Några dagar på varma Fiji

En tisdagsmorgon (14/6) åkte vi till Fiji. Kan man älska ett flygbolag? OK, det är överord, men Air NZ alltså... bara tanken på att flyga med dem kan lysa upp en tidig morgon, tom incheckningspersonalen har en varm skön humor, trots att deras "självincheckning" uppvisar en del brister. Bl.a. möttes min (otroligt uppenbara) resväska på bandet av blinkande "your luggage cannot be identified as a suitcase" Asgarv. Genast dök en personal upp till räddning. Och sen deras rugbytokiga säkerhetsvideo när man kommer ombord... tja, bara bäst. Med våra platser i Premium Economy klass; rymliga stolar, mer att dricka och finare mat, tja, en bra start på en "semester".  

Personlig hälsning på skärmen

Efter bara tre timmar landade vi i Nadis flygplats på ön Viti Levu, där en sån där skön värme slog emot oss, dessutom fortfarande i samma tidszon, stort plus! Vi hämtade vår hyrbil och körde 190km längs kusten söderut till Suva. Maxhastigheten på Fiji är 80km/h vilket man knappt kan köra ändå på smala krokiga vägar där stånkiga bussar, rostiga lastbilar, frigående kor, hästar, hundar, vuxna och barn dyker upp lite slumpmässigt. Dessutom går vägen genom by efter by som alla har stora fartgupp i början och slutet. Det tog oss drygt 3 timmar att köra sträckan utan stopp, rätt segt, men i stora delar var det otroligt vackert, havet, gröna berg och blommande bougainvillea. 

Vi navigerade oss fram genom Suvas trafik till ett av de ståtligaste hotell jag någonsin sett, Grand Pacific. Huvudbyggnaden, kolonial arkitektur, invigdes 1914, och drog till sig celebra gäster från hela världen, bl.a. Drottning Elizabeth (förstås) var här på bal efter sin kröning 1953. Nu är det helt nyrenoverat och återinvigdes till sitt hundraårsjubileum 2014, efter ett 20-tal år av miserabelt förfall. Nu är det återigen lyxigt ja, men inte överdådigt eller snobbigt. Fijianer sägs vara ett folk med mycket värme, vilket vi också märkte, inte minst bland personalen.

Mitt första intryck efter landningen var att Fiji kändes mindre "söderhavsö-aktigt" än t.ex. Tonga. Knappast förvånande eftersom 40% av Fijis befolkning är indier, många stannade efter att ha "importerats" som arbetskraft till Fijis sockerplantage under 1800-talet. Över 61.000 indier rekryterades då för en "Girmit", ett kontrakt för fem års arbete. Idag vimlar det av företagsskyltar med namn som Patel, Deepak, Suhinder... bevis för indiers företagsamhet.

På Fiji får man kaffet med frangipani dekoration :-)

Fiji är om möjligt ännu mer rugbytokigt än NZ, när vi var där spelades någon internationell turnering mellan Fiji, Tonga, Samoa och ...Georgien! (hur nu de passar in i söderhavssällskapet?). Både Fijis och Georgiens landslag bodde i alla fall på vårt hotell så vi mötte många stora grabbar i korridorer, hissar, till frukost och vid poolen.

På onsdagen gick vi upp tidigt, jag för att möta gryningen med morgonyoga vid poolen/havet, och Mats stack ut på en morgonjogg längs havet. Resten av dagen hade Mats möten, och jag körde ut till Navua, en by 45 min från Suva, för att åka på dagsutflykt uppför en flod, bada i ett vattenfall, glida traditionell fijiansk bambuflotte, samt välkomnas till en fijiansk by och äta lunch. Det blev en fantastiskt trevlig dag, sköna människor och blev verkligen nyfiken på att utforska regnskogar och höga berg i Viti Levus inre. Så vackert! Åter i Suva på kvällen gick vi ut på kinesisk restaurang med folk från Mats möten.

Morgonjoggväg genom park

Morgonjoggväg längs hav

Morgonjoggväg längs mer hav

På torsdagen gav jag mig ut på morgonjogg medan Mats hade tidig start i hamnen, heldygnsarbete med utmaningen att lossa rekordmånga, 1200, fordon i den lilla hamnen. Myndigheter, stuveribolag och återförsäljare hade kraftsamlat för att klara av bl.a. snabb tullklarering, karantänsinspektion och omedelbara utleveranser till köparna. 
Själv tog jag mig ut till fots i staden, besökte Fiji Museum, promenerade omkring i parker, tittade på kolonialarkitektur och lattjo butiker.

Fiji Museum

En önation som Fiji har naturligtvis många flytetyg på museet

Thurston Gardens

Government Buildings

Suva City Council Park

ALLA får leka i lekparken! ;-)

På fredagen var det dags att packa ihop och byta ut lyxig storstad mot basic strand. Färden gick tillbaka västerut, mot Nadi, med stopp för lunch i Viti Levus "äventyrscentrum" Pacific Harbour, och nådde lilla Namuka Bay Resort på Viti Levus södra kust, efter ett par timmar. Här rådde lugnet. Fyra villor vid stranden, ett större hus med sovsal, ett kök med servering, några kor, höns, tre katter och någon häst. Tillgång till el bara på kvällar och nätter. Ingen annan bebyggelse i sikte heller, bara vågor som dånade mot revet några hundra meter från stranden. Man glömmer att havet inte är tyst... 

Mats är redo för ett bad

Stranden åt ena hållet

Och stranden åt andra hållet

Här ska snorklas!

På Namuka Bay gjorde vi annars inte många knop, läste böcker, några bad i varma havet, snorklade direkt från stranden, gick ett par strandpromenader och till några kalkstensgrottor genom skogen en bit bort. Duschen på rummet var härlig, utomhus under bar himmel, varmvatten var det förstås lite si och så med. Både lördag och söndag morgon var ganska blåsiga och gråmulna med några regnstänk, så vi studsade inte direkt upp, det blev korta morgonbad, och vi var för lata för en morgonjogg. Sina måltider beställde man i förväg på den lilla "restaurangen" som serverade hemlagad mat. Vi insåg att ägarna var muslimer, för det serverades minsann ingen bacon till äggen! Söndag eftermiddag var det redan dags för hemfärd!

Fler bilder på FB

PS. Pälsklingen Jackson blev ju installerad på ett katthem, sju nätter, under vår bortavaro, tror inte han var helnöjd med det, men enligt uppgift var det inga protester. Vid hemkomsten fick han dock en lindrig ögoninfektion. Veterinären misstänker det var utlöst av stress, eftersom inga andra katter på hemmet hade det. Vad vet jag? Han var i alla fall väldigt glad att få komma hem, och följde mig tätt i hasorna första dagen.