Resan mot mamma och kalla Sverige

Min mamma hittades alltså död i naturen för bara fem dagar sedan, drygt 17.000km långt bort från mig, helt på andra sidan jorden. Sedan dess har det varit en virvelvind av känslor och fysisk förflyttning. Från ljusa sommarvarma Auckland till mörka vinterkalla Finspång. Här i mammas lägenhet sover jag nu i hennes säng, plockar bland gamla brev och foton, tittar på hennes barrande gran och gosar med hennes mysiga feta katt Whisky. Sorg naturligtvis, men också glädje över att vara nära familj och vänner. Ett klart avbrott från mitt hemmafruliv i Auckland.

Man ska ju hylla sånt som är bra, och Air New Zealand ÄR super! Vi har länge tyckt de erbjuder suveräna flygupplevelser, men nu överträffades förväntningarna igen. I fredags, vid lunch, med gråt i hela kroppen ringer jag dem och önskar att få bli satt på ett plan mot Sverige så fort som möjligt. Ska sägas att den här tiden på året är absolut högsäsong, sommar, skollov, varenda kärra med varenda flygbolag har knökfulla plan. Damen på Air NZ förklarade medlidsamt och lugnt att de kan erbjuda mig en "compassionate ticket" (medlidsam biljett), på deras plan till London redan samma kväll. Vidare beklagar hon att trots att medlidsamma biljetter rabatteras är resor med kort varsel dyra. I nästa andetag förklarar hon om deras "bereavement fund" (typ sorgfond); då min resa gäller döds/olycksfall i familjen så kan jag efteråt ansöka om en viss återbetalning av biljettkostnaden. Jag trodde inte mina öron - i dessa dagar när vissa bolag tom. tycker vi borde betala extra för toalettbesök ombord?!?! När jag senare samma dag checkade in fick även incheckningsdamen en mycket medlidsam blick när hon såg min biljettstatus - jag skulle ABSOLUT inte tveka att be om vad som helst under min resa.

Tja, oavsett sorg eller glädje, att tillbringa mer än ett dygn i flygplan är rätt trist, men med hjälp av Air NZs supertrevliga personal samt digra bibliotek av filmer, TV-serier, spel och fri sprit står man ut med det också :-) Jag gruvade mig lite för flera timmars trist stopp på Heathrow, men min farbror med fru och min kusin kom och hämtade ut mig. Vi tillbringade istället en skön solig eftermiddag i vackra byn Windsor (med tillhörande jätteslott), åt lunch, promenerade och drack kaffe. Tack!!

Och innan jetlaggen nu fullständigt däckar mig för ikväll; en speciell eloge till Cissi som mötte mig på Arlanda en iskall lördagkväll med varm jacka och uppvärmd bil. Love U! Jag har ju faktiskt sluppit befinna mig i minusgrader på nästan tre år!! Men värst är förstås vintermörkret... det blir aldrig ljust här! ZZZZzzzzzzzzz....