Banan över de två öarna var väldigt olika, Motutapudelen gick över jordbruksmark – hur lerigt blir det efter ett par dagars regnande och ett antal hundra cyklister? Cykeln vägde nog 5kg extra av all gegga. Arrangörerna hade t.ex. lagt de sista metrarna av banan i en lång brant nerförsbacke där en serpentinstig snirklade sig ner till målrakan vid stranden. Helt klart för att åskådarna skulle kunna underhållas av alla lattjo vurpor, både cyklister och löpare applåderades högljutt vid sina mer eller mindre graciösa gyttjebad… Undertecknade fick inga applåder (tackolov), men det var bra scary när cykeln kanade okontrollerat genom leriga hårnålskurvor.
Rangitotodelen var något helt annat, svart lavagrusväg genom tät regnskog, som ledde oss upp, ner och runt vulkanen. Ingen lera, istället tung sugande lavasand blandat med vassa lavastenar. Många fick punktering. Riktigt häftig miljö, hit måste vi återvända en solig dag med vandringsskor på fötterna, då kanske vi hinner uppleva mer!
KOLLA VIDEO
Fullsatt båt med cyklister på väg till Motutapu i morgonens kolmörker:
Tävlingsområdet, vi lyssnar på banbeskrivning och instruktioner före start:
Mats är startklar:
På väg upp till toppen av Rangitoto:
Geggig och glad efter målgång. Sista serpentinbacken syns i bakgrunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar