I lördags kväll gick vi till det riktiga firandet av Raoul Wallenbergs 100-årsdag, en ceremoni på Auckland Museum. Ska erkänna att vi tvekade och undrade om det var värt att offra en lördagkväll på något som kunde bli en formell och tråkig tillställning... Men tji fick vi, det är sällan jag har tillbringat en kväll med någonting som känts mer viktigt och meningsfullt att minnas och hedra. Återigen, Raoul, vilken man han var! Som svenskar ska vi vara mycket stolta över hans arbete, och de tusentals liv han räddade undan koncentrationslägren. Under kvällen fick vi bl.a. höra ett rörande vittnesmål av en judisk kvinna som själv räddats i ett av Wallenbergs ”safe houses” i Budapest. Samt ett mycket engagerande tal av sonen till John Farkas, Wallenbergs närmaste man, som flydde till Australien efter kriget.
Konsul Frank talar om Raoul
Förutom OS är veckans snackis att vulkanen Tongariro fick ett utbrott igår natt! Mitt i natten började den spy ut stenblock, aska, och ånga några km upp i luften. Vi har dock lärt oss att det inte var ett magmatiskt utbrott, i.e. ingen lava, utan ”bara” termisk energi som flödar över. Tongariro ligger i ett av de mest spektakulära och besökta områdena i landet, sommar som vinter. Vi har ju tom vandrat upp på Tongariros topp! Tack vare västliga vindar klarade sig skidområdena på Ruapehu från asknedfall. Men Tongariro Alpine Crossing, en fantastisk endagars vandring i vulkaniskt landskap, har tillfälligt fått stängas för att stigen har skadats. Stugan Ketetahi Hut, där vi bodde en natt under vår vandring i området, har nu krossats av flygande stenbumlingar eftersom den ligger nära utbrottskratern. Tur att ingen sov där nu! BILDER
Åka skidor inomhus känns onekligen desperat. Men vad gör man när det ska vara vinter och man längtar efter snö? Ingela och jag åkte till SnowPlanet igår, norr om Auckland finns en 200m lång inomhusbacke, två knappliftar, samt en fun-park med hopp. Utifrån ser det ut som en lång flyghangar i en sluttning, inomhus är det snötäckt och konstant -5º, känns rejält kallt, som att vara i en stor frys. Det kändes verkligen konstigt att gå IN i snö och kyla, efteråt kändes det ändå på något sätt som att vi varit utomhus hela förmiddagen... Tisdag förmiddag är ”Ladies Morning” med paketpris för liftkort, skidutrustning och lunch. Det var faktiskt helkul, OK det tog max 10 sek att kasa nerför backen på slalomskidor, betydligt längre att köa och åka lift upp igen. Det tröttnade vi på efter någon timme, men det var fritt fram att byta till snowboard istället, då blev utmaningen större! På vingliga ben kasade vi sen nerför backen, och insåg att det nog är perfekt ställe att lära sig snowboard. Måste alltså åka dit igen!
Redo att åka ner i manchesterpreparerad snö!
Ingela lär sig bemästra snowboard
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar