Kolla! Flygplan överallt! Måste betyda att jag är på en flygplats igen...? Massor av Qantas plan av olika storlekar, men här rullar ett litet Air NZ plan fram, betyder det att jag kommer hem inatt? Det vore en välsignelse! Mörka moln lurar i väst, bort, bort!
Konsulteriet den gångna veckan har varit vin och vatten, jag överlever genom att fokusera på de positiva signaler som ändå existerar. UK-chefen har t.ex. både ringt och mailat mig information den här veckan, det tar jag som en seger! Hotell har orsakat mer frustration denna vecka, i Sydney blev jag så upprörd över "inkonsekvent servicenivå" att jag tog fram bästa Sverker-ilskan och mailade en skriftlig klagan (eller idiotförklaring, fri tolkning). Dagen efter mailar och ringer hotellchefen, tackar för att jag framfört mina synpunkter och beklagar storligen min fawlty tower upplevelse. ”I hope you can consider coming back and stay with us again, I will surely watch out for you..” Jag lyckades kväva den uppenbara kommentaren ”If you pay people peanuts, you get monkeys!”. Sparar till nästa gång, om det blir någon?
Hotellet i Melbourne var lyckligtvis något helt annat, äldsta, mest anrika hotellet i Australien: Windsor, byggt 1883 (typ). Förstört av okänsliga renoveringar under 50-70talen, men numer otroligt genuint återfört till all sin forna vackra glans, finansierat av rika indier (tror jag). OK, ingen pool, små rum, knakiga golv och skakiga hissar, men jag rekommenderar! Härlig, gammaldags service av främst yngre och äldre herrar i hög hatt säger ”Thank you madam, You're welcome, madam” och håller paraply över taxin vid ösregn, allt i en skön, friendly aussie-stil. Dessutom var gymmet placerat i tornrummet, så jag morgonjoggade med utsikt över parlamentshus, kyrkor och soluppgång. Livet har sina ljusa stunder.
Men nu lääääängtar jag hem!! Vill borda nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar