Skrivkurs och spring i benen

Undertecknad började en sex-veckors skrivkurs förra veckan. Så snart ska ni förvänta er litterära underverk här på bloggen! Haha… Knappast, veckans skrivenergi gick åt till att tota ihop en reseberättelse på 800 ord, det var många timmars kreativitetsångest framför datorn! Men nu är den printad, på kvällens samling kommer väl domen, då ska elevernas stackars alster analyseras och kritiseras ner på atomnivå. Och denna potentiella förnedring har jag betalat för?!? Suck. Men det intressanta var att av 16 elever var vi två svenskor! Anita o jag. Vi är överallt!

I lördags sprang vi ett nytt halvmara-förberedande lopp, denna gång 14km. Det gick helt bra, förutom att maken nu är frisk och kunde sträcka ut sina långa älgben för att slå mig med dryga minuten… så vi joggade fram, i ensamhet tillsammans.

På lördagskvällen tog våra kära Christchurch gäster över matlagningen och bjöd oss på middag hemma. Mycket gott och framförallt trevligt! Sen fick de tyvärr gå upp i ottan söndag morgon för att flyga hem till jordbävningsstaden igen. Ingen kul syn mötte dem vid hemkomsten:
”Forsade vatten från taket. Hela vattentanken hade flyttat på sig. Fästena var förstörda. Taket hängde ner. Golvet o mattan helt dränkt i vatten. Stanken av mögel total.”
Vad tror ni om den ångesten!?

Här i Auckland skiner solen, just nu alltså, det kan börja regna om fem minuter, vem vet? Alla säsonger varje dag. I söndags hade vi myslunch i Devonport med amerikanska vännerna. Jo har äntligen återvänt från sina 10 veckor i USA, nu kan vår långa sommar få börja! ;-) Tyvärr ska vår australiska kompis Ellen snart flytta hem, baksidan av att umgås med ex-pats – de rör på sig!