I veckan har det också varit uppehåll i våra morgonträningar, coach Gayle är på semester, så vi har fått sköta träningen själva. Men hon har inte glömt oss, hon mailar och frågar hur vi har tränat så vi törs inte skolka… Vi har dessutom genomfört en ”Biomechanical Assessment”, 90 min granskning, inkl videoanalys, av ens löpteknik. Här ingår t.ex. mätning av knä-, fotled-, höftvinklar i rörelse, muskelbalans etc. Sen fick vi konkreta rekommendationer om vad vi ska tänka på för att springa mer effektivt, samt övningar för att stärka obalanserna. Jag ska t.ex. dra in rumpan, ta kortare steg och öka stegkadensen. Mats ska springa mer parallellt med benen samt ta kortare steg. Helintressant, speciellt se video i slowmotion, sina steg för steg i alla möjliga vinklar… och glöm inte träna de där inre bukmusklerna! På lördag är det dags för ett nytt lopp, 16 km, kommer vi springa med lättare steg? F-n tro’t.
Skrivkursen är verkligen kul och givande. Veckans uppgift var att beskriva ett "landskap", det tog mig en HEL DAG att få ihop 500 ord till en meningsfull story…! Jag var dock rätt nöjd att slippa läsa upp mitt alster, speciellt efter den brittiske killen läst sin melankoliska iakttagelse ”The Solitary Drinkers”, tårar i ögonen, klassen applåderar. Om en fika på Starbucks… well, en observation kan vara att är man utbildad i England – då ökar möjligheten att man också skriver väldigt mycket bättre på engelska! Bara kämpa på.
Vår lärare, Graham, är helskön, hans son driver förresten ett ”kiwi-café” i Stockholm, Kura Café på Torsgatan, vid St Eriksplan – gå dit och njut en kopp nyzeeländskt kaffe! Berätta sen för mig om det var bra!
I veckan ökade också mitt engagemang i svenska föreningen exponentiellt, förutom redaktörsskapet för nyhetsbladet så blev jag hastigt och lustigt kassör. Den förra flyttar hem till Sverige. Ska bli härligt att ta hand om andras pengar!? Synd att det inte är en rikare förening bara…
Till sist, vi ser nu fram emot svenskt besök i sommar. Min 80-åriga mamma och syster ska ta sig an den långa flygresan hit i januari. Det blir ett äventyr, vi håller tummarna! Tack syrran!!
Våra afrikanska prästkragar trivs tydligen med senaste tidens ruskväder: