Seabather's eruption, Karamatura walk och slut i Sochi

Vilda hästar hade nog inte kunnat hålla Vanessa från att ställa upp i ännu en havssimning på Kohi Beach i torsdags. På't igen, that's the spirit. 1000m, vid lågvatten, vilket betyder att start och mållinjerna är vid bojar ute i vattnet (inte på stranden). Det gick bra, kanske var det lite tuffare strömmar eller något den här veckan eftersom det tog henne 2 min längre än förra veckan.

Tiden är väl inte så viktig, värre för Vanessa var att drabbas av manet-larver! När havet blir tillräckligt varmt, flyter små osynliga manet-larver med nässelceller (som bränns) omkring. Larverna silas med vattnet in under baddräkten men fastnar bakom tyget och kan då "brännas" när de trycks mot huden. Ofarligt, men överkänsliga får kliande nässelutslag. Mats och jag har hittills inte drabbats, men de gillar Vanessa, hon simmar länge och gärna utan våtdräkt! Efter några långa simningar har hon kliande röda prickar på i princip all hud under baddräkten! Inte skönt, men antihistaminer hjälper...

Naken hud drabbas inte alls, så webbens bästa råd för att undvika "Seabather's eruption" är att simma naken, på vintern, hahahaha...

Vanessa med våra kompisar Jillian och Gayle som simmar med sin dotter Brooke, 14 år - hennes första simlopp

 Hela startfältet vadar ut till startlinjen vid vita bojarna

Helgens bravader omfattade bl.a. en vandring i regnskogen Waitakere. Lördagen blev tyvärr en gråmulen, duggregnig dag, så vi valde en rutt som höll sig mest i skogen, till Karamatura Forks, en vacker runda med många branta upp- och nerförsbackar i regnskogen, vilket det faktiskt heter av en anledning!

Gänget samlat för promenad:

Andrew, Elaine och Vanessa i brant uppförsbacke:

 Ett fint vattenfall med badpool, hade det bara varit finare väder...

Moster och systerdotter i illande grönska:

Waitakeres regnskog var förr ett väglöst land. Då fanns många såna här pirar för alla båttransporter, utskeppning av timmer mm. Piren vid Cornwallis Beach har renoverats och är den enda som återstår idag.

Efter skogsvandring var det skönt med ett svalkande vad:

Och nu är OS i Sochi slut. Det gick så fort att jag knappt hann med, vi har inga sportkanaler och har knappt sett någonting, tur att Radiosporten finns. Men igår (söndag) åkte vi hem till Malin och Julian, som har Skysport, och såg Norge ta en trippel i 30km damer och Ryssland dito i 50km herrar. Många medaljer blev det annars för Sverige, bäst för NZ var Jossi Wells med en fjärdeplats i halfpipe. På simträningen i morse var kanadensiske tränaren Kevin ett enda stort leende för hockey-guldet och ritade lönnlöv över hela simprogrammet. Just rub it in...

Midsommarfirande, Kinesisk festival och Vanessa simmar

Traditionsenligt har Svenska Föreningen firat midsommar nu i februari igen. I år blev det lite pyssligare än vanligt, den styrelseledamot som var delansvarig för festen var tvungen att hastigt åka hem till Sverige för att träffa sjuk mamma. Sen såg vi att anmälningslistan växte till rekordnivåer (så vitt jag vet) över hundra anmälda och uppåt 50 barn som skulle roas  nog med lekar och fiskdamm. Men till vår stora glädje, två dagar innan festen dök en dragspelare upp ur det blå, han tog gärna om dansen kring midsommarstången - den blev alltså bättre än någonsin! Men vi fixade det fint, det blev tipspromenad, sill, potatis, gravlax, nubbe, blåbärsbakelser etc. Och solen sken naturligtvis!  

 

 

I fredags kväll åkte Mats, jag och Vanessa in till city för att uppleva Auckland Lantern Festival, en kulturfestival som sen år 2000 vuxit sig stort för att fira det kinesiska nyåret, enligt kineserna har vi nu lämnat Ormens år och kommit in i Hästens år. I stan myllrade det av asiater (nähä?!) och i Albert Park hade otroligt många fantastiska "ljuslyktor", eller snarare ljusskulpturer, vackert arrangerats i olika scener. Sen fanns det massor av matstånd med allsköns kinesisk mat och snacks. Vanessa och jag provade något sött och läskande som hette "Ice Snow", det var väl sådär...

Även Mats drogs med i den kinesiska stämningen!

Vanessa är nu inne på sin andra vecka som "pryo" på en veterinärklinik några km från oss. Varje morgon fixar hon sin matsäck och cyklar iväg vid 7.30 tiden. Än så länge har hon överlevt den stundtals tuffa Auckland-trafiken, hoppas det så förblir. Hon får se alla möjliga katter, hundar och någon enstaka kanin. Operationer, piller och en och annan slutlig nedsövning. På kvällen kommer hon (oftast) hem och är pigg på aktiviteter. Hon har än så länge kämpat väl och hängt med oss på det mesta i sportväg, simma, cykla eller springa. Förra onsdagen körde Mats och jag ännu en spring-o-sim tävling i Mission Bay, 500m simning och 5km löpning som gick bra. Det har ni dock sett så många bilder på redan.... Möjligen inspirerad av detta ställde Vanessa upp i sitt livs första havssimstävling på torsdagskvällen, här på Kohi Beach, 1000m utan våtdräkt simmade hon på strax under 27 minuter. Bra jobbat!! Kanske simmar hon längre nästa gång? :-) 

Laddad innan start

 Där gick starten för 1000m gruppen

 Lycklig vid målgång!

Stony Batter på Waiheke

Vädret på Waiheke förra helgen var inte det bästa, så vi har tagit förvånansvärt få bilder från helgen. Det vackra huset vi bodde i finns t.ex. inte dokumenterad. Men vi besökte i alla fall Stony Batter, en historisk försvarsinstallation längst ute på det nordöstra hörnet av Waiheke. Jag var där även förra året med Karin, Johanna och Pauline. Ett stort tunnelsystem (ca 1km totalt) och tre "kanongropar". Härifrån skulle Auckland försvaras och fiendeskepp beskjutas. Bygget diskuterades länge, men påbörjades i största hemlighet och under strikt säkerhet först 1943 när tyskar och japaner i princip nått NZs vatten. Sen kom krigsslutet, tunnelbygget färdigställdes men bara två av de tre kanonerna beställdes och installerades; 1944 och 1948. Föråldrad försvarsteknik redan då, och 1961 demonterades allt och såldes som metallskrot. Idag sköter volontärer och entusiaster om säkerheten, upprustning och håller öppet så att turister kan besöka.

Entrén till tunnlarna

 Karta över tunnlar och arbetsrum

En trappa upp i mörkret

 Gott om plats

Ericsson levererade telefonerna :-)

Naturligtvis behövs toaletter för dem som arbetade i tunnlarna, 

separata för män och kvinnor.

Ute vid en av kanongroparna

Vanessas ankomst och Waihekehelg

I onsdags landade systerdotter Vanessa i Auckland. Hon ska vara här drygt ett par månader, bl.a. ska hon prya 4 veckor på en veterinärklinik i närheten, därefter resa runt i landet. Torsdag var helgdag, Waitangi Day, NZs nationaldag, så i torsdags morse rivstartade vi Vanessas vistelse, gick upp i ottan och skulle tillsammans med familjen Clark ta morgonbåten till Great Barrier Island (där vi var i julas) för en långhelg to-sö. Men mindre än en timme innan båtens avgång ringde rederiet och meddelade att båten var inställd pga dåligt väder. Ingen annan båt skulle dit den dagen. Suckostön!! Den här helgen som vi har planerat ett par månader, packat och handlat mat för ett kompani. Krishanteringen tog vid, vi enades om en alternativplan - att försöka ta oss ut till Waiheke Island istället. Eter timmar vid datorn och massor av telefonsamtal, många obesvarade eftersom det är helgdag... Till slut lyckades vi boka ett stort fint hus för oss 7 och bilfärjebiljetter till torsdag eftermiddag. I lördags åkte vi hem igen.

Vädret var blandat, storm, regn och sol, men vi hade en jättemysig helg hursomhelst. Idag släpade vi ut henne på en 40km cykeltur och ca 1km havssimning, hon ger sig inte! Nu är vi alla trötta och ska gå och lägga oss. Några snabba bilder, det kanske kommer flera!

Efter hämtning på flygplatsen besökte vi Mt Eden och kollade vyerna över Auckland

Efter en strulig dag fick vi åka med den högra, nya stora bilfärjan till Waiheke

Ute på skogscykling på Waiheke med familjen Clark

Dagens 40km cykeltur, kort rast vid Maraetai Beach

Lorde-feber i NZ

Jag glömde ju nämna förra veckans superstora megahändelse. 17-åriga Ella Yelich-O'Connor från Devonport här i Auckland, mer känd som artisten Lorde, åkte till Los Angeles och belönades med två Grammy Awards för "Song of the Year" (Royals) samt "Best Pop Solo Performance" efter att ha nominerats i fyra kategorier. Det är stort! Hennes låtar och skivan "Pure Heroine" har legat på världens topplistor i många månader, och hon har också belönats med många andra priser, så förväntningarna var naturligtvis höga. 

Efter sin kväll i Los Angeles på alla Grammy-partys med gräddan av musikvärlden (hon fick inte dricka champagne utan höll sig till bubbelvatten) åkte hon direkt hem till Auckland för att hålla en konsert här i onsdags kväll - den var välbesökt :-) Hon var ursprungligen bokad att uppträda på en musikfestival i stan förra helgen, men fick alltså avboka pga Grammy-galan, istället lovade hon att göra en "kompensationskonsert" för sina hemma-fans. Underbar tjej, härligt föredöme för ungdomar, och kvinnor överhuvudtaget.

ARTIKEL