Välkommen till Tamaki Makaurau!

Satt och surfade planlöst häromdagen, och kollade bl.a. utbudet av billiga flygresor på Air NZs hemsida, plötsligt förstod jag ingenting… aha, alla inrikes destinationer var på maori… Den här veckan har Maori Language Week firats, alltid lär man sig något – t.ex att Auckland heter Tamaki Makaurau.

Ett annan kul erbjudande från Air NZ är Mystery Breaks; man betalar en summa pengar beroende på hur många dagar man vill vara borta. Man bokar in vilka dagar man vill åka, men det enda man vet att man får t.o.r flyg till en inrikes destination, transfers, boende på bättre hotell, ev frukost o/e hyrbil, men man får inte reda på vart man ska åka förrän man står på flygplatsen – kul koncept, va? Borde nog testa för att se vart man hamnar och hur det fungerar i verkligheten…

Den här veckan har vi (förutom att överleva jetlag) ägnat oss åt att planera för nästa vecka och helg :-) Då ska vi flyga ”över diket” igen, denna gång till Melbourne, Mats ska jobba ett par dagar, sen ska vi se vad storstaden har att erbjuda samt hälsa på vänner.

Avslutar med utsiktsbild på veckans vackra fullmåne samt på nyinköpt bukett påskliljor som nu säljs överallt, här nere är våren är på väg!

Jetlag - nu får det vara nog...

Nä, det är inte kul att vara klarvaken kl 03.00 och inte kunna somna om! Jetlaggen vägrar ge sig, grrr... OK, det är trevligt att kunna läsa böcker några timmar, men kvällarna har varit helt olidliga när vi inte klarar att sitta i en fåtölj efter kl 19.00 utan att riskera att somna! Att det är mörkt redan vid 18-tiden hjälper ju inte. Enligt expertisen kan kroppen anpassa sig nya tidszoner med 1 timme om dygnet, suck, det betyder att vi är återställda först till helgen - f-n trot!?

Vi har köpt en ny inne/ute termometer, tyvärr kan man säga, för det känns faktiskt inte bättre att få veta exakt hur kallt det är i huset på morgonen, för närvarande 11-12 grader vid frukostbordet. Brrrr... Alla våra värmare går varma (haha), men värmen försvinner snabbt ut genom väggar och fönster. Mellan alla regnskurar har vi faktiskt haft en hel del sol sen vi kom hem. I helgen gjorde vi en utflykt norrut till Kaipara Harbour på västkusten (se kartan) och belönades med en härlig strandpromenad i vintersolen.

Gamla o nya fordon möts i hamnen: 

Till slut, jag har ju nämnt att magnoliaträden blommar nu, här ett par vackra exemplar i grannskapet.

Träbröllopsdagen

Idag firar vi 5-årig bröllopsdag, ska det vara trä-ligt, eller... Vart tar åren vägen brukar man fråga sig en dag som denna? Men idag när vi filosoferade över de gångna åren konstaterade vi att VÄLDIGT mycket har hänt sen 2005, både för oss och för våra nära och kära; födslar, dödslar, vigslar, skilsmässor, flyttlass, jobbyten, husbygge, renoveringar... ja, herregud, till slut undrade vi istället hur kan så mycket hinna hända på BARA fem år!?!? Livet har verkligen mycket att erbjuda, varje dag, både glädje och sorg, och skönt är väl det?

Våra kroppar kämpar nu med 10 timmars tidsomställning, i morse klarvaken kl 02.30, trots totalt beckmörker ute. Efter några timmars läsande återstod bara att kliva upp, gå ut och möta soluppgången över havet framåt sjutiden - inte helt fel det heller! Men något morgondopp lockade inte! Det var 11°C och regnade mest hela natten, vilket tydligen inte avskräckte den ensamme havssimmare vi såg crawla iväg mot blinkande fyrar i skumt gryningsljus. 

