Fosterkatten Jackson

Lonely Miaow, en lokal katträddningsorganisation annonserade att de behövde nya fosterhem för hemlösa katter, så jag tog äntligen tag i min längtan efter en katt och anmälde oss för ett par veckor sen. Igår kom lille Jackson hem till oss, eller han är väl inte så liten, veterinären bedömer att han är omkring 2 år gammal, men han har levt ute bakom en liten mataffär så han är sliten och ganska smal. Luktar lite illa också efter att ha bott bland sopor i ett antal månader. Och en stor sårskorpa på nosen. Innan han kom till oss togs han till veterinären och fick ett mikrochip för identifikation, loppmedel och avmaskning.

Men Jackson har uppenbarligen haft ett hem någon gång i sitt liv, förvisso är han nu rädd, skygg och kuvad, vill helst ligga i ett trångt utrymme där han inte syns. Men han är van vid människor, bara man tar det lite lugnt med honom så är han superkelig och spinner högt, inga klor eller fräsningar. Förutom att han var mycket misstänksam mot Mats igår, så fort Mats rörde sig kurade Jackson ihop och morrade. Möjligen har han blivit jagad eller sparkad mer av män än kvinnor? Men Jacksons självförtroende verkar öka timme för timme. Redan idag fick Mats klappa honom, och han har börjat äta ordentligt. Igår var han lite för orolig för att äta. Idag vill han utforska alla skåp och lådor i köket, sen låg han i mitt knä och spann, det är svårt att resa på sig då!

Om ett par veckor är han nog så chillad att vi kan annonsera och hitta ett "för-alltid" hem till detta lilla charmtroll.

Jackson ska får vänja sig vid ett torrt och varmt hem igen

Skönt att få lugn, ro och tid att tvätta sig

Jackson är på helspänn

Diverse pysselprojekt 2015

Inte ofta, men bland slår pysseltarmen till, årets "konstverk" är nog lapptäcket som överlämnades till gudbarnbarnet Kerstin. Riktigt roligt arbete, som allt annat i livet inser jag att även lapptäckessömnad är en materialsport. Det finns nog en gräns för vad jag klarar av med min gamla Husqvarna och vanliga saxar... Men kul var det, då ingår att jag fick repa upp och göra om ett antal gånger. För att inte tala om hur farligt kul den där lapptäckesbutiken är - så mycket att välja på!

Framsida. Lekmatta till Kerstin

Baksida. Fåglar till mamma Karin.

Breda bården, givetvis späckad med katter som minne av gudmormor Susanna :-)

Ett projekt före lapptäcket var att klä om köksstolarna. Senast det gjordes var när vi flyttade till Danderyd 2008, då fick de bara nytt svart tyg över det originalröda. Nu rev jag bort allting, inklusive bända loss hundratals originalhäftor - det var svettigt att få bort! Jag bytte till nytt tjockt skumgummi och coolt trädstockstyg från IKEA. Köpt billigt i Brisbane när vi var där i julas.

3 generationer köksstolar

Senaste veckorna har jag börjat på ett par måleriprojekt, först måla om ett par pallar som familjen Falk lämnade hos oss i maj. Till Mats älsklingsfärg - röd. Fick fara runt till tre olika butiker, samt bli irriterad över okunnig säljpersonal innan jag hittade rätt färger.

Sen har vi fått några bokhyllor från Ivo och Ingwor, som snart lämnar NZ, bokhyllorna ska också målas om, än så länge är de i slip- och grundmålningsstadiet. Tveksam till hur de blir, inte de snyggaste hyllorna i världen, men tanken var att de också ska bli röda, samt husera böckerna som nu svämmar över i vår lilla Billyhylla! 

Skidhelg 2 på Ruapehu

Det var 5 år sen vi senast åkte skidor på vulkanen Ruapehu, mitt på nordön. Man kan säga att allt blev annorlunda den här gången! Framförallt har vi lärt oss att inte planera skidåkning i förväg. Bestämma sig sent, helst samma vecka, efter att ha granskat väderprognosen. 

Det var lite klurigt att hitta bra boende eftersom det har varit en bra vintersäsong i år, det mesta var bokat. Vi bestämde att bo i Ohakune som är en "riktig" by med restauranger och annat. Vi var ju där senast i februari i år på cykelhelg. Då regnade det - också - och vackra vyer uteblev. Men nu så! Vi åkte ner i torsdags, solen strååålade och vi såg alla vulkaner klädda i vitt. Äntligen!!

Vi har inte stått på skidor sen 2012 på sydön, så nog kändes det ovant i början. Benen skakade, var är skidmusklerna, och måste-det-gå-så-himla-fort-och-hur-stannar-man?? Men på dag två hade vi vant oss. Vädret höll sig i alla fall fint för två dagars åkning, fredag i skidområdet Turoa och lördag i skidområdet Whakapapa. Härligt!

Majestätiska vulkanen Ruapehu i vinterskrud mötte på vägen söderutf.

Turoa från ovan

Turoa nerifrån

Whakapapa ser helt klart annorlunda ut på sommaren!
Foto från 2013 när Jay och jag vandrade där.

Jämför med Whakapapa i vinterskrud 2015...
Stenarna borta!

Whakapapa med konformade vulkanen Ngauruhoe i bakgrunden.

Whakapapas manchesterpister

Whakapapa

Whakapapa - ja, det var som paradiset några timmar

Redan på lördag eftermiddag blåste vinden upp och regnet började, så vi fick sovmorgon på söndagen innan vi körde lugnt och trivsamt tillbaka till Auckland. På vägen stannade vi bl.a. och utforskade en sjö, Rotopounamu, även i dimma och duggregn var det en magiskt mysig promenad på någon timme. Jag antar att vyerna även här ser helt annorlunda ut en solig dag!