Rainbow Warrior besök och lite havssimskunskap

"Lätt" frustrerad över att inte kunna ladda upp bilder direkt från datorn till bloggen längre... varför?!?!? Nu löser jag problemet via en "work-around", men hur galen blir man inte att lägga onödig tid på det?

En incident under den gångna veckan var att en svensk kompis cyklade hem från sitt jobb, krockade med en bil och hamnade på sjukhus. Det var naturligtvis riktigt dramatiskt eftersom han var tvungen att genomgå en akut operation, vilket alltid är en risk. Men allt gick över förväntan bra, när Mats och jag hälsade på honom på sjukhuset bara 1,5 dygn efter olyckan såg han makalöst hel ut. Det gäller att ha tur, samt att han var i god fysisk form hjälper naturligtvis. Till storyn hör att han är läkare men aldrig legat på sjukhus själv, så det var nog en intressant upplevelse att vara patient på andra sidan jorden och få uppleva vårdapparaten från "den andra sidan". En påminnelse till oss alla att bilar är hårda...

Att långsimma i havet så här års är en ren dröm jämfört med hur det var i oktober/november! Då var det så kallt att jag skakade länge efter varje pass, nu är det så skönt att stilla morgnar vill man knappt gå i land! Våtdräkt använder vi förstås fortfarande, jag skulle inte klara att simma en timme även om vattnet nu är 20-21C. Mats har kämpat på och blivit riktigt duktig simmare, i alla fall så han bör klara sina 1900m på söndag utan problem.
 
Skillnaden mellan att poolsimma och havssimma är enorm, som två olika sporter, det tror man kanske inte innan man har provat. I poolen är vattnet helt klart, bara att följa linjer på botten, ingen vind, inga strömmar, inga vågor förutom möjligen rörelse som simmare runtomkring skapar. Dessutom får man ju en mikropaus vid varje vändning.

I havet är allt tvärtom, noll sikt (när man frisimmar alltså), i varje fall här nära Auckland, det är förhållandevis grunt, mestadels lerbotten och med två meters nivåskillnad och ca sex timmar mellan ebb och flod, är havet är i ständig rörelse ut och in. Det blir grumligt, för att hålla en rak kurs måste man regelbundet titta upp och hålla koll på sina riktmärken. Lägg till vindar, strömmar, vågor och känslan av att vara en pytteliten varelse i en nästan oändlig yta, då kan även hyfsat duktiga simmare bli rätt uppskrämda och blockerade. Vilja och mental träning gäller, att lära sig att slappna av, lita på sin förmåga samt tycka att en åltajt våtdräkt är rätt skön, och trygg :-) ALLA kan lära sig - om man vill förstås.

Vi har en kompis från Skottland, Craig, han flyttade till NZ för 2-3 år sen med sin fru och barn. Som skotte hade han aldrig lärt sig simma överhuvudtaget, och definitivt aldrig varit ute på djupt vatten. Att bo i NZ, omgivet av hav, samt sjöar och floder överallt, och inte kunna simma är.... idiotiskt, obegåvat? Speciellt med barn som snabbt upptäcker hur kul det är i vatten. Hursomhelst, Craig satte sig själv i simskola, fick en toppencoach, gav inte upp, och genomförde redan förra året sitt första havssimslopp, 2,8km. Och fler har det blivit sen dess. Respekt! Att säga att han har övervunnit sin rädsla för vatten är en grov underdrift... "It's all in your mind"

Ett annat exempel på stark vilja fick vi helgen. Greenpeacefartyget Rainbow Warrior III seglade in till Auckland och höll öppet hus med guidade turer lördag/söndag. Givetvis var vi där, köade länge, och fick komma ombord på världens mest avancerade och miljövänliga segelfartyg. Sjösatt 2011 och helt byggt efter Greenpeace specifikationer med hållbarhet i grunden. Att jobba ombord innebär t.ex. att inte bara kunna det uppenbara; segla, navigera, båtunderhåll etc. I allas tjänst ingår också att kunna "Garbology", har ingenting med Greta Garbo att göra, utan skräp - garbage. Skräpologi på svenska? Som akademiskt ämne besläktat med arkeologi, studien av civilisationers skräp - helt klart ett ämne på frammarsch med allt skräp vi lämnar efter oss nuförtiden! En viktig uppgift ombord är alltså att kunna sortera och minimera avfall, det ingick i allas vakt.

På bryggan mötte vi Amanda, 21 år, från Umeå, som jobbar som volontär båtsman ombord. Detta var hennes andra tremånadersvända med Rainbow Warrior, och hon var superentusiastisk. Direkt från sin utbildning från seglargymnasium och en stark vilja hade hon i tuff global konkurrens om några få volontärplatser lyckats tjata sig till en plats genom att inte ge upp. Hon var överlycklig att ha fått sitt drömjobb. Stort grattis till henne!

Och en ny bild på vår kattgäst.

En dag gjorde han sig mer hemmastadd än att bara matfria... :-)

 Samt den obligatoriska tomatrapporten - äntligen börjar de mogna, mums!