Filmtips från NZ

I tisdags morse drog maken iväg till arbete på söderhavsön Nya Caledonien, så synd om honom... Ännu ett paradisiskt semestermål att sukta efter! Han kom hem idag igen så jag slapp vara avundsjuk så länge.

Att gå på bio dagtid är vardagslyx som vi desperata hemmafruar naturligtvis unnar oss! Tisdagar har alla biografer halva priset, då får vi också hela salonger för oss själva, lugnt och skönt, inga tjattriga tonåringar. Möjligen sitter där några tjattriga pensionärsgrupper istället. Senaste veckorna har vi bland annat sett ett par nyzeeländska filmer som jag kan rekommendera om man vill bli road lagom mycket:
’Love Birds’;  en romantisk komedi om en ”kiwi bloke” som hittar sin drömtjej med hjälp av en skadad and.
’My Wedding and Other Secrets’; ännu en romantisk komedi där HongKong kinesisk tjej faller för kiwi kille till sina traditionella kinesiska föräldrars fasa. Båda filmer innehöll många scener från Auckland vilket alltid är kul.
Förra året var filmen ’Boy’ en stor succé här. Den kom tydligen till svenska biografer nu i februari. Om den fortfarande visas – gå och se den! Underbar film.

För övrigt har nu regissören och nationalidolen Peter Jackson äntligen påbörjat den upphaussade inspelningen av Tolkiens ’The Hobbit’, del 1 och 2. Enligt uppgift ska de upp på biograferna i slutet av 2012 och 13. Vi längtar! Att filmen skulle spelas in här på NZ var inte självklart, det var tuffa tvister där självaste premiärministern fick gå in och medla för att säkra investeringar och arbetstillfällen – eller var det bara en publicitetsstunt? Mikael Persbrandt har ju fått rollen som Beorn – good on him! Riktigt stort!

Sol och sommarvärme har återvänt den här veckan, i alla fall på dagarna, och havet är fortfarande badbart. Men dagarna blir kortare och nätterna kyligare, inatt gick det nog ner till 10gr, vilket hade till följd att det bara var 16gr i köket när jag gick upp… burr!

Veckans utflykt gick till naturparken Ambury: 

I Ambury hittade vi söta bruna får med lång svans:

Regn, lera och gratis öl!

Ett par timmars cykling i lera och regn var inte direkt det vi hade för ögonen när vi anmälde oss till The Dual för många månader sedan. De ”spektakulära vyerna” var igår höljda i blygrå låga moln. Men det var faktiskt kul ändå! Mats cyklade som en furie i sin livs första mtb-tävling, kom i mål efter 1t 38m, (14:e plats av 211), bara 17min bakom (den betydligt yngre) vinnaren. Själv cyklade jag på 2t 13m (20:e plats av 75) i en ansats att även njuta av den unika miljön och dokumentera action… jobbigt var det hursomhelst. Bästa dam var 39min snabbare än jag. Kompisarna Jo&Brian kämpade på i dryga tre timmar. Efteråt hoppade vi raskt i havet, blaskade av oss all lera, och sen serverades alla deltagare gratis öl – har jag aldrig upplevt på svenska idrottstävlingar!

Banan över de två öarna var väldigt olika, Motutapudelen gick över jordbruksmark – hur lerigt blir det efter ett par dagars regnande och ett antal hundra cyklister? Cykeln vägde nog 5kg extra av all gegga. Arrangörerna hade t.ex. lagt de sista metrarna av banan i en lång brant nerförsbacke där en serpentinstig snirklade sig ner till målrakan vid stranden. Helt klart för att åskådarna skulle kunna underhållas av alla lattjo vurpor, både cyklister och löpare applåderades högljutt vid sina mer eller mindre graciösa gyttjebad… Undertecknade fick inga applåder (tackolov), men det var bra scary när cykeln kanade okontrollerat genom leriga hårnålskurvor.

Rangitotodelen var något helt annat, svart lavagrusväg genom tät regnskog, som ledde oss upp, ner och runt vulkanen. Ingen lera, istället tung sugande lavasand blandat med vassa lavastenar. Många fick punktering. Riktigt häftig miljö, hit måste vi återvända en solig dag med vandringsskor på fötterna, då kanske vi hinner uppleva mer!
KOLLA VIDEO

Fullsatt båt med cyklister på väg till Motutapu i morgonens kolmörker: 

Tävlingsområdet, vi lyssnar på banbeskrivning och instruktioner före start:

Mats är startklar: 

På väg upp till toppen av Rangitoto:

Geggig och glad efter målgång. Sista serpentinbacken syns i bakgrunden.

Vilar oss i form för The Dual?

Träningsvärken i bak och lår håller äntligen på att lägga sig efter veckans duvningar med coach Gayle; mån, tis, fre morgon har vi svettats och flåsat i mörker och vind med trappintervaller, utfall, knäböj, plankor, situps, löpteknik, 10x500m sprintar, 4x1km tempo, etc etc. Känns rätt bra, i alla fall efteråt.

Vi har fortfarande sommarvärme i Auckland, men idag, liksom i måndags har grått regnväder lägrat sig över oss. Typiskt nog inför morgondagens The Dual, vår 30km cykeltur… Loppet heter The Dual för att banan går över de siamesiska tvillingöarna i Aucklands skärgård; Motutapu och Rangitoto, numer hoplänkade med gångbro. Motutapu är en geologiskt gammal vulkan, maorier levde där tills den täcktes av aska när Rangitoto föddes ur havet för bara ca 700 år sen, med en dramatisk explosion och sprutande eld. Enligt vissa forskare var Rangitotos utbrott aktivt i bortåt 200 år. Men nu är ”hon” lugn och dominerar horisonten, den distinkta pyramidsiluetten syns överallt ifrån, och är bland det första man lär sig känna igen som besökare i Auckland.

Ska bli toppenkul att komma ut dit, årets enda chans att få cykla på öarna eftersom cyklar normalt inte är tillåtna. Spektakulära vyer över Auckland och Hauraki Gulf utlovas, så det vore väl typiskt om det ösregnade hela dagen… Dessutom har projekt att utrota skadedjur samt återplantera naturliga floran pågått i många år, så de är extremt skyddade. Allt vi tar med oss ut måste vara ordentligt rengjort, att få dit t.ex. skadliga myror eller ogräsfrön som sprids vore förödande.

Logistiken för loppet måste vara en intressant utmaning, förutom två olika cykellopp är det också flera löplopp, olika sträckor, från 10km till maraton. Vi checkade i alla fall in våra nogsamt märkta cyklar nere i hamnen igår, de skeppas ut till ön idag och imorgon står de förhoppningsvis redo på stranden där vi ska starta! Färjor ska gå i skytteltrafik för både deltagare och åskådare, vår färja går redan 06.30 imorgon bitti! Zzzzz… Här är kartan och banprofilen, jag hoppas det inte är riktigt lika brant som det ser ut…! Men jag förväntar mig att återigen få ont i rumpa och lår efter de där stigningarna!

Igår gjorde jag sommarens goda medborgarinsats, Beach clean-up day. Jo och jag gick dubbelvikta på stranden i Mission Bay och plockade upp hundratals äckliga fimpar, plastkorkar och glasspinnar. Skolbarnen var också engagerade och jagade skräp för att vinna sin skolas skräpplockartävling. Bra initiativ.

Till slut, tvättmaskinen är lagad! Långt innan kläderna i garderoben sinade, men det är trevligt med rena handdukar och lakan igen :-)

"Who can resist a good looking Italian?"

Chi sono io? Il nostro nuovo amico! <1m hög, vit, runda former, sprider värme, och är tyst. Vår nya kompis i huset är luftavfuktaren DeLonghi. Borde ha inhandlats för länge sen, vårt inomhusklimat tarvar dem. Han verkar rätt effektiv, vattenbehållaren fylls på kontinuerligt oavsett var han står i huset. Det är möjligt att han behöver en kompis på andra våningen. Vi får se när/om det blir pengar över när tvättmaskinen blivit lagad? Tvättkorgen svämmar minst sagt över, har rotat fram en annan korg som överfyllnadslager!

I helgen har vi umgåtts med vänner, nya och gamla. Svenskfika hos oss i lördags för att välkomna nyinflyttade familjen Löwenborg som bor precis runt hörnet från oss. Nu tre helsvenska hushåll i Kohimarama - ett litet svenskgetto! Sen över till Devonport på kvällen och äta middag med fotograf-Anita, Erik och Ebba. Vilket litet mysigt 30-tals hus de bor i, förutom att deras granne har grävt stoooor grop för nytt hus 2m från husväggen, vilket efter fredagens hällregn orsakade ras. Lite väl nära och spännande, jordbävningar och tsunamis i alltför färskt minne.

I söndags åkte vi 16mil norrut till Whangarei där Annika o Björn donar, bunkrar och gör sig redo att kasta loss sin fina Lindisfarne och segla ut på den tjugoelfte etappen på deras världsomsegling. Kursen nu satt mot Alaska… mycket hav och väldigt lite land däremellan! Många böcker lär gå åt! Happy sailing! Länk till deras hemsida.

Och idag kom regn, kanske välbehövligt, men inte så inspirerande…

Helgens godaste vin, observera namnet...:

Katastrof i Japan. Samt åter i hemmets lugna vrå

Men vad är det här, redan en vecka sen sist?! Den hemska jordbävningen, tsunamin och kärnkraftskatastrofen i Japan har naturligtvis överskuggat veckan. NZ har ju matats med jordbävningsbilder från Christchurch så länge nu, att än värre katastrofbilder från Japan känns så tunga att jag knappt ser TVnyheter längre. Japans tsunami höjde tydligen vattennivån längs våra kuster med vågor mellan 1-2 meter. Inte så att vi märkte det, men varningar gick ut att inte vistas på stränderna förra lördagen.

Annars är det himla busy att återfinna sin plats i hemmafrulivet och hitta kompisarna igen ;-), speciellt när vädret har varit så fint. Trots att sommaren formellt sett är slut nu i mars härskar ännu värme, sol och bad. Förra helgen hade vi besök, Stine från Danmark, en långresande exkollega, hittills 6 månader av hennes planerade 1,5 år ute i världen, oj vilka härliga stories! Under vårt dryga dygn tillsammans hann vi i alla fall besöka Devonport och vandra upp på North Head, en av Aucklands mysigaste stadspromenader. Jättekul också att söndagsbruncha med Sarah och Geoff, våra julvandringskompisar på besök i Auckland.

Jag o Stine på North Head:

Söndagsbrunch på Rosehip Café:

Mycket träning har jag att hinna ikapp, Mats har förbättrat sin löpform löjligt mycket senaste månaderna. Kvalitetsträning ger resultat. I uppförsbackarna skenar han ifrån oss alla i gruppen, men på platta intervaller vinner fortfarande coach Gayle och snabba Laura, 17 år. Dock har vi inte tränat alls för nästa helgs 30km mountainbike-lopp, det får vi nog köra enbart på pannbenet.

Tvättmaskinen är trasig. Den kanske protesterade mot Mats omilda behandling under min frånvaro? Veckans stora fråga - laga eller köpa ny…? Men visst ska man väl laga saker, inte bara slänga! Det betyder ett par veckors väntan på delar förstås, importerade från Australien... suck. Under den tiden lär vi upptäcka alla kläder i garderoben vi glömt fanns! Och visst är det bra att snart få storstäda ett tomt linnéskåp? Ser också fram emot en och annan lång tvättfika hos Malin nästa vecka!

Ett fint fågelbo blåste ner från vårt tak en stormig dag:

Efter drygt tre månaders produktion börjar tomatodlingen sina, men än köper vi inte tomater... Här en av de sista större skördarna ett par veckor sen:

Friheten är ljuv!

Världens längsta vecka, även månad för den del, är äntligen slut! Jag har min frihet åter! Ibland är det skönt att tiden passerar... Den lätt fredagsrusningskaotiska gaten på Sydneys glamorösa flygplats är proppad med folk av alla storlekar och färger, inklusive ledsna barn. Just de gallskrikande barnen bordar flyget till Kuala Lumpur, härligt för dem! Vi andra sitter som sardiner vid gate 63, redan innan vi kliver på flyget, HEM till Auckland!

Föregående vecka hade jag nöjet att träffa min franske chef från UK som gjorde entré på australisk mark och ”förgyllde” projektet med sin närvaro. Jag besparar bloggen alla detaljer, nöjer mig med min ”note to self”: "Sanna - var mer noggrann vid ditt chefsval framöver!" Projektet, såsom specificerat i offerten, blev inte avslutat, men eftersom mitt kontrakt är slut idag får de lösa det bäst de kan. Kunderna tackade mig i alla fall och bjöd mig både på vin och kaffe den gångna veckan, vilket är belöning nog, och betydligt mer än vad chefen gjorde!

Den senaste veckan var, bortsett från jobbet, minst sagt händelserik. Det var enda veckan som jag tog med mig en vanlig bok i bagaget, en riktigt bra biografi – bl.a. om katten Cleo. Men - redan tisdag kväll lyckas jag glömma den på flyget Mel-Syd, aldrig hänt mig förr... Efter hur många samtal som helst får jag fram numret till Virgins hittegods, hur svårt kan det vara att sätta ut det på hemsidan?! Virgin är ett bolag som påstår att de ääälskar sina kunder… ”We’re always ready to help our Guests – that’s why we’re available 24 hours a day, 7 days a week to answer your questions or queries.” Tjohej, mina samtal dit har varit fruktlösa, ut och köpa ny bok!

I onsdags kväll kände jag mig första gången ganska avkopplad, dagen var fylld av framåtlutade möten, kommit överens med kunden om vad som händer när jag lämnat skeppet och de verkar hyfsat glada. Så, på kvällen tyckte jag att jag kan belöna mig med att strosa i närbelägna köpcentret, men ack! När jag försökte handla eller ta ut pengar har mitt kreditkort spärrats... Noll cash eller kreditkort en kväll i öde kontorsförorten... Herregud! Sittandes i telefonkö till First Card tar både mobilens batteri och kontantkort också slut! Paniken nära! Lyckades få tag på min enda kollega i landet, hon ringer mitt hotell och ger dem fullmakt att betala taxi och ge mig kontanter från hennes kreditkort. Under tiden får Mats till slut tag på First Card som ordnar att jag får ta ut pengar ur en bankomat. Inget annat!

Åter på hotellet, helt slut, alla planer på en trevlig middag avlystes. En enkel macka från roomservice. Gick åt helvete! Efter 20 min kommer en ynklig macka, hälften av ingredienserna fattas. Suck, ringer roomservice och klagar, blir runtkopplad till tre ”managers” innan de förstår att komplettera resten av mackan, 20 min senare... Värt 120SEK? Nixpix. Minns att jag förra veckan fick en spenatsallad utan spenat... Pullman hotel – never again!

Torsdag morgon, upp i ottan för ett morgonsim i OS-poolen... men min baddräkt har blivit kvar på hotellet i Melbourne! Morr!! Torsdagen fortsatte med ett psykbryt på ”fina limoservicen” som jag upptäcker lagt på avgifter på taxiresor efter att jag signerat slipparna… helt enligt australisk lag, pyttsan. Och nu på flyget hem upptäcker jag att mina fina tysta Blackbox hörlurar är trasiga... Nu får det vara nog med oflyt!!

Veckans höjdpunkt – besök på IKEA med Kicki, Carl-Filip och Lovisa. Köttbullar, lingon och gräddsås, och insupa välkända svenska miljöer – underbart. Tack, nu har jag fått klaga av mig frustrationen! Bloggen ska hädanefter leverera mer positiv attityd, och fler bilder!
SKÅL från Auckland! :-)

En till intressant NZ bild...

Christchurch bara skakar och skakar, otroligt vilken tragedi, och nu Wellington oxa... NZHerald idag

Jag borde ju orka uppdatera lilla bloggen med mer information om livet, men nu raknar jag mest ner dagarna tills detta arbetspendlingsexperiment tar slut... 8 dagar kvar... aldrig mer!

Annars har vi det bara bra! Sommar, sol, bad och jogging pa lediga stunder :)