Förra veckan innehöll två roliga litterära händelser; Alice Munro fick (äntligen) Nobelpris efter ett långt författarliv. Blev inspirerad att direkt gå och köpa en av hennes böcker i lokala bokhandeln där jag hittade ett par olika i alfabetiska hyllan. Berättade naturligtvis för expediterna att Alice är årets Nobelpristagare, men de höjde knappt på ögonbrynen... En (mer upplyst) kund kommenterade dock - oj, du var snabb, det har ju precis kungjorts. Liiiite skillnad från Sverige där nya Nobelpristagares böcker dammas av och skyltas upp med blixtens hastighet.
En författare som fick MYCKET större uppmärksamhet förra veckan var unga kiwin Eleanor Catton som belönades med årets Man Booker Prize för sin andra novell "The Luminaries", den yngsta pristagaren någonsin. Litteratur-NZ är givetvis väldigt stolta, och i alla intervjuer ger hon intryck av att vara en riktigt mysig ung tjej med båda fötterna stadigt på kiwisk jord. Hennes roman har givetvis flugit av hyllorna nu, jag ska gärna skaffa hennes prisbelönade tegelsten, över 800 sidor... det behövs kanske en lång semester att ta sig igenom den.
Äntligen var också ordet i helgen när vi tog oss i kragen och åkte ut till ön Tiritiri Matangi över dagen. Ett naturreservat i Aucklands skärgård som framgångsrikt håller på att återbördas till sin ursprungliga skönhet och artrikedom, alltså före mänskligheten kom hit. Sedan åttiotalet har hundratusentals träd planterats, ogräs och skadedjur (råttor, vildkatter etc) utrotats från ön. Fåglar och reptiler har inplanterats och nu är Tiritiri hem till flera av NZs utrotningshotade fåglar. Söndagen var en bländande vacker dag med klarblå himmel, vi gick med en trevlig guidad tur för att hitta fåglar, och picknickade i solen. Roligt vore att tillbringa natten därute, då har man chans att se och höra kiwin som är aktiv på nätterna.
Många åker på dagstur hit, men på ön märks ingen trängsel direkt:
Löjligt vackra utsikter - som vanligt
(På svenska spetsnäbbad vårtkråka - INTE så fint namn..)
Tiritiri Matangis fyr byggdes 1864
I övrigt bjöd förra veckan bl.a. på några timmars skön vandring i Waitakeres regnskog med "mina vandringstanter". Inom ämnet fåglar så träffade vi bl.a. en skön kille, kakaduan Chuckles, som var ute med sin matte. Chuckles blev märkbart förtjust över vår uppmärksamhet, kråmade sig, pratade oavbrutet och ville bli kliad i nacken. Hoppas verkligen han inte får för sig att rymma, då vore han genast klassad som oönskad flykting (definitivt papperslös) i Waitakeres skyddade skog. Det finns tydligen redan ett antal förvildade kakaduor som jagas i skogarna.
Paus i skogen:
Förutom veckans alla andra träningspass tog vi också chansen i lördags morse att duvas i havssimningsteknik med Rick Wells, en "gammal" simmare och legend från triathlonsportens begynnelse på 80-talet, fortfarande en hyfsat vältränad gubbe... Gruppen fick springa i och ur vattnet, sprinta runt bojar och även simma utan glasögon, medan Rick bjöd på sina tips och tricks, kul men undertecknad var naturligtvis rejält frusen mot lektionens slut, havet är ju inte riktigt varmt ännu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar