Drygt en vecka med Karin

Några bilder från en dryg vecka av hårt turistande med Karin i vårt coola land :-)

 

Promenad längs kajerna i Auckland.

Vi kollar stora yachts med Auckland Harbour Bridge i bakgrunden.

Sol och bad på svarta lavastränder, här på Karekare Beach, där filmen Pianot spelades in. (Jobbigt att det är så trångt på stränderna här.... hehe.)

 

Canopy Tours i Rotorua.

Vi tar oss fram några kilometer via hängbroar och ziplines högt uppe bland trädtopparna i

urvacker urnyzeeländsk urskog :-)

 

 

På vandring i Tongariro National Park.

Här står vi redo att ta oss an vulkanen Ngauruhoe (i bakgrunden),

aka Mt Doom i Lord of the Rings.

Brant och jobbigt uppför i löst lavagrus

 

 Vi har utforskat grottor i Waitomo.

 Black water rafting i oändliga lysmaskglittrande grottor

 Vi har naturligtvis gjort oss bekanta med nationalklenoden, samt många andra av landets unika befjädrade varelser

 

Turistandet fortsätter nu en vecka till....

QF141 landade igår..

..med Karin ombord! Och fort gick det, planet landade en halvtimme tidigare än tidtabell så vi missade att se landningen från utsiktsdäcket. Vi hann knappt möta henne vid utgången heller, hon gick i ett rasande tempo genom tull och karantän, inga köer eller genomsökning av bagage. Vilsen stod hon i ankomsthallen och väntade på oss när vi väl behagade dyka upp ;-)

Upp på vulkanen Mt Eden och kolla vyerna över Auckland

Frampå kvällen fick hon vila på stranden i Mission Bay och heja på Mats och jag när vi tävlade i Stroke & Stride, 750m simning + 4km löpning.

Mums! Väskan fylld med skojigheter från Sverige

Nu ska vi ut och turista!!

Waitangi Day

Idag är det helgdag, NZs nationaldag som, trots uppflammande diskussioner mellan "The Crown" och maorier om nationsfördraget, firas lite mer nationaldagsglatt för varje år med festivaler av olika slag. Sitter just nu och tittar på en hel lång lista av firanden runtomkring och funderar på vad vi ska hitta på... ett bad kanske. Det var en kylig morgon (+11C - burr) men solen skiner igen efter någon dags välbehövligt regn. Januari var mycket torr, bara en tiondel av Aucklands normala regnmängd föll.

Ikväll har vi bjudit hem ett nytt svenskt par som bor i närheten på middag. De tröttnade på att driva företag i Sverige och flyttade istället hit med allt sitt pick och pack. De har blivit beviljade entreprenörsvisum, och drar igång sin business här i småföretagarnas paradis. Noll procent i arbetsgivaravgifter, t.ex.

Igår åkte jag med Sir Larson till en veterinärklinik i en halv förhoppning om att han var microchippad med registrerad ägare. Men icke, inte ett pip från chipläsaren. På kliniken var även de förvånade att en så pass fin raskatt inte var ordentligt märkt och registrerad. Den som pep var istället Larson, sitta i bur och åka bil var INTE poppis, med uppspärrade ögon jamade han oavbrutet hela tiden. Tur att vi inte var ute på en längre tur, det hade blivit outhärdligt. Men han är i alla fall inte långsint eller bitter efter denna behandling. Vid hemkomsten var han som vanligt mysig igen, möjligen ännu mer kelig. Jag har nu lagt ut bild på honom på en sajt där man efterlyser bortsprungna/upphittade djur. Vi får väl se om någon hör av sig så småningom - det vore nästan sorgligt nu...

Imorgon ska vi hämta Karin! Hoppas hon haft roliga dagar i Sydney!

Bays Swim

Igår, söndag, var det dags för en ny simutmaning, "The Bays" - 3,78km från stranden i St Heliers till båtrampen vid Tamaki Yacht Club, enligt kartan nedan. Varken Mats eller jag har simmat så långt förut. För en gångs skull behövde vi inte kliva upp i ottans mörker för ett event. Starten gick inte förrän efter kl 11, vilket innebar att vi hade en normal söndagsmorgonro med lång frukost, läsa tjocka morgontidningen, mata och prata med kisse-Larson, och sen packa i ordning våra prylar och vandra ner till stranden.

På stranden träffade vi bl.a. simmarvännerna Andrew, Sally, och Craig (bilden). Jag tycker fortfarande det är fascinerande att uppleva hur många människor (i alla former och storlekar) som samlas och ägnar sig åt havssimning, som ändå får anses vara en marginalsport. I svarta våtdräkter ser vi ut som en flock pingviner i färgglada badmössor samlas vi på en strand och på en given signal kastar vi oss ut och simmar iväg i havet.

Före start:

För en så pass lång simning hade vi naturligtvis önskat ett stilla hav med fin östlig bris, men nä! Istället var det en ganska hård nordöstlig vind, 20 knop i vindbyarna, och hyfsat stora vågor, på gränsen till vita gäss på topparna. Både vågor och tidvatten kom snett bakifrån från höger, och tryckte in simmarna mot stranden. Det gällde alltså att hålla ut mot höger för att inte driva för långt in, då hade det blivit jobbigt att simma ut för att nå målet.

 

Allt gick jättebra, det är roligt hur mycket vi båda lärt oss av satsningen på havssimning i år, både simtekniskt och mentalt, att behålla sitt lugn, oavsett kallsupar och vågor som slänger en hit och dit. Långa simningar blir riktigt meditativa. Väl i mål var både Mats och glatt förvånade över våra tider - som vi nog får tacka tidvattnet för. Jag 1t09m och Mats 1t11m. OK, Mats var INTE nöjd att jag simmade 2 min fortare än honom... men c'est la vie! Vinnarna simmade förresten dubbelt så fort som oss, så det finns kvar att jobba på...

 

Nästa utmaning i havssim på agendan är om en månad; 4,6km, då ska vi simma från ön Rangitoto till St Heliers. Det kan nog bli tuffare :-)

 

Men nu väntar vi på guddotter Karins ankomst. Hon har just precis landat i Sydney där hon ska turista ett par dagar innan vi hämtar henne på Aucklands flygplats på torsdag!! Ska bli jättekul!



Sir Larson

Jag har redan lagt ut några bilder på vår söta gästkatt, som under januari har kommit att bli en daglig gäst hos oss. Vi vet fortfarande inte var han egentligen hör hemma, men vi förväntar oss nu att han dyker upp hos oss på morgonen och är hungrig, oftast hänger han omkring huset större delen av dagen, får lite kvällsmat, men sen drar han iväg på kvällen - någonstans?! Hittills har inte förfrågningar hos grannarna gett några ledtrådar.

 

Vi undrade vad som skulle hända när vi drog iväg förra helgen, skulle han försvinna? Men när vi kom hem söndagkväll så kom han minsann galopperande över trädäcket och var JÄTTEHUNGRIG! Det är nog dags att förstärka ansträngningar att hitta en riktig ägare? Inget halsband, ingen tatuering, kanske har han ett microchip i nacken, men då måste jag nog ta honom till en veterinär för att kolla... Hursomhelst verkar det som att han vill adoptera oss :-)

 

Tills vidare heter han Larson i vårt hus, möjligen inspirerad av Pip-Larsson när han är hungrig, men mer korrekt Sir Larson!

Soliga köksfönstret är skönt på morgnarna

Sover skönt på fårskinn i soffan

 Gästsängen går också an när man vill vara ifred

 En riktigt varm dag hittade jag denna sköna svala viloplats.

Och då är det ingen som åker utan mig heller...

Kombinerad yoga och kvällstvätt

Fast här är min favvoplats - i trädgården.

Skuggigt och skönt under grästorvorna med vinden som fläktar

 Och naturligtvis sover man jätteskönt på Gundels fina ylleplädar :-)

Coromandels östkust

Nej, jag har inte dött! Inte senaste veckan i alla fall. Det har bara varit sommarvärme, sol och massor av andra saker man hellre vill göra utomhus än att sätta sig framför datorn. Fast ibland tänker vi faktiskt på er där borta i vinterkylan också... ;-)

Förra helgen var det långhelg, Auckland Anniversary Day firades i måndags. Förra fredag eftermiddag packade vi in oss och alla pinaler i bilen och åkte till Coromandel. Hittade ett litet mysigt boende i Tairua, knappt två timmar från Auckland.

Vårt lilla hus, Crow's Nest i Tairua

Utsikten från Crow's Nest

Halvön Coromandel är mycket poppis på somrarna, befolkningen ökar exponentiellt, som Stockholms skärgård, östkusten är lite solsäkrare än Auckland, samt en skandalöst vacker kustlinje med långa sandstränder och branta klippor. På lördagen hälsade vi på vänner med sommarhus (eller bach som det kallas i NZ) i Cook's Beach, 30 min norr om Tairua, och på söndagen besök hos vänner med hus i Onemana, 30min söder om Tairua. Vädret var toppen, bortsett från ihärdiga ostvindar som skapade stora vågor på de flesta av stränderna. Det blev inga långa simpass, istället kul att kastas runt i vågorna.

Mats på Tairua Beach.

Det är ju sååå himla trångt på stränderna här...

 Utsikt över Cooks Beach

 Med Alan och Anne vid Cooks Beach

 Cathedral Cove

Veckans badpojke, vid Cathedral Cove

 Perfekta surfvågor, Onemana Beach