Bilägande, barnläsning, Navy Museum

Jag har blivit bilägare! Bara så där. Människor som ger bort bilar finns på riktigt! De här coola hjulen står numer på vår garageinfart. 

Våra nyfunna vänner Susanne o Pähr, som har haft 9 sabbatsmånader här i Auckland, åkte hem till Skellefteå går kväll, med sin lätta packning... Alla reser visst inte i koklass med en (1) 20kg väska... Haha. 

Det var bara en liten detalj innan avfärden, de "glömde" sälja sin bil. Jo, ja, jag förstår att det var högprioriterat att hinna med en veckas semester på Bora Bora innan hemfärd, då blir det stressigt på slutet och vissa saker får helt enkelt nerprioriteras. Tur att det finns vänner kvar i stan. Jag sätter nu bilnasare på mitt visitkort. Än så länge går det dock segt. Annonsen har varit på nätet sen i lördags. Inte en dj-l har ringt. Ett bluff-SMS mottaget. En emailfråga besvarad. That's all. Det kan ta tid det här...

En annan ny potentiell visitkortstitel är barnläsningstränare. Häromsistens på middag hemma hos danske konsuln lyckades jag bli indragen i ett nytt volontärprojekt. Strax utanför det rika medelklassområde där vi bor finns stor fattigdom. Glen Innes Primary school ligger bara några km från vårt hus, där går fattiga familjers barn. Av drygt 200 barn är bara 3 "vita", vilka är barn till skolans lärare eller personal. Övriga är polynesier eller maoribarn som inte får den bästa starten i livet. Volontärprojektet samlar människor som kommer en timme i veckan för att träna de yngsta barnen att läsa. Förra veckan var jag där på genomgång, snacka om att vara utanför komfortzonen! Jag har väl aldrig pysslat med barnaktiviteter?! Idag var min premiär med sexåringar. På en timme ska vi hinna kolla tre barns skriv och läsning, jag hann med två och en halv. Vissa barn har helt klart koncentrationssvårigheter, absolut, men de var jättegulliga och entusiastiska. 

Min löpning ligger på is sedan en dryg vecka, efter förra söndagens långspringning var högra knät klart missnöjt, molande värk och lite svullen. 

Jag skulle förmodligen inte oroa mig om det inte hade varit bara en dryg månad kvar till min veckovandring med systrarna i Schweiz. Då måste knän, rygg och ben hålla! Har besökt physio ett par gånger, hon misstänker överansträngning, vi provar tejp, massage, nålar och vila. Hoppas hon har rätt. Istället får jag cykla och simma mer.

I söndags drog Mats och jag ut på lite turistande i Devonport. Hittade ett "nytt" museum, Navy Museum, allt om NZs marina militärhistoria, vilken inte är så lång, men det räckte för att hålla min make sjökaptenen underhållen ett bra tag. Och så hade de ett bra fik också.

Sen gick vi en promenad runt North Head och tittade på havet. 

I natt kom förresten vintern till Auckland, ner till +3, sängen var preparerad och elfilten värmde gott, men i morse var det +9 i köket. Burr! Men idag hade vi en strålande solig dag, och Mats har minsann roat sig med att ta ut kinesiska kunder till Waiheke på vin och olivoljeprovning.

Läckberg, McCall Smith och kompisens flyttpanik

Högt och lågt från den gångna veckan, fortfarande njuter vi av vackert höstväder, halvkyligt (runt +10) på morgnarna, men soliga, hyfsat varma dagar (uppåt +20). Jag har svårt att slänga de sista tomat- och paprikaplantorna, de är anskrämliga, men senaste veckan har jag faktiskt plockat av en handfull små mogna tomater och röda paprikor. Fast idag konstaterade jag att nu är det nog slut, solen räcker inte till. 

Förra veckan försökte jag hjälpa en kompis som har genomlevt ett år av stora livsförändringar, hon har skiljt sig, sett yngsta barnet flytta och börja på universitet, skaffat sig nytt jobb, nytt förhållande, och sålt stora, fina huset som varit hem i många år. En kulmen var just att lämna detta hus, i fredags... inga detaljer, men jag önskar ju att hon hade bett om hjälp tidigare! Min hjälp kändes lätt slumpmässig och panikartad. Flytta - det är en svår konst... Jeeeezuz, i fredags, med nya ägarnas flyttbil på ingång höll vi fortfarande på att röja ur köksskåp och packa ner kontoret! Många, många helt användbara saker fick hastigt slängas i sopcontainern. Nåväl, det är bara prylar - rensa och släng i tid govänner! Begreppet "flyttstädning" existerar förresten inte här. Som svensk skulle jag få slag om jag hade lagt dyra pengar för att välkomnas av ett delvis ostädat hus... 

Det årliga författarfestivalen Auckland Writer Festival skedde förra veckan. Under fem dagar samlades ca150 författare från när och fjärran för att läsa högt, föreläsa, debattera, underhålla, etc. I år deltog en svensk representant, Camilla Läckberg, hon är ute på PR-turné "down under" inför släpp av filmer (Fjällbackamorden) och ny bok (Lejontämjaren) närmaste månaderna. Alla hennes tidigare böcker finns utgivna här och säljer tydligen helt OK både här och i Australien. 

Så i min egenskap av redaktör för svenska föreningens nyhetsblad mailade jag hennes agent och frågade om vi kunde få en intervju med vår svenska kriminaldrottning - det gick alldeles utmärkt! I lördags morse fick Emma och jag fika en hel timme med Camilla, verkligen jättetrevligt, många skratt blev det! Dessutom är hon kattägare (ursöt norsk skogskatt), och dem måste man ju gilla, haha. Tycka vad man vill om Camillas författarskap, svenskar är väl generellt bra på att racka ner på folk som sticker ut, men jag gillade verkligen Camilla som person och kvinna, ett proffs, hon vet sina begränsningar och satsar på sina intressen och styrkor. I över 10 år har hon författat och promotat sig själv, sålt grymt många böcker, (över 12 milj i 55 länder, varav 3,5 milj i Sverige), tjänat pengar, fått bra recensioner t.o.m. i USA, så de stora talens lag gäller; hennes karaktärer och storys är helt enkelt omtyckta av många, like it or not. I Spanien, av alla länder, har hon nästan rockstjärnestatus, över 200m kö till hennes boksigneringar, "det är helt galet" var hennes ord. Hon kallade sig själv för litteraturens Foppatoffla, och såg mest fördelar i att slippa hoppas på samtal från Nobelpriskommittén! :-) Emma och jag hade tydligen så trevligt att vi totalt glömde bort att ta foton! Nåväl, hon var sig lik :-).

På tal om rockstjärnestatus så är väl Alexander McCall Smith någonstans däruppe också. Han har en helt sanslöst hög produktivitet, skriver 4-5 böcker per år! De är väl förresten inte heller några som Nobelpriskommittén läser? Av rena farten gick Mats och jag på hans "uppträdande" i fredags kväll, tillsammans med tusentals andra människor i den största aulan i stan. Han skriver ju positiva och kluriga böcker, och var verkligen hysteriskt rolig. Nästan en stand-up comedy show på skolad, vältalig skotska, dock satt djupt han nerhasad i en fåtölj och vevade omkring med sina läsglasögon...

Fly a Jet

Det är klurigt med presenter till folk som har allt de behöver och som inte önskar sig något... som bekant! Mats och jag är rätt värdelösa på presenter överhuvudtaget. Men min julklapp till Mats förra julen var ett presentkort att flyga riktig flygsimulator en timme tillsammans med en utbildad pilot, entusiastiske Alex, i en Boeing 737-800, den mest sålda kommersiella flygplanstypen i världen. Över 4.000 B737or av olika modeller flyger omkring i världen idag, och tusentals beställningar på nya finns tydligen. De är populära speciellt hos budgetflygbolag, amerikanska Southwest har över 500 st, flest i världen, Ryanair flyger bara B737or och har drygt 300 st. 

Presentkortet utnyttjades i måndags. Det hela var riktigt coolt, Mats fick välja vilka flygplatser som helst i hela världen han ville starta och landa på, och efter instruktioner fick han sköta allting själv efter bästa förmåga. Hela flygningen finns på DVD så den går att återuppleva igen. Om man nu tycker det är kul...

Jag fick sitta med i kabinen bakom piloterna och observera. Observera förresten, från mitt baksäte hade jag betydligt mer makt än så över flygningen, i mina händer fanns all kontroll över väderförhållanden och fel på flygplanet, jag kunde göra flygningarna mycket roligare och mer dramatiska. :-) 

Stressande var dock att bestämma vilka av tiotusentals olika flygplatser att välja...? På en timme hann Mats starta och landa från Seattle, Wellington och Hong Kongs gamla flygplats, med inflygning mellan tvättlinor. Ett tips är att välja flygplatser man känner till, det var definitivt roligare att kunna känna igen sig. Seattle t.ex. har varken Mats eller jag varit i, glöm att leta landmärken vid inflygningen, och det var faktiskt svårt att hålla koll på om vi flög norr eller söderut, jag visste inte att det är så platt i Seattle... Wellington var lattjo, det såg precis ut som det gör med berg och hav överallt med liten fjuttig landremsa att dänga ner kärran på.

Och vädret då? Jo, jag öste på med alla möjligheter som fanns, snö, regn, blixt och dunder, hårda byiga vindar som gärna bytte riktning i olika luftlager, noll sikt, bränsleläckage, fel på landningsställen, etc. That's me. Men Mats kraschade faktiskt bara en gång, i Seattle landade han mellan landningsbanorna och skyltarna flög all världens väg. Efter det mumlade Alex något om "crazy weather" och tyckte att jag skulle vara lite mindre radikal med vindbyarna... OK, Hong Kong landningen var väl inte den mest bekväma heller... Men skojigt var det! ;-)

Schweizisk marknad, Sri Chinmoy och Awhitu

Senaste veckans händelser:

Svensk deklaration - som utlandssvensk får man inte en extra månad längre, nu var det bara att ta fram blanketterna och skicka in elektronisk deklaration tillsammans med resten av Sverige. Och restskatt ska vi betala, som vanligt. Suck och pust.

Diverse möten inför svenska föreningens årsmöte som klarades av igår kväll - inför en liten mager skara, samt möten inför föreningens 25-årsfest som hålls 6 juni - förhoppningsvis inför en betydligt större skara! Det blir en del pyssel faktiskt. 

Några spring och simträningspass fick naturligtvis plats, blir bara mörkare och kallare på morgonträningarna. Den här vintern har Mats som mål att förbättra sin simteknik så att hustrun inte ska kunna simma ifrån honom längre... :-)

En härligt solig hösthelg har hunnit passera, vi gick bl.a. på Schweizisk marknad i lördags, i år igen. De här marknaderna blir bara större för varje år som går. Nu inhandlade vi ost, kakor och honung. Mest förvånande var en kiwi-tjej som sålde svensk-tillverkade mockasiner. Jättefina, men jag undrade lite om hon kanske inte visste att Sverige och Schweiz är olika länder.... haha. Hon kanske återkommer till den skandinaviska julmarknaden i november? Alphornsgubbarna spelade igen, men finast var i alla fall St Bernhards- och Berner Sennen hundarna. Den lokala schweiziska rashundklubben ställde hundgrant upp och besökte marknaden med ett antal vackra exemplar, komplett med whiskytunna runt halsen :-) De är verkligen inga småhundar... svårt att tänka sig hur stor soffa man behöver med ett par såna i huset.

I söndags morse sprang vi, tillsammans med gäng vänner, ett 10km lopp (Sri Chinmoy) i Auckland Domain, parken mitt i stan. Årets utmaning är att jag ska springa 10km under 50min och Mats vill komma under 45min. Nåväl, vi springer ju nästan aldrig några såna lopp, så i söndags var det dags att testa. Men inte gick det... får nog välja ett lopp med en plattare bana om detta ska lyckas! Jag sprang i alla fall på 51.10 och Mats 49.05. Däremot är det bra att välja lopp med få deltagare, jag kom trea i damklassen - och Gayle kom tvåa, tjoho! :-) Nästa försök blir om en månad igen!

 Eloge till fotografen som lyckades fånga mig med båda fötterna i luften. Flying! 

 Gayle och jag med varsin medalj runt halsen!

Eftersom det var en sån fantastisk dag åkte vi på utflykt efter loppet. Vi hamnade ute på västkusten söder om Auckland, Awhitu Peninsula. Här hittade vi en toppenrestaurang att inta god lunch med obegränsad havsutsikt, sen gick vi en promenad på den svarta sandstranden.

 

 

Det går att köra bil på stranden också, men man får inte vara så här klantig!

Hoppas grabbarna lärde sig något....

Myror, farväl, höstväder, och dansk frihetsmiddag igen

Myror invaderar köket när vi t.ex. slarvar att torka av bänken, glömmer slänga soppåsen med något köttaktigt i, eller om det helt enkelt ligger en död insekt som de samlas runt för att tugga sönder. I morse hade de invaderat vattenkokaren... både in och utvändigt! Vi har INTE använt den till annat än vatten! Myrorna äro outgrundliga. När jag tvättar och sköljer ur vattenkokaren upptäcker jag att plasten håller på att sönderfalla, vissa detaljer blir smulor när jag tar i dem. Har det lockat myrorna?!? Well, well, inte så gott med plastsmulor i teet... den får pensioneras efter 4,5 års flitig användning. Men ska inte en vattenkokare hålla längre?

Västerbottenostpaj har varit ett tema senaste veckan, 3 st pajer har jag hittills gjort. Mats fick denna hett åtrådda delikatessost från en svensk båt, så vi har försökt dela med oss av vårt överflöd. Ett enkelt sätt att köpa vänner i svenskkolonin, haha :-) På tal om vänner så har vi sagt hejdå till nya vännerna Susanne och Pähr som nu avslutar sitt sabbatsår i Auckland, deras hektiska Stockholmsliv fick ta en paus, och de har ägnat några månader åt att samla nya intryck, ta hand om sig själva (t.ex. yoga varje dag), ta tag i diverse projekt (sortera digitala foton och musik) och uppleva nya länder. De har visst jobbat en del på distans också. Men vilken härlig livsfilosofi, det är andra gången de tagit en time-out. Med viss sorg säger vi hejdå, även om vi hoppas få ses igen, i Sverige eller någonannanstans i världen.

 Del av godsakerna på buffébordet

Vi har riktigt höstväder, ena dagen sol och sommarvärme, nästa isbitande sydvindar, eller som idag; ljumma nordvindar med filtgrå himmel och regnskurar, man vill bara kura inomhus. Jaja, det är bara att ta med sig kläder för alla väder när man går ut. 

Promenad i Auckland Domain (stora stadsparken) förra veckan.

Efter 90 min skön morgonjogg igår, 

det blev ett snabbdopp i havet också, lite kyligare där, burr.

Igår var det 4 maj - den danska frihetsdagen. Återigen var vi hembjudna till traditionellt firande hos Niels och Rita, de danska konsulerna, för fjärde gången (fast förra året var jag sjuk och Mats fick gå ensam). Som vanligt var det både gott och trevligt, Niels och Rita är fantastiska värdar. Förutom ett sedvanligt idogt sjungande av snapsvisor hade årets underhållning utökats med sjungande av dansk och kiwisk nationalsång till fiolackompanjemang. 

Som vanligt ser vi lite löjligt stela ut... 

2014 IRONMAN 70.3 Auckland video

Hittade den här videon först idag, från vår säsongs "stora tävling", den halva Ironman vi gjorde i januari här i Auckland. Videon handlar naturligtvis om elitens lopp, men vi körde ju exakt samma bana, om än liiiiite långsammare :-) Vackra vyer och skönt väder fick vi dock allihop!