Leva livet - lite bättre än Robinson!

Efter tre dagar hos Darren och Nina på ön Foa i Ha’apai har vi nu flugit vidare norrut till ögruppen Vava’u och hamnat på en ännu mindre ö – Euaiki. Öarna häruppe ser helt annorlunda ut, de är generellt sett högre och verkar ännu grönare, måste regna mer här. Oavsett vilket blir vi nu kungligt omhändertagna av ägarna Mark och Veronica, kocken Fitu, köksan Sena, samt båtsman Nolo. Mats och jag är de ENDA gästerna på Euaiki Eco-Resort, som är enda bebyggelsen på ön, resten är vita korallsandstränder, berg, rev och tät djungel. Ursprungligen var Euaiki inspelningsplats för NZs TV-show Treasure Island, någon variant av Robinson.

Ibland är det bra att man inte alltid vet vad som väntar! Igår eftermiddag blev vi hämtade av Mark i hamnen, med en båt han byggt själv, en udda skapelse i lite traditionell söderhavsstil. En lång smal öppen båt med utriggare. Vi fick slå in alla väskor i plastsäckar och utrustades dessutom med varsitt paraply... Båtturen ut till Euaiki tar ca 30-40 minuter i normala fall, men igår blåste det 25 knops motvind. Mark körde en omväg för att slippa en del motsjö, men till slut måste man ju runda den där sista udden och trotsa motvind och dito vågor, tur att man är lite båtvan. Paraplyerna använde vi som sköldar mot vågsprutet, de smattrade vildsint i vinden. Efter någon timmes resa klev vi ganska nerstänkta av på Euaikis brygga.


Vår hydda, ”fale” på Tonga, ligger naturligtvis precis vid stranden, och är byggd av det som finns på ön, palmblad, sand och sten. Det verkar finnas 7-8 fales totalt, verkligen inget stort ställe. Vi har tom eget litet badrum, varmt o kallt vatten, och med den rådande vinden – en luftkonditionering som heter duga! Den stora fördelen är att myggorna också blåser bort . Mat ingår, mmmm.. vi kommer definitivt att gå upp i vikt här, portionerna är enorma och maten god. Förutom att äta har vi hittills vandrat ett varv runt ön, det tog en timme, sen har vi snorklat på det vackra korallrevet precis vid stranden. Vad gör man annars på en öde ö? Lagom med aktivitet!

Flyga som Indiana Jones

Efter en gråmulen kväll, god middag och lugn natt i den lite smutsiga och nedgångna huvudstaden Nuku’alofa har vi idag flugit vidare norrut och anlänt Ha’apais öar, 61st sägs det finnas totalt i den här skärgården, de flesta obebodda. Vi bor på en som heter Foa. Ett stillsamt paradis, Matafonua Lodge ligger längst upp på norra udden, omgivet av tre vita sandstränder, öst, norr eller väst, vilken som är bäst beror på dagens vind och vågor. 100m norr om Foa ligger en av kungens öar, den ska vi utforska, bara att simma över lilla gattet där strömmen i högvatten glider fram i 2 knop. Provade strömstyrkan, att simma rakt emot 2 knop var som att kämpa som en iller och inte komma någonstans, snarare gled man bakåt om man slackade av på simtagen. Ganska stark ström alltså. Idag snorklade vi mest omkring längs stränderna, tittade på fina fiskar och lite koraller. Lagom med aktivitet.

Men dagens absoluta höjdpunkt var inrikesflyget hit, Mats var i extas, vi ska få flyga DC3!! En riktig flygplansklassiker! Jajamen, som att kliva in i en Indiana Jones film. Inget digitalt krafs eller elektronisk autopilot i den där kärran, rejäla spakar att styra med. Förstepiloten såg också ut som ett historiskt dokument, lite lik Sean Connery, va? Fast med kiwi-accent.

Handskrivna boardingkort:

Nu ligger vi på strandbädden och läser i väntan på kvällens BBQ. Som sagt, lagom med aktivitet.

