Team NZ, elektriska tåg och Lucia igen

Yes!!! Team NZ seglade idag hem segern i Louis Vuitton Cup i San Francisco. De slog Luna Rossa med 7-1, det var egentligen aldrig någon riktig matchracing, kiwisarna seglade redan i starten ifrån italienarna hur enkelt som helst i varje heat. Det enda heat de förlorade var pga ett dött batteri - då går det ju inte att manövrera den där vingen så himla bra. Detta betyder i alla fall att NZ nu får utmana Oracle och segla America's Cup "over there" om ett par veckor. Team NZ misslyckades att vinna Cupen senast i Valencia 2007, nu håller vi tummarna för att de fortsätter vinna...
The Auld Mug ska hit igen!!

En hel del har hänt en del sen vi såg Team NZ segla LVT här i Auckland 2010. Båtarna är nu liiiiiiiite snabbare, igår slog Team NZ hastighetsrekord och seglade fram i över 47knop, (ca 87km/t) - det är ruskigt otroligt snabbt!
Det finns videos här, men vet inte om de går att se utanför NZ...

Senaste veckan har det regnat en hel del, annars hörde vi just på nyheterna att denna vinter har varit den varmaste sedan statistik började samlas in. Och dimma! Vissa morgnar verkade vi bo i en grå matta. Här ett par köksutsiktsbilder från veckan, tagna med ca 1,5 timme mellan.

Vi har annars haft en väldigt fullmatad helg som började i fredags kväll när var vi på en underbar bildvisning/föreläsning med en National Geographic fotograf, Joel Sartore. Många fantastiska bilder och reseberättelser, men också viktiga budskap om utrotningshotade djur och unika naturområden som människan förändrar till oigenkännlighet. Alla kan vi rädda någonting!

Mats har jobbat i hamnen både lördag och söndag, bl.a. med avlastning av Aucklands nya elektriska tåg som kommer från Spanien. Detta är de tre första vagnarna av totalt 171 beställda. De kommer säkerligen att bli föremål för mycket mediauppmärksamhet framöver. Arbetet med att elektrifiera själva rälsen är inte färdigt, de nya tågen beräknas tas i trafik under 2014, det kommer att vara ett stort lyft för lokaltrafiken. Ett par bilder från lördagens historiska händelse:

Medan Mats lekte med tåg i hamnen, arbetade jag istället med att fira traditionsenlig Lucia i Svenska Föreningen. Det är alltid en välbesökt tillställning men i år var det enorm uppslutning, 122 vuxna och barn. Det blir mycket glögg att koka det... Som tur är kör vi knytis till fikabordet, alla tar med sig något, så vi som arrangerar behöver i alla fall inte baka ihjäl oss :-)

Vi var dessutom bjudna på ett par supertrevliga middagar hos goda vänner både lördag och söndag kväll. Jag sprang ett 12km i lopp i Devonport i söndags morse, samma som jag sprang 2010, men i år sprang jag 4 minuter snabbare, kul! Trots regn och ruskväder. I Mats frånvaro hade jag bl.a. sällskap av skotte-Craig som vi brukar springa med en hel del, samt nya bekantskapen Hayley, en ruskigt snabb liten kvinna som vann damklassen. Fint sällskap ska det vara!

Veckans snackisar

Idag tänkte jag berätta vad det som surras om i den här delen av världen.
 
Samkönade äktenskap. 
19 augusti - en historisk dag i NZ, det första landet i Asien/Oceanien med en lag som tillåter homosexuella att gifta sig har nu trätt i kraft, framförallt borgerliga vigslar alltså, inom kyrkliga kretsar varierar inte helt oväntat acceptansen. 31 par har tydligen tagit chansen att gifta sig idag, en helt vanlig måndag, all lycka till dem! Det som slog mig som lite udda var att flera företag har haft tävlingar för att sponsra olika par att få bli "de första", bland annat ett par radiostationer i olika städer, Air New Zealand (vigdes i luften) och Tourism NZ (vigde ett australiskt par). Förhoppningen är att turismen ska öka naturligtvis. Kiwis missar sällan ett tillfälle att marknadsföra sig i världen.
 
Jordbävningar. 
Jo, i fredags eftermiddag skakade våra öar rejält igen, en hel del runt Wellington där bl.a. tåg och flygtrafik stängdes av och byggnader utrymdes. Värst skakade det dock på norra sydön, massor av skalv, högsta magnitud 6.6. Speciellt drabbades en liten by som heter Seddon, där i princip alla hus är skadade, dock inga dödsfall, antagligen pga att få människor bor däromkring. I fredags eftermiddag var jag hemma, man gick inte ut i onödan, Auckland hade ett hysteriskt oväder, våra fönster skallrade hursomhelst av vind och slagregn. Mats däremot satt i sitt kontor på 14e våningen i city. Han märkte att kontorsstolen rörde sig, att byggnaden svajade och att hans kaffe jazzade omkring i koppen, skalvet kändes alltså även i Auckland. I övrigt allt lugnt.

Förgiftat mjölkpulver.
Så kallade primärindustrier, i.e. fiske och jordbruk, framförallt mejeriprodukter betyder enormt mycket för NZs ekonomi. NZ är världens största exportör av mjölkpulver, de asiatiska länderna är största importörerna. Fonterra heter största mejeribolaget som för ett par veckor sen släppte bomben att vissa partier var potentiellt förgiftade med botulism. Mediastormen sedan dess har varit minst sagt intensiv, politiker, företagsledare och turismindustrin försöker hantera denna katastrof och minimera de ekonomiska konsekvenserna. Media i omvärlden har t.ex. döpt om NZs stora turismslogan "100% Pure", till "100% Manure" (gödsel).

America's Cup.
Svenska Artemis åkte ut förra veckan och denna vecka seglas finaler i Louis Vuitton Cup i San Francisco. Team NZ är favorit över Luna Rossa för att få utmana Oracle i America's Cup. I skrivande stund har de extremtekniska flygande katamaranerna bara lyckats genomföra två av tretton seglingar, men det har varit full action och löjligt spännande. Vilken lysande TV-sport! Tradtionellt är segling på TV ganska förvirrande och trist. Men här sitter kameror överallt på båtarna, avancerad datorgrafik är superillustrativ, man missar inte en meter! Hittills har båtarna trasat sönder, seglare flugit ner i spat, eller så har det blåst för mycket i SF. Man undrar hur länge det ska hålla på? Tveksam om de här båtarna någonsin kommer att tävla igen efter i år, kostnader och risker är ju enorma.

Vi har sett Team NZ "segelflyga" här hemma ett antal månaders träning innan de packade ihop och åkte till USA. Imponerande! Här mastas vingen av efter några träningsrundor i Waitemata Harbour i november förra året.

 
Och vad gör vi? Det gamla vanliga. Igår vi var t.ex. ute och cyklade i fantastiskt solsken:

I morse var soluppgången över Kohimarama mycket vacker:

 

Årets stickning är klar

Ja, nu är "halsduken" färdigstickad. Skarvarna blev inte helsnygga, men de kan man väl gömma någonstans. Det är minst 25 år sedan jag stickade något, och garnet köpte jag ju mitt i sommaren för 6 månader sedan, så jag är rätt impad att den blev färdig innan vintern är slut. I morse meddelade faktiskt Mats att vi ska få kallare temperaturer till helgen och under nästa vecka, en yllig halsduk kommer kanske väl till pass? Typiskt bara att den nya jättesköna jackan jag köpte till den här vintern råkar vara knallorange med turkosblå detaljer... till och med jag kan se att det inte passar så bra med lila till den.

Well, well, man kan inte tänka på allt. Vädret här har återvänt till normalt för årstiden igen, helt oförutsägbart alltså, ena minuten varmt och solsken - man skyndar sig ut med kaffekoppen, nästa minut störtregn och storm - ta skydd! Inspirerad av förra veckans vårvärme köpte jag några sticklingar och planterade i krukorna, persilja, sallad och koriander. Det har varit ett fasligt in och utflyttande av krukorna sen dess. In under tak och skydd, ut i solen, osv... Än så länge har alla överlevt.

Sportparty igen, och Grattis på Susanna-dagen :)

Igår kväll var vi för tredje gången partyvärdar för Gayles sportgäng. Antalet gäster verkar bli fler för varje gång, igår var vi uppåt 30 pers så Mats och jag röjde ut allt i vardagsrummet, lånade ett extra bord och ett gäng stolar så att alla kunde sitta inomhus och äta. Här vilar Mats mitt i förberedelserna:

Efter en hel vecka med underbart soligt vårväder bestämde sig vädergudarna för att det skulle regna i helgen, så att umgås ute var inte tal om. Det hindrade dock inte Colin från att ta med sig en jättestor oxfilé som skulle tillagas på grillen. Inte nog med att vi blir fler som festar, maten som alla bidrar med verkar också bli godare och godare. Förutom grillad oxfilé och goda sallader kom folk med bl.a. urmumsigt kryddad lax och argentinska empanadas.

Temat för kvällen var naturligtvis sport, alla gäster skulle klä ut sig till en favoritsportperson. Man tager vad man haver, säg att vi ser exakt ut som Lisa Nordén och Torbjörn Blomdahl :-) Annars dök gäster upp som bl.a. Mark Todd - komplett med häst, Lance Armstrong och Andrea Hewitt.

I övrigt under den gångna veckan försvann äntligen min jetlag, skönt att få sova hela nätterna! Jag har provat ett nytt "hot yoga" ställe i city som är fräscht och trevligt. Så mysigt att kliva in i ett 40-gradigt rum nu i vinterrugget. Fast vädret (utomhus) har faktiskt varit väldigt milt och soligt sen jag kom hem, NZ har tydligen haft en av de torraste juli någonsin. Däremot är värme inomhus är en annan historia...

Förutom sedvanlig springträning med Gayle har jag också återupptagit simträning i poolen, men av någon anledning tycker min näsa inte om klorvattnet längre. Efter simpasset nyser jag som besatt och näsan rinner ett dygn efteråt. Inte kul. Har idag införskaffat en mycket oattraktiv näsklämma samt nässpray i hopp om att kunna hålla ut och kunna simträna inomhus tills det blir lite varmare i havet istället. Just nu rapporteras 13,5C i havet, och vissa simmar faktiskt! Kanske dags att doppa sig snart... Kors i taket så har Mats också tagit sig till poolen några tidiga morgnar, han som har vägrat poolsimma hittills.

Vår lilla svenskenklav här i Kohi har minimerats med familjen Arvidssons avfärd. Malin och grabbarna har redan lämnat landet och därmed ett hål i sociala nätverket. Kvar är Håkan med uppdrag att sälja bilar, hus och dirigera flyttlasset till Manchester. Vid månadsslutet flyttar han också.

Favoritreceptet just nu är det här mumsiga knäckebrödet, så lättbakat! Har redan gjort fyra satser på 1,5 vecka!! Det gick bl.a. åt som smör i solsken på festen igår.

Back in Auckland again

Jaha, nu var den semestern slut. Sammanlagt var jag sju veckor i Sverige och Schweiz, och det har varit fantastiskt trevligt och kul på alla sätt och vis. Arbetsjobbaren Mats fick ju åka hem ett par veckor tidigare.

Räknade just fram att jag under mina sju veckor har sovit i totalt 18 olika sängar, inte undra på att man är lite förvirrad på morgnarna nu. Varmt tack till alla som vi fick umgås med under dessa veckor! Ingen nämnd, ingen glömd, men alla fina minnen har vi kvar. :-)

Landade i Auckland i tisdags eftermiddag efter flyg från Geneve via Dubai, Sydney - och Christchurch! Jomenvisst, under flygningen från Sydney till Auckland kom beskedet att vi inte fick landa i Auckland för att landningsbanan var blockerad av ett trasigt plan. Emirates stora Airbus A380-800 hade inte bränsle nog för att cirkla runt och vänta på bärgning, så vi blev omdirigerade till Christchurch på sydön i väntan på klartecken och tankpåfyllning. Den extraturen var naturligtvis inte något jag blev jättenöjd med efter 24 timmar i ett flygplanssäte, men att flyga över sydön är oerhört vackert. Speciellt nu på vintern, vi gled fram över höga snötäckta alper i solsken. Och väl på marken var det kul att se folk som kom ut för att fotografera vårt plan! Dubbeldäckarplanet A380 är minsann ingen vanlig gäst på lilla Christchurch flygplats... jag hittade tom denna video på YouTube som dokumenterade dagens stora händelse. Inte mycket action direkt, men ser ni att jag vinkar från nedervåningen över vingen?? ;-) 

Sedan hemkomsten har jag försökt snabbspola jetlaggen utan uppenbar framgång. Har legat klarvaken från 2-3 tiden på natten tre nätter hittills, tur att jag gillar morgnar! Mats och jag har varit ute på morgonträning, men på eftermiddagarna är jag chanslös och måste sova någon timme för att överleva. Nåväl, det går över. Vintervädret här är milt, dagstemperaturer på runt 15C, solen har skinit, men idag är det gråmulet med lite regnskurar och hård vind, inte så kul att gå ut i.

Under vår bortavaro har trädgården rensats friskt. Innan vi åkte frågade jag Rob och Ruth, som äger huset, ifall de skulle kunna tänka sig att trimma ett stort träd som skuggar uteplatsen. Jodå, de gjorde även en hel översyn av trädgården och mejade ner det mesta i träd och buskväg till oigenkännlighet! Nävars, det behövs hårdtuktas i ett land där grönskan växer alla årets 12 månader, plötsligt blev köket mycket ljusare! Och vår garageuppfart är inte längre halvt överväxt med förvildat prydnadsgräs. Allt bra.

Lite förvånad var jag också att våra krukväxter klarade sju veckor inomhus utan att få en droppe vatten. Tydligen finns en fördel med att bo i ett fuktigt oisolerat hus! Alla utom en gammal julstjärna ska jag säga, men det gjorde inget att den dog.
På återhörande!

Fyra systrar - en vecka i Alperna

LÄNK TILL FOTOALBUM HÄR

21 - 26 Juli. Som avslutning på årets Europasemester hade Muriel planerat en perfekt vandringsvecka i Alperna, på gränsen mellan Schweiz och Italien. Vi lämnade bilen och startade från Simplonpasset på strax över 2000m. Vandringen gick upp till Monte Leone hütte, sen till Bortelhütte, Hotel Bärgkristall i byn Fäld, Rifugio Castigliano i Italien och till sist Binntalhütte. På den sjätte dagen trampade vi in i den urschweiziska lilla alpbyn Fäld igen och fick ta buss, tåg och buss tillbaka upp till Simplon.

Vädret under veckan var i princip helt perfekt, bara en kortare regnskur under en eftermiddag vilket gjorde att vi fick användning för våra regnponchos också. Jag tror att vi var helt överens om att detta förhoppningsvis inte var första och sista gången vi samlades för att vandra.

Den 20 juli var vi äntligen samlade i Jay's trädgård och redo för start!

 Specialdesignade hattar :-)

 

Och vi kanske inte är vikingar direkt, men ett bad på hög höjd säger vi inte nej till.

Här en video på Beccy i badet :-)