Dagens bröllopsfirande var istället en god lunch på Orbit Revolving Restaurant, 190m upp i Sky Tower. Under en timme snurrar matsalsgolvet långsamt runt ett helt varv så man hinner avnjuta 360graders utsikt över Auckland (idag gråmulet och regnigt). Efter lunchen gick vi ner till East Day Spa och fick en timmes urskön balinesisk massage - perfekt avkoppling för kroppar stukade av lång vistelse i ko-klass.

(Men gissa om vi slocknade i soffan när vi kom hem efteråt?!)
Hursomhelst, nu ser vi framåt, om ett år ska sockerbröllop firas, undrar vad framtiden erbjuder fram tills dess?

Home sweet home

Efter låååånga flygresor och ett par underbart sköna (men korta) veckor i Sverige är vi nu åter hemma på undersidan av jorden. Här är gräsmattorna är gröna och magnoliorna blommar. Vi välkomnades av behaglig temperatur, ca15 grader här i Auckland, men regnet är nog inte långt borta. Lite sorg att MAF (karantänsmyndigheten) inte godkände min lilla import av pomeransskal (för glögg). Men nu vet jag att torkade, obehandlade citrusskal är en möjlig smittokälla, de gick direkt till destruktion! Däremot fick vi behålla lingonsylten.

Trots allt blev inte 2 * 24 timmars flygning så plågsamt, en stor orsak var att vi innan avresan från Auckland investerade i "aktiva" hörlurar (från nyzeeländska Blackbox, liiite billigare än motsvarande BOSE lurar), vilket lyft för bekvämligheten på långflygningar! Varför har jag inte köpt dem för 20 år sen?? Hörlurarna stör bort motorernas surr och annat tjatter, det blir tyst så man kan sova bättre, dessutom toppenljud för filmer och musiklyssnande. Rekommenderas!
Och på hemresan hade vi några timmar på Bangkoks flygplats så vi passade på att få massage och fotvård, hur skönt som helst. Rekommenderas också!

Så ljuvligt att Sverige för en gångs skull lyckades bjuda på härligt sommarväder hela tiden!! Stort tack till familj, släkt och vänner, det var härligt att få träffas och umgås igen, vi längtar redan efter er igen, kom snart och hälsa på!

Familjen Lewis på utflykt:

Efter morgondoppet:

 

Grillmästaren i högform:

Lunch:

Middag:

Proviantering (inkl utlämningsställe för Systembolaget :)

På badstranden:

Snigelbredband och Semesterstress

Vi har straffats för att ha överdoserat bröllopsyra på SVT Play! Här på andra sidan jorden har i princip alla internetleverantörer ”caps” på bredband. Det betyder att man inte bara ska välja bredbandshastighet, utan också hur många gigabyte man vill konsumera varje månad till denna hastighet! Vi hade ingen aning, men valde att betala för 10GB när vi flyttade hit. Och fram tills den här månaden har det varit tillräckligt. Men efter timmars tittande på Vickan o Danne har vi nu slagit i taket! Hastigheten är strypt till … snigelfart!! Högst irriterande, det går inte ens att lyssna på webradio, och glöm bilder till bloggen… Tur att vi åker på semester i övermorgon, vi kan nu ägna tid åt att tvätta och packa istället – lite stressigt, 20kg per person är verkligen inte mycket!

I morse avslutade coach Gayle vinterns omgång av Running Clinic. Efter hennes Boot Camp slutade har jag istället hängt med löparna två morgnar i veckan kl 6-7. Skillnaden är främst att BC kör mer styrketräning, och RC mer löpning och tidtagning. Och trots att jag bara kört några veckor har jag nog blivit liiiite snabbare! Slit med mördande 1km intervaller och 5km race i beckmörk morgonotta ger resultat. Men nu är det dags för några veckors kroppsligt förfall, lat semesterliv, kaffekalas och vindrickande långt in på nätterna. Bring it on! :-)))