Riktig Semester!! På Tonga

Flyttkartonger står ännu högt och lågt i huset, men de lär ju inte röra på sig när vi lämnar dem och åker på riktig semester imorgon. Värre är det med årets tomatplantor som växer så det knakar, som vanligt i det här landet, jag får bara hoppas att kompisarna klarar av sitt bevattningsuppdrag! Kryddväxterna har jag i alla fall klippt ner och torkat i mattorken.

Tonga ja, vad vet man om det landet? Inte mycket. Det saliga Pripps ägde visst en del av bryggeriet där, populärt resmål för styrelseinspektioner kan tänkas? Det lilla kungadömet blev aldrig koloniserat (stor stolthet!), och den senaste (kända) personen som åts av kannibaler var en missionär år 1804. Det vidsträckta riket består av 171 öar och har drygt 100.000 invånare, man uppskattar att lika många Tonganer (Tonganeser?) till har emigrerat, framförallt till NZ, samt Australien och USA. Att det finns många Tonganer här i Auckland märktes inte minst under rugby VM!! Stor lycka på gatorna när Tonga faktiskt slog Frankrike - som trots det lyckades tråckla sig vidare och nå finalen... 

Vi ska besöka huvudstaden Nuku'alofa på huvudön Tongatapu, sen flyga vidare till ögrupperna Ha'apai och Vava'u. Allt jag läser om Tonga genomsyras av att man ska sakta ner, inte förvänta sig för mycket, och leva i "Island Time" - allt tar sin lilla tid, ingen stress eller turist hype. Tja, det ska vi nog klara av!! På söndagar händer verkligen INGENTING, inga flyg eller båtar går, inga öppna butiker, knappt några restauranger har öppet. Då går alla i kyrkan, sover, äter och umgås med familjen i lugn o ro. Låter rätt sympatiskt det också.

November är början på Söderhavets regnperiod, så vi kan nog förvänta oss en del tropisk nederbörd, varmt och fuktigt alltså. Vi har laddat upp med solkräm och insektsmedel, båda lär behövas. Mats har ju redan klimattränat en vecka i Panama, och kom hem med ganska många röda bett på benen... Förhoppingsvis ska vi dock slippa tropiska cykloner som härjar under regnperioden!

I princip förväntar jag mig någonting sånt här:

Den som lever får se!

Grillkväll och mystiska djurspår i nya huset

Igår kom Mats hem igen, till sitt nya hus, inflyttat och klart! Han gick dessutom miste om den spontana invigningsgrillkvällen som Jo och jag hade med några kompisar i fredags ;) Och vilken fantastisk vän Jo är, hon har slitit som ett djur under hela flyttprocessen... Tackolov!

Jag väntar på gästerna! (skyddade delen av uteplatsen)

Brian är grillmästare

Buffén är dukad:

Lidia, Jo och Sonia serverar mumsig cheesecake

Har helt glömt berätta vad som hände förra måndagen, dagen före vår flytt. Nya huset stod ju tomt, jag hade alla nycklar, så jag gick in på morgonen för att kolla läget. Till min stora förvåning ser jag ett tiotal blötgeggiga fläckar i köket, på bänkarna och på golvet. Hmm.. mycket mystiskt, vad har nu kommit in i huset? Och hur? Fåglar, råttor, katt, possum?!? Vandrade runt i hela huset, men hittade inte fler fläckar, bara i köket. Inte heller skrämde jag upp något djur i ett hörn. Tog några foton och städade.

En av de geggiga fläckarna:

Senare på eftermiddagen gick jag dit igen, och då minsann! RASSELRASSEL, FLAPPFLAPP lät det från köksfläkten, och jag hann se ett par Myna fåglar landa på muren mittemot köksfönstret. Morr! Typiskt nyfikna bajsfåglar! Klättrade upp och kollade köksfläkten, mycket riktigt, ett öppet hål rakt ut genom väggen, ovanpå fläkten låg ett gäng kvistar och de hade pickat sönder isolering. Vilka typer!! Satte på köksfläkten I ett försök att skrämma bort dem, samt meddelade ägaren att jag vore tacksam om hålet kunde lagas så fort som möjligt...
Och så skedde! Redan nästa dag, mitt i tisdagens flyttkaos, dök en hantverkare upp för att mäta och täppa igen hålet, bye bye Myna! Som tur var hade pippisarna inte hunnit bygga ett helt bo, så han hittade inga ägg eller fågelungar... det hade varit lite jobbigare ;)

Våra prylar har flyttats

Så här trångt var det igår när Phil baxade upp sin stora truck med (några av) våra pinaler.
Jag är i alla fall glad att jag slapp backa upp det här åbäket... Men hamnsjåare kan manövrera stora fordon, inga problem. Ja, vår ca75m uppfart är trång, än så länge har jag bara provat att backa nerför den, det var tillräckligt knöligt med vår (ganska stora) bil... men man vänjer sig väl?

Alan, Phil och deras tre "young ones" fick bära och svettas, men det tog faktiskt bara 3 timmar innan allt var flyttat. En av killarna hade ett amputerat ben! Han bar inte så tunga saker... Vi har valt att ha vårt sovrum på översta våningen, uppför en trappa som vänder sig upp 270grader, tja, det var kanske inte helt praktiskt beslut, suck, det blev ett par några skrapmärken på väggarna.

Jag har alltså överlevt första natten i huset. När mörkret väl lagt sig var det spännande bara att navigera bland alla lampkontakter, vilken som tänder/släcker vad. Inte helt logiskt, jag har bestämt mig för att en karl måste har planerat detta hus, till skillnad från det förra där ägarinnan själv tänkt och ritat. Här verkar finnas en del konstiga, opraktiska lösningar som man säkert kan reta sig på - en annan dag. Nu ska jag gå och städa vidare!

Sista natten i gamla huset

Jaha, idag är det äntligen dags för flyttkarusellen. Nu är tom sängen ihoppackad, och det står flyttlådor överallt. Sitter nu med morgonteet och väntar på Jo. Hon ska hjälpa mig hålla koll på fem glada hamnsjåare som ska bära prylar, heeela dagen! Nä, förhoppningsvis går det på några timmar. Hon har dessutom hjälpt mig packa. Regnmolnen hänger gråa och tunga, snälla, snälla, håll igen på nederbörden idag!

Mats åkte iväg till Panama i lördags kväll så han slipper allt detta roliga. Istället får den stackaren bo på ett lyxresort vid beachen, i 30 graders värme, och umgås med sina spännande och intelligenta kollegor från hela världen i en vecka, ack, ack... (Jag är inte martyr, jag inte!)

Men nästa torsdag kommer förhoppningsvis belöningen - vi åker på semester till Tonga i nio dagar. Förutom flyttgeneral är jag nämligen även resebyrå, många timmars noggrann research har gått åt att läsa Tongarescensioner och surfa bland bilder på vackra beachresorter, kristallklart vatten och ändlösa sandstränder. Verkar hur fint som helst! Nu har jag bokat det mesta, och i jämförelse med förra årets miniresa till Tahiti och Bora Bora framstår Tonga som rena budgetsemestern. Tips!!

Näha, dags att börja arbeta.

Victoria Park Tunnel vandring

Det går väl alltid att hitta anledning för en folkfest? Här i Auckland har skattebetalarna bl.a. bekostat en citytunnel för 340NZ$ (1,8 mrd SEK). Bara 450m lång, men det är Auckland citys första motorvägstunnel. Stort alltså. Den ska invigas nu i november - för bilar alltså, men innan avgasmonstren släpps på fick befolkningen vandra in och beskåda "underverket" i lördags. Förra veckan hölls en också galamiddag för inbjudna dignitärer (dock inte vi...).

På väg in:

 På väg ner:

 Vitt, välordnat och vackert:

 Tunnelnedfart: