Ja, för min del gick även förra veckan mest i förkylningens tecken, host, host. Försökte mest hålla mig lugn och fin hemmavid, men ack vad trist det blir. Pallrade mig i alla fall på en morgonträning samt ett simpass och i söndags blev det en liiiite längre tur än sist på nya cykeln följt av en joggtur. Cykeln är i alla fall skön. Vädret är typiskt vårligt, varmt och kallt, störtregn och sol ackompanjerat av en herrans massa vind från alla håll. Jobbigt cykelväder faktiskt. Förra tisdagen rasande full storm, på natten trodde jag att taket skulle lyfta, dagen efter var stranden full av bråte:
Under semestern fick ingen uppdraget att vattna kökskrukorna, jag var dock inte ett dugg orolig att det inte skulle regna under veckan vi var borta, tvärtom, sallad, persilja och koriander var så frodiga att de höll på att växa ur krukorna när vi kom hem.
Dessutom BLOMMADE dracenan i hallen?! Det har jag aldrig sett förut! Den mår tydligen bra av sitt o-soliga läge och en kopp vatten varannan månad! Fantastiskt.
Våren är ju ganska långt kommen, insåg att om vi ska få egna tomater i år är det hög tid att få något i krukorna, så i helgen blev det en utflykt till handelsträdgården, förutom sedvanliga tomater blev det ett par små paprikaplantor och en gurkstickling. Blir kul att se hur det går.
Men i söndags när jag lyfte jord, krukor och planterade sticklingarna sa det plötsligt knäck i ryggen - va f-n!?! Går nu omkring ryggstel som en gammal gubbe, inställd cykling med Gayle, det är visst inte meningen att jag ska få komma ut på fina cykeln!! Istället några besök hos kiropraktorn som beordrade ispack på ryggen - hur kall blev jag inte av det?!?!
I fredags kväll var det oktoberfest med Mats jobb, många såna här "ölglas" hämtades i baren och umpa-umpa allsången satte sina spår i halsen nästa dag.
En sista sak värd att nämna från veckan är att vi var på "askceremoni" för Jo, vår granne som dog i mars. Hennes aska har nu placerats bland blommor och träd i Eden Garden. I ett gammalt stenbrott har det skapats en liten tropisk oas, som en svensk minneslund, men mindre stel och mer personlig, många stigar upp och nerför vulkanens sida, små namnskyltar står överallt i grönskan och hönor går och pickar omkring. Här finns också ett trevligt fik och en presentaffär så det blir nog fler besökande i den här parkmiljön. Precis som på begravningen kom en hel massa människor för att minnas henne, vackra ord, sång och dikter lästes av officianten, hennes vänner och bror Chris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar