Heja Norge! Samt Tatuerad före 50!

Idag har vi naturligtvis firat vårt kära grannland Norge. Den norska studentföreningen i Auckland bjöd in till en lunch som vi lyckades snika in oss på med hjälp av norske konsuln John Robinson. Jag misstänker att han helt enkelt ville ha några andra att prata med än fulla norska studenter!? Nävars, det var en mycket städad tillställning, ett 80-tal trevliga norska ungdomar m.fl. paraderade med norska flaggor genom stan till en god lunch i Parnell Rose Gardens. Förutom god mat var det tal, sång och auktion av norska ”delikatesser” (majonnaes?, geitost? Freia sjoklad?) till förmån för ett thailändskt barnhem. Norrmännens betalningsvilja var det i alla fall inga problem med. Sen fortsatte deras firande resten av dagen och natten, men vi gamla tackade för oss.

Annars var nog veckans stora händelse, för mig, gårdagens tatureringsäventyr. Jag har aldrig i mitt drygt 40-åriga liv ens tänkt tanken att jag skulle tatuera mig! Vadan detta? Det kan säkert bli en lång psykologisk analys, men jag har länge tänkt att kärleken till NZ förtjänade någon typ av investering, förutom fotografier och minnen, kanske ett konstverk? Men Mats och jag som har flyttat ett antal gånger, vill knappast samla på oss prylar. Voilà, tatuering = perfekt, ett synligt konstverk som man dessutom tar med sig i graven :-) Med beslutet fattat tog det bara någon vecka av funderingar, hitta motiv och bestämma kroppsdel. Och igår fick Ryan på Dermagraphic förtroendet att rista in en klassisk silver fern (ormbunksträdblad) med smak av maorisk symbolism på mitt skinn. Ganska cool, tycker jag, naturligtvis! Det gjorde bara lite ont...

Före:

 Under tiden:

 Ny fot:

Ikväll packar vi för en långhelg, imorgon bitti ska vi åka mjölktåg till Wellington, även kallad The Overlander. Det tar 12 timmar och blir förhoppningsvis intressant, några bra böcker får nog följa med!