LÄNK
Några timmars oro har vänts till visshet. Mamma gick ut på en helt vanlig eftermiddagspromenad igår och kom aldrig hem igen.
Jag tänker INTE att hon kanske var ensam och hjälplös på ett lerigt fält en hel kall natt.
Jag tänker att hon verkligen älskade att vara ute i naturen, i alla väder, alla årstider. Det var en av de glädjeämnen hon hade när ålderdom och elak sjukdom begränsat hennes tidigare så aktiva liv. Just nu är jag bara så tacksam för min underbara stora familj, tänker på er och saknar er oändligt mycket!!!
Mamma - vila i frid, du är alltid med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar