Bland döda i Sydney

Att vandra omkring på en gammal häftig kyrkogård är också ett sätt att fördriva tid i Sydney. Mittemot vårt hotell låg den: Gore Hill Cemetery, en av de äldsta och största begravningsplatserna i city-sydney. Skyddad för insyn med stora eucalyptusträd och täta buskar längs Pacific Highway, en av norra Sydneys stora genomfartsleder. En morgon på väg till tågstationen smet jag in genom ett hål i staketet, genom bladverket och möttes av en stor åldrad kyrkogård passande vilken skräckfilmsinspelning som helst! Tur att det var en underbar solig dag.

Därinne rådde frid, trafikens brus hördes knappt, jag var helt ensam. Trasiga gravstenar, många oläsbara, avbrutna minnesstatyer, övervuxna av gräs, sly och mindre träd samt spindelnät (med stora spindlar!) uppspända överallt. Den första begravningen skedde 1877 och den sista 1974. Alltså med Australien-perspektiv riktigt gammalt! Kryptor och monumentaktiga gravstenar över prominenta familjer blandades hej vilt med mer blygsamma stenar med kärleksfulla ord. Längs ett par av de långa söndriga gångarna låg bara små besynnerligt korta gravar – där hade de samlat bebisar och barn som dött en för tidig död.

Det var inte förrän jag irrat omkring någon timme och förundrats över liv och död från förr som jag kom på att… det här är ju Australien! Det finns faktiskt giftormar och kryp även i city… De gillar också lugna miljöer med solvarma stenar. Hmmm… sen var själslugnet kört, jag hörde prassel och såg rörelse överallt. Lika bra att vandra vidare, mot operahuset och 10 000 turister, typ…

Stor spindel

Jag chansar på... St Andrew's Cross Spider = Ofarlig och icke-aggressiv...

ps. Jag gillar kyrkogårdar, rekommenderar t.ex. Père-Lachaise i Paris. Har besökt några här i Auckland också, ska återkomma till dem någon dag!