Att fylla 50!

Nu har en månad passerat efter dagen fem noll! Done and dusted. 17 januari, 2016. Tur att jag fyller år så tidigt på året så jag slipper gå och tänka på det där hela året. Det är verkligen skönt att fylla år på sommaren istället för mitt i smällkallaste mörka vintern som jag har gjort nästan hela livet!

När man fyller år på sommaren kan man gå till stranden och baaaada!

Efter lite funderande bestämde jag att inte bjuda hem folk och hålla på med städning, matlagning och bakning, etc, alldeles för varmt för sånt. Istället samlade jag först ett gäng svenskkompisar på en lokal japansk krog kvällen innan dagen D. De serverar jättegoda japanska menyer, massa små goda rätter i en oändlig ström kändes det som. BYOW (bring your own wine) gäller där, så vi tog med oss ett gäng flaskor äkta fransk skumpa, röda o vita viner och även en födelsedagstårta som personalen serverade med musik, sång och hurranden. En riktigt najs avslappnad kväll i goda vänners lag. 

Skålar i franskt bubbel!

High life på japansk restaurang

Och tårta förstås!

På dagen D samlade jag ett gäng kiwikompisar på brunch, Yum Cha på kinesisk krog, typ kinesiskt smörgåsbord, men personalen går omkring med rullbord, från vilka massor av små tallrikar eller ångkorgar med kinesiska delikatesser erbjuds, man plockar på sig det man vill ha. 
Nu var just den här krogen sanslöst fullbokad så brunchen blev lite stressig och ljudnivån hög. Man får minsann inte sitta hur länge som helst på en kinakrog, nya gäster väntar ju i foajén... Nåväl, inget att göra, maten var god och jag hann prata med de flesta, i alla fall de som satt i närheten :) Av någon anledning har jag inte en enda bild från detta sköna evenemang.

På kvällen gick Mats och jag och åt strålande god 50-årsmiddag på en av stadens favoritrestauranger, Fish, där man med fördel äter fisk förstås. Jättegott! 

Många fina blommor fick jag också!

På min önskelista fanns också att få "göra en topptur" eller "peakbagging" som det kallas här. Den utsedda toppen blev Te Aroha (Kärleken på maori), en av de högsta i vårt närområde och den högsta i Kaimai bergskedjan på 952möh. Den toppen (22:a högsta på Nordön) vandrade vi upp på med Gayle och James lördagen efter födelsedagen. Det var en smällvarm helg, vi körde till lilla byn Te Aroha lördag morgon och insåg när vi mötte G&J där att vi hade en riktigt svettig dag framför oss. Men det är naturligtvis att föredra framför hällregn!

Vandringen upp gick i princip rakt uppför berget och tog ca 2 tim. i lagom takt, för vandringen ner valde vi att ta stigarna runt vilket tog betydligt längre tid, ca 3 tim. Ca 12km totalt. Fantastiska utsikter 360 grader från toppen, över både hav och land. 

Vi gick motsols, den turkosa krumeluren är Te Arohas topp

Mats och jag bodde kvar en natt i Te Aroha och på kvällen åt vi fyra middag tillsammans innan G&J åkte tillbaka till sin sommarstuga i Onemana. Men först tog vi ett dopp i floden, inspirerade av traktens ungdomar hoppade vi i floden en bit uppströms och lät oss flyta med strömmen till en liten sandbank där vi kunde komma upp ur vatten, helkul! Och otroligt uppfriskande efter en stekhet dag på berget. I Te Aroha finns annars varma källor att bada i, men just den här helgen kändes det helt ointressant!

På väg uppför

Äntligen på toppen av Te Aroha

Tur att stigen mestadels gick i skogen, sanslöst varmt annars

Gamla gruvhål

Middag vid huset i Te Aroha

Utsikt från vårt boende över badfloden Waihou

I Te Aroha finns en gammal banvall som gjorts till cykelled till några olika städer "Hauraki Rail Trail", så den provade Mats och jag på söndagsmorgonen, efter morgondoppet i floden. Vår cykeltur gick till Paeroa, ca 22km på rak, ganska platt grusväg, i stekande sol, ca +28. Att säga att vi blev varma är en underdrift... I Paeroa blev det lunch, sen vände vi tillbaka, fräschade upp oss med ännu ett dopp i floden innan hemfärd till lilla pälsklingen Jackson som väntade på oss.

Stor sällskapssjuk get på cykelleden

Men vilsna kalvar ville inte kela