En förvirrad konsultmyra i OZ

Återigen ombord Air New Zealands morgonflyg till Sydney, känns som en vana nu. Tur att jag är morgonpigg, fast i morse glömde jag mobilen hemma och fick vända taxin... Den gångna veckan minns jag i ett töcken, att börja nytt jobb i ny miljö är totalförvirrande i bästa fall, men som konsult får man knappast en introduktionskurs, bara att kasta sig rakt ut i en strid ström av nya intryck och tillkortakommanden. Min kamp att förstå projektets irrgångar och telekomjargong kändes mer hopplös än att hoppa på ett X2000 tåg i farten. ”Chefen” i England visade sig vara... oinvolverad, för att uttrycka sig diplomatiskt, och behövde uppsträckning i hur behandla nytillkomna arbetare... Nåväl, återstår fyra veckor att kasta sig på (eller framför?) tåget, kanske hinner jag ända fram?

Jag har i alla fall anlitat en trevlig (och snygg) lokal revisor (i St Heliers) att ta hand om räkenskaper och deklaration. NZs motsvarighet till svensk enskild firma kräver ingen registrering eller speciell administration, bara att sätta igång, spara kvitton, fakturera och intressant nog ska jag inte betala skatt förrän om drygt ett år!

Förra helgen i Sydney blev en varm historia, sköna bad, middag och promenad med familjen Bjerke i mysiga Manly, följt av en lat söndag i city med nyfunna vänner. Värmen omöjliggjorde större utsvävningar¸ skönast var att hålla sig still i skugga eller luftkonditionerat utrymme med kall dryck. På söndag em slog dock vädret om, temperaturen sjönk 15 grader på någon timme och vinden slet mellan skyskraporna. Då ville man fortfarande hålla sig inomhus, fast av motsatt anledning... Hursomhelst en trevlig helg som uppladdning till en intensiv arbetsvecka.

"The coathanger" + kryssningsfartyg vid Circular Quay:

Manly beach:

Förra måndagen tog jag morgonflyg från heta Sydney till svala Melbourne, där ytterligare en hop av projektets ”stakeholders” väntade, med sina olika agendor och intressen i projektet. Motstridiga?! Jomenvisst, undrar hur jag någonsin ska bringa ordning i detta? Som tur var fick jag fly hem till Auckland i fredags kväll, och möttes av Mats-älsklingen vid 01.30. Zzzzz...

En sommarvarm helg i Auckland omfattade bad i havet, morgonträning med coach Gayle och mys med vänner. Dessutom tvätt, städ och vård av våra citronträd och tomatmonster, liksom katten har nog tomatplantorna nio liv.De ser helt anskrämliga ut, borta är den frodiga grönskan, istället verkar de fokusera på att producera ansenliga mängder jättegoda tomater på raggiga grenar, under tiden kommer nya skott och blommor. Dock har körsbärstomaterna blivit mer ärtstora, ytterligare mer gödning ordineras? I avsaknad av nattfrost undrar jag vad som kommer ta död på dem till slut?

Oj, nu dags för landning, dags att ta sig an dagens dont. Tyvärr utan Gammeldansk...