Ngawha Springs

Vischan kan erbjuda de mest unika upplevelser. Northlands obygd är inget undantag. På vägen hem förra måndagen tog vi sikte på Ginns Ngawha Springs (uttal: nafa = het källa) som lovade naturliga, ofiltrerade varma källor. Tur att vi hade upplevt den "varma bäcken" på Great Barrier Island i julas, då förstod vi lite vartåt det barkade. Fru Ginn välkomnade oss redan på parkeringen, en skrynklig väderbiten gumma. Vi betalade inträde som var i princip gratis, $5. Rustikt var bara förnamnet, byggnader av plywood och korrugerad plåt, åtta "pooler" i trä, murkigt brunt vatten som bubblade av hett termiskt vatten som trängde upp genom sandbotten. Pretty funky! (En klar kontrast till Waiweras lyxbad utanför Auckland som jag besökte bara en vecka tidigare.) 

Skönast var naturligtvis att vi var helt ensamma, bortsett från tre japaner som gick när vi kom och ett brittiskt par som fotade och doppade sig några minuter. Det irriterande med britterna var att tjejen ockuperade den enda toaletten och (kalla) duschen i en evighet efter sitt bad. De kom i en husbil, så det var väl veckans rengöring? Och så sprejade hon nog på sig en hel flaska deodorant, fy, vad det stank! Spraydeo borde förbjudas, man kan bli astmatisk för mindre.

Vattnet är fullt av metaller och mineraler (arsenik, kvicksilver, strontium, aluminium..), och gaser, en kemisk cocktail där säkert inga bakterier överlever, men som påstås hjälpa mot reumatism, eksem, stress, värk mm. Det var lite oljig hinna på vattnet, men det var antagligen sololjor, det fanns bara soltak över en pool. Om det luktar? Ja, naturligtvis(!), men inte så farligt, det gick att tvätta ur kläderna efteråt.

Här ska badas!

 Mats ser lätt skeptisk ut

'Velvet' var inte så varm

 'Jubilee' hade lite mer ös i hettan, 
man bränner rumpan om man sitter på fel ställe!

 Hyfsat avslappnande dock...

Påsk i Northland

Mer om långfredagens nöjen - så här kul var det att surfa nerför sanddynerna vid 90-mile beach.

Och så här ser det ut att köra bil på samma strand, som trots namnet alltså är ca 90km lång (inte 90 miles...). Det ser ödsligt ut på vår video, men vi mötte både andra bilar och turistbussar, dock är det inte högsäsong däruppe nu, annat är det nog under högsommar. Fyrhjulsdriven bil rekommenderas, men vi såg flera vanliga bilar som klarade sig fint, vi fick dock hjälpa några vilsna asiater som inte riktigt fattat konceptet, det finns inga vägskyltar på stranden, karta är bra, t.ex. Man avråds att köra vid högvatten, men sanden är verkligen stenhård, man kan lätt köra i 100 knyck. Däremot finns bara ett fåtal ställen som leder ut på stranden, någon av dem är mer som sandlådor, eller en å, inte att rekommendera utan fyrhjulsdrift.

Påskaftonslördag blev en besvikelse för undertecknad, jag hade bokat att dyka på vraket av Greenpeacefartyget Rainbow Warrior. Hon sprängdes av franska säkerhetstjänsten i Aucklands hamn 1985, efter den skandalen bärgades hon, bogserades upp hit och ligger nu sänkt som ett rev vid nordkusten. Men vädrets makter samarbetade inte, och min dyktur ställdes in. Istället "tiki-tourade" vi vidare i området, släntrade omkring på marknaden i Kaitaia och köpte grönsaker, vidare ut till kusten i Ahipara (sydliga änden av 90 mile beach) gick en strandpromenad och åt lunch. 

Påsklördagens eftermiddag ägnades åt vinprovningar. Först letade vi oss uppför en anonym grusväg och hamnade på Waitapu (Wai=vatten, Tapu=helig), en liten mini(mikro)vingård där pratglade apotekaren och vinmakaren Eric Shackleton huserade. Han verkade inte direkt ledsen över att få sällskap, vi blev säkert där i över en timme och babblade om allt möjligt medan han visade oss runt sina vackra ägor med vidunderliga utsikter över land och hav, samt serverade smakprover av sina utmärkta rödviner. Han var riktigt festlig, även hustru Sandra kom hem efter ett tag, och förutom att vi köpte en låda av hans vin, försåg hon oss med en påse feijoas och guava. Okahu Estate var den andra vingården längs vår väg. Lite större, lite mer kommersiell och några fler besökare. Här avsmakade vi både vitt och rött och eftersom de hade påskrea åkte vi därifrån med ännu en låda viner till bra pris. Hoppas de räcker ett tag... :-)

Waitapu, familjen Shackletons hem och vingård

 Eric och Mats med en låda vin

Påsksöndagen bjöd på blandat väder, började i strålande sol, men framåt lunch strilade regnet, så en dag på stranden var inte att tänka på. Så vi utforskade vidare, och lärde oss bl.a. en hel del om de majestätiska Kauri träden, framförallt om kådan (gum) som blev råvara en nyzeeländsk storindustri kring förra sekelskiftet. Under 1890-talet uppskattas 20.000 pers ha arbetat i "gum"-industrin, större än NZs betydligt mer kända guldindustri. Kådan grävdes upp ur torvmossarna (se nedan), exporterades till England och USA där det användes bl.a. till fernissa.

Långt innan människor kom till NZ var Northland täckt av kauriskog, men här i nordligaste Northland finns inga kauriträd längre, de växte här senast för 45-50.000 år sedan. Vad som fick dem att "dö ut" häruppe finns många teorier om, forskarna pekar på plötsliga händelser, tsunami, meteorit, vulkanutbrott, etc. eftersom så många träd finns bevarade i torvmossar häruppe. Inte bara ett lager träd, utan flera, arkeologer har grävt fram ytterligare träd UNDER de ursprungligen kända 45-50.000 åriga stockarna, nyligen hittades stockar som har daterats till ca 100.000 år gamla. "Swamp kauri" är idag en egen industri, enorma kauristockar grävs upp, torkas försiktigt och används till skapa vackra träting som säljs dyrt - med rätta. Var köper man annars något skapat av så gammalt levande material?? Mats och jag var heeelt fascinerade efter ett besök på Gumdiggers Park, ett ställe som såg rätt oansenligt ut när vi kom dit.

Mats på väg upp i en trappa som skurits ut ur en enda hel kauri-stock

Mats besöker en gum-diggers enkla boning

Här ligger en kauri-stock som är 100.000 år gammal, den är inte fossiliserad utan välbevarad som trä i mossen, t.o.m. löv finns kvar på vissa ställen.

Morgonpromenad på vackra Coopers Beach, Mats morgonbadade varje dag.

Varje kväll låg irriterande moln och dolde solnedgången från vår terrass, 

denna var den bästa vi fick till kvällsdrinken.

Nästa gång ska jag även skriva lite om resan hem....

Långfredagshälsningar från Northland

Efter några timmars körning från Auckland igår är vi nu i en annan värld - i Northland. Till skillnad från många andra delar av vårt land som haft regn har solen skinit på oss mest hela dagen här. Utan någon större plan för dagen har vi kopplat av och kört dit näsan pekat. 

Långfredagsmorgonkaffe vid vårt motellrum i Coopers Beach

Inte så mycket påsktrafik på 90 mile beach (som egentligen bara är ca 90km)  

Utforskar några av de oändliga sanddynerna längs 90 mile beach. 

Man kan också köra på vägar, men vi kör hellre här ute i havet. :-)

Glad Påsk 2014 med sol och storm

Senaste veckans äventyr har sett varierande väder, minst sagt. Från lördagens strålande sommardag då Vanessa, Mats o jag simmade 2,8km tillsammans med drygt tusen andra i "King of the Bays", säsongens sista havssim, till dagens storm, trafikkaos och översvämning.

Milford Beach i lördags - stillhet inför starten av King of the Bays 

Och på Takapuna Beach - stillhet efter alla målgångar

Mitt enda mål med loppet var att få slå Mats, haha ;-) och det gjorde jag! 49 sekunder före min käre make sprang jag upp på stranden genom målportalen. Han skyllde förvisso på kramp, men min tid är ändå 52.54 vs. hans 53.43, fair and square. Vanessa kämpade på en stund till i sin bikini, utan våtdräkt, på 1.11.05. Bra jobbat! Tyvärr vann vi ingenting av alla utlottningspriser, men det var helt OK att ligga i solen efteråt.

I söndags drog vi ut hemikring med Craig på en skön lite längre joggingtur (12km) i solskenet, efteråt satt vi och fikade på St Heliers beach och ville bara inte gå hem... Precis lagom temperatur så här på hösten. Men på måndagen slog vädret om till helt igenmulet, vilket i och för sig var helt OK väder för ett besök på Waiweras varma bad med några svenska kompisar. Inga bilder därifrån tyvärr.

Tisdag var Vanessa sista hela dag i NZ. Dryga två månader har verkligen gått fort! Vi "firade" detta med att åka upp i Skytower, åt en god lunch i den snurrande restaurangen Orbit, och beundrade utsikterna åt alla håll.

Och igår, onsdag, kom då den där dagen - Vanessa åkte hem!!

Auckland verkar dock protestera vildsint mot denna avresa... stormen slog till i nattl! I morse fick Mats ge upp att kunna köra till jobbet; köer och översvämning på "vår" strandväg Tamaki Drive satte effektivt P. Det värst drabbade området i hela Auckland enligt nyhetsrapporteringen. Jag gav mig ut i morse och vadade omkring för att se förödelsen.

HÄR finns fler foton från dagens morgonpromenad
Och NZ Herald rapporterar

Men ovädret drar ju vidare söderut... därför packar vi nu för att åka norrut över påsk, om inte vädret hindrar oss ger vi oss av om ett par timmar upp till Coopers Beach - nära landets nordspets. Där hoppas vi på påsksol, tomma stränder, salta bad och bokläsning!

Hertigparet besöker NZ

NZs rojalister har haft fantastiska högtidsstunder senaste tiden. I 10 dagar har The Duke & Duchess of Cambridge med baby George varit här på rundtur. Wills och Kate är otroligt populära, varhelst de kommit har stora människomassor samlats, de har glatt och trevligt vandrat omkring, pratat och hälsat på sina undersåtar. Auckland besöktes i fredags, och de var bl.a. ute och seglade matchrace, Kates lag vann. De har exponerats i äventyr, gudstjänster, vinprovning, babygrupper och allt däremellan. Bra för NZ turismen säkert.

Stilsäkra Kate med sina gulliga smilgropar har visat upp sin stora varierade garderob med beundransvärda designerkläder, den ena klänningen vackrare än den andra hatten och dräkten. Här är nog min favorit, enkel svart rak klänning med glittrande silverferns - NZs nationalsymbol - på axeln.

Antalet artiklar och bildmaterial om hertigfamiljen är naturligtvis enormt! Här en länk med massor av info. Och här en annan med hundratals bilder. För den som är intresserad...

Kul var i alla fall den jämförelse som gjorts med nykrönta drottning Elisabeths resa hit 1953/54. Då kom hon med båt, det tog henne en månad bara att komma hit! Sen stannade hon i hela 39 dagar för att hinna ta sig runt i landet; 46 städer och 110 officiella evenemang besökte hon. Hertigparet hinner med 20 evenemang på 10 dagar. Drottningen hade då med sig sin nyblivne make, The Duke of Edinburgh, men fick minsann inte ta med sig sina två små barn, utan lämnade dem hemma i månader medan hon statsbesökade sig runt samväldet.

En räddad seglare

M/V Fidelio var en av förra veckans hjältar. Hon är en av Wallenius fartyg, och blev utkallad på en räddningsaktion för en kanadensisk ensamseglare som hade råkat i sjönöd efter en storm mellan NZ och Cooköarna. I fem dagar hade han kämpat för hålla sin båt flytande innan ett nyzeeländskt räddningsplan hittade honom, och Fidelio som råkade vara närmaste fartyg beordrades assistera. Spännande värre. Det var en lycklig seglare som fick kravla helskinnad i land i Aucklands hamn i fredags morse.
Notis i Aftonbladet
TVNZ
NZs TV3-nyheter videointervju med 63-årige seglaren Art Munneke (om den funkar utanför NZ?)
CBC Kanadensisk media

Fidelio fick en plakett för sin insats av NZs räddningsorganisation

Fidelio blev naturligtvis försenad in till Aucklands hamn, vilket betydde att Mats fick nattarbeta tor-fre. Men "hjältekaptenen" Torsten mönstrade av här i Auckland, och hade planerat ett par veckors semester down under med sin fru Bodil, som landade dagen innan. Vi passade på att bjuda hem dem på en klassisk bbq middag igår kväll, det var jättetrevligt. Nu far de omkring och upptäcker valda delar av NZ och Australien.

Ett par veckor av triathlon, Whatipu-vandring och fjärilssim

Vår ljuvliga sommar går obarmhärtigt mot sitt slut. I helgen som gick bytte NZ till vinter(normal)tid och äntligen fick vi se ljuset (och varandra) igen på morgonträningarna, nu ljusnar det i alla fall framåt 06.30... Däremot försvann kvällarna, på träning i måndags kväll lägrade sig mörkret redan vid kl 18.30. Suck. Men på dagarna märker vi inte av så mycket höst, det är fortfarande rena sommarvärmen uppåt 24-25 grader. Hoppas det håller i sig över påsk!!

Tiden rusar iväg i vanlig ordning. Vanessa har redan varit hos oss i drygt två månader och är nu inne på sin sista vecka här i NZ. Det kommer att bli tomt.... Sen sist har hon bl.a. lagt en vecka på att utforska de nordligaste delarna av vårt land tillsammans med en kompis som hon träffade på sydö-resan. Hon far nu omkring och fyller dagarna med aktiviteter i och kring Auckland. Under den gångna veckan har hon varit på Rangitoto, besökt museum, hoppat fallskärm och klappat hajar på Kelly Tarltons. Dessutom varit ute och festat på stan med andra backpackerungdomar. Pust.

Åsa och Patriks Fiji/NZ-semester har också tagit slut, de kom tillbaka till oss förra veckan för en natt, vi fick se alla deras fantastiska dykbilder, samt höra inspirerande stories om deras häftiga resa. Den vackra och sprillans nya live-aboard båt som de bodde på rekommenderas för dykentusiaster.

Sen har jag volontärarbetat sex dagar på den stora triathloncirkusen som kom till Auckland igen. Den internationella tävlingen ITU belägrade hela city som stängdes av till förmån för triatleter från hela världen. Jag var delansvarig för informationsdisken, tillsammans med Shelley igen, vi hade mycket gratis av rutinen att ha gjort samma sak förra året. Men att vara delaktig i att bygga upp, genomföra och packa ner cirkusen blev sex actionpackade långa dagar, och trött var jag på kvällarna, trots att jag inte tävlade i år.

 Dessutom rekryterade jag Vanessa som volontär. Hon kom hem från sin nord-ö tur lagom till stora tävlingsdagen. Hon fick stå och bevaka fotgängarkorsningar hela dagen, prata med folk och se all action på nära håll. Riktigt inspirerad tror jag!

 

Mats har däremot tävlat triathlon, två helger i rad, både en minitävling söndag 30/3 ute i Maraetai Beach, samt nu i söndags, kl 07.12 låg han i hamnbassängen, redo för sina 1500m sim, 40km cykel och 10km löpning. Han hade kul, vädret var fantastiskt båda helgerna, men sen var han nog inte helnöjd med något av resultaten, fast vad förväntar man sig när man inte har tränat upp formen?

På löparbanan i Maraetai Beach:

 Stretching i gröngräset efter Maraetai:

 Rätt nöjd ändå efter ITU triathlon i Auckland:

För ett par helger sen var vädret perfekt för att vandra ute i Waitakere regnskog igen, så vi tog oss an den där vandringen, Kura & Omanawanui Track, som vi inte gjorde sist pga dåligt väder. En otroligt fin kustvandring som Mats och jag gjorde för 3,5 år sedan. Det var kul att göra om den tillsammans med Vanessa och våra vandringsglada skotska vänner Elaine och Andrew. Jag mindes den som mer jobbig då än vad den var nu, men det kanske var sällskapet som lättade upp det hela!?

I början går stigen mycket upp och ner i skogen och korsar bäckar

 Andra hälften av vandringen går längs en ås på höjden, fri utsikt åt alla håll

 Mats beundrar återigen utsikten över Manukau Harbour och Tasmanska havet.

Australien nästa därborta!

 

Jag simtränade aldrig som liten, fick lära mig crawl som vuxen, etc. men jag har nog hållit mig ifrån fjärilssim, det är verkligen omöjligt att bemästra. Delfinkickarna ser ju så himla vackert och graciöst ut, men ack så svårt! På simträningarna lägger kanadensiske simcoachen Kevin ibland in några längder fjäril. Jag tror han gör det för att få skratta åt oss som mest får kallsupar och sjunker till botten. Men nu så! Trägen vinner! Den här veckan lyckades jag ta mig fram en HEL längd (33m) i vattnet flaxandes på ett sätt som faktiskt liknade fjärilssim!! Kevin var helnöjd. Dessutom älskar han ishockey och prata vintersport med mig och Ingela. Mindre nöjda var vi när Kanada slog oss i årets OS-final i hockey, så för att han inte skulle bli alltför kaxig gav jag honom ett minne av sina svenska adepter - Foppas berömda straffmål från '94 som frimärke. Hehe... Kevin lämnar oss snart för att bli tränare i Japan.

Annars planerar vi i styrelsen för Aucklands svenska förenings 25-årsjubileum. En stor fest med tema 1989, middag och dans, som ska gå av stapeln på Sveriges nationaldag 6 juni. Förhoppningsvis blir det både kul och lyckat :-)