(Här kan man läsa om Mats och mina fyra dagar i Tongariro 2009)
Den här veckan styrde vi kosan sydvästerut till lilla
surfmeckat Raglan. Här samlas hängivna surfare, surf wannabes och surf hang
arounds från hela världen, när vi checkade in vårt backpackerboende berättade de
stolt att Laird Hamilton var i byn – eller snarare, på vågorna. Av Jos reaktion
förstod jag att det var stort... ”Seriously?! That’s awesome” Själv undrade jag
- Vem f-n är Laird Hamilton?!? Wikipedia ger svaret, en kille från Hawaii som
förtjänat titeln ”all time best of the best at big wave surfing” i surfingens historieböcker.
Spektakulär och mytomspunnen uppenbarligen. Nåja, för att göra den här historien
kort – vi såg aldrig Laird, trots Jos ivriga spaning. Kan antingen bero på att han inte var där(!?), eller att dagen
innan vi kom var vågorna enorma, medan vi bara njöt av lugnt och stilla väder
(tji big-wave-Laird).
Istället bekantade vi oss med lilla charmiga Raglan, stränderna och vandrade upp på Karioi, en utdöd vulkan (naturligtvis). På hemvägen mot Auckland hittade vi dessutom en öde semesterby som erbjöd bad i varma källor. Två stora pooler – helt för oss själva! Skönt med vinter när turisterna lämnat landet....
Istället bekantade vi oss med lilla charmiga Raglan, stränderna och vandrade upp på Karioi, en utdöd vulkan (naturligtvis). På hemvägen mot Auckland hittade vi dessutom en öde semesterby som erbjöd bad i varma källor. Två stora pooler – helt för oss själva! Skönt med vinter när turisterna lämnat landet....
Surfare i Manu Bay - en av Raglans "surf breaks"
Dimmor över havet en tidig vintermorgon
Redo att ta oss an Karioi
Cool rotvälta med utsikt:
Hit upp var det ju lätt som en plätt!
Men fortsättningen genom skogen blev lite brantare och tricksigare...
Se upp! Kreatur på vägen!
Waingaro Hot Springs, skön avslutning på en vandringsdag:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar