Europasemester

Aucklandsbloggandet har tagit paus någon månad, eftersom vi befinner oss i Sverige för tillfället - igen, det känns inte så länge sen jag var här sist. Då i bitterkall vinterkyla var sorgen stor, och naturen verkade lika död som mamma. Nu kommer vi till ett helt annat land, naturen har exploderat i liv, fåglarna kvittrar, allting grönskar och blommar fantastiskt vackert, de ljusa midsommarkvällarna känns oändligt långa. Jag har dock svårt att inte tänka på alla otäcka djur som finns här - FÄSTINGAR!!! Hatar dem, har redan haft en blodsugare på mig - äckligt! Hur kan människor vara rädda för t.ex. ormar och hajar när dessa osynliga sjuka mördarkryp lurar överallt i gräset?!?

Jag startade dock Europasemestern för ett par veckor sen i Schweiz, ännu ett favoritland i världen. Där blev det en efterlängtad alpvandring i 5 dagar med två av mina kära systrar i trakterna av Gruyère. Vår vandring började i regn, men slutade i sol och värme, härliga vyer och kossor med koskällor var oräkneliga! Här finns några bilder:
LÄNK TILL BILDER

Wellington – Napier 20-21 maj

Som fortsättning på förra blogginlägget kommer fler bilder från vår färd hem från Wellington. Vi körde bl.a. igenom Dannevirke och Norsewood – hit ”importerades” båtlaster av skandinaviska nybyggare 1871-76. Friska, arbetsföra skandinaviska män med familjer rekryterades att emigrera hit, de fick resan billigt och 40 tunnland mark mot att de arbetade för staten med att röja skog för vägar och järnvägar genom detta område, ”The Seventy Mile Bush”, då en enorm yta av ogenomtränglig lerig regnskog. Tro f-n att det krävdes energiska skandinaver för detta sisyfosarbete… År 1878 var 1% av NZs befolkning skandinaver (majoriteten danskar) – det högsta det någonsin varit. 

Danska, svenska och norska flaggor vajade faktiskt lite här och där bland husen när vi åkte igenom dessa små samhällen. Även om skandinaviska rötter finns kvar är det inte troligt att många fortfarande pratar något av de nordiska språken här.

Här tar vi oss över Rimutaka Ranges, mycket skog är det fortfarande...

Ni har kanske förstått att i NZ är man aldrig långt från vinområden; se kartan. Den här resan gick genom Martinborough och Wairarapa Valley norr om Wellington samt Hawkes Bay runt Napier. Missa aldrig ett tillfälle att få prova goda NZ viner… 

Vingårdarna har otroligt olika karaktär. Vi besökte bl.a. en av landets äldsta, Mission Estate, som grundades av franska missionärer 1851. Här tog entusiastiske Trevor med oss på en privat guidad visning av det pampiga huset med sin stolta historia. Ursprungligen byggdes huset 1880 nere på flodslätten några km bort, men efter ett antal översvämningar flyttades det 1910. Uppsågat i elva delar rullades det upp till nuvarande plats, draget av traktorer, vilket tog två dagar. Mission Estate ägs än idag av prästseminariet som numer ligger i Auckland.

Vi åkte vi också till Clearview Estate, som istället huserade i ett bohemiskt strandbygge av korrugerad plåt. Vinerna är inte sämre för det, vi föll för deras Two Pinnacles, en Malbec /Merlot, redan när vi var i Napier över jul.

Avslutningsvis ett par vyer, Mats uppe på Te Mata Peak, 399möh, strax söder om Napier.

Och från fikapausen i Taupo.

På andra sidan sjön framträder snötäckta vulkanerna Ruapehu och Mt Ngauruhoe

Queen’s Birthday, Diamond Jubilee och mer Wellington

Idag är det helgdag i NZ, Queen’s Birthday firas trots att det egentligen inte är hennes födelsedag vilket jag tidigare konstaterat. Senaste veckorna har det varit väldigt mycket rapportering relaterade till hennes stora jubileum 2012, 60 år på tronen – tänk, 60 år på samma jobb! Vilket liv, vad mycket som har hänt i världen och i hennes eget Commonwealth. Om Elisabeth II lever och regerar i 3 år till går hon förbi Drottning Victoria som satt i 63 år. Inte nog med detta, hon och maken, Prins Philip, firar 65-årig bröllopsdag i år! Mycket, mycket mer om drottningen och jubileet kan läsas på den officiella hemsidan…

Helgdag eller ej, lastbåtar tar ingen hänsyn, Mats fick minsann åka till hamnen i morse. Nu kan jag hinna med lite bloggning fråpn senaste veckornas händelser. Först några fler bilder från vår resa till Wellington ett par veckor sedan. Efter tågresan stannade vi ett par nätter i Wellington, hämtade ut en hyrbil och åkte norrut via Napier där vi bodde en natt.

Till skillnad från förra gången vi var i Wellington sken nu solen, så vi kunde både morgonjogga och flanera längs hamnpromenaderna. För att få åtminstone lite kultur gick vi en guidad tur i parlamentshuset. Ursprungligen hade NZ både ett över- och underhus enligt brittisk modell. Men överhuset lades tydligen ned när man insåg att de inte hade något att tillföra. Nu finns bara ett ”House of Representatives” och ett valsystem där man kan väljas in som ”electorate member” och då representera både sin geografiska region och parti, eller som ”list member” och bara representera sitt parti. Några brittiska kvarlevor finns dock; Drottningens representant i NZ, ”the Governor-General”, måste signera alla lagförslag innan de kan bli lagar. Samt en figur som kallas ”Serjeant-at-Arms” vars stora uppgift är att bära in (och ut) en jättelik spira/ämbetsstav varje dag som Representanthuset är i möte. ”The Mace” är den formella symbolen för parlamentets auktoriet. Serjeantens titel och roll kan spåras tillbaka ända till år 1192, vilka anor! Alltid lär man sig något…

"The Beehive" (administrationsbyggnad) till vänster och Parlamentshuset till höger:

 Parlamentsbiblioteket, som hade 60 anställda!

Den lilla sjöjungfrun på Wellingtons kajer