Sanna & Mats i Auckland: Dagar i Sydney, The Rocks o Cockatoo Island

Förra helgen åkte vi alltså till WWLs julfest, som hölls 30/11, i Sydney, för tredje året i rad, en MYCKET trevlig tradition, Sydney är verkligen en favoritstad, men uj, vad stor och busy den är jämfört med Auckland, efter ett par dagar blir man alldeles matt vad mycket folk det är överallt. Mats åkte dit redan på onsdagsmorgonen, men jag hade lovat att hjälpa en kompis att flytta så jag flög över "diket" torsdag eftermiddag istället. Jag flög med Emirates som tillåter 30kg(!) bagage i ekonomiklass. Underbart! Då finns det plats för shopping, så jag hade bestämt mig för att lindra IKEA abstinensen och besöka det nyaste IKEA i Sydney, som öppnade för två år sen i närheten av flygplatsen. Sagt och gjort, efter incheckning på hotellet tog jag lokaltåget till närmaste station (Sydenham) och promenerade därifrån 1,5km genom lite halvsunkiga områden till varuhuset i Tempe, vilket ser ungefär ut som alla andra IKEA varuhus.... surprise!

Men jag åt gravlax och kanelbulle och gick HEEEELA slingan runt, provsatt fåtöljer och ryckte i hyllor och mjukisdjur. Jag köpte en del smått och gott, inte för att vi behöver så mycket, men kul att ha som presenter till folk. Eftersom jag var tvungen att bära mina inköp till tåget efteråt var det svårt att impulsköpa några fåtöljer eller madrasser - vilket annars lätt hade kunnat hända! Jag tror inte att folk förstår hur mycket man som svensk kan sakna IKEA, och HM med för den delen, när de inte finns i samma land. På tal om HM så finns de inte i Australien heller, men ska tydligen öppna sin första butik i Melbourne nästa år. I en gammal postlokal, låter som det kan bli nästa shoppingresemål :-)

Mats hade internkonferens med sina kollegor ons-fre, så fredagen var min egna turistdag. På förmiddagen gick jag en guidad promenad i den äldsta delen i Sydney; The Rocks, som har en unik kolonial historia. Då ett skitigt slumområde, idag en charmig gammal stadsdel, som en liten, gyttrigare variant av Gamla Stan, fast med brantare backar och små hus. Jag har varit här många gånger, men aldrig turistat "på riktigt", så det var verkligen intressant att få veta lite mer om platsens betydelse. Hit till The Rocks kom "The First Fleet" från England år 1788, totalt 11 skepp med över 1000 fångar, soldater, sjömän, djur och förnödenheter, det tog dem 250 dagar att segla hit. (Tvåhundrafemtio dagar!!! Och folk gnäller om 25-30 timmars flygresa till NZ... )

The First Fleet seglade in i Botany Bay (där flygplatsen nu ligger), söder om Sydney Harbour, men hamnade i The Rocks då de vandrade omkring i jakt på lämpligaste platsen för bygget av Australiens första fångkoloni samt europeiska bosättning. Imperiets nyaste koloni skulle befolkas, gudbevars, under denna tid krävde Amerika sin självständighet och stoppade Englands "fångleveranser". Det som idag är Sydneys vackra city, området kring Operahuset, Circular Quay och The Rocks var alltså platsen där Australiens kolonialisering började. I princip dumpades väl alla av med sin last, fartygen seglade tillbaka till England, och människorna och djuren fick rå sig själva bäst de kunde. På en plats där varken klimat eller biologi har många likheter med moderlandet England... medhavda kor rymde tydligen ganska omgående och hittades inte förrän år senare! Överlevnad hängde på förmågan att anpassa sig och se möjligheter?!

Kapten Lewis och Kapten Bligh i The Rocks.

Finn fem fel?

Till lunch träffade jag min gamla Auckland-kompis Ellen, som bor i Manly. Ett helt år sen vi hördes sist, så vi hade mycket att ta igen! På fredagkvällen var det alltså dags för WWLs julfest som i år hölls i Sydneys exklusivaste hotell, Park Hyatt, vid just The Rocks, billigaste rummet AU$800 (ca SEK 4800) per natt - nej, vi bodde inte där! Men vi åt toppengod middag och dansade inom- och utomhus med första klass utsikt över Operahuset. Hur trevligt som helst faktiskt... ;-) Och i personallotteriet vann Mats högsta vinsten i år igen! Återigen en australisk hotellvoucher, men den här gången lät vi dem dra någon annan istället.

Park Hyatt hotell vid foten av Harbour Bridge.

Fördrink med utsikt över kryssningsbåt och operahus.

Danspaus senare på kvällen.

Sent i säng betyder en riktigt seg lördagsmorgon. Lyckades få kontakt med min förra kollega Michelle, som sen vi sågs förra året har lämnat Ericsson, återigen mycket att ta igen! Vi morgonfikade vid Walsh Bays Pier 4, på västsidan om The Rocks, ett uppfräschat och renoverat hamnområde som påminner om Viaduct Harbour i Auckland.

Till sist hade vi en eftermiddag att "fördriva" innan flyget hem igen, på Michelles rekommendation åkte vi till Cockatoo Island. Vilket häftigt ställe! En kort färjeresa från Circular Quay tog oss till en liten ö som kolonialisterna år 1839 utsåg till platsen för ännu ett fängelse i fångkolonin, över åren skiftade sedan verksamheten på ön till ungdomsskolor och fartygsvarv för både reparationer och nybyggen. Som mest arbetade 3000 personer på ön - alla båtpendlade dit varje dag!

1992 upphörde all verksamhet på ön, allt fick förfalla i 10 år innan Sydney Harbour Trust tog tag i upprensning och planering av alternativ verksamhet. 2007 öppnades Cockatoo Island för allmänheten, nu är ön klassad som världsarv av UNESCO och vi kan vandra runt bland ruiner av fängelse och industrihistoria. Det finns några caféer, vissa gamla byggnader kan hyras som semesterbostäder eller så campar man en helg i ett "permanent" tält precis vid vattnet. Tälta med utsikt över Sydneys skyline med Harbour Bridge - världsklass! Här hålls olika evenemang och konserter också, när vi besökte var en hel del av det gamla industriområdet avspärrat pga filminspelning. Vi hyrde en audioguide med hörlurar och drogs in i ännu ett stycke fascinerande historia vi inte kände till.

Kajen på Cockatoo Island.