En halvmarathonhelg i Hawke's Bay

Lördagen 14 maj har sedan före jul varit en uppbokad dag i vår kalender. De senaste månaderna har vi löptränat duktigt enligt schema, och jag har även lyckats träna bort en ömmande sena i hälen genom att springa mycket på gräs och mjuka underlag, samt köpa nya skor och ortopediska sulor. Helgen var alltså vikt för att springa en helt nyinrättad halvmaraton i Hawke's Bay, tillsammans med ett gäng från Bodywise (Gayle's företag) springgrupp. Totalt var vi ca 15-20 pers som tog oss ner till östkusten så här på senhösten. Några flög, men de flesta tog bilen, det är lite drygt 40 mil härifrån till Napier/Hastings, de två största orterna i regionen. Här har vi varit förut ett par gånger, bl.a. firat jul i Napier 2011. Hawke's Bay är ett av NZs främsta vinområden, och här går en av jordens förkastningslinjer (se bild ovan) vilket gör att regionen skakar lite nu och då. Som jag tidigare skrivit om totalförstördes Napier i en jordbävning 1931. Men den här helgen var det helt lugnt, och varmt! Napier visade sig från sin bästa sida när vi rullade in på fredagseftermiddagen, 20-25 grader och en ljum nordlig vind. Inte så illa för en månad som kan jämföras med november på andra sidan jorden.

Utsikt från motellrummet

Före start

Lördag morgon gick starten från en park utanför Hastings och sen sprang vi 21 krokiga km till vingården Sileni Estate. Hälften på asfalt och hälften på grus och gräs vid vinrankor och olivlundar. 

Fint, men ack så platt, varmt och förvånansvärt mycket motvind av någon konstig anledning. Jag tror att vi alla var överens om att vi blev lite uttorkade av värmen och vinden, jag blev t.ex. jättetrött efter 16km och såg mitt tempo sänkas betydligt de sista 5 km. När jag gick i mål var tröjan torr, knappast vanligt när man sprungit i nästan 2 tim. Som att springa i ett torkrum :-) Men hursomhelst, jag gick i mål på 1.52.59 och Mats 1.48.55. Vi är nöjda! Eftersom vädret var jättefint kunde vi hänga i solen i målområdet medan vi inväntade Craig som kämpade sig igenom en hel maraton, 42km. Han var verkligen TRÖTT! 

På eftermiddagen var det skönt att värma upp stela leder i vårt hotellrums jacuzzi med bubbelbad, det blev MYCKET bubblor! :-)

Mats passade även på att kasta sig i kalla havet efter loppet

Och desto nöjdare var vi på kvällen då jag hade bokat middag för hela gänget på NZs äldsta vingård, Mission Estate. Här var vi på en guidad tur 2012, och nu fick vi fylla på alla depåer med deras fantastiskt goda mat och vin. Dessutom utmärkt service! 

På söndagen var det dags för hemresa, men på förmiddagen passade vi på att besöka Hastings Farmer's Market, vilket ska vara en av de bästa i NZ. Kanske det, riktigt trevligt var det att strosa runt där i solvärmen och njuta av godsaker. 

Färska fikon... hur gott som helst

Det här är ett jättelikt Monty äpple,
en sort används framförallt för att göra äppelcidervinäger

Sannas nya wheels

Ska maken få ny bil, ska hustrun få ny cykel! Jag är less på att transportcykla i Auckland eller lita på kollektivtrafik! Det är för backigt och svettigt för att vara cykel-trivsamt, och bussarna går för sällan, är opålitliga och tidsödande. Har alltså tillbringat någon månad med att fundera och läsa på om elcykelmarknaden i NZ. Det finns ganska många modeller, och priserna varierar stort, men i princip väljer man en kinesisk-byggd mindre dyr modell, eller en tyskbyggd jättedyr modell. Till slut bestämde jag att en liten hopfällbar kinesiskbyggd modell bäst motsvarar mina behov att ta mig runt i närområdet och stan snabbt och enkelt. Så det blev till slut en liten Velocity (numer aka Garbo) för knappt $2000. En försenad 50-årspresent! 

Det är jäääätterooooligt att elcykla! Dels får man hjälp med trampningen, dels har hon ett gashandtag (som en moped). Jag tar mig verkligen uppför vilka branta backar som helst (och det finns många...), och motvind märks knappt. Så skönt att komma till möten, göra ärenden eller åka och fika utan att dessutom få (ännu) ett träningspass den dagen. Dessutom slipper man leta parkering, och gashandtaget möjliggör snabba starter vid stopp och rödljuskorsningar, samt mer fart i rondeller, känns verkligen tryggare att ge sig ut i den galna Aucklandtrafiken nu.

Hon har även fått en korg, och ett klistermärke för identifiering :-) Happy cycling!

Mats nya bil

Förra veckan fick Mats en ny leasingbil, den luktar fortfarande alldeles nytt. Faktiskt luktar även vårt garage ny bil. Det är en likadan modell som den förra, VW Tiguan, fast lite uppgraderad, vi har nu t.ex. fickor och brickor på baksidan av framstolarna! Som på flyget :-) inte för att någon av oss kommer att sitta i baksätet så ofta... Mer populärt är navigationssystemet och att den kan fickparkera alldeles själv. Ganska lattjo.

Ett aber var dock att företaget bestämt att den ska vara vit. Vita bilar alltså... vem vill ha en sån? Kan bara vara omtyckta av företag med anknytning till biltvättbusinessen. Den var ju smutsig redan efter en dag.

Nåväl, vi saknar nu bara en svensk flagga att sätta på bakrutan så vi kan skilja ut oss från alla andra vita Tiguaner på kiwiska vägar :-) 

Så här glad blev Mats över nya fina bilen...