Jo, hon heter Aniara, en LCTC (Large Car Truck Carrier), namngiven i god Wallenius tradition efter en opera. Hon krossar nog alla illusioner man kan ha om skitiga lastfartyg, 20-manna besättningen håller henne i alldeles förträffligt skick, de har förutom fina hytter och generösa relaxutrymmen även träningslokal, bastu och massor av svensk äkta konst överallt, t.o.m i tvättstugan hängde en fin litografi. Och inte glömma kockan som lagar goooood mat!
I måndags flög vi ner till Christchurch, på Sydön, och Christchurch rekommenderas verkligen, en riktigt mysig stad, mycket engelskinspirerad arkitektur, många vackra parker, blomsterbäddar och gågator i city. Hit får vi återkomma – en annan gång! Jag mönstrade på Aniara tisdag eftermiddag, då hade Mats jobbat som en iller sen i ottan med att dirigera en knölig last och lossning. Till slut, kl 20, kom lotsen ombord, vi kunde kasta loss och Aniara baxades ut ur hamnen (Lyttelton) som är byggd i en sjunken vulkan, med höga skyddande kraterväggar i alla riktningar och en liten öppning ut till Stilla Havet i öster.
(Lyttelton harbour)
Väl ute på havet kom väderomslaget, stark sydvästlig medvind, medvågor och regn hela onsdagen. Aniara rullade fram i närmare 20 knop, och i vissa dyningar lutade hon mer än 15º, låter lite, men det var tillräckligt för att sätta all icke-säkrad inredning i rörelse. Stolar och fåtöljer rutschade, kaffekoppar dängde ner i durken, kontorsarbete var inte att tänka på, men skrivbordet blev i alla fall snabbt städat… dock undrar vi om kopieringsmaskinen klarade fallet? Själv satt jag mest helt försjunken i Stieg Larsson, med avbrott för mat, kort däckspromenad och en skön bastu på kvällen!
(Hej vad det lutar!)
Men väder ändrar sig som bekant, torsdag morgon gick solen upp i en molnfri himmel och vi gled sakta genom ett vindstilla Hauraki Bay till Aucklands hamn. Otroligt vackert! Stort tack till Aniaras besättning och WWL som gjorde ”kryssningen” möjlig! I like!
(Hytt och atrium ombord:)
1 kommentar:
vilken kul resa!
Skicka en kommentar