En lördag på Hillary Trail

Förra lördagen (3/1) drog jag med mig springkompisen Craig ut på ett äventyr i Waitakeres regnskog. Mats hade cykling på sitt träningsschema, så han cyklade istället ett antal mil och mötte oss när vi "gått i mål". 

Sir Edmund Hillary (1919-2008), som tillsammans med sherpa Tenzing Norgay var först att bestiga Mt Everests topp 1953, är en stor hjälte i NZ och familjen Hillary bodde och vistades mycket i Waitakere. För några år sedan öppnades en vandringsled i hans minne, Hillary Trail är 70km lång och går i princip runt hela nationalparken, i djup skog och längs bergsryggar och stränder. Det är ingen lättvandrad massturistled utan vill man vandra hela gäller det att tälta, bära all mat etc. 

Hursomhelst nappade jag på att delta när en grupp entusiaster organiserade transportlogistik för att möjliggöra för folk (galningar som oss) att springa delar av eller hela leden under en dag. Jag valde etapp två och tre av de sex möjliga sträckorna, från Bethells beach, via Piha beach till Karekare beach, ca 24km. De glada organisatörerna transporterade ut oss springare till våra valda startpunkter, och gav support (vätska, snacks) vid varje etappstopp, men i princip måste man vara självförsörjande ute på leden för vad som helst kan ju hända, därav bär vi ryggsäck med vätska, snacks, första förband etc. Lite nervös var jag också för att dra med mig Craig som förvisso är en jättestark löpare, men han hade aldrig varit ute i Waitakere tidigare, och det är ju lite speciell miljö...

Det blev i alla fall en superdag, trots att vi blev löjligt trötta hade vi mestadels kul under de 3tim 50min (exkl några stopp) det tog oss att springa, gå och kravla 24km över 1050 höjdmeter. I vissa lägen var det en till synes oändlig radda av upp och nerförsbackar (mest uppför). Som tur var höll sig solen ganska mycket bakom molnen frampå dagen, så vi slapp alltför mycket hetta. Vi var ju alltså helt sjöblöta av svett ändå... Nästa år kanske vi hänger på veteranerna som sprang 3, 4, 5 eller varför inte alla 6 etapper! Pust.

Etapp 1. Första km tog oss över svarta sanddyner i tidig morgonsol.

Fortfarande pigga och fulla av upptåg

Magiskt uppe på sanddynerna med bergen runtomkring - som vi naturligtvis ska ta oss över, och över, och över...

Snart blev det jobbigare. Här hänger vi på Julie och Bryon, ett par av veteranerna

Och det går bara mer och mer uppför bland rötterna

Och när vi kommer ner till dalgångarna rinner bäckar att skutta över - och få blöta fötter!

Där nere ligger Piha beach, vår halvvägspunkt! Härifrån är det bara nerför :-)

Ja, nerför var ordet, hopp och skutt. Snubbla inte!

Etapp 2 har börjat. Vi har tagit oss upp till Kitekite vattenfall, ovanför Piha beach.

Och naturligtvis fortsatte stigen mera upp ovanför det där vattenfallet också...
Hade varit skönt att ta sig ett dopp!

Stopp för att beundra den vackra vilda västkusten

Mercer Bay

Ett felsteg så kan man komma VÄLDIGT snabbt ner till havet!

Efteråt mötte Mats oss med bilen och vi åkte till Piha beach för att bada av oss svetten och fylla på energi med en jättegod lunch på caféet. Mums!

Karta över våra etapper från Bethells till Karekare

Höjdkurvan ser lite oimponerande ut... men totalt blev det över 1000 höjdmeter.
(Pulskurva i rött)