Som fortsättning på förra blogginlägget kommer fler bilder
från vår färd hem från Wellington.
Vi körde bl.a. igenom Dannevirke och Norsewood – hit ”importerades” båtlaster
av skandinaviska nybyggare 1871-76. Friska, arbetsföra skandinaviska män med
familjer rekryterades att emigrera hit, de fick resan billigt och 40 tunnland mark
mot att de arbetade för staten med att röja skog för vägar och järnvägar genom
detta område, ”The Seventy Mile Bush”, då en enorm yta av ogenomtränglig lerig regnskog.
Tro f-n att det krävdes energiska skandinaver för detta sisyfosarbete… År 1878
var 1% av NZs befolkning skandinaver (majoriteten danskar) – det högsta det
någonsin varit.
Danska, svenska och norska flaggor vajade faktiskt lite här och där
bland husen när vi åkte igenom dessa små samhällen. Även om skandinaviska
rötter finns kvar är det inte troligt att många fortfarande pratar något av de
nordiska språken här.
Här tar vi oss över Rimutaka Ranges, mycket skog är det fortfarande...
Ni har kanske förstått att i NZ är man aldrig långt från vinområden;
se kartan. Den här resan gick genom Martinborough och Wairarapa Valley norr om
Wellington samt Hawkes Bay runt Napier. Missa aldrig ett tillfälle att få prova
goda NZ viner…
Vingårdarna har otroligt olika karaktär. Vi besökte bl.a. en av
landets äldsta, Mission Estate, som grundades av franska missionärer 1851. Här tog entusiastiske Trevor med oss på en privat guidad
visning av det pampiga huset med sin stolta historia. Ursprungligen byggdes huset
1880 nere på flodslätten några km bort, men efter ett antal översvämningar flyttades
det 1910. Uppsågat i elva delar rullades det upp till nuvarande plats, draget av traktorer, vilket tog två dagar. Mission
Estate ägs än idag av prästseminariet som numer ligger i Auckland.
Avslutningsvis ett par vyer, Mats uppe på Te Mata Peak, 399möh, strax söder om Napier.
Och från fikapausen i Taupo.
På andra sidan sjön framträder snötäckta vulkanerna Ruapehu och Mt Ngauruhoe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar