Väntan på mor. Vårt nyårsfirande

Inget är som väntans tider… På torsdag landar min 80-åriga mor och min syster – Inshallah! Lång resa, men hoppas de uppskattar att få byta svenskkylan mot kiwisommar några veckor, här är verkligen underbart så här års! Ska bli jättekul att få visa dem våra favoritställen och kanske annat också. Har skickat dem någon typ av homeopatiska piller som påstår att de motverkar jetlag, eller i alla fall lindrar effekterna. F-n tro’t!?!? Men allt är värt ett försök. Behöver "bara" komma ihåg att ta piller varannan timme under hela resan, förutom när man sover…

Det må vara ett tag sen nu, men vår nyårsaftonsstory förtjänar att skildras. Vi vaknade på mysiga Alpine Lodge i St Arnaud efter våra två fantastiska vandringsdagar tor Lake Angelus. Efter frukost och obligatorisk kattgosning (Ocean & Cappuccino) styrde vi kosan österut till Marlborough, NZs överlägset största vindistrikt. 68% av landets druvor plockas här, världsberömt för prisbelönta Sauvignon Blanc viner (vilket även serverades på vårt bröllop!). Förhållandena anses exceptionella, kombinationen unik jordmån, massor av sol (Marlborough har flest solskenstimmar) och svala nätter ger en lång odlingssäsong. Vi kör längs floden Wairau där ca 335 miljoner vinrankor växer, regionens 137 vingårdar producerar ett till synes oändligt urval av goda (och mindre goda) viner :-).

OK, vi blev överväldigade, var börjar man? Vid 10-tiden på morgonen känns det inte heller helt OK att börja dricka vin för oss normalt alkoholhämmade svenskar. Och Stoneleigh, där vårt bröllopsvin producerats, visade sig inte vara öppet för besök… Istället hamnade vi på ett fik och upptäckte… lokalt producerad gin, Prenzel Blenheim Bay Gin! Smakade jättegott, internationellt prisbelönt (but of course)! When in Marlborough - naturligtvis köper vi gin! Till slut lyckades vi även prova några viner och åkte därifrån med en låda gott och blandat, dock ingen Sauvignon Blanc! Vi måste tydligen snart komma tillbaka för att åstadkomma en lite mer seriös inventering av Marlboroughs frestelser.

Nyårsaftonsfärden gick vidare till slutmålet Nelson, dock inte helt utan hinder, förra veckans storm och skyfall hade orsakat otaliga ras och översvämningar i regionen, och på många ställen längs vägen pågick röjningsarbetet – herreguuuud vad det såg ut! Vissa bergssidor såg ut som de hade fått hela slalombackar röjda genom skogen, stora träd med rötter, stenblock och lera låg överallt och rensades undan för fullt från vägarna.

Nyårsnatten firades på ett hotell vi bokat sista minuten via lokala turistinformationen, Grand Mercure Monaco strax utanför Nelson. Superläckert hotell byggt att likna en äldre engelsk by, tegelradhus, timmerstockar och en å flöt sakta genom byn. Såg verkligen autentiskt gammalt ut med murgröna och klätterrosor klängandes på väggarna, men helt nybyggt, fräscht och elegant. Vårt rum hade en egen uteplats vid lilla ån med utsikt över havet.

Nyårsmiddag intogs på hotellets mysiga restaurang och på grannpuben The Honest Lawyer(!?) spelade liveband utomhus till tolvslaget – men därefter var det verkligen slut på firandet, ingen utomhusmusik efter 00.00 och inga fyrverkerier!! Måste ha varit någon lokal restriktion…

Anyway, en helskön nyårsafton - Happy 2011!