måndag, maj 25, 2015

Några händelser i Maj 2015

Bäst att skynda mig om jag ska hinna skriva åtminstone ett inlägg under maj månad?!? Årets Sverige-resa rycker närmare, men än har vi inte hunnit tänka på packningen. Förra helgen hade vi fullt upp med en annan familjs Sverigeresa. Familjen Falk; Yvonne & Ingemar, Sofia och Mandus, har bott ca 2,5 år i Auckland, och nu var det dags att flytta tillbaka till Sverige igen. Eftersom de kom till Auckland med bara resväskor, så skulle de också flytta tillbaka med bara resväskor... Inte ett enkel uppgift när de hunnit köpa hus, med tomt, och garage, möbler, bil, trädgårdssaker, inredning, och många nya kläder och prylar till vuxna och barn under sin tid i NZ. 

Att säga att de har haft fullt upp senaste månaderna är nog en viss underdrift! Men allt blev till slut sålt eller avyttrat på olika sätt. Med sitt hus tomt och nycklarna överlämnade åkte de till Cooköarna och vilade upp sig några dagar, och bodde sen sina sista fyra nätter på NZ hemma hos oss. Under de dagarna skedde maniska sista-minuten aktiviteter, dels att hinna se vänner en sista gång, och dels banta ner resväskornas innehåll till totalt tillåtna 120kg flygbagage. Jag säger bara - det blev kvar en ansenlig mängd kläder och saker hos oss! Men även en ny grill och ett frangipaniträd som jag hoppas blommar fint i vår. Det var kul att få rå om dem några dagar, förra lördagen hade vi en riktigt trevlig svenskinspirerad middag med glögg, sill samt försökte tömma ett antal flaskor med slattar. Det kändes i huvudet på söndag morgon!
Glöggslatt 
Sill, snaps och potatis
Det Lewiska hushållet har varit lite skadedrabbat vilket gett upphov till vissa träningsuppehåll; Mats har dragit med en ond fot sen Motatapu-maraton, och träffat diverse fotspecialister. När foten vilat sig frisk fick han en släng av man-flu - som man säger här. Och för ett par veckor fick jag ont i en höft som visade sig vara slemsäcksinflammation (bursit). Smärtan eskalerade snabbt, förra helgen kunde jag knappt gå, och ligga gjorde ont det också. Gick till läkare förra måndagen och fick anti-inflammatoriska tabletter som verkade direkt. HELT smärtfri redan nästa dag, otroligt. Har också gjort ett par besök hos physion som masserat och stuckit nålar i benet, just in case. Några nya styrkeövningar ingår förstås.

Fast simma kan man (nästan) alltid göra, speciellt med fot- och höftskador, efter påsk fick min simgrupp en ny swimcoach, Brent Foster, som är lite halvkändis i NZs sportvärld. Före honom hade vi unge britten Matt som var ambitiös och inspirerande. När han slutade var vi lite ledsna och undrade vem som skulle komma istället. Men så kom Brent, han är bra, cool, laidback och kunnig. Förra året tog Mats några privatlektioner hos honom, det gjorde stor skillnad eftersom maken numer har bättre ordning på armar och ben och mestadels simmar ifrån mig...

Jenny, kompisen med polohästarna, har velat ha sällskap och hjälp med sina två hästar; Swift och Henry, speciellt nu när polo-säsongen är slut och hästarna har flyttat till en "farm" för vintervilan. Lite lustigt det där, i Sverige pratar man om sommarbete för hästar. Hon hinner hursomhelst inte motionera båda så jag har följt med henne dit en gång i veckan sen påsk. "Farmen" ligger i Clevedon, otroligt naturskönt. I NZ finns ju ingen allemansrätt utan allt är privat mark, man rider man alltså inte ut i skogen hursomhelst. 


Men den här farmen är rätt stor, ett större antal hektar mark, så det går att rida omkring på ägorna. Vi har också tur och kan rida på grannfarmens minst lika stor ägor, där finns dessutom ett antal intressanta stigar, och stora backar att klättra upp. Oavsett var vi rider finns staket med grindar överallt som måste öppnas och stängas, helst utan att kliva av hästen. En del akrobatik ingår alltså :-) Intressant med polohästar som i princip bara är vana vid att starta, stoppa, vända och springa kortare sträckor på helt plant underlag. Nu får de vara trailhästar, ojämnt varierande underlag, branta upp och nerförsbackar, lera och vatten. Dessutom en massa andra betande eller vilda djur. En gång när vi var ute fick de totalbryt vid åsynen av en get. För att inte nämna getens lilla hus, den var verkligen skräckinjagande... Några härliga ridbilder:
Henry

Svenska föreningen har också tagit en hel del tid i maj med svensk familjegudtjänst med barndop, årsmöte samt hitta nya styrelsemedlemmar. Jag kör väl ett år till som ordförande, sen får vi se. De trevliga prästaparet Per och Anna, från Melbourne, åker nu tillbaka till Sverige så vi får se om deras efterträdare är intresserade av att komma någon gång. 

God uppslutning till danska huset, idag omgjord till kyrka
Svenska kören sjunger
Barnen sjunger söta visor
För övrigt har maj varit ganska varm och skön, men nu är det höst några dagar, vinden viner runt knutarna, regnskurarna avlöser varandra och värmepumpen måste dras igång morgon och kväll för att det oisolerade huset ska vara beboeligt... I lördags bjöd vi hem en annan trevlig familj på middag, Forsgren, som bor några km ifrån oss under ett år.

Idag - 10 år sen pappa gick bort

Idag blev det några timmar i Memory Lane...
I Canada 1966
Jag, pappa och Fia äter glass. I Canada.


Välkänd pappa - i soffan i Falla med katt