Sanna & Mats i Auckland: oktober 2015

En av favoritfåtöljerna

Stretching pågår

En månad senare konstaterar vi att det blir ingen ny adoptivfamilj för Jackson, han har funnit sitt hem hos oss. Vem är förvånad? Den här speciella killen ska vi helt enkelt lära oss att leva med. Vi älskar honom och han älskar oss, hur skulle man inte kunna göra det? Under den dryga månad han har bott hos oss har han taggat ner, fått tillbaka livsgnistan, lärt sig våra vanor, fattat (nästan) att han inte får hoppa upp i knät när vi äter, knotar inte (så mycket) att vara ute på dagarna när vi går hemifrån, och instängd i köket på nätterna. Men när vi är hemma lämnar han oss aldrig ur sikte! Han följer (främst mig) som en skugga, upp och nerför trappan, in och ut ur garaget, trädgården, in på toa, sitta i knä, gosa i soffan. Vill vara NÄRA! Supernyfiken i en strut, måste ha koll på allt, och är orädd för det mesta. Han rör knappt på örat när avfallskvarnen startas eller man nyser. Främmande människor som kommer hit måste undersökas, och om han känner sig osäker på läget morrar han, åt både vuxna och barn.

Att äta, och framförallt att längta efter mat, har oerhört stor betydelse i hans liv. Alla våra rörelser i köket kommenteras högljutt, mjau, mjau, mjau, glöm mig inte! Vad vi än lägger i hans matskål glupas ner med blixtens hastighet. Han har uppenbarligen känt stor hunger i sitt lilla liv för katter brukar inte vara såååå matfokuserade. På några veckor gick han upp från 3,9kg till 4,5kg. Veterinären tyckte det var dags att "back-off" på maten och mäta portioner. Så har skett, till Jacksons förtret. I veckan fick han en tandvårdsbehandling, för att försöka fixa inflammerat tandkött och dålig andedräkt. Det var en dyr affär, drygt $350 (uppåt SEK2000). Men förhoppningsvis mår han bättre nu.

Som fosterhem får man inte släppa ut katten, risken är stor att den försvinner igen. Första veckan gick bra att hålla Jackson inne, men sen blev det ohållbart, han ville ju säkra utsidan av fönstren! Och när det är varmt ute blir temperaturen i vårt oisolerade hus outhärdlig om inte fönster och dörrar öppnas. Jackson smet först ut genom ett fönster, men bära eller brista, sen släppte jag ut honom. Han bara ylade om jag var ute och han inne. Då försvann han, 12-14 timmar, lite oroligt var det, men den utställda matskålen blev tom, så jag tänkte att han är nog kvar i kvarteren. Kl 02.30, på natten, väcktes vi av ljudligt marskatts-ylande utanför. Måste ha väckt hela kvarteret! Det var Jackson och en annan katt som gjorde upp om reviret! Jag plockade snabbt in Jackson, och sen dess är han helt lugn och ointresserad av utomhusliv! När vi går hemifrån mutas han med mat för att gå ut. När vi kommer hem ligger han antingen och sover utanför dörren eller så dyker han upp inom minuter. Vi har lämnat honom ute en natt när vi var bortresta. Grannen såg aldrig till honom men fyllde på hans mat på morgonen, Jackson kom dock och var jättenöjd när vi kom hem igen.

Mellan mat-tjat och tandvård är han världens skönaste katt. Han har t.ex. hittat tillbaka till leken, i början var han helt ointresserad av leksaker, men sen ett par veckor har överlevnadsbeteende taggats ner till förmån för lek, ett hälsotecken, se video. Annars gillar han framförallt att göra det som katter gör, skapar lugn i hemmet genom att sova.