torsdag, december 31, 2009

Nyårsafton - Gott Nytt År 2010!

Vaknade upp till ett lite gråmulet Auckland idag, +19. Det blir alltså inte en heldag på beachen, men vi var i alla fall och morgonsimmade. Vi firar nyårsaftonskvällen här hemma med god mat & dryck. Hemmafruns uppgift igår var att hitta på en meny, blev lite trött när jag kom på att vi borde börjat grava lax tidigare, den blir ju inte färdig till idag… Nåväl, det får bli en mer lokalt anpassad meny:
Lätthalstrad färsk tonfisk + pilgrimsmusslor
Grillade lammkotletter med örttäcke och en hasselbackspotatis-variant
Hemgjord vaniljglass (med vaniljstång från Tonga) med färska honungsmarinerade jordgubbar o/e körsbär

Samt bubbel förstås, och några väl utvalda viner. Mats har fått så många flaskor vin i julklapp av jobb, kunder, etc så förrådet måste tuktas. Dessutom har han fått några kilo engelsk fruktkaka, fruktpudding och plum pudding… vad vi nu ska göra med dem?? Någon som gillar det?

Auckland erbjuder storslaget fyrverkeri högst upp från Sky Tower, så vi får nog pallra oss ut och titta på det. Dock stor risk att vi hunnit somna dessförinnan… Men vi hinner absolut vakna igen innan Sverige får fira in det nya året, 12 timmar efter oss. Gott slut! :-)
Dukat bord:

tisdag, december 29, 2009

En magisk vulkanisk jul…

Åter i Auckland efter en underbar julvecka! Att vi hade tur med vädret är bara förnamnet… solsken varje dag! (Se bilderna nedan.)

Vi började och slutade vår vandring med två nätter på hotellet Chateau Tongariro, och vilket ställe! Byggt 1929, mitt i obygden, vid foten av vulkanen Ruapehu lockade man hit de löjligt rika som hade råd att skidturista på den tiden, gästerna kom ju ofta ända från Europa!

Under våra 4 dagar i nationalparken Tongariro vandrade vi runt vulkanen Ngauruhoe, (filmades som ”Mount Doom” i Sagan om Ringen) ca 60km och 2594 höjdmeter. Landskapet i nationalparken är otroligt varierande, vulkaner, enorma kratrar, lavaströmmar, termisk aktivitet, illblå och smaragdgröna sjöar, men även lummiga skogar och vattenfall.

Vi bodde i enkla stugor utrustade med gasspisar och gasvärmare, sov i våningsbäddar på galonmadrasser. Det finns ett par dass vid varje stuga, men toapapper får man ta med sig själv. Man bär med sig all sin mat samt kokkärl, bestick etc. (frystorkad thai curry var en höjdare!), men det finns vatten i stugorna. Dessutom hade vi glögg att dricka på julafton och rödvin till juldagen. För övrigt förundrades vi över folk som väljer de konstigaste saker att bära och äta ute på vandring, ett gäng israeler bar t.ex. en massa konservburkar, och en kille tog fram en äggkartong med 6 färska ägg… ja, naturligtvis gick några sönder!! Japanerna hade små fina etui med små ätpinnar i plast :-)

Förutom att njuta av helt otrolig natur är människorna man träffar på dessa vandringar också en höjdpunkt. Vi beundrade bl.a. familjen som vandrade nästan lika långt som oss med tre barn, 6-10 års ålder. Förutom all mat, godismutor och lite förströelse för barnen bar de även två tält och stormkök… Vi vill inte tänka på hur mycket deras ryggsäckar vägde! Men barnen verkade ha helkul!

Innan vi lämnade Tongariro för den här gången åkte vi upp och kollade skidområdena på Ruapehu, vi kommer tillbaka i vinter, helt klart!
----------------------------------------
På väg mot den "perfekta vulkanen" Ngauruhoe, och kolla kiwiskylten till vänster:



Ståndsmässigt boende på Chateau Tongariro:


Enklare förläggning - Stugan vid Mangatepopo:


Julaftonens "Golgatavandring", slingrande stigar upp till bergspasset:


Vy över vulkanen Ngauruhoe, nere i den platta kratern ser man stigen:


Skål! Julaftonsglögg intages helst vid fin utsikt!



Juldagen - Vilket kanonväder, va??


Emerald Lakes:


Vandring över sandåsar mot snötäckta vulkanen Ruapehu:

Ett uppfriskande vattenfallsbad:
Och till sist, nu väntar vi på snön!

tisdag, december 22, 2009

Sunny Happy Christmas!


Här i Auckland gläds vi åt att meterologerna lovat sol och värme i jul. Idag strålar i alla fall solen, över 20º, men vi är ändå lite avundsjuka på att Sverige äntligen verkar få en vit, kall jul… Vi som ääääälskar snö!

Men nu är vi färdigpackade för vandring istället, vi styr bilen söderut. I Tongariro finns tre ”berömda” vulkaner, och uppe på den högsta, Ruapehu 2797möh, (Nordöns högsta punkt) ska det i alla fall ligga snö på toppen, kanske orkar/hinner vi ta oss upp dit också? Till Ruapehus sluttningar åker vi nog tillbaka i vinter, där finns Nordöns ”stora” skidområden, väl värda ett besök. Kanske blir det lika spännande som vintrarna -95 och -96 då Ruapehu fick sina två senaste stora utbrott? Utan förvarning exploderade toppen med en kvast av eld, aska och vattenånga och förstörde skidsäsongens snö. Man kan ju bara gissa att de som då stod i skidbacken antagligen åkte ifrån både Franz Klammer och Herman Meier…!? Tursamt nog inga dödsfall, däremot rapporterades enligt ryktet i USA att halva Nordön försvunnit – ”wherever that was”…

Vi håller tummarna för en jul med lugnt och fint väder, annars blir det nog genuint omysigt där ute på berget..! Vi önskar alla nära och kära en fantastiskt skön julhelg! Kram

måndag, december 21, 2009

Dan före dan före dan före dan…

Intensiva julförberedelser, men istället för att lägga in sill och koka skinka har jag idag förberett menyn för vår vandring, den blir varken avancerad eller speciellt varierad. Vi ser fram emot några julmiddagar med frystorkad mat, t.ex. chili con carne eller thai curry! Vin? Nja, möjligen om någon av oss vill bära? Snaps – glöm det! Men till frukost blir det i alla fall hemgjord delikatessmüsli (med torrmjölk), bröd och ost till lunch, och till snacks eller efterrätt får vi hembakta müslibars efter syster Muriels recept – mums! I övrigt hoppas vi att svett och alla vackra vyer ska få oss att tänka på annat än julbord och snaps. :-)

Igår (söndag) var det inget vidare beachväder, så efter morgonjoggen tog Mats och jag en rejäl adminröjning bland alla papper som ackumulerats de senaste månaderna, skönt. På eftermiddagen skulle Mats in till jobbet. Då passade jag på att åka till Parnell Baths, utomhusbassänger med saltvatten, bl.a. en 60meters pool – intressant mått! Skönt att få simma i kristallklart vatten, våra närmaste stränder är ju trevliga sandstränder, men längre ut är botten lite lerig. Detta gör havsvattnet lite grumsigt, inte så konstigt eftersom det rör sig hela tiden, av vågor och strömmar, samt att det är minst ett par meters skillnad mellan hög och lågvatten. Vid högvatten tycker man att simbojarna ligger långt ut, men vid lågvatten kan man gå ut till dem utan problem.


Toodiloo!

lördag, december 19, 2009

Gummidräkt och lat lördag

För våra morgonsimningar har vi nu anpassat oss till det lokala modet:
Iklädda gummidräkter känner vi oss i gott sällskap på vår lokala beach, men trots vårt proffsiga yttre simmar vi ju fortfarande som krattor, så alla simmar ifrån oss… men övning ska ge färdighet!?

Igår kväll, fredag, var vi hembjudna till Mats kollega på en mycket trevlig middag. Hans fru är bördig från Cooköarna, så vi fick en bildvisning från detta söderhavsparadis, bara 4 timmars flygresa härifrån! Bara att planera in en resa dit när vädret här börjar blir sämre framåt hösten!

Eftersom Mats jobbat 6 dagar i rad den här veckan har vi haft en skön lat lördag kring hemmet, och haft tid att läsa, den på lördagar extremt tjocka, morgontidningen New Zealand Herald, samt tvättat bort måsbajset från husväggen!

Dessutom har vi förberett våra julaktiviteter då vi åker ner till Tongariro National Park, listad som både kultur- och naturvärldsarv, ett av få i världen. Vi ska göra en 4 dagars vandring runt vulkanen Ngauruhoe och efteråt bo en natt på traditionstyngda hotellet Chateau.
I Tongariros dramatiska natur filmades även en stor del av Sagan om Ringen filmerna, fantaster bör känna igen bl.a. ”Plains of Gorgoroth”, ”Mount Doom”, “Mordor”, och “Ithilien”. Spännande blir det i alla fall. Vi får hoppas att någon vulkan inte bestämmer sig för att få ett utbrott när vi är där, senast det hände var 2007… :-)

onsdag, december 16, 2009

Jakaranda och Pohutukawa blommar!

Ett av de vackraste minnena från vårt år i Sydney var den tid på året när jakarandaträden blommade, det var tydligen så här års! Möjligen någon månad tidigare där. Där vi bodde i Mosman fanns de överallt, stora träd fulla av blålila klockor kantade var och varannan gata. Fantastiskt vackert, vilken favoritfärg! När blommorna sen vissnade och ramlade av blev gatorna täckta av en blålila matta… Och nu blommar jakarandaträden här! Men i Auckland för jakarandorna en mer undanskymd tillvaro, vi ser dem bara här och där i folks trädgårdar, men det spelar ingen roll, jag blir helt hänförd varje gång jag ser en i blom! Var tvungen att leta fram en bild från Mosman:




Träden med stort T här är istället Pohutukawa, det inhemska trädet som endast växer på norra nordön. Pohutukawa kallas också för New Zealand Christmas Tree eftersom det blommar lagom till jul – i magnifikt rött! Dessa ståtliga träd växer verkligen ÖVERALLT här i Auckland, i varje park, längs varje gata och strand, samt i många trädgårdar. Och härdigt är det, gillar att växa vid saltvatten, på lavabäddar, på vertikala stup, etc. Blomningstiden för varje enskilt träd är inte så lång, men totalt sett njuter vi av blommande pohutukawas i flera månader.



måndag, december 14, 2009

Sir Peter Blake

Måndag morgon och regnet har ÖST ner. MajBritt vet hur intensivt det kan regna på dessa breddgrader! Vår gata är en brant backe, så det är kul att se vattnet forsa nerför gatan. Men dagvatten går rakt ut i havet, rekommendationen är att undvika bad 48 timmar efter hårt regnande. Tror inte någon här bryr sig om det… Efter mycket regn vill man gärna sopa vår uteplats, eftersom den i ”god NZ icke-byggstandard” saknar fall från huset till gräsmattan, vilket innebär att det blir en sjö närmast huset.

Det känns inte som måndag idag eftersom Mats jobbade hela söndagen med last och loss av Fidelio, men han kom hem med knäckebröd och glögg!!
I lördags var vi bland annat på en öppnandet av en utställning på Maritime Museum om Nya Zeelands historia inom seglingssporten samt en hyllning till den store världsseglaren Sir Peter Blakes liv och prestationer. Utställningen handlade om hans stora insatser bakom NZs världsrykte som seglingsnation. Insatser som bl.a. ledde till vinster av både America’s Cup och Whitbread (innan det blev Volvo Ocean Race). När han, 53 år gammal, mördades av pirater i Amazonas 2001 hade han nyligen påbörjat sin andra karriär, för UNEP att övervaka och belysa klimatförändring och miljöförstöring i världen. Vilken sorg!

I lördags kväll var vi på en stor gratisfestival, Christmas in the Park, där uppträdde en massa lokala (för oss okända) artister. Traditionsenligt tändes den stora julgranen och så kom tomten förstås, inåkandes på släde med alla sina medhjälpare, dock utan renar! För övrigt svårt att uppbåda julkänsla i sommarvärme, man blir varken sugen på glögg eller lussebröd.

Dagens bilder blir ett par blommor från trädgården, jag gissar på hortensia och någon sorts kalla.

fredag, december 11, 2009

Hemunderhållning och nya möbler

TGIF!
Den här veckan har det faktiskt hänt lite saker i hemmet! Fler tavlor har hängts upp, fast det återstår dock ganska många av de 35st vi lyckades packa med oss hit...
Till vår billiga tjockTV gav vi upp försöket att även köpa billig digitalbox på nätet, det fick bli en ny från affären. Men som tur är fungerar boxen perfekt utan tjafs, massor av kanaler blev det. Nu har vi något som heter Freeview, vilket innebär gratis tillgång till en massa kanaler, helt utan månadsabonnemang.
Dessutom klurade vi ut hur man ställer om ”regionen” i DVDspelaren, vilket betyder att vi kan titta på svenska och nyzeeländska filmer. Vilken superkonstig restriktion, att inte kunna titta på filmer man köper i olika länder?
Och igår beställde vi några nya fina sovrumsmöbler som ska levereras nästa år. Nu ska det bli ordning bland kläderna, med byråer i genuin nyzeeländsk design från Sydön av lokalt träslag (rimu). Det gäller att blanda upp våra andra svenskdesignade möbler i björk och ek, samt IKEA möblerna förstås! :-)

Nu saknar vi bara en BBQ till terrassen – men den borde vi lyckas köpa på TradeMe!
Sen plockade jag något som såg ut som en blek mandarin från vårt lilla skrangliga fruktträd, det visade sig vara en jättesur citron, väldigt saftig i alla fall…

torsdag, december 10, 2009

Man får inte ha det alltför bra…

Idag är det Nobeldagen!

Här sitter man och bara njuter av lugnet, solen skiner, 24 grader, lätt bris, vi tog en tidig morgonjogg längs havet, åt god frukost med jordgubbssmoothie, kiwi och havregrynsgröt med hemkokad rabarber och jordgubbskompott och sen skickade jag iväg maken med matig lunchsallad… Mmmm, livet är toppen!

Men vips vad friden kan vända snabbt, radion, tvätt- och diskmaskin var igång (de är verkligen inte tystgående här…), då hördes ett obekant ljud från nedervåningen, brukar det skvala SÅ mycket när tvättmaskinen går? Bäst kolla…

Ooops, en sjö i tvättstugan!! Avloppsslangen har lossnat och vatten pumpar ut - överallt! Vaddå golvbrunn? Nänä, tydligen inte standard i nyazeeländska fuskbyggen. Dock bra med trasmatta på golvet, den sög upp en hel del…


Bara att kontakta hyresvärden och hoppas att hon skickar hit rörmokaren snabbt, IGEN – det blir 3:e gången på 3 veckor! Först lossnade duschhållaren från väggen, sen fick vi en sjö utanför huset pga läckande toa och nu detta… Suck, vad väntar härnäst? Men det är i alla fall skönt att hyra hus!!

tisdag, december 08, 2009

Tomt efter vår gäst

En vecka gick alldeles för fort, Cissi kom förra måndagen och åkte igår kväll – med ”bara” 35 timmars resa framför sig... Men akta’re vad vi hann se och göra mycket på en vecka, runt Auckland och Rotorua! Förutom den riktiga HÖJDpunkten uppe på Skytower (rekommenderas!), så nämner vi Hell’s Gate; geotermiska lerbad och promenad bland kokande sjöar och minivulkaner (att baddräkterna fortfarande stinker ruttna ägg var det värt!)
(termisk aktivitet, det puttrar och pyser överallt)

(3 leriga typer)
Dessutom alla vandringar i naturen; kring de många sjöarna vid Rotorua, upp på berget i Tauranga (igen) ute på strand och berg på vilda västkusten. Naturen är bara så fantastisk, regnskogens alla växter, milslånga stränderna, och allt som blommar nu, pohutukawa, flax, magnolia, hortensia, jasmin.... Det är försommar!

Sen var andra myshöjdare att vi invigde utemöblemanget en kväll då det var så varmt att vi kunde sitta ute och dricka vin till långt fram på natten. För att inte tala om shopping i Auckland, en kväll hos maorier, B&B med mysiga katter, vinprovning på Mills Reef, frossa i musslor etc etc etc

(varm kväll på terassen)

(maorier i sin waka=krigskanot)

Well, det finns mycket kvar att göra och se häromkring, vi behöver fler gäster – helt klart! :-)

onsdag, december 02, 2009

Life on the edge



By the power vested in them courtesy of Mother Earth and Grandpa Gravity, Susanna & Mats Lewis and Cecilia Näsman Berg have lived life on the edge and scaled the heights of Sky Tower Auckland. Using only a safety harness while walking on a 1 meter platform with no handrails - we have walked the external circumference of the Tower suspended 192 metres above the ground...and survived!

För att inte nämna att utsikten var mycket svårslagen :-)

måndag, november 30, 2009

En pudel - 30 år senare

Den 28 nov, 1979 kraschade ett Air New Zealand plan in i Mt Erebus på Antarktis under en spektakulär sightseeingflygning. NZs största flygplanskatastrof var ett faktum, 257 döda. Den haveriutredning som följde kantades av lögner, ’cover-ups’ och en överhuvudtaget mycket usel hantering av människor och fakta. Ingen tar ansvar…

NZ 901 var en 11 timmars partyflygning, t.o.r Auckland via Antarktis, en unik reseupplevelse och ett statusuppdrag för erfarna piloter. Olyckans orsak var ett antal fel och brister som uppdagats över åren, men i princip matades fel koordinater in i systemet, så istället för att planet flög i kringelkrokar över havet vid sidan av Ross halvön och mäktiga Mt Erebus, 3794m, så höll det en rak kollisionskurs. Sikten var dålig (sk white-out) och piloterna fattade nog ingenting när de i 480km/h smällde in i berget på 610m höjd. Plan och människor slogs i småbitar och spriddes över ett enormt område. Men planets stjärtfena – med ANZs logga, en koru, låg fullt synlig i snö och is, bilden är stark, alla här vet betydelsen. Att jämföra med Estonias bogvisir.
Men nu, dags för en pudel och syndernas förlåtelse - för några veckor sedan kom ANZ ut med en offentlig ursäkt både för olyckan och för sin hantering av denna tragedi – 30 år senare!! ANZ ville högtidlighålla 30-årsdagen med att flyga anhöriga till Antarktis för en minneshögtid, vilket har nu skett.


Vi som först nu läser om detta inser att mycket smärta drabbat individer och nationen i jakten på sanningen – vad hände egentligen? Förhoppningsvis blir vi klokare med åren?

söndag, november 29, 2009

1:a adventshelg: TV och Maskerad

En helg har ånyo passerat, fullt schema som vanligt. I fredags morse cyklade Mats för första gången till jobbet, mitt hemmafruliv tog en ny vändning - fri tillgång till bil, vad annat göra än att åka till shoppingcenter, utforska affärer och helghandla!?
Fredag eftermiddag blev det bad och sol på stranden igen, bäst passa på när solen skiner. Middag i trädgården, mera sparris och jordgubbar. Dessutom lyckades vi inhandla en billig tjockTV på TradeMe som vi hämtade lördag förmiddag. Tur att vi har stor bil, en 34’’ med underskåp är jättetung och stor! Men vi lyckades med förenade krafter baxa upp den till vardagsrummet och den fungerar!

I lördags kväll var det 20-årsjubileumsfest på Svenska föreningen. Ett par timmar innan insåg vi att det var maskerad! Hoppsan, stressnivå hög – vad finns i garderoben? Full mundering för Vasaloppet naturligtvis! Iklädda pjäxor, skidor, stavar och nummerlappar gjorde vi stor succé, väldigt få åker längdskidor här. Träffade många trevliga människor, både svenskar och kiwis. Vi observerade att många svenska kvinnor träffar kiwiman och flyttar hit, ingen svensk man verkar ha lämnat Sverige för en kiwikvinna…?

Söndagen fylldes med frukt och grönsaksshopping på Avondale market, (se 25/10) där vi även fyndade billiga antennkablar, el-adapters och en kvast – finns allt där! :-) Sen tittade vi på Aucklands stora kommersiella avstamp inför julen; Santa’s Parade. Påkostade vagnar, orkestrar och dansande människor paraderade på bilfria citygator. Fascinerades dels över enorma mängden åskådare, samt att många bänkat sig på trottoarerna med hela picknick-kitet; stolar, filtar och kylväskor (eskys).

Och nu är gästrummet iordningsställt, vi väntar ivrigt på Cissis ankomst imorgon!

torsdag, november 26, 2009

Friskt premiärbad på Kohimarama beach

Igår (onsdag) fick vi helt plötsligt en solig, varm dag! OK, glöm inte våra ”fresh southwesterlies” som omöjliggör tryckande hetta… men på den 10-gradiga UV index skalan har vi 11/12 = extremt, solkräm eller täckande kläder anbefalles.

Simning är en nationalsport, ung som gammal havssimmar, med eller utan våtdräkt. Förra helgen började sommarens Ocean Swim Series, en radda havssimtävlingar runt landet. Här i Auckland simmar man tvärs över hamnen, 2,8km. 1500 pers ställde upp, riktig folkfest! Bortsett från att en gubbe dog, men sorry, jag kan inte tycka synd om otränade gubbar i övre 50-årsåldern som tror att de är 20. De hör faktiskt inte hemma i dessa tävlingar! 2800m havssimning är långt, respekt, tack!

Hursomhelst, igår gick jag längs stranden och observerade ett äldre par. Han i våtdräkt, rörde sig rätt knackigt på land. Hon i full kajakmundering med havskajak. Han vandrade ut i havet och crawlade iväg rakt ut, och hustrun paddlade efter i kajaken, off they went, snart ur sikte! Då insåg jag, inga ursäkter duger, hem och hämta våtdräkten, (hmmm… den måste ha krympt sen jag hade den sist?) och ut i böljorna! Friskt, men jätteskönt, dock kräver saltvatten, dålig sikt, vind och tidvattenströmmar lite tillvänjning, de där 2,8km ligger nog en bit fram i tiden… Mats anslöt direkt efter jobbet, så vi fick sol och skönt eftermiddagsdopp innan det var dags att gå hem och äta. Livet är verkligen hårt…! ;-)


Bad med vulkanen Rangitoto i bakgrunden.

tisdag, november 24, 2009

Kollektivtrafik i Auckland

Igår tog jag mig an att utforska bussförbindelserna från Kohimarama. Det finns många busslinjer och busshållplatser inom gångavstånd från vårt hus, så första frågan jag ställer mig – vilken är bäst? Det hittade jag inget svar på utan fick helt enkelt chansa på en hållplats, och det gick bra, bussen kom, plockade upp mig och jag kunde betala en biljett ombord. Busschaufförskan visste definitivt var gaspedalen fanns, i storstilad ambulansfart fräste hon in till city.

Buss- och tågcentralen heter Britomart, vid informationen frågade jag om rabattbiljetter eller uppladdningsbara kort till kollektivtrafiken. Föga anade jag… första motfrågan var: Till tåg eller buss? Redan där anar man oråd…! Sedan följde en lång fråga – svar diskussion, där jag till slut insåg att här har privatiseringen av kollektivtrafik drivits in absurdum! Bara lilla Kohimarama (litet som Stocksund) trafikeras av 5 olika bussbolag! Minst 10 olika bussbolag trafikerar hela Auckland, och varför inte några olika tågbolag också!? Och glöm inte färjorna! Men många bolag behöver väl inte vara ett problem? Finns ju många bolag i Stockholm också. Däremot insikten om vi resenärer vill kunna använda samma biljettsystem på de olika bolagen eller tåg – glöm det! Lägg sedan på ett antal kombinationer av zoner och ”stages” samt olika typer av rabattkort, när på dygnet man vill resa, etc. etc. och fram kommer en hysteriskt användarovänlig kollektivtrafik.

Grattis Auckland, vilket bottennapp! Nu förstår vi varför invånarna föredrar eget fordon, att alla bussar ser helt olika ut och att diesellok fortfarande stånkar fram. Inte heller konstigt att trafikpolitikerna nyligen fick spendera 450.000SEK på en jorden-runt-resa till ett antal storstäder för att studera hur kollektivtrafik kan skötas bättre!

Själv gled jag till slut ut från Britomart, märkbart irriterad, med ett rabattkort som kostade 50:- i startavgift för bara plastbiten, vilket innebär att jag måste åka buss många gånger innan det överhuvudtaget blir billigare per resa! Och detta kort är egentligen bara användbart för bussresor mellan Kohimarama och city. Om jag sen vill ta mig vidare med en annan buss i city är det bästa att betala kontant på den… Suck, det är naturligtvis på transportmyndigheten jag ska söka jobb! De behöver all hjälp de kan få! Tur att vi gillar att cykla :-)

måndag, november 23, 2009

Whiskyprovning och sparrisplockning

Vilken helg, Tauranga med omnejd är ett höjdarställe, hit åker vi gärna tillbaka!
I fredags kväll bjöds vi på en gudomlig 5 rätters meny, bland det godaste jag någonsin ätit, ackompanjerat av 5 olika årgångar av Glenfiddich whisky samt Caol Ila, en Highland malt. Vem visste att det var gott att dricka singelmaltwhisky till mat? Får nog inte bli en vana…

I lördags vandrade vi upp på vulkanen Mount Maunganui och beundrade utsikten över hav, oändliga sandstränder och hamnar (naturligtvis), efteråt lögade vi oss i 40ºC saltvattenpooler. Vi kunde ju ha badat i havet också, men det verkade onödigt när havet bara var 15ºC.

Söndagens hemresa gick via kiwins hembygd, 77% av NZ kiwiodlingar ligger omkring Bay of Plenty. Och det odlas MYCKET kiwi i detta land! Nu vet vi i alla fall hur den växer, i odlingar likt vinrankor – väl vindskyddade av höga täta barrträdshäckar. Det stora kiwibolaget heter Zespri, de representerar över 2700 kiwiodlare, och arbetar med forskning, marknadsföring och försäljning av kiwi över hela världen. Man forskar nu för att få fram en röd kiwi som man kan skala som en banan. Försöken går bra, men tar nog några år innan den når oss i butikerna.

På hemresan stannade vi även vid en sparris-självplock, hur kul var inte det att gå på ett jättefält och skära hur mycket grön sparris man vill?? :-) Och när det sen kostar 20:- kilot är det lätt att spåra ur… Igår kväll hade vi verkligen sparris och jordgubbsfrossa! Men det finns mycket sparris kvar att äta…

fredag, november 20, 2009

Julglamour

TGIF! Solen skiner och vi med den! Igår kväll fick vi äntligen glamma lite. Vi var inbjudna till Hamnens julfest på Auckland Museum, cocktailklädsel påbjudet! Viss tvekan uppstod huruvida kvinna lämpligen drar på sig den lilla svarta så här på sommaren, men mina lokala väninnor var helt tydliga: svart är aldrig fel, och Nya Zeeland är dessutom Home of The All Blacks! Solklart :-)

Auckland Museum är ett imponerade bygge som uppfördes till minne av första världskrigets slut, det firar sin 80-årsdag i år. Högt placerat på en kulle erbjöd den stora festvåningen en magnifik utsikt över Auckland (speciellt över hamnen då… :-)
Det hela var mycket trevligt, vi irrade omkring, pratade med trevliga människor (90% män) alltmedan servisen gick omkring och erbjöd nya plockrätter och dryck hela tiden. Men mina fötter… gå och stå i högklackat några timmar?! Aj!

Idag packar vi för helgutflykten till Tauranga, också en julbjudning, men av WWLs kund. Ikväll har det aviserats whiskyprovning och middag, en casual tillställning. Vi ser också fram emot att få vulkan-vandra och förhoppningsvis bada!

onsdag, november 18, 2009

Strong [sa’ouesta]…

Ungefär detta säger kiwi-meteorologerna i var och varannan mening när vädret avhandlas på nyheterna. Vad det betyder behöver vi bara sticka ut näbben för att förstå - den förhärskande vinden på Nya Zeeland; A storm or gale blowing from the southwest.
Och när vinden här kommer från sydväst, var har den varit… jo, Antarktis, och hur varm är den då? Nä, just det – inte alls varm - vindtät fleecetröja på!

Men så är det inte idag, vinden kom idag från nordväst, det varma tasmanska havet, och då blir det varmt och fuktigt, det har regnat av och till hela dagen. Nu skiner solen, men till kvällen har det aviserats vindvridning till sydväst (igen) och det ska bli vindbyar upp till stormhastighet. Håll i hatten! Bara att gilla det charmiga vädret här, verkligen alla årstider på en och samma dag! Naturen lyser i alla fall i 1000 nyanser av grönt och är otroligt vacker.


I helgen ska vi besöka Tauranga, några timmars bilresa härifrån, på östkusten vid Bay of Plenty, där är vädret mildare sägs det, tom bland de soligaste ställena på NZ… Vi får väl se! De flesta av de många vingårdarna på Nya Zeeland, både på nord och sydön, ligger österut, då är de lite mer skyddade från västligaste extremvädret. Vi ser hursomhelst fram emot en skön helg på lyxigt hotell, och då helst i ett rum med utsikt över hamnen i Tauranga – what else? Toodiloo!

måndag, november 16, 2009

Hem-fakta


Mats har nu packat upp stereon och vi har musik i vårt hem! Härligt! Tur att vi packade med oss 220 CD-skivor som det var längesen vi lyssnade på – känns som nya!

På allmän begäran kommer lite fakta om huset vi nu kallar hem! Hemmet innehåller ett kök, två vardagsrum, tre sovrum, två badrum, gästtoalett, tvättstuga, frukostbalkong, övre + nedre uteplats samt dubbelgarage. Som synes av fotot är det lite Dallas-stuk exteriört, och interiört är det mycket glas, krom, marmor och naturligtvis en heltäckningsmatta (havsgrön?) i princip överallt utom kök, hall och badrum. Den är ganska gosig faktiskt, varm och mjuk– istället för uppvärmning!

Det är yxigt att ladda upp bilder till bloggen utan vettig uppkoppling, men kanske fungerar det att titta på ett album där det ligger några fler bilder. Prova den här länken:
http://www.facebook.com/album.php?aid=160698&id=650105549&l=09d2c37082

Nu fortsätter uppackningsarbetet!

söndag, november 15, 2009

VM-lycka och Förortsshopping

Vilket lyckligt land vi lever i idag! All Whites (fotbollslandslaget) kvalade in till VM i Sydafrika 2010 efter att ha slagit Bahrain, och Black Sticks (landhockeylandslaget) kvalade in till VM i Indien 2010 efter att ha slagit Malaysia. Svenska landslaget misslyckades ju att ta sig till Sydafrika, så det är tur att vi har bytt hemland – nu har vi ett land att heja på!! :-) Nu är ju inte någon av dessa sporter jättestora här direkt, det mesta handlar om rugby, där landslaget heter All Blacks, spelarna där är att jämföra med Gud. Och imperiets stora sport - cricket! Snart börjar den säsongen på allvar, då heter landslaget Black Caps!

Dagens morgonpromenad var en höjdare - vi lokaliserade två hus i närheten där det bor otroligt keliga katter, en svart och en grårandig :-)

Men dagens huvuduppgift var shopping till hushållet! Det var enkelt, vi gick in i jätteaffären The Warehouse, och ut kom vi 3500:- fattigare, istället med vattenkokare, mikrougn, trädgårdsbord med 6 stolar, och dessutom 2 solsängar – hemskt sköna! Och allt gick att packa in i jättebilen, tillsammans med många kassar matshopping från Pak’n’Save.

Fortfarande inget ADSL, leverantören Telekom har inte ens lyckats skicka ut ett modem i tid, trots att vi har bokade i tid, typiskt…

fredag, november 13, 2009

Inflyttning i förortshuset nära stranden

Oj, oj, oj, fredagen den 13:e, bäst man aktar sig! På radion i morse pratade de om paraskevidekatriaphobia – rädsla för fredag den 13:e. Det lider jag inte av, kan ju knappt uttala sjukdomen…

Nu sitter jag här, i ”vårt” hus, 49 Rawhitiroa Road, i flyttkartongskaoset. Rosorna i trädgården blommar, och jag beundrar vår jättepalm. Gårdagens inflyttning gick mycket smärtfritt, solen sken från en klarblå himmel, containern kom på morgonen, plomberingen bröts och innehållet bars raskt in av starka flitiga maorier, tom två kvinnor!
De packade upp och monterade alla möbler, samt hjälpte till att packa upp det mesta av köksattiraljerna. Det var färdigt vid lunch! Halleluja! Resten av dagen fortsatte vi uppackning i lugn och ro. Vi hann tom bekanta oss med våra grannar, Elizabeth och Dean, ett nypensionerat par som verkar jättegulliga. Inget rajraj här inte!

Karantänsinspektionen kom i morse för att kolla trämöbler, verktyg och uteprylar så vi inte tar in några skadedjur i landet, inga anmärkningar! När man nu ser alla prylar förstår vi inte hur allt ska få plats, men herregud, detta är ett rätt stort hus för bara oss, samt garage! No problem. Dock behöver vi nog köpa några möbler, någon bokhylla, byrå, BBQ, utemöbler, och en TV! Idag saknar jag Paul och Pippa, mina ”kompisar” på morgonTV som underhåller mig när Mats går till jobbet!

Men idag skiner INTE solen, och då inser jag att vi har hyrt ett hus med (väldigt många och stora) enkelglasfönster, utan uppvärmning! Hur gick det till när världens frysigaste människa gick i den fällan?? Kanske att solen sken när vi först tittade på huset, och även igår, och när solen skiner är huset varmt och mysigt! Nåväl, som folk vet, vi saknar varken varma kläder, ylleplädar eller tofflor. Samt 528 värmeljus från IKEA! Och de kommer att användas, speciellt nästa år när vintern kommer! En tjock matta till badrummet skulle inte vara helt fel…


Det kommer bilder när ADSL uppkopplingen funkar...

onsdag, november 11, 2009

Mera mediedrev

Uppföljning av gårdagens blogg, måste medge att jag är fascinerad av detta politiska ”drama”. Vilka färgstarka karaktärer!
I sin presskonferens igår bad Hone återigen om ursäkt för sitt ordval men inte innebörden, samt beklagade att han orsakat sitt parti skada. Han kunde betala tillbaka pengar för Parisresan ifall det kom en begäran om det.
Men oppositionen rasar, Labourpartiets ledare (Goff) tyckte att Hone skulle bli utesluten ur Maoripartiet pga oacceptabelt beteende, varpå Hone i en radiointervju kallar Goff för "bastard" samt "he and his mates should be lined up against the wall and shot" för sitt stöd av en mycket omstridd lag gällande ägande av NZ stränder och havsbädd (Foreshore and Seabed Act). Häpp!

Premiärministern, John Key, konstaterar lakoniskt "I think everybody's getting a bit sick of the Hone Harawira sideshow." Vi har inte hört sista ordet! Imorgon har Maoripartiet sin ”hui”, ett formellt möte för partiledningen, undrar vad de ska diskutera?!?

Annars förbereder vi oss för morgondagens flytt till villan i förorten Kohimarama! Mats anser inte det är förort, men huset ligger ju trots allt 9km från city enligt Google… Det är väl förort? Dessutom måste vi byta hemtelefonnummer! Men det ska bli jätteskönt att bo nära beachen och framförallt få in våra prylar. Senaste veckan har mäklaren visat vår citylägenhet för nya spekulanter, så lägenheten har hållits i kliniskt välstädat visningsskick och jag håller mig hemifrån. Idag blir det damlunch!

tisdag, november 10, 2009

Mediedrevet går!

Idag väntar vi på den spännande upplösningen i senaste veckornas ”Toblerone” skandaler, möjligen av lite värre dignitet. Två politiker, helt oberoende av varandra har skitit i det blå skåpet. Mediedrevet har varit intensivt!

Rodney Hide, en tuff Aschberglik (rakat huvud, välsmort munläder) politiker, har låtit skattebetalarna betala för sin jorden-runt resa med flickvännen. OK, det var visst några officiella besök och ministermöten längs vägen, men däremellan hann de t.ex. gå på bröllop i England, besöka nöjesparker, bo på 5 stjärniga hotell etc. Dessutom, i mediadrevet kring detta kom han på att skattebetalarna även betalat för deras Hawaiiresa i vintras. Och allt detta från en politiker vars politiska identitet är att vara ”perk buster” alltså att attackera och riva upp politikernas orimliga förmåner. Rodney å sin sida hävdade att han minsann följt resereglementet samt hade premiärministerns godkännande (vilket var sant). Men efter någon veckas tufft mediedrev fick Rodney hålla presskonferens i söndags morse, och med böjt huvud be allt och alla om ursäkt: ”I’m sorry”.

Han ska betala tillbaka pengar för flickvännens resor, ca 120.000 SEK.

Hone Harawira, en likaledes tuff maoripolitiker, har varit på EU möte i Bryssel, men tyckte visst det var tråkigt, så han sjukskrev sig och tog hustrun på sightseeingresa till Paris istället. Det var ju rätt uppseendeväckande i sig, men när en av hans partikamrater skickade ett mail och ifrågasatte Parisresan tog det hus i helvete! Hone mailade ett ilsket svar på frågan i vilket hans rasistiska personlighet kom fram. I mycket…hmm, ”fränt” språk svarade Hone att ”vite mannen” hade minsann våldtagit maoriernas land och lurats i århundraden, och nu var han i sin fulla rätt att göra likadant – typ. Hans ordval var allt annat salongsfähigt, det blev många beeps när det lästes upp i TV förra veckan. Nästa dag bad Hone visserligen om ursäkt för sitt grova ordval, men inte för sitt beteende. Det har nu uppdagats att han gjort likadant på en resa till Melbourne 2007, då lämnade han sin delegation och turistade i Alice Springs (Ayers Rock) istället…
Allmänheten nöjer sig icke! Hone har aviserat en presskonferens till idag…

söndag, november 08, 2009

Vattenfallsvandringar

Den här helgen har vi lyckats ta oss ut på ett par bushwalks med tema vattenfall.

Igår, lördag, styrde vi kosan västerut till Lake Wainamu i Waitakere nationalpark, vilken vi även besökte första helgen, ett enormt område, finns hur många leder som helst att vandra. Vid ena änden av den här sjön finns gigantiska svarta sanddyner (lavasand) som man kan lattja i, lokalbefolkningen surfade naturligtvis nerför dynerna. I andra änden av sjön en bäck, sjöns tillflöde, som forsar ner genom tät regnskog. Där klättrade och klängde vi upp längs en serie små vattenfall, tills det blev lite väl svårgenomträngligt, utan machete alltså.
Idag, söndag, drog vi österut, till Hunua Falls och Cossey Dam, en annan typ av vattenfall, lite mer imponerade, 28m hög. Hursomhelst, skön vandring i några timmar, upp och ner, upp och ner i regnskogen, lite trötta ben. Otroligt tät växtlighet, utan stigar skulle vi nog knappt komma 10 meter in i skogen. Man måste beundra DOC (Department of conservation) som iordningställer och underhåller mängder av vandringsleder i landet. De banar stig, dränerar, lägger grus, bygger trappsteg och spänger… Vilket arbete! Dessutom sätter ut fällor mot råttor, och annat skydd - här desinficerar jag skorna mot trädsjuka som drabbar nationalträdet kauri – jättar som kan bli tusentals år gamla.

torsdag, november 05, 2009

Cykling i stan

I ottan, i mörker och duggregn, skjutsade jag Mats till flygplatsen igår. Han flög över ”diket” till varma Brisbane (+30) för att jobba några dagar, stackars honom... För första gången körde jag jättebilen ensam, inga större missöden, men naturligtvis missade jag rätt motorvägsavfart, och hittade hem trots det! Det intressanta med vägen mellan city och flygplatsen är att den till stora delar går genom villaområden! Som om huvudvägen till Arlanda skulle gå genom Stocksund? Men Auckland är till stora delar ett förvuxet villaområde så det har nog bara ”blivit så”, men man undrar ju vem som vill bo längs den vägen?

På eftermiddagen bättrade sig vädret så det blev en cykeltur - cykla i vänstertrafik är faktiskt lite scary. När man kör bil följer man oftast trafikflödet, filer och pilar i korsningar etc så det sker rätt naturligt. Men på en cykelbana vill man instinktivt hålla till höger vid möte, och i korsningar är det mindre självklart hur man ska köra. Enklare att göra fel helt klart, och att bilar är hårda och Sanna mjuk bidrar till försiktighet. Men övning ska ge färdighet!

Cykelturen gick österut längs kustvägen Tamaki Drive, en MYCKET populär väg för cyklister, speciellt tränande racercyklister. Jag kollade även in ”vårt nya hus”, och kvarteren däromkring, nästa vecka flyttar vi! :-)

Dagens höjdpunkt - när jag pausade med en kaffe på beachen och insåg att jag hamnat i startområdet för en lokal duathlon tävling, Stroke & Stride. 500m havssim + 5km löpning. En helt vanlig onsdagkväll på en lokal beach sluter 500 pers mellan 13 och 80 år upp och tävlar, på kul eller allvar. Många direkt från kontoret i kostym som likt stålmannen snabbt bytte om till våtdräkt. That’s kiwi spirit, hur kul som helst! Vänta bara tills jag får ut våtdräkten från containern!!

tisdag, november 03, 2009

A rose is a rose is a…?

Idag var jag på morning tea med tre andra ”ex-pat” kvinnor och våra ”relocation consultants” som hjälper oss till rätta med stort och smått i nya landet. Det hela var ju treeeevligt, kanske kommer man att umgås lite med dessa kvinnor, två amerikanskor och en australiska.

Men efteråt promenerade jag genom en fantastisk rosenträdgård i Dove-Myer Robinson Park, och oj, oj, oj! Inte förrän idag har nog riktigt förstått fascinationen med rosor och hur människor kan ägna sitt liv åt dem. Här i parken finns omkring 5000 rosbuskar!! Och nästan alla blommar nu, ett mångfärgat hav av rosor, alla färger och former, sanslöst vackert! :-)

måndag, november 02, 2009

Beresta möbler

Nu ligger hon här i hamnen, lilla POSEN, den Liberia-flaggade båten som fraktat hit vår container. Den 14:e september packades alla möbler, köksprylar, kläder samt en del böcker och annat junk in i en 20 fots container på Swedenborgsgatan, och idag, 7 veckor senare, den 2:a november, lastas den av på Axis Fergussons containerterminal utanför vårt fönster – pretty cool, eh? Om jag hade kikaren (som ligger i containern) skulle jag nog tom kunna se den där den står på kajen! ;-)

Så vårt pickopack är numer mycket berest, soffan har t.ex. sett både Suezkanalen och Singapore. Tur att inte piraterna gillar containerbåtar… Undrar vilket skick allting är i? Har vår container stått högst upp, närmast solen, så allting däri är kokt? Kommer NZ-tullen att konfiskera våra fårskinnsfåtöljer? Eller lägger de kanske vantarna(!) på gudmor Gundels härliga ylleplädar? Utgör de möjligen ett hot mot den inhemska fårindustrin? Näää, det ska vi väl inte tro? Ska bli skönt att få våra saker på plats. Det vi saknat mest i vardagen är nog skarpa köksknivar!

söndag, november 01, 2009

Offentliga toaletter

Ja, det här är en NÖDvändIG observation. Till skillnad från Sverige, så har man här (och i Australien) insett att nödighet är ett naturligt mänskligt behov – drabbar alla. Så varför inte göra det så enkelt och trevligt som möjligt att lätta på blåsan (etc) så inte folk hellre väljer att göra sina behov lite överallt?!?
Alltså finns här massor av offentliga, GRATIS toaletter överallt, som är FRÄSCHA. Nothing fancy, men det finns alltid toapapper, det går att spola, de är städade, finns handfat etc. Det gäller oavsett om man stannar på en rastplats längs vägarna eller en offentlig toa i city. Även varuhusen har gratis toaletter. Som svensk är detta helt otroligt! Ingen panik om man saknar 5-kronor, pappersnäsdukar och våtservetter...

Bilderna är från en parkering i Waiuku, en liten by söder om Auckland. :-)


Waiuku var ett av gårdagens utflyktsstopp på väg till South Head, inloppet till Manukau Harbour, Aucklands västra hamn mot Tasman Sea (jag skrev ju tidigare om den östra, Waitemata Harbour, betydligt större mot Stilla Havet). Till Manukau Harbour är nog ingen lek att ta sig in, från Tasman Sea med stora vågor och strömmar. År 1863 vid South Head skedde Nya Zeelands hittills största fartygskatastrof, i hårt väder gick HMS Orpheus på sandbankarna och krossades, 189 döda.

Låååånga häftiga stränder är det i alla fall på västkusten, superfin glittrande svart lavasand, men igår var antarktisvindarna lite väl kyliga för oss veka svenskar att vilja bada. Men det hindrade naturligtvis inte härdade kiwis som surfade med bodyboards i vågorna.

fredag, oktober 30, 2009

Sweet as!

Dags för lektion i kiwilingo! Vi lär oss varje dag…
Sweet As - mycket kiwiskt uttryck, hörs överallt. Först tror man kanske att det är en sydhemisfärisk, pang på rödbetan komplimang - söt häck?!?

Men, nänä, mycket mer användbart, betyder helt enkelt – kanon, toppen eller bara Ja!
Friday! Time for a Speight’s – sweet as!

torsdag, oktober 29, 2009

Dags att flytta igen

Nu ska vi lämna brusande cityliv och vår fina utsikt från 21:a våningen! Igår skrev vi hyreskontrakt för ett hus med adressen: 49, Rawhitiroa Road i Kohimarama, en av de östra ”förorterna”. (Well, vi får nog träna på uttalet [Råfittyråa] – typ… Infödingarna flinar lite förstående när vi försöker uttala alla maori-inspirerade namn.)

Hursomhelst, hoppas nu att huset nu passar oss, 2 plan, 3 sovrum, en frukostbalkong och en uteplats för lååånga grillkvällar sippandes vitt viiiiiin :-) Dessutom är det bara ca 500m till en stor lång beach, ser fram emot det nu till sommaren! Dessutom ett jättelikt garage för alla cyklar, båtar(?) och friluftsprylar! Plats för gäster finns naturligtvis, i den mån vi nu får några…?

Ett orosmoment är att hyresvärdar säger No Pets, och vi vill ha en katt! Bakdörren till huset har en kattlucka, då är det väl meningen att det ska bo en katt där?? Förhandling med hyresvärd får väl börja efter inflyttning! Hon kanske går att muta?

Igår åkte jag också kollektivtrafik för första gången, med ett lokaltåg som kändes ungefär som att åka rälsbuss mellan Årjäng och Grums (finns det?), gnirkigt och långsamt. Inga snabba SL pendeltåg här inte! Men konduktör fanns det ombord, så det gick bra att betala NZ$2,80, (ca 15 SEK) och få en liten biljett samt ett leende av honom.

G’day mam!

tisdag, oktober 27, 2009

En grå tisdag

Tittar ut över hamnen och havet idag, svårt att tro att vi badade i lördags… Nu är det grått och blåsigt, meteorologen nämnde vindbyar upp till 40 knop (kuling) idag, straight up from Antarctica! Typiskt Auckland-väder säger infödingarna, lite bakslag för sommaren som alla väntar på.

Igår (måndag) var det Labour Day, stor helgdag, dock inte för Mats som studsade upp vid 6-tiden för att jobba på Tamerlane(?) och bl.a. lasta en 67 meters segelbåtsmast som tillverkats här – veckans fråga: Hur stor är då segelbåten som ska ha den? Typ - megastor, masten på vår 35 fots båt var 17 meter….
Gråheten lystes upp av en mycket trevlig middag med vänner, en kiwi jag jobbade med i Sydney, som sedan dess flyttat hem till NZ – tur för oss att kunna umgås här också! Vi hamnade på en liten malaysisk krog i Ponsonby, en mysig stadsdel lite som Söder, många krogar och annorlunda butiker. Maten var verkligen jättegod, och på krogar utan vinrättigheter gäller lokala seden, B.Y.O, man tar med sig vinet själv, det blir billigare så :-)

söndag, oktober 25, 2009

Krokiga gurkor

Dagens söndagsutflykt tog oss till en stor marknad i förorten Avondale. Här kunde vi fynda allt mellan himmel o jord; strumpor o underkläder, sågar med rostiga klingor, nyvässade machetes, gamla porträttfoton, buckliga kastruller, eller kanske hellre köksväxter, frukt o grönsaker!
Vi investerade bl.a. i en stor påse kiwis för NZ$1 (ca 5 SEK) och en stor krokig gurka för samma belopp. Gurkan var helt klart inte EU-standard! Naturligtvis äter vi en hel del kiwi, kostar nästan ingenting och finns överallt. Sparris och jordgubbssäsongen har precis börjat, mums! Överhuvudtaget så odlas det mesta man kan önska sig i frukt och grönt här, t.ex. fantastiskt goda äpplen och apelsiner.
Därefter körde vi runt i några av de oändliga villaområden som finns runt Auckland, både fina och mindre fina neighbourhoods. Här bor man helst i eget hus, och det resulterar i stor urban sprawl, många nybyggen med hundratals likadana hus, undrar hur man hittar hem om man bor så...?
Den här vidsträckta staden väcker en del frustration kring transporter, man läser i tidningen om att politikerna måste ”join the dots” - alltså investera i effektivare kollektivtrafik för att knyta ihop förorterna. För oss som inte provat ännu verkar det vara ett totalt myller av olika busslinjer, samt en lätt åldersstigen järnväg med diesellok...

lördag, oktober 24, 2009

Mer prylar man inte visste man behövde…

Jag har ju nämnt avfallskvarnen, och idag, lördag, åkte vi ut på upptäcksfärd norrut till Whangaparoa. På förmiddagen promenerade vi längs en lång strand som heter Big Manly Beach, och upptäckte TRAKTORN! Naturligtvis behöver vi alla en traktor! Med den drar vi trailern med båten, ner till stranden eller sjösättningsrampen. Då slipper man ju slita på sin bil i sand o saltvatten :-) !
Jag har aldrig sett så många traktorer på en gång som i det där villaområdet, och vid beachen, säkert ett hundratal!
För övrigt var det fantastiskt soligt väder idag, UV index 8, näsan är röd, trots upprepad insmörjning med faktor 30. Hoppas solhattarna finns med i containern på väg hit?

Dagens mål var Shakespear Regional Park där vi gjorde en jättemysig vandring upp på höjderna bland fåren. Gjorde premiärdoppet, på Pink Beach, friskt, och vattnet var mycket salt.