Lite av livet på Niue

Det är helt bortkastat att välja Niue som resmål om din idealbild av en semester är att ligga på en vit sandstrand under vajande palmer, eller lata dig på ett all-inclusive resort med magnifika poolområden och bli serverad färgglada paraplydrinkar av leende personal med blommor runt halsen. Åk då till en annan söderhavsö! Typ Fiji, eller Bora Bora.

Lite bakgrund om Niue skrev jag ju om innan vi åkte. Bildlänk finns här.
Såhär vid hemkomsten är vi överens om att det faktiskt var så häftigt och annorlunda som vi hade hoppats. Eftersom det bara kommer ett plan i veckan till denna lilla ö så hinner man i princip att träffa och småsnacka med samtliga turister som råkar vara på ön den veckan. Antingen på dagarna vid olika "stränder" eller grottor (se kartan) eller på kvällarna på öns få restauranger. Det var hög igenkänningsfaktor på lokalbefolkningen också, t.ex. poliser som var på flygplatsen i passkontrollen var desamma som vi mötte på polisstationen nästa dag och utfärdade niueska körkort. (Bästa souveniren!) Polishuset i "stan" Alofi var för övrigt stängt den dag då veckans enda flyg kom och gick.

Hyra bil är ett måste, det finns ingen lokaltrafik, och att bara cykla eller gå blir jobbigt i hettan. Vi fick en gammal skraltig blå Toyota, gnisslade överallt, men funkade finfint. Uthyraren mötte oss vid flyget med en bil som stod körklar precis utanför terminalen. Han bara lämnade över nycklar och en liten påminnelselapp att lämna bilen med full tank på samma plats om en vecka - med OLÅST dörr. Betalning kunde vi göra på deras kontor när det passade oss under veckan. I cash förstås. På Niue finns inga uttagsautomater, och bara ett par ställen tar kreditkort. Cash is king, det gäller att ta med sig tillräckligt. Det obligatoriska niueska körkortet kunde vi också gå till polisen och skaffa när det passade oss. Utfärdandet av lokala körkort är bara en ren intäktskälla för landet, polisen kollar aldrig, men eftersom de har full koll på antalet turister så vet naturligtvis polisen om någon skulle hyra bil utan att skaffa körkort - och då kommer de till ens boende och knackar på!

Det där med olåsta dörrar var mer regel än undantag på ön. Kriminalitet existerar knappt. Skulle något försvinna så visste nog folk vem som varit framme och kunde hämta det. Vårt motellrum låste vi t.ex. nästan aldrig och då hade vi ändå telefoner och laptops med oss och ganska mycket kontanter. Bilen lämnade vi med nyckeln i överallt. Öns fängelse, ett pyttelitet hus, låg bredvid golfklubben (hahahaha!), nu fanns endast en fånge där. Han hade blivit dömd för mordbrand, tror jag. Men så länge han tillbringade nätterna i sin "cell" kunde han tydligen komma och gå som han ville, spela golf kunde han i alla fall göra varje dag! Frihet under ansvar...

Varje morgon fixade vi vår egen frukost, den intogs på terassen med utsikt över havet, alltmedan vi synade lilla kartan över ön och bestämde vilken del vi skulle utforska. Nordväst, sydöst.... Vi packade bilen med bad och snorkelprylar, picknicklunch och en massa vatten att dricka. Det finns bara caféer runt huvudbyn, Alofi. Varje dag hann vi besöka några olika ställen där vi antingen kunde bada, vandra på revet eller gå i grottor. På de flesta ställen kunde vi bara att bada timmarna runt lågvatten. Vid högvatten var oftast vågorna för stora. Man kunde bli uppslängd på klipporna helt enkelt. Korallklippor är mycket vassa!

Under veckan snorklade vi mycket, i grottor och i olika typer av större eller mindre "pooler" i revet, där levde många arter av tropiska fiskar, havsormar, bläckfisk och naturligtvis mycket koraller. Koraller fanns det dock inte på västkusten där tropiska cyklonen Heta slog till i januari 2004 och slog sönder allt längs kusten. Många hus förstördes. En riktig katastrof.

En dag var vi ute med dykklubben och dök, redan i båten på väg till dykplatsen kom delfiner och en stor sköldpadda. Men under dykningarna var vi bl.a. inne i ett par olika undervattensgrottor. En stor grotta med många grottformationer där det bodde några uga (se nedan), samt en liten grotta där havsormar lade sina ägg. Den där lilla grottan var väldigt skum, vid högvatten fanns ingen lufttillförsel i grottan, men de stora vågorna som kraschade utanför gjorde sig ändå påminda för de lyckades pressa in mer vatten i grottan som förändrade lufttrycket hela tiden. Trots att vi var ovan vattenytan i grottan var vi tvungna att tryckutjämna öronen hela tiden. En riktigt konstig känsla. Efter ett tag blev man lite yr i bollen.

Uga heter en stor krabbliknande varelse som lever, väl kamoflerad, i regnskogen eller i grottor, även kallad kokoskrabba. Den kan bli mycket gammal och väga många kilo. Lokalbefolkningen jagar den och äter den. Man lockar tydligen fram dem med öppnade kokosnötter. En kväll på öns enda finrestaurang var det möjligt att beställa och äta uga om man betalade bra. Vi tackade dock nej.

På Niue åt vi istället den bästa tonfisksushin någonsin! Ägaren av sushirestaurangen hade importerat ett par japanska sushikockar till sin pyttelilla restaurang. Han ägde naturligtvis också öns fiskeriverksamhet som bl.a. exporterade tonfisk till Japan. Han var för övrigt också ordförande i öns företagarförening och dök upp lite varstans, även på vårt motell... It's a small island!

På den här vädersatellitbilden ses jättecyklonen Heta när den slår sönder Niue. Australiens nordöstkust till vänster och i nederkant sticker Nya Zeelands nordspets upp.

Niueskt körkort

Stor Uga: