Vårsimning och seglare i moderslandet

Min ambition är att blogga ett par gånger i veckan. Verkligheten blir inte riktigt så tydligen... Sen sist har jag besökt Trevor, kiropraktorn, ett par gånger, och det verkar ha löst sig med ryggen igen. Trevor är en skön typ, med mottagning hemma i villan, 15min promenad härifrån. Kommer man för tidigt kan man vänta i hans trädgård i solskenet, ganska trivsamt. Ett besök tar 5-10 min, man tar varken av sig kläder eller skor, att kolla och knäcka upp våra stela ryggar klarar han tydligen ändå. Han är själv gammal kampsportare så han vet nog hur en ond rygg känns och ser ut :-)

Det har varit sommar här ett antal dagar nu. Shorts och sandaler - äntligen! Folk solar och några badar. I lördags kväll var vi på middag hos Maria och Christian, då drogs grillen igång, fördrinkar utomhus, men middag inne. Lite kyligare blir det allt på kvällen, och i veckan ska det bli svalare och blåsigare igen.

Vårens första havssimning klarades av i lördags. Havet är nu 13-14C, vilket till min förvåning var hyfsat uthärdligt så länge jag höll mig i rörelse. Sen förra året har vi ju lärt oss att det behövs dubbla badmössor för att slippa frysa om huvudet, men händer och fötter blir kalla - ja. Sydafrikanske Jason som har triathlonbutik i St Heliers har, varannan lördag hela vintern, entusiastiskt organiserat hugade vintersimmare, han mäter upp en bana och lägger ut simbojar. Som kallast var vattnet tydligen 11C. Nu i lördags var det en stilla, fin morgon, så ett 25-tal pers dök upp på beachen. Vissa tycker dessutom det är överkurs med våtdräkt och jazzar upp i bara badkläder - burr!! De måste nog ha sin våtdräkt under huden istället. Mats och jag simmade i alla fall hela varvet, 1km runt bojarna. Efter några månader i poolen känns det friskt med saltvatten igen.

Seglingshjältarna från America's Cup har kommit tillbaka till moderlandet igen, och i fredags hölls en formell, men väldigt informell, välkomstceremoni nere i hamnen. (VIDEO) Trots att de inte vann slöt tusentals människor upp, inkl undertecknad, för att visa uppskattning och stöd. Landet ÄLSKAR sina ödmjuka, proffsiga snabbseglare, och vill nu mest av allt att laget ska få möjlighet hålla ihop några år till och ta revansch. Till skillnad från alla andra lag i America's Cup så är Team NZ nästan ett riktigt landslag, bara enstaka icke-kiwis ombord. På USAs båt seglade t.ex. både fler australier och kiwis än amerikaner...

Sen förlusten har det alltså spekulerats och debatterats högt huruvida laget återigen ska kunna få ihop pengar och satsa till nästa gång. AC segling måste vara en av de dyraste sporterna man kan hålla på med. Få kan/vill matcha Larry Ellisons pengapåse. Förutom Team NZs många sponsorer så sköt även regeringen till pengar, i storleksordningen 35milj NZD. Trycket har nu varit stort på regeringen att indikera sitt fortsatta stöd, så jublet blev högt under ceremonin i fredags när utvecklingsministern lovade att regeringen skulle göra det. (Ganska billigt för att öka sin populariet tycker jag...)

Många människor väntar på sina idoler:

Grant Dalton går omkring och hälsar på folk i vimlet: 

 Istället för en parad i stan tuffade de runt stadens alla kajer:

Till sist, igår, söndag, sprang vi sista förberedelseloppet inför Aucklands halvmaraton om en månad. Ett 16km lopp i lugnt tempo, 1t 25m för min del. Helt OK, men attans vad trött jag var efteråt. Hade planerat att springa en halvtimme till efteråt, men det fanns ingen ork. Inte så konstigt kanske eftersom jag har sprungit väldigt sparsamt senaste tre veckorna, typiskt.