Trädgårdsaktuellt

Sedan ett par veckor har vi riktig sommar! 27C ute och 30C inomhus idag. Lite för varmt för att gå ut mitt på dagen, matlagning eller städning är också nedprioriterade... Havet är dock varmt och skönt, så där kan man tillbringa en hel del tid :-) 

Vår gamla svenska laptop har dragit sin sista suck, vi har köpt en ny och nu återstår "bara" allt arbete att föra över allting, rensa etc. Så när jag ändå försöker rensa i dataträsket kan jag lägga ut några trädgårdsbilder. 

Årets tomater mognar på löpande band nu, här är en bild på den allra första röda för ett par veckor sen. Förra året snattade fåglarna den första röda, men hann jag ta den själv! Mums! I år har pippisarna inte varit lika aggressiva, kanske för att växterna står lite närmare huset på sina eminenta rullbrädor. Bäst var det den sommaren när katten Larson bevakade trädgården, då fick inte fåglarna härja fritt!

Hortensian var jättevacker i år, nu har den blommat över, men så här fin var den när det begav sig. Jag har (lite halvhjärtat) gett den näring som ska göra att blommorna blir blå, om det är basisk eller sur näring minns jag inte. Hursomhelst, det hade nog funkat bättre om jag varit mer noggrann med instruktionerna, men de blev en ganska fin blå/lilaaktig färg. På't igen!

Helgen som kommer blir en tävlingshelg för oss. Imorgon, lördag, åker jag ut till Waiheke för att springa 25km tvärs över hela ön. (Wharf 2 wharf) Det blir nog både varmt och jobbigt, prognosen säger sol, och många backar är det därute. Mats sparar sig däremot för att göra sin tredje halva Ironman på söndag. Den sista av den tävlingen som ska hållas i Auckland, nästa år ska tävlingen flyttas till Taupo.

På söndag eftermiddag har vi bjudit hem ett gäng blandade kompisar på BBQ, vi hoppas att fina vädret håller i sig. Toodiloo!

Ambassadörens besök i Auckland, 5 dec

Nä, jag kommer ju aldrig att "hinna ifatt" och skriva om alla våra aktiviteter 2014, men jag inser att jag missat att skriva om en av Mats roligare aktiviteter i december. Han får ju inte så mycket plats i den här bloggen annars så det är väl bäst att ta sig i kragen... Just nu handlar hans arbete mest om fortsatta kampen mot skalbaggarna från USA.

Den 5 dec kom Sveriges nye ambassadör för Australien, NZ och Oceanien, Pär Ahlberger, på sitt första besök i Auckland. Han ville enligt sin värd, konsul Frank, träffa lite folk i stan med svensk anknytning. Eftersom dagen sammanföll med att Mats hade en av Wallenius svenska båtar i hamnen, Fidelio, bestämde vi att bjuda in svenska företagare eller chefer på svenska företag i NZ på en fartygsrundtur tillsammans med ambassadören så han fick uppleva "svenskt näringliv" i Nya Zeeland. Sagt och gjort, jag bjöd in några svenskar som driver egna företag, James från NZSBA bjöd in några chefer från svenska företag och Mats ordnade hamnaccess och fartygsbesök. Vi var en grupp på 13 pers som fick en rejäl rundtur, från djupaste maskinrum till högsta bryggan, samt glögg, pepparkakor och lussebullsfika med kapten Robert Enberg. Vi hade planerat 1,5 timme till alltihop, men de entusiastiska gubbarna, samt två damer, trampade glatt omkring i nästan tre timmar upp och nerför... Så kul är det med besök på fin svensk lastbåt! Gladast blev nog chefen för ABB, han hittade en stor maskindel längst ner med ABB på och ville stolt få sin bild tagen med den. Även chefen för SCA hittade sina glädjeämnen, t.ex. alla Torky-hållare som fanns överallt ombord ;-)

På lastrampen

"Entrédäcket" med blandat gods

På det här däcket står många bilar, mycket tätt

Kaptenen välkomnade till bryggan

Posering i Fidelios sällskapssutrymme

Konstverk i maskinrummet

Glad ABB chef med svensk ambassadör och maskinchefen

Längst ner i maskinrummet

En lördag på Hillary Trail

Förra lördagen (3/1) drog jag med mig springkompisen Craig ut på ett äventyr i Waitakeres regnskog. Mats hade cykling på sitt träningsschema, så han cyklade istället ett antal mil och mötte oss när vi "gått i mål". 

Sir Edmund Hillary (1919-2008), som tillsammans med sherpa Tenzing Norgay var först att bestiga Mt Everests topp 1953, är en stor hjälte i NZ och familjen Hillary bodde och vistades mycket i Waitakere. För några år sedan öppnades en vandringsled i hans minne, Hillary Trail är 70km lång och går i princip runt hela nationalparken, i djup skog och längs bergsryggar och stränder. Det är ingen lättvandrad massturistled utan vill man vandra hela gäller det att tälta, bära all mat etc. 

Hursomhelst nappade jag på att delta när en grupp entusiaster organiserade transportlogistik för att möjliggöra för folk (galningar som oss) att springa delar av eller hela leden under en dag. Jag valde etapp två och tre av de sex möjliga sträckorna, från Bethells beach, via Piha beach till Karekare beach, ca 24km. De glada organisatörerna transporterade ut oss springare till våra valda startpunkter, och gav support (vätska, snacks) vid varje etappstopp, men i princip måste man vara självförsörjande ute på leden för vad som helst kan ju hända, därav bär vi ryggsäck med vätska, snacks, första förband etc. Lite nervös var jag också för att dra med mig Craig som förvisso är en jättestark löpare, men han hade aldrig varit ute i Waitakere tidigare, och det är ju lite speciell miljö...

Det blev i alla fall en superdag, trots att vi blev löjligt trötta hade vi mestadels kul under de 3tim 50min (exkl några stopp) det tog oss att springa, gå och kravla 24km över 1050 höjdmeter. I vissa lägen var det en till synes oändlig radda av upp och nerförsbackar (mest uppför). Som tur var höll sig solen ganska mycket bakom molnen frampå dagen, så vi slapp alltför mycket hetta. Vi var ju alltså helt sjöblöta av svett ändå... Nästa år kanske vi hänger på veteranerna som sprang 3, 4, 5 eller varför inte alla 6 etapper! Pust.

Etapp 1. Första km tog oss över svarta sanddyner i tidig morgonsol.

Fortfarande pigga och fulla av upptåg

Magiskt uppe på sanddynerna med bergen runtomkring - som vi naturligtvis ska ta oss över, och över, och över...

Snart blev det jobbigare. Här hänger vi på Julie och Bryon, ett par av veteranerna

Och det går bara mer och mer uppför bland rötterna

Och när vi kommer ner till dalgångarna rinner bäckar att skutta över - och få blöta fötter!

Där nere ligger Piha beach, vår halvvägspunkt! Härifrån är det bara nerför :-)

Ja, nerför var ordet, hopp och skutt. Snubbla inte!

Etapp 2 har börjat. Vi har tagit oss upp till Kitekite vattenfall, ovanför Piha beach.

Och naturligtvis fortsatte stigen mera upp ovanför det där vattenfallet också...
Hade varit skönt att ta sig ett dopp!

Stopp för att beundra den vackra vilda västkusten

Mercer Bay

Ett felsteg så kan man komma VÄLDIGT snabbt ner till havet!

Efteråt mötte Mats oss med bilen och vi åkte till Piha beach för att bada av oss svetten och fylla på energi med en jättegod lunch på caféet. Mums!

Karta över våra etapper från Bethells till Karekare

Höjdkurvan ser lite oimponerande ut... men totalt blev det över 1000 höjdmeter.
(Pulskurva i rött)

Nyår 2014

Själva nyårsaftonskvällen tillbringade vi i Brisbane, eftersom vi hade ett förmiddagsflyg tillbaka till Auckland på nyårsdagen. Under nyårsaftonsdagen gick vi ut i ottan igen (5.30-tiden), och sprang ännu en tur i Noosas vackra nationalpark innan vi packade ihop och bilade lugnt söderut från Noosa. Dagstemperaturen letade sig över +30, så att sitta i luftkonditionerade bilen var ju ganska skönt. Stannade dock till vid en av de oändliga stränderna (Point Arkwright), hoppade runt i de stora vågorna och däste i skuggan ett par timmar. Jag undrar lite över hur stränderna får olika namn, Australiens vitsandiga östkust med vågor som rullar in fortsätter i evighet. OK, ibland tornar höga klippor upp som bryter av monotonin.

I Brisbane firas nyår stort på och omkring stadens stolthet South Bank, ett 17ha stort parkområde längs floden som först användes för en världsutställning 1988, sen gjordes om för allmänhetens nyttjande, och öppnade 1992. Här finns stora grönområden för picknicks, caféer, restauranger, jättepooler med sandstrand, promenadstråk, hållplatspontoner för färjetrafiken etc. Stadens stora muséer och konserthus ligger i anslutning, samt ett stort sjukhus, av någon anledning. Toppenfint att flanera omkring där, dag som kväll. Staden Brisbane bjöd på två nyårsfyrverkerishower, uppskjutna från pråmar på floden samt taken på skyskraporna, en kl 20.30 för familjerna och sen den riktiga på tolvslaget. Mycket sympatiskt, för säkerhets skull såg vi båda vilka var imponerande! Vårt hotell låg precis vid South Bank, så vi kunde enkelt promenera "hem" och vila mellan showerna :-) När man har varit uppe sen kl 5 på morgonen orkar man inte hålla sig vaken till midnatt! Temperaturen var knappast lägre vid midnatt. Svetten rann längs kroppen under fyrverkerierna och i de stora poolerna badade barn och vuxna i blixtrande ljuset. Det var naturligtvis många tusentals människor ute, men det hela var väldigt lungt, ingen panikträngsel utan fullt möjligt att gå omkring och stanna till vid en bra åskådarplats eller gå vidare. Själva South Bank var avspärrat med fri in och utgång, dock kontrollerade vakter allas väskor då det rådde alkoholförbud i området.  

20.30 föreställningen

En av poolerna i South Bank 

Gott Nytt 2015!

Den riktiga tolvslagsshowen, och en liten video nedan:

Året har börjat bra! På nyårsdagen fick vi åka hem med Air NZs vackra Hobbitplan: