ön klassad som världsarv av UNESCO och vi kan vandra runt bland ruiner av fängelse och industrihistoria. Det finns några caféer, vissa gamla byggnader kan hyras som semesterbostäder eller så campar man en helg i ett "permanent" tält precis vid vattnet. Tälta med utsikt över Sydneys skyline med Harbour Bridge - världsklass! Här hålls olika evenemang och konserter också, när vi besökte var en hel del av det gamla industriområdet avspärrat pga filminspelning. Vi hyrde en audioguide med hörlurar och drogs in i ännu ett stycke fascinerande historia vi inte kände till.

Kajen på Cockatoo Island.

Halvförfallen industrihistoria med fartygsdockor.

Gräsområdet till vänster är en liten del av tältplatsen. 

Lastbilarna tillhör filmteamet. Schysst läge?  

Byggt av fångar. Vacker australisk sandsten.

Ett hus där det finns semesterbostäder att hyra.

Fångarna fick hugga ut tunnlar för att underlätta transporter runt den klippiga ön.

Stockholm är norra hemisfärens Auckland :-)

Har fortfarande inte hunnit pyssla med bilder och story från Auckland pga arbete med svenska föreningens nyhetsbrev. Men i dagstidningen i veckan fanns denna underhållande artikel om Stockholm med nyzeeländska ögon. Mycket nöje.
 
Stockholm: The Auckland of the north

Där finns också länkar till andra artiklar om Sverige, flera av dem skrivna av Graham Reid som var lärare på den reseskrivarkurs jag gick för lääänge sen :-) Kul kille.

Glad 1:a Advent!

Vi är just hemkomna (i natt) efter några dagar i Sydney, vilket jag tänkte skriva om när jag samlat tankar och sorterat foton.

 

Tills vidare önskar vi alla en god och glad första advent. Här julskyltas det naturligvis överallt och tomten paraderar i stan, dock har vi har ingen julkänsla - som vanligt. Jul och sommar går inte ihop för en svensk själ, att tända ljus och dricka glögg känns helt överflödigt soliga dagar och ljusa kvällar.

Men vi saknar inte mörker och kyla, idag var det picknick med svenska föreningen. Nya och gamla bekantskaper dök upp. I år höll vi till en strandpark norröver, Wenderholm, som jag senast besökte på min födelsedag i år.

Trevligt och vackert som tusan. Inget bad för det var lågvatten.

Simospring, Lysmaskpaddling och Harbour Crossing

Listan över aktiviteter att rapportera om blir längre och längre nu... Jag skyller på delvis på sommarvärme, och ovilja att sitta inomhus mer än nödvändigt. Men nu kastar jag mig rakt ut i listan och börjar berätta om förra torsdagen, 14 nov. Då var det sommarpremiär på vår lokala sim o springtävling, Stroke'n'Stride på Mission Bay beach. Varannan vecka under sommaren hålls totalt åtta tävlingar med olika kombinationer av sträckor. Denna första var 500m simning och 5km löpning. Fullt ös från första simtaget alltså, man blir helt slut! Men opretentiöst och roligt är det, den torsdagen var det jättefint väder och kav lugnt hav. Både Mats och jag förbättrade våra tider från förra året på samma sträcka. Jag kom i mål på 34.17 och Mats på 33.29. Eftersom min käre make har lärt sig simma i havet får jag numer stryk även på simsträckorna.... Dock skiljde det inte ens en minut mellan oss!

Damstarten:

Herrarna väntar på start:

Jobbigt!!

Mats springer också:

Fredag, 15 nov, åkte vi på en kvällsutflykt ner till Cambridge, mer specifikt till sjön Karapiro, som egentligen är en bred del av nordöns längsta flod, Waikato River, ett par timmar söderut. Där hade vi bokat att paddla kajak i en flodravin och titta på lysmaskar (som ju inte är maskar utan larver), i skogen. Tidigare har vi mest sett dem i olika grottmiljöer, bl.a. Waitomo. Vi paddlade ut vid sjutiden och i väntan på att det skulle bli tillräckligt mörkt var det paus längs ån, guiderna tände en eld vid stranden och serverade ost o vin. Under den mörka paddlingen tillbaka lyste maskarna upp som vintergatan överallt i skogen, och från himlen strålade en nästan full måne. Himla mystrevligt, finns massor av andra aktiviteter omkring Lake Karapiro, rodd, cykling, vandring mm. (ännu) ett närområde vi inte utforskat. Tyvärr hade vi inte tid att stanna utan körde hem till Auckland igen på kvällen.

Redo för avpaddling:

Ute på Lake Karapiro: 

Paddling i ravinen:

Förra söndagen, nov 17, gick startskottet för sommarens första havssimlopp, Auckland Harbour Crossing. Jag simmade den förra året med Ingela i halv storm, vågorna kraschade över huvudet och kallsuparna var många. Ingela är en duktig simmare, men tordes inte ens anmäla sig i år, hon har faktiskt inte simmat ett armtag i havet sen dess, helt traumatiserad håller hon sig till poolen tror jag! Men efteråt ångrade hon sig naturligtvis - i år var en HEEELT annan dag. Kav lugnt, varmt, stilla bris, en ren fröjd att simma fram och njuta av utsikterna över stan, hamnen och stora bron. Mats simmade duktigt, jag njöt för fullt tills en tant kom ur det blå och simmade på mig - mitt ute i hamnen? Hon borde fått däng! Mina simglasögon hamnade snett och vatten läckte in - sen fick jag ingen ordning på dem igen, de läckte in i mål, that's life. Oavsett var det en fin simning, i ett hav som redan är hyfsat varmt och skönt, trots att det bara är november. Min tid 1.06, sex minuter bättre än förra året, och Mats 1.03.

Sergej, jag och Mats redo för start:

Startområdet med bortåt 1500 tävlande: 

På väg ut till starten - vi har rosa mössor :-)

Starten gåååååår!

Simning i skuggan av Auckland Harbour Bridge:

Sikta mot Skytower!

Och efter ett par timmar kommer sen den siste simmaren i mål,

tillsammans med livräddarna och insamlade simbojarna: 

Antarktis besök och Chch Cup hästkapplöpningar

Självaste anledningen till att vi åkte till Christchurch fick visst inte plats i förra blogginlägget, så här kommer fortsättningen....

Förra måndagsmorgonen checkade vi ut från cityhotellet och flyttade ut till "förorten", till Pavilions, ett familjeägt hotell med intressant historia. Det skadades visserligen i jordbävningarna, men lyckades ändå hålla öppet (trots bara en fungerande toalett och inget rinnande vatten, t.ex.) och husera en del av all polis, räddningspersonal, media och annan officiell personal etc. som kom till Christchurch. Efter februari-skakningen blev samliga stora hotell i city helt avspärrade så tillfälligt boende i staden var besvärligt. Dessutom många vars bostad blivit förstört och blivit hemlösa. Bl.a. huserade en internationell språkskola i en av byggnaderna som totalkollapsade, många japanska studenter omkom där, så mycket japansk media kom och bodde tydligen på Pavilions.  Ägaren sedan ett 20-tal år hade skrivit en bok om sin familjs historia och på väggarna fanns massor av historiska foton och pryttlar, t.ex. motorcyklar, bilar och en gammal tvättmaskin. Annorlunda.

Men innan vi flyttade in på Pavilions åkte vi ut till kanske det närmaste vi kommer Antarktis, International Antarctic Centre, som förutom att vara en turistattraktion även huserar prylar för NZs, USAs och Italiens Antarktiska forskningsprogram. Från Christchurch flyger Herkulesplan många som av olika anledningar ska vara på Antarktis.

Jätteintressant plejs. Vi upplevde en antarktisk storm, -18C inkl vindfaktor. Burr!! En tur över kullar, genom vatten med en äktsvensk Hägglund bandvagn (Bv 206) från Örnsköldsvik. Åkte på en 4D båtresa till Antarktis, komplett med gungande hav, iskrockar, vattensprut, snö och vindar. Tittade på pingviner. Och en massa, massa andra fina displayer om denna fascinerande kontinent. Ett par, tre timmar försvann snabbt.

Rejäla svenska produkter krävs för Antarktis

Mats provar Antarktisliv från förr

Krama en leopardsäl

Små blå pingviner (ville inte kramas...)

På måndagskvällen mötte vi upp med Mats kollegor och kunder med respektive som kommit för att avnjuta årets stora tisdag, Cup Day, Christchurch motsvarighet till Elitloppsfest, travkapplöpningar. Fast här klädde alla upp sig, modeshow och stilspotting ingick. Ja, de flesta damer hade någon form av huvudbonad - något jag får skärpa till nästa år, om chansen återkommer förstås.

För oss gick väl själva totospelandet sådär, men vi minimerade i alla fall våra förluster tack vare några bra gissningar bland stolpskotten. Bara att förstå hur bettingen går till var en utmaning. Ett par stycken i sällskapet var lite mer rutinerade och vann faktiskt flera tusen kronor, de var glada. Faktiskt var det en danskägd häst med svenskt blod i ett av loppen: Peak, efter den världsberömde, numer avlidne, Sugarcane Hanover. Den vann!! Tyvärr spelade vi inte på den, eftersom vi inte fattade svensk-kopplingen förrän efter loppet.

Vädret var väl sisådär, med lite halvkyliga vindar, inte för att man skulle tro det när man såg vissa unga kvinnors (brist på) klädsel, men själv var jag nöjd att behålla jacka och halsduk över klänningen.

Starten gååååår

Här står vi bra, dricker skumpa och diskuterar favoriter 

En travbana med dansbana

 

Klädda för toto-spel