Noosa Halvmaraton, kajak och berg

Med swimrunträning och tävlingen överstökad började vår halvmaratonträning inför resan till Australien med springgruppen, aka Bodywise. Denna fem-dagars tur bokade vi någon gång i oktober förra året så det har känts avlägset. Men tiden går ju. Till slut var vi drygt 20 pers som samlades för att sporta och umgås i Noosa. Där har vi varit en gång förut.

Torsdag kväll 24/5. Flyg till Brisbane, ca 3,5tim, ursprungligen hade vi bokat ett eftermiddagsflyg vilket Air NZ senare ställde in och flyttade oss till sista flyget, som dessutom blev försenat, så vi landade inte i Brisbane förrän närmare midnatt australisk tid, så trött! Jag hade bokat Ibis flygplatshotell så det tog inte många minuter innan vi kom dit och sov gott

Fredag 25/5. Vi hämtade ut vår hyrbil och blev uppgraderade till någon stor 4WD SUV. Sen vi var här senast har ett nytt IKEA varuhus öppnats norr om Brisbane! Som låg precis längs vår färdväg! Dit åkte vi och hängde på låset när de öppnade kl 9 för att äta frukost för AU$4, kan inte bli mer prisvärt! Sen lullade vi omkring ett par timmar, prisade svensk praktisk design, drömde om att inreda ett nytt hem igen, provsatt alla fåtöljer och drog i alla kökslådor, så som man gör på IKEA! Köpte dessutom en massa billiga udda saker, typ disk- och toaborstar, ljus, choklad och knäckebröd, haha, enkelt att packa. Efter fika, kanelbulle och räkmacka gick färden vidare norrut.

Den här delen av Queensland kallas för Sunshine Coast, vilket säger varför folk främst kommer hit, beach, beach och mer beach - längs hela kusten, flera av dem kollade vi in förra gången. Men vänder man blicken inåt land finns coola sockertoppsberg, vilka förtjänar lite utforskning. De sticker de rakt upp ur det i övrigt platta landskapet. Så istället för att tugga motorväg åkte vi småvägar inåt land genom området kring Glass House Mountains, vilka fick sina namn av kapten Cook som seglade förbi här år 1770.  Han tyckte de konstiga bergsformationerna liknade engelska "glasshyttor". De är rester av 25miljoner år gamla vulkaner, närmare bestämt lavaproppar som bildats i vulkankratern efter sista utbrotten. Vi åkte upp till en lättillgänglig utkikspunkt för att få en överblick, gick en kort promenad och besökte turistinformationen för att veta vilka man kan bestiga.

På fredagseftermiddagen rullade vi in i Noosa och checkade in på Seahaven lägenhetshotell där de flesta av oss bodde. På Hastings St, mitt i smeten; affärer, caféer och restauranger på ena sidan hotellet, pooler och lång sandstrand på den andra. Vår studio var trevlig, dock noll utsikt och ganska mörk. Noosa är ju längre norrut så förväntningen var att det skulle vara varmt och skönt där, något som inte riktigt infriades... OK, visst, lite varmare än Auckland, men regnigt och övervägande mulet de dagar vi var där. Startplatsen där vi hämtade ut våra nummerlappar låg bara några hundra meter från hotellet, skönt! Kul att få träffa löparkompisen Craig igen som numer bor i Melbourne. Med kroppen på NZ-tid blev det pizza och elektrolyter på rummet, tidig sänggång och nervös förväntan om vad morgondagen skulle leverera.

Seahaven Resort

Noosa Main Beach framför Seahaven

Lördag 26/5. Väckning kl 04.00, becksvart ute, regnet öste ner och hade så gjort heeeeela natten. Funderade på om floden svämmat över alla sina breddar, broarna spolats bort och vi skulle få simma över? Starten gick 06.30, då hade regnet slutat(!) så vi kunde samlas för peptalk, pre-foton, uppvärmning, samt konstatera att vägar och broar fanns kvar... 

Mats o Gayle har målet i sikte!

Vädret för loppet var tämligen perfekt för oss kiwis, lite svalt och hög luftfuktighet, mycket likt det vi tränat i! Tur att solen bara glimtade till, då blev det betydligt varmare direkt. Banan var ganska händelselös, två vägbanor med gräs i mitten, i princip helt platt, ett par broar över floden, 5km ut till en vändpunkt och sen tillbaka på samma väg, men å andra sidan blir det kul för åskådare som får se oss många gånger, och att ha hejande folk längs banan är kul för oss också. Sen var det motiverande att möta och heja på de andra i gänget som kämpade både framför och bakom en. Två varv för halvmaraton, vilket de flesta av oss gjorde. Första varvet sprang jag tillsammans med kompisen Amanda så vi hjälptes åt med farthållning, mycket enkelt att dras med i flockens raska tempo i början och man får betala dyrt på slutet. Mats sprang tillsammans med coach Gayle och höll ett lite högre tempo. Amanda släppte mig efter ett varv så jag fick hålla tempo blev ett varv ensam. Men för första gången på en halvmaraton kände jag mig fräsch och hade inga problem att hålla jämnt tempo. OK, inga förväntningar om att slå personbästa, men det kanske jag borde ha haft!?! 

Våra tider. Susanna 1.51.12 och Mats 1.49.02, han lyckades springa ifrån Gayle på sista km. Vi är nöjda! Hursomhelst misstänker vi alla att banan var ca 200m för lång, för medeltempot stämmer inte riktigt överens med sluttiden... men vem bryr sig? Lika för alla.

Delar av Bodywise

Efter loppet samlades gruppen och inväntade allas målgångar, Carol kom 2:a i sin åldersgrupp (65-69), Craig sprang tre varv (31,6km) på lätta steg, kom 3:a i sin åldersgrupp (50-54) och fick medaljer! Grattis! Resten av dagen blev lugn, stretching, stor brunch, vi fikade med Mats förre chef Mike som har pensionerat sig och köpt hus i Noosa. Inte helt fel. För min del var det inte tillräckligt varmt att hänga på stranden, så jag vilade mig i form för kvällens gemensamma middag. Kl 15 öppnade "BYO bar" (Bring Your Own) i tjejgängets stora lägenhet med rejäl balkong mot havet. Superfint. Härligt att ha tid att umgås med dessa sköningar, inte bara ses sömndruckna på löpträning kl 6-7 mörka morgnar. Det var Melanies födelsedag, så hon firades med tårta och champagne. Tidig middag på surfklubben där det var galet mycket folk, men tack o lov hade de superfart i köket så vi fick mat snabbt! Tidigt i säng, med öronproppar, bor man mitt i smeten får man nog tåla att vissa partajar på lördagkvällen! 

Söndag 27/5. Ingen rast, ingen sovmorgon, vi hade bokat med Elaine och Andrew att paddla kajak i ett floddelta som kallas Noosa Everglades en bit norrut. Som tur var inget regn, däremot hård vind... start kl 8.30, första timmen paddlade vi över en stor sjö, hyfsat jobbigt med vind och vågor snett bakifrån, så vi bävade för returpaddlingen. Hursomhelst kom vi in i deltat med tät skog på båda sidor, skyddat och lugnt, rofyllt gled vi fram, men de mest spännande djur vi såg var pelikaner, förutom betande kängurus längs bilvägen dit. Och mycket riktigt var returen över sjön hyfsat jobbig, vinden i näsan, motsjö som sköljde över kajakerna. Bara att bita ihop och paddla. Träningsvärk i både ben och armar nu. (Foton - Elaine Dillon)

Några åkte hem på söndagen, men vi andra samlades i BYO bar igen och gick sen på finmiddag tillsammans på Bistro C, jättegod mat. Härligt att ha gångavstånd till allt! 

Måndag 28/5. Det var dags att packa ihop och ta avsked, de flesta åkte hem, men Mats och jag åkte tillbaka till Glass House Mountains för att vandra upp på den högsta av dessa sockertoppar, Mt Beerwah, 552m, och tillbringa en natt på en B&B farmstay i närheten. Regnet strilade när vi åkte dit, men kors i taket, det var torrt och uppehåll kring berget! Inte direkt en vandring, utan mer en klättring upp på kala berg, vertikalt på vissa ställen, mycket kravlande med händer, fötter och hasa på rumpan. Inget för höjdrädda, men efter ca en timme var vi på toppen och belönades med lunchmacka, IKEAgodis och formidabel 360 utsikt. Vi hade berget för oss själva förutom att vi mötte några människor på vägen upp. Kom till vårt Blackwattle Farm tidig eftermiddag, en vacker border collie välkomnade oss, hon visade sig vara grannens hund som gillade att hänga där. Vi fick ett trevligt rum, med utsikt över berget vi nyss var uppe på, eget badrum och allrum. Men då började regnet igen, så vi höll oss inomhus istället för att hälsa på gårdens djur. På kvällen åkte vi till orten Beerwah och åt en rejäl pubmiddag. 

Utsikt från Mt Beerwah

Första bergväggen att kravla upp

Blackwattle B&B. Mt Beerwah till vänster i bild

Tisdag 29/5. På morgonen stack vi ut och joggade en sväng i området, mötte inga spännande australiska djur. Efter god frukost och konversation med våra värdar gick färden vidare till Brisbane, Mats åkte till "sitt" kontor och jag blev avsläppt i city för att träffa Liz och Anna som bott en natt på hotell och hade en shoppingdag. Vi hyrde citycyklar och cyklade iväg längs floden, stannade på Powerhouse för lunch och sen cyklade tillbaka till city igen, en trevlig utflykt med regnet hängande över oss. 

Taxi-Mats hämtade upp oss, till flygplatsen, Liz och Anna tog med oss in i Air NZs lounge där vi åt och drack gott innan avfärd med sista planet för dagen. Landade i Auckland runt midnatt och naturligtvis var Mats väska den allra sista som kom av bandet.... Och min resväska som följt mig i 30år gick sönder när vi lyfte in den i bilen. Zzzzzz...