Skojig baddräkt

Hur glad kan jag bli av en ny baddräkt? Uppenbarligen jätteglad!
Igår var jag form&funktionsråd åt Ingela som provade simvåtdräkter i triathlonshoppen. (Varför hon gjorde det kan jag berätta en annan gång.)
Men hoppsan, i shoppen hängde också en hel radda jättecoola baddräkter, från australiska Funkita. Aldrig sett dem förut. Jag var bara tvungen att införskaffa en, problemet var bara att välja vilken... Inte nog med att designen var helt underbar, skötselråden var ännu roligare. Varje gång jag ser den så fnissar jag - det är väl ett gott betyg?! Slitet i simbässängen behöver verkligen livas upp lite! :-))))

Rid inte på kängurus med din Funkita.

Använd inte din Funkita som fallskärm.

.......

Tyget är inte designat för att rida häst barbacka med vattenskidinstruktören.

Och Ja, kvaliteten ska visst också vara toppklass....

Oktoberfest & Murder Mystery Party

Efter veckor av festträda var det i helgen helt plötsligt ingen hejd på party! I fredags var vi återigen inbjudna (av Mats jobb) till den traditionella Oktoberfesten som ordnas av tysk-nyzeeländska företagarföreningen, BMW som huvudsponsor. Det var naturligtvis lederhosen, dirndl, umpa-umpa, äkta tysk öl i sejdlar, korvar och surkål för hela slanten. Man måste beundra detta Oktoberfestband, (som måste ha det som heltidsjobb så här års) de spelar frenetiskt och härjar med publiken oavbrutet. Vi ska stå upp, klappa, vifta, sjunga, folk tas upp på scenen för att sjunga sina olika hemländers låtar, men nej, Mats och jag sjöng inte några snapsvisor – den här gången.

Utmaningen för oss var för det första att hitta rätt festhotell. Först gick vi till Grand Hotel där vi var för två år sen, där var det fullt säkerhetspådrag för amerikanske försvarsministern. Vi fick vackert vänta utanför på att herr Panetta checkade in – eller vad han och hans säkerhetsvakter nu gjorde? När vi väl fick komma in och upp till festvåningen var där helt tomt! Inte en umpa-umpa inom hörhåll. Visade sig att festen i år var på ett helt annat hotell - på andra sidan city, en rask promenad fick lösa problemet.

I lördags var vi bjudna på en mer spännande typ av fest. Skottar, tillika löparkompis Craig och hustru Jackie ordnade en mordmysteriefest, i sitt sprillans nyrenoverade hem – komplett med isolering, tvåglasfönster och golvvärme i badrummen! Jubel! (Dessutom hade de två jättesöta katter...) Vi var 12 gäster som i förväg tilldelades varsin karaktär, inkl föreslagen klädsel. Jag var Semi Less, en känd, glamorös skådespelerska med dunkelt förflutet inom ”vuxenfilm”, och Mats var skumme racerföraren Ian A M Quick (Speedy). Väl på plats fick alla varsitt litet häfte med egen personlig information, hemligheter och ledtrådar. Bara den som var mördaren fick ljuga. Det gällde att hinna gå omkring, äta god mat, och prata med alla karaktärerna för att snoka fram vem som hade mördat vår värd: Lord Gettisjust Desserts. Alla hade sina motiv att mörda honom, det gällde i princip att ta reda på vem som ljög. Inte enkelt! Till min stora förvåning var Mats mördaren! Ingen lyckades klura ut att det var han... Han ser för oskyldig ut helt enkelt! Jo, Gayle hade nog inte en aning, men gissade att Speedy var mördaren eftersom han tidigare hjälpt henne mörda sin egen man... Mats motiv var att han var utsatt för utpressning av den gode Lorden.

Hursomhelst en ovanlig och klurigt kul kväll!

Skådespelerskan och Racerföraren:

Änkan och Trädgårdsmästaren:

Fotografen och Husan:

Bracu - god mat bland olivträden

Fem rätters lunch... tja, kanske inte varje dag, men i fredags lyxade vi till det. Bara så där, en bra start på helgen ;-) Den här gången gick gourmetfärden till restaurangen Bracu som huserar på olivgården Simunovich, ca 40min söder om Auckland. Ägarna kom till NZ från Kroatien, köpte mark och har nu 40.000 olivträd. Simunovich tillverkar naturligtvis underbart god jungfrulig olivolja som vi var tvungna att inhandla några flaskor av, men oliverna återfinns också i mediciner, tvål och hudvårdsprodukter. Restaurangen Bracu har de uppkallat efter Brac, en ö i Adriatiska havet.

Åter till lunchen - här kommer meny och bilder på alla rätterna:

Förrätt Gris och Pistachterrin: 

Mellanrätt, Consommé med räka, potatisgnocchi och bacon: 

Huvudrätt, Wagyubiff med sparris, rädisa etc. 

Fördessert, en sorbet för det normandiska hålet:

Efterrätt, choklad"kaka" med mintsorbet: 

Och så en god kaffe på det. MUMS!!

Det var svårt att hålla sig vaken efter allt detta, men efteråt besökte vi några små lokala butiker i närheten och köpte gårdstillverkad ost och rökt bacon.

Mosaik pippi

Tadaaa! Jag har gått en kurs i mosaik och här kan jag visa resultatet av detta, mitt första försök i hantverket. Den som har besökt NZ borde känna igen den karaktäristiska fågeln?!? (Nej, det är inte en kiwi!) Egen idé, design och utförande - faktiskt! Vem kunde tro det? :-) Riktigt kul var det,  OK, skapligt frustrerande ibland, vilket pillgöra! Det tog längre tid än jag trodde, eller så är det väl jag som är långsam...

Någon gång i en halvavlägsen framtid är det tänkt att alstret ska transporteras till andra sidan jordklotet för att hängas upp på lämpligt träd utanför Mynäsuddsvägen 33 på Utö. Alternativet är väl om vi skulle införskaffa någon annan fastighet med nummer 33 - vad är oddsen?!

(Så här långt hade jag kommit efter två första timmar av pyssel på kursen...)

Varm Yoga

Jag öppnade dörren och kände varm luft slå emot mig. Klev in och värmen spred sig i kroppen. Mmmmm.... varför har det tagit så lång tid för mig att masa mig hit?! Idag provade jag alltså Hot Yoga, eller Bikram, som en annan variant på samma tema kallas. Det mest speciella är att yogasalen håller kroppstemperatur, alltså 35-40 grader. I detta land där vi under några månader klär oss varmt för att kunna vistas inomhus är inomhusvärme en befrielse! Under en timme sträckte, vred och balanserade vi oss igenom ett antal yoga övningar medan svetten rann från varenda por. Så lite kläder som möjligt, en stor handduk på yogamattan för att suga upp all svett, och en stor vattenflaska bredvid för att fylla på vätska. Ren njutning! Nästa vecka ska jag prova konkurrenten för att jämföra. Och dra med mig Mats!

Maorisk semantik, samt några terrängbilder

Kohimarama heter stadsdelen där vi bor - vad betyder det?

Tre år har vi snart bott här, men jag har hittills inte fått riktigt kläm på vad namnet betyder. Något maoriskt förstås. Enligt skylten vid stranden har det sitt ursprung i Kohimaramara vilket betyder att samla ihop, antingen träflisor eller splittrade folkgrupper efter konfliker... - hyfsat stor tolkningsfrihet tycker jag:

Nu i veckan hittade jag ett annat svar. Vid ett besök på biblioteket - förstås. Jag gick dit i ett helt annat ärende, men på en hylla såg jag plötsligt boken om nyzeeländska namn och dess betydelser. Bingo!

Här kommer en lektion i maori.

Kohi: udde. Marama: ljus. = "Ljus på/över udden"

Fast "kohi" verkar återigen ha många betydelser, i samma bok stod att kohi också kan betyda "mörk lera", "mycket regn" eller "att samla"... Svårt det här.

Men när jag ändå håller på, semantik för vår gata också, det verkar inte vara lika mångbottnat.

Rawhitiroa:

Ra: sol. Whiti: att lysa (alt. öst). Roa: lång. = "I solens direkta riktning".

Det har även betydelse att gatan i princip går i öst-västlig riktning och därmed möter soluppgången.

Och så över till något helt annnat. Jag hittade följande actionbilder på arrangörens hemsida:

Mats sliter i backar och lera i Whitford:

Mats fångad på en torr grusväg i Hunua, förra helgen:

 Medan jag joggade fram i ett kort platt lopp, också förra helgen:

Äntligen är det vår igen!

Sen i lördags skriver vi september och därmed slut på nyzeeländsk vinter. Tjoho, snart är det sommar!! Fast det här med vår vet man ju hur det är, att klä på sig blir ett lotteri, ibland varmt så man går i kortärmat, ibland kallt och blåsigt, bäst att klä på sig många lager, företrädesvis av Icebreaker ylle! I natt slog t.ex. ovädret till, fram till lunch idag öste regnet ner och kändes som att vinden skulle lyfta hustaket. När det regnar mycket OCH blåser hårt från norr så regnar det in hos oss, t.ex. vid vardagsrummets altandörrar. Heltäckningsmattan blir blöt, vi får lägga ut handdukar helt enkelt. Vi har dock slutat bekymra oss, vår hyresvärd också, över åren har han haft ett antal olika byggare som försökt komma tillrätta med det inregnandet, utan framgång. Ingen har lyckats hitta exakt var och hur vattnet tar sig in. Bygg-Freddy, som har danskt påbrå, var här förra veckan, igen, främst för att spika fast några fasadplankor som lossnat och en dörr under trädäcket. Freddy gjorde uppenbarligen även ett nytt försök att hitta vattenläckan för det var blött på däck och fasad när jag kom hem.

I fredags bjöd vi kökslösa familjen Löwenborg på middag. Deras pågående köksrenovering har varit en följetong i många veckor nu, en intressant utmaning i ett land som knappast bygger enligt svensk standard. Väljer man dessutom en leverantör som säkrast kommunicerar på kinesiska, då blir det lätt missförstånd i leveranserna – flera gånger om. Men det blir nog väldans bra när det väl blir klart, och gissa om de kommer att uppskatta att ha ett kök igen!! I lördags ville familjen Arvidsson inviga sina nya utemöbler med en vårlig grillkväll, jättetrevligt, men klart det blir en särdeles kall och blåsig kväll då! Vi satt inomhus. Fast möblerna var fina :-)

Naturligtvis firar vi ingen helg utan lite fysisk aktivitet, men istället för gruppjogg med Gayle, så packade vi oss iväg till Hunua Ranges i söndags morse för att springa terränglopp, Mats nya passion. Till skillnad från förra gången han sprang i terrängen så hade det nu varit torrt i många dagar, så det var jämförelsevis torrt och fint i skogarna. Mats gav sig ut på den långa sträckan, 17km, medan jag tänkte på min vad och valde den korta, 6,4km – vilket var alldeles för kort, och platt, det gick i ett huj, bara 33m45s. Efteråt tyckte jag knappast det inte var värt att betala för, men kul var det och vaden var snäll. Dock får det vara slut på det här rehabbandet nu!

Mats hade det däremot tyngre, hans 17km tog 2t27m. Inte så konstigt kanske, den banan var liiiite mer kuperad:

Här går starten:

Och här har en trött hjälte just gått i mål, betydligt mindre lerig än sist!

PS. Blogginlägget från när vi cyklade i Hunua