Med Nina & Tommy i NZ, del 2

Julafton är en vanlig arbetsdag här, men på julaftons eftermiddag lämnade Mats och jag ett regndränkt Auckland, och flög ner till Nelson som badade i sol under blå himmel. På flygplatsen väntade vår hyrbil, eftersom kontoret hade stängt för dagen så fick vi helt enkelt instruktioner till mobilen om vilken av bilarna vi skulle ta från parkeringen, den stod olåst, nyckel och kort för att komma ut från parkeringen låg i handskfacket. Bara att lasta och köra iväg. Så gör man i NZ! 

Vår hyrbil på parkeringen, olåst vid Nelsons flygplats

Vi återförenades med Nina och Tommy på hotell Rutherford i Nelson, där vi tillbringade en mycket atypisk julhelg tillsammans. Nina mindes att vi faktiskt firat en jul tillsammans som barn, för typ 45 år(!?) sen, det har jag inget minne av alls... Den här julaftonskvällen gick vi helt enkelt ut på stan och hittade till slut en restaurang som inte var knökfull. Här firas inte julafton i hemmet med familjen utan byn var full av julpartyfirare. Maten var god och vi hade en riktigt trevlig kväll.

Utsikt över Nelson och Tasman Sea från vårt hotellrum

På juldagen är i princip allting stängt och öde, vi hade inhandlat en rejäl picknick och körde på utflykt till Abel Tasman national park, till lilla byn Marahau, där vägen tar slut. 

Solen strålade från klarblå himmel igen, så dagen tillbringades med ett par timmars promenad längs vandringsleden, inkl mååååånga fotostopp, löjligt vackert! Dagen till ära utrustade vi oss med tomteluvor vilket gav upphov till många breda leenden på stigen och glada "Merry Christmas" tillrop. Tänk, så enkelt det är att göra folk gladare! Vi blev tom tillfrågade av en asiat (vem annars) om han fick ta en bild med oss med sig själv för att skicka till sin mamma. Givetvis! 

Tomtenissefika

 

Fiskande häger

God Jul från Abel Tasman!

Tja, hur många vackra vyer ska jag egentligen lägga upp från Abel Tasman....?
Åk dit!

Picknicklunch intogs i skuggan under ett träd, solen gassade, och på eftermiddagen förflyttade vi oss till Kaiteriteri beach, några km söder om Marahau. Där låg vi som strandade valar i sanden, och iakttog båtrampens aktiviteter, många båtar som lades i och togs ur. Det var knappt att vi orkade ta oss ut för ett svalkande juldopp i havet, men det var vi tvungna till för att klara av varma bilturen "hem" till Nelson igen. 

Kaiteriteris beach med båtramp där vi kunde ligga och glo på många intressanta ekipage

Åter på hotellet blev det vila och dusch innan vi beställde upp middag till Tommy & Ninas (lite större än vårt) rum, i hotellets matsal serverades endast en massiv julbuffé, som vi inte var så sugna på. Vi nöjde oss med lite lättare mat samt klassisk Pavlova till dessert framför TVn. Juldagen är en reklamfri dag i alla medier, så vi avnjöt ett par gamla klassiska filmer; Lady och Lufsen, samt Sound of Music till vår delikata middag och lokalt vin. Kändes som helt rätt sätt att fira en okonventionell jul på! 

Juldagsmiddag på rummet framför TVn. Skål!

På annandagen var det dags att förflytta oss, väskorna packades men innan avfärd gick vi på marknaden i Nelson. Där träffade vi de mest roliga figurer som knep o knåpar hemma och säljer sina alster. En gubbe gjorde rustika möbler av gamla vinfat, helt i trä, ingen skruv eller spik, en annan gjorde mobiler och annat av öl och läskburkar. Blev lite förälskad i hans flygplan, till den här modellen gick det åt 10 burkar och ca 2 timmars arbete. Vi köpte den för $25, inte högsta timpenningen direkt... Propellern snurrar helt ljudlöst, och klarar att hänga i våra galna stormvindar utan problem. Mats investerade i en galant hatt, så även Nina. En nödvändighet eftersom solen gassade från klarblå himmel även denna dag.

Lilla propellerplanet

När vi väl satte oss i bilarna styrdes kosan mot Murchison. En liten ort, vars existens, som så många andra byar i de här delarna av NZ, härstammar från guldruschen under 1800-talet. Murchison totalförstördes i en jordbävning 1929, spåren syns än idag, idag bor ca 500 pers här. Nu gör man anspråk på titeln som forsränningens centrum i NZ, och fisketurismen är stor. Här i dalen möts 4 stora floder, samt ett antal mindre, så det kan väl ligga viss sanning i det. En stekhet annandag, som tur var hade vårt motell en liten pool som vi kunde svalka oss i, sen nöjde vi oss med en promenad upp på ett utsiktsberg för att se Murchisons dalgång. Att det finns mycket vatten i trakterna visade sig genom alla blodsugande sandflugor som kom ut i skymningen. Trots dem framhärdade vi i att sitta ute och äta hamburgare till middag på byns pub/krog/café. Bra myggmedel är ett måste i dessa trakter.

Murchison vid sina floder

Svettiga efter promenad till utkiksplatsen

Nästa dag for vi vidare västerut, vägen följer slingrande floden Buller som under årmiljoner karvat ut imponerade raviner i den täta regnskogen. 

Buller River

Dagens första stopp var Cape Foulwind utanför Westport. Hit kommer man för att titta på sälar, många sälar, nyzeeländska pälssälar för att vara exakt. Vid 1800-talets slut var arten nästan utdöd, men idag har den lyckligtvis återhämtat sig, är livskraftig och många sälkolonier finns både här och i Australien. Tommy parkerade sig och sin kamera på lämplig plats och vi andra fikade! 

Var är Tommy?

Bruna sälar på bruna klippor. Hur många ser du?

Nästa, och vårt sista gemensamma, stopp var Punakaiki, känt för sina märkliga klippformationer, Pancake Rocks, som travar upp sig likt pannkakor. Väldigt häftigt. Bortom klipporna lekte delfiner, ganska många delfiner, Hectors delfiner för att vara exakt, en av världens minsta delfiner som bara finns in NZ. Arten är starkt hotad, främst av fiskenät. 

Pannkakeklippor

Här vid Punakaiki åt vi passande nog pannkakor, med bacon, lönnsirap och grädde till lunch, och sen var det tyvärr hejdå. Anderssons fortsatte sin färd söderut medan Lewisarna vände norrut. Vilka härliga dagar vi fick tillsammans!!