Chockad med tårar i ögonen tittar jag på de hemska nyhetsbilderna från stackars, stackars Christchurch, eländet tar aldrig slut. Sedan lunchtid idag ligger denna underbara lilla stad nu i ruiner. Räckte det inte med ”den stora” i september? 6,3 var värre än 7,1 tydligen. Många döda (65 hittills konfirmerade), kollapsade byggnader, inklusive stadens vackra katedral som jag klättrade upp i förra året, och utslagen försörjning av gas, vatten, telefon, vägar etc. Hamnen i Lyttelton, helt demolerad. Det dröjer innan Mats fartyg kan segla dit igen.
Febril räddningsaktivitet råder över hela NZ, t.ex. Aucklands sjukhus har avbokat alla schemalagda operationer och tar emot skadade, Air NZ ska flyga en jumbojet från CHC till Auckland med folk som vill fly, landets stora banker har redan donerat flera miljoner till uppbyggnadsfond, Australien - söndertrasat av regn och orkaner - har redan skickat räddningsarbetare, alla vill hjälpa olycksgrannarna...
Och jag som hade laddat att få blogga om morgonens stora händelse här i Sydney, där jag befinner mig. I blek arla morgonstund gled båda de vackra kungliga kryssningsfartygen Queen Elisabeth och Queen Mary 2 in i Sydney Harbour och ”dansade vals” med varandra. Eller i alla fall cirklade runt varandra och tutade! Den nyheten vevades verkligen heeeeela morgonen, och det såg faktiskt lite coolt ut. Ikväll flockas folk ner till Circular Quay och Wooloomooloo för att beskåda skönheterna. Men det känns ju helt oväsentligt nu...
Hur det går med konsultandet? Äsch, det är bara flygplan, (lyx)hotell och jobb, jobb, jobb, inget av stort intresse, nu ska jag sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar